fredag 31 december 2010

Gott nytt år

2010 var nog mest bra. Jag gjorde massa vuxna grejer, födde barn, förlovade mig, tog körkort och fyllde trettio, i den ordningen. Sen var det ju alla grejer jag inte gjorde, jag reste inte mer än till Sverige och jag kämpade inte på speciellt mycket med den där så kallade karriären.

Lite svårt har det varit med. Allt som jag hörde innan, om hur barn sliter på förhållande och hur trött jag skulle bli och som jag avfärdade som överdrifter, visade sig inte vara något annat än väldigt sant. Att vi avslutar året med att vara sugna på ett barn till måste vara ett tydligt tecken på att människan är helt galen.

2011. Då, alltså då! Då måste vi ha mer tid tillsammans i vår familj. Jag ska resa! Det är egentligen allt jag verkligen vill. Sen så ska jag läsa mer. Och köpa grejer till mig själv. Bli helt grym på att laga mat. Dricka champagne ofta. Och vara snäll.

Om alla snarkade, om!

Har varit på släktträff i dagarna tre. Sovit i sovsal och bara kunnat duscha i kallvatten. Och inget internet heller. Modernt lidande.

tisdag 28 december 2010

Saker man gör i mellandagarna

Eh. Får för sig att man inte kan leva längre om man inte får resa lite. Så man preliminärbokar en resa till Malaysia. Alltså är det kul att resa själv med en ettåring i en månad?

söndag 26 december 2010

Fortsätter på temat gölliga kort på min onge


Julen var rätt fin ändå. Minimalt med stök. Öppnade klappar hemma hos oss med lite glögg. Hade svenskt julbord hemma hos en kompis, vi bidrog enbart med tre grejer vi lagat kvällen innan. Juldagen var vi och frös en stund på stranden innan vi gav upp och åkte hem till Js brorsa och högg in på deras julmiddag. Allt vi bidrog med var en flaska vin som jag nästan drack upp själv.

I kylen finns inte en enda rest eller eller ynka liten chokladkartong. Då är väl julen över antar jag. Rätt skönt. Nu funderar jag på hur det här året som gått så attans snabbt blev egentligen. Ska genast kolla vad jag skrev på bloggy i slutet av 2009, om vad jag önskade mig för det kommande året. Sen blir det recap.

ps. ja vi har granen på bordet på grund av vissa små klåfingriga varelser. varför jag niger framför tomten är en annan fråga.

lördag 25 december 2010


Hallå! Kan någon ringa BRIS eller? Jag fick bara kanske femton julklappar. Det är fasiken inte bra nog!

/Trollet

fredag 24 december 2010

Måste bara meddela så här i jultider att jag lyckats stå emot alla impulser att göra sånt som jag förrut sett ner på så mycket, alltså skickat julkort med foto på Trollet i tomteluva. Jag har inte heller gjort fotoböcker och kalendrar med kort på Trollet till alla i julklapp, vilket verkar läskigt vanligt.

Nu är det dags för julgröt.

onsdag 22 december 2010

God Jul dårå

Oj, oj vilken husmoder jag varit senaste veckan. Bjudit hem folk på lussekatter. Gjort massa kola och gett bort till folk i små fina askar. Så pysslig att andan liksom gått ur mig två dagar innan julafton. Vill ej fira jul. Måste kanske bo här i fyrtiofem år för att lära mig att fejka julkänslor mitt i sommaren. Googlar ändå griljerade kålrot och så.

Har haft trettioårsfest också. Spöregn och ingen kommer, tänkte jag. Stod där lite finklädd med all mat som jag lagt upp helt tillgjort och allt vin och klumpen i magen att säkert ingen tycker om mig egentligen. Och förbannade mig själv, för vem fan har fest en vecka innan julafton? En hel del folk kom inte men ganska många kom faktiskt. Även om nästan ingen på grund av jobb, kids osv pallade att följa med ut. Men det var kul ändå. Min mamma gjorde gayklubbsdebut(hon smådog lite när hon bevittnade en sexakt på dansgolvet men tyckte annars att det var den roligaste kvällen kanske någonsin) och vi kom hem klockan halv fem på morgonen.

Är lite besatt nu av att sitta på en bar med några glas vin, att vilja gå på fest, ta en öl till maten. Man kan ju aldrig veta när man blir helt crajsy och får för sig att en onge till är den bästa idéen ever.

onsdag 15 december 2010

Da angst

Fylla trettio var ju ångestladdat. Man är ju vuxen nu. Kör bil till affären och storhandlar med en unge i vagnen. Önskar sig kokböcker i julklapp. Bland annat bland annat.
När blev egentligen jag så nedrans upptagen? Jobbat en massa, ongen har varit sjuk ibloodygen, tagit körkortet, fyllt trettio, handlat julklappar. Inte mer än så egentligen.

tisdag 7 december 2010

Fick sova två ynka timmar natten till i dag. Har äntligen fått Trollet i säng. J är på väg hem med pizza. Allt jag vill är att stupa i säng. Men nej, nu måste jag jobba en timma eller fem.

gnäll gnäll gnäll....

lördag 4 december 2010

Äter pepparkakor. Det ska man ju bli snäll av. Kan tydligen behöva lite av den varan.

fredag 3 december 2010

Day 19 - Something you regret

Ångra sig schmångra sig liksom. Äsch, slöseri med tid kanske. Kanske kan jag ibland tänka att jag på ett sätt slösade bort min tid med mr X alldeles alldeles för länge, alla timmar jag slösat bort med slösurfande och tv-tittande. Men på det stora hela är jag inte en person som ångrar. Mycket för att jag oftast gör utan att tänka. Bokar resor och åker. Flyttar till nya länder. Lämnar. Skapar nytt. Vet att det går att bygga nytt. Men det går också bra att återvända. Bra på att ta vara på möjligheter. De flesta beslut betyder inte att något är definitivt. Det enda som är för alltid, helt definitivt, är ju att skaffa barn. Och det kommer jag absolut inte att ångra(även om jag gör det en millisekund varje gång hon får en tand, har öroninflammation eller är urtrött men vägrar sova och istället storskriker mamamamamamamamamamamamama i fyrtio minuter).

Läsa, läsa liten bok för det tycker jag är kul

Har kommit över en liten hög med svenska pocketböcker. Känns som att lästiden inte finns men måste klämma in en stund varje dag för att ja, läsa måste jag för att må bra. Börja med Hanna Hellquists Karlstad zoologiska eller Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann?

torsdag 2 december 2010

Skjut mig! Jag måste verkligen jobba. Öroninflammationsbarnet är med sin mormor och jag ska jobba i raketfart hela dagen är det tänkt.

Vad jag gör i stället? Oroar mig såklart.

Alltså det knäcker mig lite det här med att J jobbar så mycket. Eller ja, jag oroar mig att det ska knäcka oss i längden. För att jag ska bli bitter och känna att jag drar för mycket. Att största barn- och hemansvaret hamnar på mig samtidigt som jag ska försöka jobba. Så har vi kanske helgerna. Fast jag antar att det inte är ovanligt att folk har det så. Män eller kvinnor som jobbar på annan ort och veckopendlar. Män och kvinnor som jobbar extremt mycket. Men jag gillart inte. Däremot gillar jag såklart att J har ett jobb han älskar men jag gillar kanske inte att jobbet alltid prioriteras. Att det ska jobbas så hårt för en framtid, allt det där vi vill bygga upp. Men tänk om det inte finns något vi när han kommit dit han strävar?

Tanken på att i februari börjar han på ett tre år långt jobb med minst 55 timmars arbetsvecka men troligtvis snarare sjuttio till åttio. I tre år! Det gnager. Då pallar jag faktiskt till exempel inte att vi får ett barn till under den perioden. För att jag hatar att känna mig ensam.

Man ba gawwd känner sig dramatisk.

Snart så!

Trollet blir faktiskt bara roligare och roligare. Lite mer väldresserad så att säga. Jag säger klappa händerna! Och så gör hon det. Jag säger kom och pussa mama! Och så gör hon det. Vinklar sitt lilla huvud, sätter sin knubbhand mot min kind och ger mig en smackpuss. Nu torde nästa steg vara att få till gå och diska! lägg alla dina en miljon leksaker i korgen! väck bara pappa på morgonen!

Vi bakade verkligen pepparkakor med degen jag gjorde


Även om vissa mest försökte komma åt att äta upp degen.

Nervös vid blotta tanken

Oj. Om exakt en vecka så har jag antingen haft körkort i en dryg timma. Eller så har det precis gått en timma sedan jag misslyckades med det samma. Ska köra upp mitt i city i rusningstrafik. Jag känner mig ganska säker på att köra. Synd bara att jag inte kan parkera eller backa.

Day 18 - Your favourite birthday

Får jag drömma om att det ska bli den som kommer härnäst, alldeles snart. Om mindre än två veckor. Vi ska bo på femstjärnigt hotell och spabehandla och sova hela natten utan att vakna alls och äta långsam middag och sitta i timmar med frukostbuffén och bada i ett badkar och läsa bok samtidigt. Så ja, jag tror att trettioårsdagen kan bli en favorit mest för att det ska bli så vilosamt.

onsdag 1 december 2010

Alltså man vill inte vara en sådan människa som håller på att gnäller och tjatar om sina barns sjukdomar, det vill man absolut inte. Men nu genomlider min unge sin livs första öroninflammation och det är inte speciellt kul för någon inblandad. Inte alls kul.

måndag 29 november 2010

Day 17 - Your favourite memory

Det hade gått ganska precis fyrtioåtta timmar sedan jag blivit igångsatt. Under de här fyrtioåtta timmarna hade jag knappt ätit, spytt massor och till slut hamnat i någon form av dimma där allt blev mig likgiltigt. Jag låg på sidan och blundade och låtsades att det här inte hände. Att det inte alls gjorde så förbannat ont. Jag skulle få ligga där resten av livet och inget barn skulle det bli vad det verkade.

Sen så bestämde någon barmhärtiga människa att jag skulle få tas ur den här dvalan. Fort fort fort. Raketfeber. Barnets hjärta pickpickpick alldeles alldeles för snabbt. Det var så många människor där, jag blev rullad så snabbt. Oj, vad mycket folk som jobbar i en operationssal tänkte jag. J höll min hand lite för hårt. En skalpell som jag aldrig såg födde fram mitt barn. När hon skrek till första gången och jag sekunden efter såg henne i bara en sekund innan de gick iväg med henne. Det var de två lyckligaste sekunderna i mitt liv. Jag grät så högt att de trodde jag var förkrossande ledsen.
Självföraktet just nu. Kvinnan som inte kan säga nej. De ringde från mitt gamla rövjobb där jag slavade i nästan ett och ett halvt år och frågade om jag kunde hjälpa dem lite innan jul. Här sitter jag halvt begravd i annat betydligt roligare och bättre betalt jobb och ändå, ändå säger jag såklart ja.

Leva på andra sidan jordklotet


Då kan man fira midsommar dagen innan första advent. Och ha krans med God Jul-band.

söndag 28 november 2010

Day 16 - Your first kiss

Har ingen aning. Har världens sämsta minne. Kan knappt minnas första ligget juh.

Och ute var det en perfekt dag för att ligga med en bok på stranden

Trollet sjuk och gnällig. Både jag och J stressade med och av jobb. Ingen bra söndag, absolut ingen vilodag. Försökte avsluta i bullmammastyle och gjorde en pepparkaksdeg. Pepparkaksmammastyle.

lördag 27 november 2010

Day 15 - Your dreams

I framtiden ett ganska litet ombonat hem med havsutsikt. Och en alldeles vild färgsprakande trädgård med en liten hemlig djungel där min topphemliga hängmatta ska finnas. Här ska jag finna frid tänker jag mig. I trädgården ska jag odla örter och grönsaker och så. Sen så ska det finnas ett enormt rustikt träbord där, där alla våra barn och barnbarn får plats, fast mest är det bara vi två som sitter där och dricker vin och fortfarande har verkligen allt att prata om. Sen någon gång i framtiden hoppas jag att det blir så.

Just nu drömmer jag om mer tid för oss tre tillsammans. (hett tips till den som kanske letar efter den stora kärleken: om det går att undvika bli inte ihop med någon som jobbar inom filmbranschen och har sugiga kontrakt på minst 60 timmars arbetsvecka, det blir en ständig källa till irritation om ni får barn ihop!). Gärna en vecka på ett spahotell med en urbekväm säng och en barnvakt ständigt redo att ta över. En ny klänning i någon knallig somrig färg. Att alla julklappar helt magiskt ska handla sig själva. Varken mer eller mindre egentligen.

fredag 26 november 2010

Day 14 - What you wore today

Än så länge grått för stort linne och smutsiga beiga chinos. Hoppas på att orka ta mig något lite mer representabalt efter en dusch.
När jag ser hur ledsen min mamma är. Skilsmässoledsen alltså. Då är det ju nästan så att jag inte vill gifta mig längre. Nästan så att det där fula alltgåråthelvetetillslutändå-trynet tar över.

Det var bara det. Nu måste jag återgå till mitt berg av lämningar innan alla helger. Jag plus berget är lika med sant liksom.

ps. för mig är det lite gött att få kokettera med allt jobb jag har att ta tag i, för att det är så ovant.

onsdag 24 november 2010

Tala in ett meddelande efter pipet så återkommer jag när livet har lugnat ner sig

Hinner inte med. Ingenting. Men snart blir det annorlunda, så brukar det ju vara. Allt eller inget.

måndag 22 november 2010

Day 13 - Your week

Mamma kommer från andra sidan jorden, jag gråter. Gråter visst alltid på flygplats numera.

Ganska mycket trött och irriterad. Trollet sjuk men blir bättre med penicillin.

Jag kindpussas med halvkändisar och dricker lite för mycket bubbel. Bästa delen av den kvällen var efteråt när vi drack kaffe och åt efterrätt alldeles själva.

Gruvar mig för framtiden. Samtidigt längtar jag och letar hus.

Undrar om det verkligen är så att första advent är alldeles runt hörnet.

En svensk vän är i stan över en dag.

Day 12 - Whats in your bag

Alltså vi bor så himla litet. Och J har lyckats mura in alla mina väskor längst in i garderoben bakom alla hans skor, så att det är helt omöjligt att komma åt dem. Så jag slänger bara plånbok under barnvagnen när jag går ut. Om jag är barnvagnsfri blir jag helt förvirrad och vet inte hur jag ska bete mig och bär plånboken i handen istället.

lördag 20 november 2010

Buuu

I dag var en sån där dag då allt skulle vara kul. Vi skulle gå på festival. Sen skulle vi på gratiseftermiddagsfest. Utnyttja att vi har barnvakt och leka lite unga och fria.

I verkligheten blev det lite mer så här: J vaknade och var urtrött och hade ont i halsen och var på allmänt dåligt humör. När vi äntligen kom i väg mot festivalen började det regna. Vi gick och fikade för att vänta ut regnet. J bönade och bad om att vi skulle skita i festivalen och gå hem och kolla The Wire istället. Jag okejade. Sen drog han på festen utan mig! För att han helt plötsligt blev osäker på om respektive var bjudna eller ej. Vägrade smsa och fråga. Jag blev ju kvar hemma med mamma och Trollet. Bitter och sur givetvis. Och nu har våra grannar värsta festen på sin uteplats. De kom och förvarnade innan och sa att vi såklart fick komma. De är typ nitton. Man ba kanske inte.

Vi är ju bjudna på fest i morgon också. En del av mig vill vägra att följa med. Den andra mer logiska delen vill ju såklart följa med eftersom jag sitter här och är sur just på grund av att jag känner att jag aldrig kommer ut.

ps. nittonåringarna har skitspännande liv. jag tjuvlyssnar.

Day 11 - Your siblings

Jag har en brorsa som exakt två år yngre än mig. Han är väldigt vuxen och liksom pålitlig. Har jobbat på samma jobb sedan dagen efter han tog studenten. Han gillar öl, kött, pojkband, att spela bort pengar på trav, att busringa och att bada. Jag vet att han skulle göra vad som helst för mig. Vi har sjukt kul ihop fast vi är så olika att det är omöjligt att förstå att vi växt upp med exakt likadana förutsättningar. Alla gillar honom, han är en sådan person som är begåvad med att kunna prata och skämta precis med vem som helst. När han var yngre så tyckte jag ibland att han kunde ha för lite förståelse för omständigheter kan ha gjort att människor hamnat i samhällets utkant. Han äger en volvo, ett radhus och en sommarstuga. Jag saknar honom varje dag.

Jag har en annan brorsa med. Men han har varit dö i drygt tio år, så han blev bara femton år för alltid. Han gillade tjejer och mopeder. Det kan jag ju tänka hade varit annorlunda i dag. Jag tänker ganska mycket så, hur han kunde varit i dag. Vad han kunde ha jobbat med. Var han skulle bott. Om vi varit nära med varandra. Samtidigt så håller jag med kramphand kvar alla femton år av minnen jag har. Jag saknar honom varje dag.

fredag 19 november 2010

Sjukt barn. Min mamma sitter på soffan och grinar skilsmässotårar. Bekanta i stan. Resultatet blir att jag inte hinner skriva om mina brorsor i dag men i morgon, då!

torsdag 18 november 2010

Day 10 - What you wore today

En ständig hinna av luftfuktighetssvett.

Ja, och en blommig klänning från det glada åttiotalet också. Med knappar i ryggen, som jag oturligt nog glömde bort att knäppa när jag gick hemifrån efter att ha ammat Trollet. Men kanske bättre att flasha ryggen än tuttarna.

Trollet surar

onsdag 17 november 2010

Day 09 - Your beliefs

Jag tror på att vara snäll. Karma typ. Punkt.

tisdag 16 november 2010

Day 08 - One moment

Det är sent en kväll i augusti. Vi står vid en busshållplats i en stad i Skottland. Har druckit några öl och haft ganska kul. Jag är kär i någon annan nu men han vet inte det än. Buss nummer 35 kommer och jag ska åka med. Han ska stanna kvar. Jag vet att det är vårt sista hejdå. Han anar nog att det är så. Vår sista kyss! Som om jag skulle dra i krig.

måndag 15 november 2010

Day 07 - Your best friend

Jag har ganska många bästisar men bara en Bästis.

Vi var så där störigt nära, tonårsnära, ända till jag var tjugofyra. Vi har varit runt halva jorden ihop, delat små rum i massa lägenheter, lutat oss på varandra så mycket. Mr X tyckte alltid att jag var mer ihop med henne än med honom.

Hon alltid så slarvig med trasiga strumpbyxor och sju tomma ciggpaket i väskan. Roligast av alla jag någonsin träffat. Rätt på saken utan att krusidulla. Generös.

Hon flyttade till andra sidan jorden och jag började plugga. Sen flyttade jag till andra sidan jorden och hon hem. Men vi drömmer fortfarande om att bo grannar.

Har aldrig träffat några som är så löjligt och vackert förälskade i varandra efter så lång tid som hon och hennes kille. Det måste vara för att hon har världens största hjärta.

Min dotter har hennes namn.

SOS

Trollet gjorde just sin första busringning. Hon lyckades trycka bort knapplåset, sen trycka 111 och sen på ring. Eeehh. J hörde någon i andra änden när hon lekte med telefonen och la på. En sekund senare ringde de upp från larmcentralen och skällde på mig. Pinsamt!

Kanske kände hon sig lite ignorerad medan vi städade och tyckte att nä nu jäklar måste jag kalla på hjälp!

Oj nu vart det bara en timma och femtioåtta minuter kvar

Om två timmar ska vi hämta min mamma på flygplatsen. Det enda rummet som hittills har sanerats till mammas standard är badrummet. Så nu är det orkanstädning som gäller. Men fatta hur gött det ska bli att ha mamma här, hon älskar att städa! På riktigt.

lördag 13 november 2010

Käre värld bespara mig detta

Åh herregu', åh herregu', det är exakt en månad tills jag fyller trettio. Det finns väl egentligen ingenting som talar emot att jag hinner bli mångmiljonär, köper ett fint hus vid havet, går ner tio kilo och faktiskt får det där körkortet. Konstigare saker har väl hänt på en månad.

Day 06 - Your day

ca 05.00 Trollet vaknar och försöker peta ut mitt ena öga. Låtsas att jag är död. Trollet somnar om.

ca 06.00 Trollet är utan tvekan vaken och tänker inte somna om. Vi kör tåg och kittlas.

ca 07.00 Trollet får gröt. Jag stirrar mest in i väggen och vill sova mer.

ca 08.00 Skypar med min mor och far som sitter i samma soffa och dricker öl. Lite konstigt eftersom jag typ inte har ett enda minne av att ha sett dem på samma plats med undantag av min student. Mamma ska flyga från Stockholm tidigt och har fått sovplats på pappas soffa. J retas med mig och säger att han tror att de ska ligga tills jag nästan slår honom. Alltså obs! jag är ju i annan tidszon är mina päron, de sitter ju inte och dricker öl klockan åtta på morgonen.

ca 09.00 Lämnar hemmet tillsammans med bakfull vän som sovit i vårt vardagsrum istället för att ta en dyr taxi hem. Vi går och dricker baljor med latte.

ca 10.00 Gillar inte matutbudet på stället vi är. Promenerar femton minuter för att äta Aucklands bästa mackor på annat ställe. Dricker mera kaffe.

ca 11.00 Hemma igen. Hänger tvätt.

ca 12.00 Sitter i bilen på väg västerut.

ca 13.00 Äter fruktsallad och glass i Js syster trädgård.

ca 14.00 Ligger på soffan hos Js syster och är glad att Trollet underhålls av sina kusiner.

ca 15.00 Dricker te och äter kakor. Mitt huvud vill explodera av alla gånger fyraåringen i huset skrikit Aunty Haren, Aunty Haren! Försöker spela intresserad trots att jag knappt fattar vad ungen säger. Men den ungen avgudar mig och det är ju alltid rätt så gulligt.

ca 16.00 Hemma. Hänger mera tvätt.

ca 17.00 Äter varma mackor till middag.

ca 18.00 Duschar, diskar, plockar upp leksaker och känner att mitt internetberoende drar i mig.

ca 19.00 Nattar Trollet. J ringer precis när hon håller på att somna för att meddela att vi ska gå på fest om en vecka. Blir patetiskt glad över detta pga obefintligt partyliv.

ca 20.00 Hämtar in tvätt. Välter ner ett jäkla pussel från en hylla och väcker Trollet som äntligen somnat. Internätar.

ca 21.00 Väntar på att J ska komma hem från jobbet så att vi kan kolla The Wire. Vill kanske hellre sova. Pollenallergisk.

ca 22.00 Kollar The Wire och äter glass.

ca 23.00 Kollar The Wire

ca 24.00 Sover

Sjukligt vardaglig men ändå ganska bra dag i all sin enkelhet.

Day 05 - Your definition of love

Häromdagen frågade jag faktiskt J vad han älskar allra mest med mig (detta pga av att en kompis samma dag var lite småknäckt över att hennes kille sagt att det han älskade mest med henne var att hon var en bra mamma till deras barn och sen att han brukade(!) älska att hon var konstnärlig). J svarade att jag får honom att må bra för att jag är så positiv, glad och inte ser saker som problem. Först tänkte jag att va satan! Han känner mig ju inte alls. Jag är ju urpessimist och oroar mig för allt. Men sen insåg jag att jag ser honom på precis samma sätt och att vi peppar varandra så mycket för att vi verkligen tror på den andra. Han tror på mig och mina möjligheter mer än mig själv och vice versa. Vi tar hand om varandra helt enkelt. Så enkelt.

Trygghet+omtanke+noll rädsla och oro=kärlek för mig

fredag 12 november 2010

Om jag skulle ta och kila iväg och prova en klänning som jag funderar lite på att gifta mig i. Om den är fin på alltså. Så vet jag inte vad den kostar heller. Spännande hur som helst.

Day 4 - What you ate today

Alltså klockan är tjugo över sju på morgonen och det enda jag fått i mig är kaffe. Så jag ändrar till what you ate yeasterday.

Om jag tänkt på i går att jag eventuellt skulle dela med mig av gårdagens matintag hade jag nog fasiken hållt igen lite. Alltså jag skäms lätt över mat, hur mycket, hur fel och så där.

Frukost: En skål med flingor och mjölk.

Fika: Mötte kompisar för promenad och fika i parken. Åt en halv mandelcroissant och en halv äppledonut. Gött.

Lunch: Var döhungrig när jag kom hem och slevade i mig resterna av potatissalladen från middagen kvällen innan och en skål med flingor, banan och mjölk. Efteråt en skiva vattenmelon och några jordgubbar.

Middag: J handlade ju för en dag sedan! Ändå fanns det ju ingen middagsmat i kylen. Middagen blev således nödlösning nummer ett i vårt hem; pasta med de få skrynkliga grönsaker som vi råkar ha hemma och lite ost. Med lite överbliven grönsallad från kvällen innan. Var äckligt.

Snacks: Stoppade i mig en hel påse ostbågar medan jag kollade i kapp tre Big Love-avsnitt.

Hoppsan, inser att jag förtjänar all fetma som kommer min väg. Potatis, pasta, bakverk, ostbågar. Och då åt jag inte ens något bröd den här dagen. Okej, vi väljer att tänka att det var en extra usel matdag. Det blir lättast så.

Naket

Kanske som ett tecken på viss ångest över att jag lite grann lämnade ut, inte mig själv, utan mina föräldrar nedan, så har jag drömt om bloggen hela natten. Att jag råkade lägga in en nakenbild på mig själv.

Tro mig, det finns inga bilder av mig av den karaktären som bilden i drömmen men ångesten i drömmen var närmast obeskrivlig.

torsdag 11 november 2010

FYI

Till er, ni är faktiskt flera, som googlat er hit för att få information om att lifta på Nya Zeeland, det vet jag inget om. Men gör inte det! Det är farligt juh.

En gång var jag ung, då höll jag med på med såna farligheter.

Vardag



I söndags hade vi det så här fint. I dag är det mer ösregn blandat med duggregn och storstädning hemmavid. Dö mögel dö!

Day 03 - Your parents

Ibland känner jag mig barnslig för att jag fortfarande går och bär på massa stickiga känslor gentemot dem, mina föräldrar. Jag tror så här: de var för unga, bara arton år när jag föddes och inte riktigt färdiga som egna personer. Så klart så höll inte deras förhållande. Jag var strax över ett halvår eller så när pappa flyttade hem till sina föräldrar igen. Sen började hela virrvarret med alla deras förhållanden, alla mina nya plastpappor, plastmammor, plastsyskon som bara kom och gick och kom och gick igen och åter åter.

Min mamma. Lilla sårbara. Lärt sig taggarna utåt från allra första början. Kan tala med bebisar och djur men aldrig behålla en vän eller en kärlek. Allt eller inget! Krig eller fred. Taskig syn på kroppen som smittade av sig, inte riktigt veta hur hon skulle lyfta mig snarare än sänka. Ilskan från min sida över äktenskapet med den där jäveln som slog henne sönder och samman, inuti och utanpå. Att hon lät oss leva där, att hon lät honom slå oss med. Att jag var så himla rädd och ledsen när jag var liten. Sen var det allt det sjuka, allt som han rivit ner. Mamma i sin glasbur. Medicinerad till blankhet. Rädslan att hon skulle försöka igen, att hon skulle bara vara borta en dag. Känslan av att hon svikit oss, att hon med sjukdomen satte sig själv först. Det är nog inte logiskt att känna så men så var det.

Min pappa. Som skrev poesi på sin skrivmaskin och bakade världens bästa bullar och kunde trolla i köket. Som lät mig rita utanför pappret. Men som aldrig dök upp på en enda skolavslutning eller fotbollsmatch. Som inte heller vågade sätta ner en endaste liten fot när jag kom dit på helgerna med blåmärken och de svartaste ögon. Vågade inte ens fråga. Rädd för att uppröra, rädd för allt jobbigt.

I dag är jag faktiskt nära med båda.

onsdag 10 november 2010

Finnig

De sista fem dagarna har jag haft satan ont i magen och värre hy än trettonårsjaget. Då tänker ju jag mens. Men hallå hur länge kan man ha ont i magen innan man får mens? Trots att jag inte haft mens på tjugo månader så borde jag ju liksom komma ihåg hur det känns.

Om det inte är mens så har jag bara fått världens sämsta hy. Vet inte riktigt vilket som är värst.

Och borde det inte vara på tiden att jag får tillbaka min mens nu rent fysiskt alltså? Även om den också gärna får stanna borta.

Day 02 - Your first love

På mellanstadiet var jag ihop med en kille i min klass till och från. Våran klass var rena rama swingersklubben, där vi var tre tjejer som bytte mellan fem olika killar utan onda ögon och skvallervisk. Men han den där ena, han var speciell för mig. Han var så söt, hade det allra svartaste håret och såg lite ut som en monchichi(en konstig trend i mitt liv då även mr X liknar en monchichi obegripligt mycket) inbillade jag mig. Men jag och han med det svartaste håret brukade spela fotboll, kolla på skräckfilm och väldigt oskyldigt pussas lite. Det bästa med han med det svarta håret var hans pappa. Hans pappa jobbade i en elektronikbutik och var så obeskrivligt stilig. Han med det svarta hårets pappa var min första kärlek. Han hette Stig och hade en jättevacker fru. En gång när Stig och hans fru varit på bio och sett en film med Julia Roberts kom de hem och Stig sa att oj, var inte jag väldigt lik Julia Roberts? Mitt elvaårshjärta stannade lite grann. Stig tyckte typ att jag var snygg! (Oj, hur jag dör åt detta nu, Stig var bara en snäll pappa).

Sen började vi på högstadiet och han med det svarta håret blev ihop med en tjej i en annan klass och jag med en kille i åttan. Så då såg jag ju aldrig Stig mer. Istället blev jag kär i min SO-lärare och var det hela högstadiet.

Som tur är kom jag över min grej för äldre män när jag själv blev vuxen och kunde få vara ihop med en vuxen man som ändå var i min egen ålder.

Stig och hans snygga fru skiljde till slut men då var jag ju kär i SO-läraren.

tisdag 9 november 2010

Å datorn är min närmsta vän

Vad extra kul det känns att läsa bloggar för tillfället. Älskar att det finns så mycket smarta, roliga och tuffa tjejer(för sorry jag läser inga killbloggar). Ingen nämnd, ingen glömd. Det ger mig hopp om mänskligheten på nåt sätt.

Day 1 - Introduce yourself

Jag fyller trettio nästa månad och det ger mig ganska mycket ångest. För att jag inte direkt har en karriär och inte är där jag trodde att jag skulle vara på den där stegen vid den här åldern. Fast jag har världens finaste karl och gulligaste unge och det trodde jag aldrig någonsin att jag skulle göra mig förtjänt av.

Efter att min lillebror dog när jag var nitton så var jag deprimerad i alldeles för många år. Då drack jag alldeles för mycket. Min pappa har också haft problem med alkohol och jag är en avbild av honom. Dessutom älskar jag honom lite mer än vad jag älskar min mamma. Min mamma har varit jättesjuk och jag har inte längst in förlåtit henne för att hon ville dö från oss. Fast jag älskar henne ganska jäkla mycket med.

När jag var liten ville jag bli fotbollsproffs men jag var nog aldrig särskilt bra. En termin gick jag på fotbollsgymnasiet. Sedan fick jag operera ryggen och sluta där. Jag ville också bli journalist, djursjukvårdare, jurist och lärare en gång i tiden. Till slut pluggade jag lite engelska, lite statsvetenskap och tog en examen i journalistik och historia. Nu är min önskedröm att få göra dokumentärfilm i framtiden och jag ska försöka få till en praktik med en producent.

Jag har rest mer än många och bott utomlands fem av de senaste tio åren. Redan när jag var liten snurrade jag på jordglobar och slog i vår atlas och drömde intensivt om något alldeles annorlunda. Mina föräldrar är noll procent förvånade att jag flyttat så långt bort det bara gick. Noll! Jag har varit i trettionio länder som jag kan komma ihåg på rak arm och på samtliga kontinenter. Aldrig hade jag drömt om Nya Zeeland innan jag hamnade här.

Att föda barn var det mest skrämmande jag varit med om. Varje gång jag går förbi sjukhuset där Trollet föddes så får jag blinkblinktårar och lite svårt att andas och det blir bara värre och värre. Jag vill gärna ha fler barn men vill helst inte vara gravid eller uppleva en förlossning igen.

Jag är högljudd och skämtar ofta på ett sätt som många inte förstår. Därför är det inte direkt ovanligt att folk tycker att jag är rätt störig. Speciellt andra tjejer. Men det skiter jag i och dessutom har jag massor med vänner som gillar mig precis för den jag är.

Jag gör som vad som känns som alla andra. Några av alla andra är Jenny, Underlandet, Inte Skyldig, Debbie, A.M.O och Tuffast av alla.


Barnvakt


Passar Js lillebrorsas bebis i en vecka. Undrar om han märker om jag behåller den lilla sötnosen?

måndag 8 november 2010

Snart så

Femte körlektionen just avklarad. Jag har fickparkerat! En körlektion till då vi ska köra på motorvägen, sen ska jag köra upp. Det är omöjligt att förklara vilken enorm lättnad det här, att jag någon gång inom en inte otroligt lång framtid faktiskt kommer att ha ett körkort. Det trodde jag aldrig. Att det går att bygga upp en sådan stor rädsla mot en sådan vardaglig sak som att köra bil.

Sen att jag fortfarande är en ganska urusel förare med svaga nerver som kanske får köra upp fyra fem gånger, det är en helt annan sak.

Hade på mig grå t-shirt under dagens lektion. Tydligen svettas jag när jag koncentrerar mig. Nuf said.

This Way of Life

Förresten så var vi visst inte de enda i universum som inte sett The Wire ännu. Den var ju både uthyrd och uppbokad i videobutiken (eller heter det dvdbutiken nu?). Att ladda ner kommer inte på fråga i det här hemmet. Hade J kunnat svenska så hade han sagt att bit inte den hand som föder dig.

Istället hyrde vi This Way of Life. En jättefin dokumentär som jag verkligen kan rekommendera. Och den är filmad i min allra bästa del av Nya Zeeland, nordöns östkust. Pangimagenvackert! Se om ni skulle snubbla över den någon gång.
Trollet tog åtta vingliga steg på raken i morses. Söta hjärtanes.

Jag hade hårdträning med henne vad det gällde krypningen för att jag slått vad om att hon skulle krypa innan sex månader. Fail! Hon kröp vid sex månader plus några dagar. Nu har jag förutspått att hon kommer gå vid tio månader och det ser ju bra ut, då det är en liten stund dit. *galet tävlingsinriktad*

Inte visste jag att det är göttigast när ens barn förblir där de placeras. Nästa eventuella barn ska få noll och ingen tid på magen och ligga och jollra tills de är ett ungefär. Tror att det här med att jag blir så förtjust när hon gör nya grejer är en sån där typisk första barnet grej.

söndag 7 november 2010

Hår

Innan J vaknar och gömmer datorn för mig måste jag meddela en annan viktig grej. Jag har haft samma frisyr i cirkus tre år förutom att jag låtit luggen växa ut. Nu vill jag ha precis samma hår som Rebecca, alltså Rebecca som i Rebecca & Fiona. Inbillar mig att jag har väldigt liknande färg och längd, så det borde vara görbart.

Men allvar, har hon inte snyggaste håret ever?

Hur störd kommer min frisör tycka att jag är om jag kommer med en bild utskriven från en blogg?

Helgen hittills








Hittills har helgen varit strand, Guy Fawkes och lite lek med Trollets bästis, fast i omvänd ordning. Nu är J ledig i två dagar och jag är förbjuden att blogga(nu sover han och Trollet så jag smygbloggar lite). Vi ska tydligen umgås istället och sist i universum ge oss på The Wire.

lördag 6 november 2010

Normalt och onormalt

Oj. Är det normalt att bli helt generad och vilja gömma sig under köksbordet om någon tipsar om ens blogg? Kanske.

Vad som verkligen inte är normalt är att äta en halv påse salt och vinäger chips och en halv chokladkaka till frukost.

fredag 5 november 2010

Kollar på bilder av Trollet som nyfödd. Så roligt att då var jag verkligen helt övertygad om att det aldrig funnits en sötare bebis. Nu tycker jag mest att hon var rätt medelsöt, kanske till och med pyttelite ful. Alltså, nyfödingar är ju fula. De är skrynkliga, lite röda och ganska läskiga.

Sen tycker jag givetvis att Trollet just nu är den snyggaste ungen på jorn. Så lustigt om jag ser tillbaka på bilderna från nu om något år och tycker att hon bara var genomsnittsgöllig. Omdömet går verkligen förlorat. Kommer jag att tycka att Trollet är smartast i klassen och duktigast i fotbollslaget också. Alltså som förälder SKA man ju tycka att ens unge är något alldeles speciellt men jag vill ju helst inte vara en helt galen mamma a'la Gunilla i Svenska New York-fruar.
J kom hem med en flöjt han köpt häromdagen. Som han tyckte att vi skulle blåsa lite i för Trollet.

Vad händer härnäst? Han köper en klänning med fladdriga armar till mig och vi åker på medeltidsveckan i Visby?

ps. J säger att han inte har några sådana tankar utan att han bara köpte flöjten för att Trollet gillar musik. Trollet gillar inte musik, hon gillar Bryan Adams(!), stor skillnad om du frågar mig.

torsdag 4 november 2010

Jag hjärtar J

Ibland tänker jag att jag framställer J lite snett här. Att det är lättare att vräka ur sig när jag
är irriterad än att berätta om allt det där fina och fluffiga som vi har ihop. Men han är så bra. Han
är så otroligt rolig, begåvad, omtänksam och ruggigt vacker att jag faktiskt måste nypa mig ibland för att fatta att han vill vara med mig. For life till och med.

I går klagade jag på mina kisrynkor och mina sketna femtio kroners solglasögon oförmåga att skydda mot det skarpa ljuset här. I dag kom jag hem och fann ett par perfekta svarta, stora, väldigt mig glajjer från Marc Jacobs i ett paket. Som sagt, min kille ganska bra.

You can buy my love typ.

onsdag 3 november 2010

Tänkte visa upp min förlovningsring men min kamera var inte så sugen

Har tagit hur många kort som helst och det går inte att få till något som överhuvudtaget visar hur ringen ser ut. Den blingar ganska mycket men är smal. Jag gillar massor. Flera har kommenterat att den är retro, vågar knappt säga att den är från tidigt åttiotal, låter inte lika flott som säg tjugotalet.

Kisrynkorna i pannan ser så djupa ut i dag och min bästa vardagsklänning verkar jag ha missfärgat. Men min onge är glad. Tur.
ps. synd att det ser ut som att vi bor i ett ryskt höghus.

tisdag 2 november 2010

Typ Belgien

I dag började som en av de där dagarna när jag bara önskar att jag inte var så långt bort från så mycket. En av mina bästisar ska föda barn i morgon skriver hon och berättar med massa rädd nära inpå. Rädd för att det är för tidigt, rädd för hela grejen med att bli förälder med. En annan skriver och berättar att hon gift sig. När jag träffade de här två i maj så hade den ena en pyttepytteliten mage och den andra var olycklig i radhus. Nu ska det bli en bebis av magen och den andra har flyttat i sär och blivit kär i en kvinna och gift sig med henne. Jag missar för mycket här borta!

Svor lite till J om att jag önskade att han kommit från typ Belgien eller något annat nära. Sen gick vi finaste promenaden längs vattnet och allt var så där perfekt med glittrande vatten, bara axlar och allmänt paradisigt. Så tyckte jag återigen att det är tur att vi bor här och inte i typ Belgien.

måndag 1 november 2010

Så försöker vi en gång till

I dag ska jag lämna in min uppehållstillståndsansökan IGEN. Vi har äntligen fått papprena från polismyndigheten i Australien som berättar att inte heller Js fingeravtryck kan binda honom vid några brott.

En annan viktig läxa är att du absolut inte ska försöka tänka själv när du fyller i sådana papper. En del var att fylla i massa detaljer om sin partner. Jag tänkte till själv och bestämde mig för att inte fylla i den delen för att J är ju den som sponsrar mig och har fyllt i en helt egen lunta med papper. Han är ju född här och vill ju inte söka om något uppehållstillstånd tillsammans med mig tänkte jag. Fail! Jag var även tvungen att fylla i födelsedatum på alla Js syskon och föräldrar(tack Facebook!). Då gjorde jag den intressanta upptäckten att det är 25 år åldersskillnad mellan Js äldsta och yngsta bror. Och att de tre äldsta föddes inom loppet av två och ett halvt år! Sen hade de en barnalstringsbrejk i tre år innan de fick tvillingar(!). Sen fem till! Ibland ser jag på Js mamma och tänker det att shit den där kroppen har fixat fram tio kids.

Hur som, låt oss hoppas att alla jäkla papper inte kommer i retur en gång till!
Jag borde ringa upp nya zeeländska migrationsverket och kräva mitt medborgarskap bums. Insåg nämligen i går att jag börjat tänka som en kiwi.

Första gången jag var här så dog jag nästan när jag såg en hel familj gå barfota inne i stan. Folk älskar att gå barfota(och att klä sina barn i alldeles för lite kläder).

Trollet spenderar ju mesta delen av sin tid i upprätt nu. Så jag sa till J att vi borde köpa ett par ordentliga skor till henne. Han såg förvånat på mig och påpekade att det är ju nästan sommar, så hon kan ju gå barfota. Och jag sa just det ja, okej.

söndag 31 oktober 2010

Snart är det jul, här i vårt hus

Oj, det är november i morgon. Det betyder att julen är runt hörnet nästan. Det ger mig ångest av oklar anledning.

lördag 30 oktober 2010

Berättade ingen för oss innan vi fick barn hur det verkligen är? Eller trodde jag bara att folk överdrev och ljög?

Detta kan jag skriva under på helt totalt.
Så lägger jag till den där floskeln om hur alla säger att det första året är jobbigt men sen blir det bättre och klarar ni bara det och yadayadayada. Så är vi nästan där, kan liksom ta på att det där första året faktiskt kommer att vara över. Så samtalar jag med bekant med ett och ett halvt åring och hon har gråare hud än mig, mindre tid och mer ångest. Och hon suckar och säger att ja ja bara vi klarar det här första två åren så blir de ju lättare sen sägs det ju. Va? Va? Va? Det ska ju bli lättare efter ett år, det har ju alla sagt! Har de lurat mig.

Och så slänger jag som vanligt in en brasklapp om att jag älskar att ha en onge! Poängen är att jag var så oförbredd på verkligheten.

Shoppinggenen ba kli kli kli

Det där med att hänga i grupp med andra svenskar när man bor utomlands kan ju kännas så där faktiskt. Sen tycker jag att det är trevligt att ha några svenska vänner, få tala det ganska så älskade modersmålet. Sen Trollet föddes så känns det faktiskt till och med lite trevligt att det finns andra människar som är så hurtiga att de organiserar midsommar, lucia och såna där traditionella saker som jag vill att hon ska växa upp med.

I dag ska vi gå på svensk loppis. Som jag hoppas att folk har drivvis med bra svenska böcker som de vill sälja för en spottstyver. Gärna lite klassiska barnböcker med och fina leksaker. Kanske en splirrans ny HM-trasa och bättre begagnade barnkläder från valfri svensk butik. J hoppas att någon ska sälja svensk mat. Finns ju risk att vi kommer att gå därifrån lite besvikna men jag tänker ändå hänga på låset.

Dagens allvar

Gårdagens pumpa

fredag 29 oktober 2010

Dagens humör

Glad! Ej blödig, dramatisk eller sur. Skönt.

Tack livet för att Bankdirektörn seglade förbi med ord och rödvin igår efter jobbet.

Rödvin eller vilket vin som helst verkar hjälpa alldeles för bra mot min galna upp och ner och upp och ner igen känslor. Man ba obs! självmedicinera ej!

torsdag 28 oktober 2010

Tänker att J säkert kommer att få en hjärtinfarkt innan fyrtio. Hatar när han jobbar sexton sjutton timmar varendaste dag, vecka efter vecka. Han blir stressad, sur och trött. Jag känner mig så nedrans ensam och faktiskt inte så lite bitter.

När han är hemma en liten liten stund på eftermiddagen så kollar vi mest surt på varandra. Sen åker han igen. Nu berättade han precis att hans schema ändras den här veckan så att han jobbar fredag och lördag kvällar. Gu så kul att sitta hemma själv hela helgen och aldrig kunna gå ut och hitta på nåt med vänner eftersom vi visst har en unge som sover(förhoppningsvis) från klockan sju sisådär.

Pallar inte med såna här svängningar när vi är lyckligast på jorden i några veckor och sen inte alls.
Trollet tog sitt första steg i går. För att komma så snabbt som möjligt till sin pappa. Väldigt talande på något vis. Kan vi någonsin sluta förundras över att vi två har gjort henne. Hon är envis som mig och skrattar som J. Samtidigt som hon är helt sig själv.

Undrar så hur hennes uppväxt kommer att bli. Vem hon kommer att bli. Vem hon kommer att känna sig som. Kommer hon att känna sig svensk. Eller maori. Eller mest som en tvättäkta kiwi.Tänk om vi flyttar till Sverige och de andra barnen tycker att hon har ett konstigt efternamn. Tänk om hon första dagen i svenska skolan säger att min stam är dimmans barn och hon blir retad för det.

Tänk om hon blir sjuk. Eller börjar knarka.

Tänk att det är så kort tid de är så fullständigt beroende av oss. Att det börjar med ett litet steg för en nio månaders och jag blir helt blödig och tror att hon snart kommer flytta hemifrån.

mvh blödig tönt med vissa tendenser till onödig oro

måndag 25 oktober 2010

Jag gillar det här med att långhelger här är lördag till måndag snarare än fredag till söndag. Antar att det är något de kopierat från britternas sk. Bank holidays(minns att jag undrade varför de kallades så, vet fortfarande ej). När jag bodde där vill jag minnas att jag tyckte att det var mycket lyxigt att kunna sitta på puben en hel måndag. Nu för tredje året på raken firar vi Labour Day på stranden. I år för första gången med Trollet och massa andra kömpisar som också har små barn som ska jagas efter, smörjas in, trugas mat, tröstas osv i all oändlighet.

Det jag ville ha sagt var väl bara att det känns så mycker mer dekadent att göra precis vad man vill på en måndag snarare än en fredag.

söndag 24 oktober 2010

Herregud vad jag har vilat. Ändå har jag också hunnit klämma in två biobesök, middag på koreansk restaurang, slösurfat en massa, två öl, ett glas vin, tusen teveprogram, städat, läst ut en bra bok, handlat, fixat picknick-mat till i morgon och hunnit tänka efter en massa. Och skypat med min brorson, alltså han är så jäkla gullig att jag exploderar av kärlek. Att det går att vara inte ens riktigt två och så himla smart och vältalig. Och gullig, sa jag det?

Måste haft oceaner av tid innan Trollet.

Som sagt, jag har tänkt. Tror inte att jag sett hur mycket jag behövde trycka på paus-knappen. Nu måste det bli ordning på torpet. Trollet ska sova! Jag ska sluta vara galen och överkontrollerande. Jag ska se till att ha mer sån där så kallad egentid. Och om jag känner mig helt slut ska jag inte vara blyg för att rota fram ersättning ur skåpen.

Så i morgon trycker vi på play igen. Ny säsong, samma program typ.

ps. fast alltså det är lite jobbigt att tänka att jag ska sluta vara ett kontrollfreak angående Trollet när jag pratar med J och hans utvärdering av sin tid med Trollet utan mig är att hon bara ska få sova en gång på dagen, måste äta mycket mer(typ fiskpinnar och spaghetti på burk) och stanna uppe till assent på kvällen så att hon är skittrött och somnar på soffan. Mitt inre bara skriker....RUTINER.....
ps2. jag tror att det är Trollets farfar som har kommit med alla de här tipsen, jag ba ptju bara för att han har tio ungar så vet han väl inte bättre än mig heller.

Latar mig

Jag har bosatt mig i sängen och kollar massa teve på datorn. Trollungen och J stannar borta ett dygn till. Hon sov 20 till 05 utan att vakna och skrika en enda gång när jag inte var där. Jag ba va hon kan sova? Så vi kör på samma koncept en natt till.

Och jag jobbar hårt på att inte ha dåligt samvete för att ongen får ersättning. Hon älskart enligt J, kanske blir hon mer mätt också(?). Jobbar också lite på att inte ha dåligt samvete över att vara borta från henne i 48 h. Hon är glad! Hon är drygt nio månader, det är okej! Känner mig betydligt mindre uppskruvad, spillrig och på gränsen i dag.

Luncha med kompisar i solen sen. Alles gut.

ps. Svenska New York-fruar, hon den där Gunilla! Galen!

lördag 23 oktober 2010

Here we go again

Jag har sagt det förr och jag tänker säga det igen, ensamstående morsor (och farsor för all del!) är mina hjältar. Har varit själv med Trollet hela veckan. Och den här mamman, jag alltså, var sådär balanserande nära att bara lägga mig ner och stanna så imorse. Hemskt men helt sant att jag nu kan förstå hur folk kan bli så knäppa att de skadar sina egna barn. Även om impulsen att vilja befinner sig långt i från att faktiskt göra. Men jag blir fasiken helt tokig av att inte få sova. Vi håller nu på med någon slags jäkla sömnträning för att få stopp på det här med att vakna femton tjugo gånger varje natt. Hittills har det bara blivit värre, alltså Trollet skriker sig igenom hela nätterna och sover inte alls men förhoppningsvis orkar vi hålla ut och allt blir mycket bättre i slutändan.

Men jag som sagt, helt tokig. Yr, gråtig, arg. J har tagit med sig Trollet och åkt bort över natten. Han såg ju hur rörd upp jag är. Trollet dör inte av att få ersättning istället för att ammas under ett dygn, ingen diskussion. Så sa han och så åkte de. Jag som har sovit under dagen en gång sen Trollet föddes totaldäckade i sängen. Ikväll tänker jag middag, bio, samtalande. Och sen the big event nio till tio timmar av obruten sömn, för första gången under 2010. Sen kommer jag nog vara en mycket bättre mamma igen. Det måste jag vara!

Så olika det kan vara

Mina föräldrar har ju på var sitt håll gift sig, skiljt sig och levt i synd i andra relationer om jag saltar lite kanske etthundraåtta gånger. Och morn min har ju fött fram tre ongar, alla med olika fäder. Och de var ju bara tonåringar när jag föddes. Fett whitetrash finns det de som tycker(ja om ni verkligen vill veta så brukade jag få gå till kiosken och köpa Gul Blend åt henne när jag var liten). Men jag är ju rätt säker på att mina föräldrar aldrig dömer mig oavsett vad för dumheter jag hittar på.

En av mina vänner här kommer från den djupaste amerikanska södern. Hon är trettiotvå och har bott ihop med sin kille i sex år. Av misstag blev hon med barn och fick paniken. För de var ju inte gifta! Hon var i princip helt övertygad om att hennes föräldrar skulle förskjuta henne och gjorde de inte det så skulle hennes föräldrars vänners förskjuta hennes föräldrar för vad hon hade gjort. Nu blev det så att ingen blev förskjuten i slutändan och det var ju tur. Men hur verklighetsfrämmande är inte detta för en själv. Konstig dubbelmoral att alla fattar att de har sex men det är på något vis okej så länge de inte blir med barn.

ps. min mamma ba äntligen ska jag få bli mormor! Hade väl väntat sen jag var femton.

fredag 22 oktober 2010

Äntligen

Om tre dagar får jag min första egna lön på drygt tio månader. Alltså jag tror att jag känner mig lite mer värd som människa när jag tjänar pengar. Sen att vi nog måste spara alla pengar jag tjänar till det där bröllopet, det känns okej.

torsdag 21 oktober 2010

18.30 känns som en bra tid att gå och lägga sig

Vissa dagar borde ju bara ta slut. I dag till exempel. Trött så att det gör fysiskt ont. Dessutom är jag klantig. Skulle träffa J och visa upp Trollet på hans jobb, promenerade rakt in i en äcklig, gammal och trasig ölflaska utanför ingången. Niagarafallet i blod. Fick gå och sy och få stelkrampsspruta.

Nu väntar jag på pizza! Fast Food Friday äger rum på torsdag den här veckan.

Aj, aj, aj

Baksmälla. Vilken trevlig kväll men dagen efter känns fasiken aldrig värd. Kletar lite foundation på den där gråa huden kring ögonen. Går ut i friska luften med Trollet och hoppas på det bästa.

ps. maten blev superuppskattad! Tack!

tisdag 19 oktober 2010

Du är så söt när du sover

I går var vi på motsvarigheten till BVC. Trollet växer och frodas som hon ska. Hon visade sig också från sin värsta sida och skrek sig genom den halvtimme vi var där och försökte riva ner allt i hela rummet. Oj, oj vilken otroligt speciell, vild och bestämd ung dam. Har ni kanske lite jobbigt med henne? var omdömet.

Nu har hon bränt av en två timmars skrikfest. Mitt tålamod är lika med noll, I tell you. Men nu sover hon!

måndag 18 oktober 2010

Musslor? Ja? Nej?

Musslor? Är det festligt kanske? Eller?

När jag blir rik ska jag ha catering till alla mina käcka events som jag då ska bjuda in till. Rikemansevent. Och så ska jag självklart ändå låtsas att jag lagat allt själv.

Hoppet är det sista som överger människan. Jag kommer nog aldrig att bli rik om vi ska vara lite realistiska.

Flott middag

På onsdag ska vi ha middag för att fira att en kompis fyllt år och att vi har förlovat oss. Alltså, jag är sämst på att laga lite lyxigare mat. Till vardags tycker jag att jag är ganska bra på att laga mat. Men så fort jag ska försöka mig på nåt lite festligare och följa ett recept så blir det inget vidare. Har heller inget säkert kort att ta till.

Så det enda som står på inköpslistan än så länge är champagne.

Pumpan

Trollets pappa har nu inhandlat en pumpadräkt till Halloween. Herreminje. Vad blir det här näst? Kommer vi att börja skicka ut julkort med foto på Trollet i tomteluva?

söndag 17 oktober 2010



När vi klättrat hela vägen upp hit, då drabbades jag av någon slags tacksamhetsattack. Tacksamhet för livet, min familj, naturen, ja massa stora grejer. Men det var fint, måste få känna sånt med inte bara trötthet och uppgivet.

I dag har jag såklart onormalt mycket träningsvärk.

Tryck tryck på gammal skit

Anydaynow skrev om första kärleken och hur det blir fel och taget ändå inte släpps. Himlans fint. Och det fingrade på känslor som jag glömt bort. Kunde varit mig och mr X, texten handlat om. På pricken! Förutom att jag var nitton när jag träffade honom och borde ha vetat bättre och verkligen tagit mig vidare innan jag var tjugefem!

Han förekom ju lite bakgrunden i början av den här bloggen. Vi utbytte några artiga mail för ett tag sen. Han har fått någon form av diagnos och är sjukskriven men vill starta upp ett ekologiskt jordbruk och blivit hundägare.

När jag träffade J, så slängde jag bara hela mr X-historien i baksätet och tänkte att nu, nu får det vara bra. Jag trillar inte dit på honom igen. När jag tänker på det nu blir allt stor klump inuti, för honom men också för mig. Vad tyckte jag var okej, vad stod jag ut med och vad ansåg jag egentligen att jag förtjänade att stå ut med?

Samma man som vill klä ut Trollet till en pumpa älskar att göra så här

lördag 16 oktober 2010

Pretty please läs!

Läs och sprid vidare! Och jag röstar för att Stambyte skriver en debattartikel om detta!

Fast Food Friday

Mysfredag hemma hos oss går förresten under namnet Fast Food Friday. Något missvisande eftersom vi vanligtvis inte alls äter någon fast food men däremot enorma mängder choklad, glass och ostbågar.

Varje tisdag börjar J räkna ner. Han har ett ännu mer neurotiskt förhållande till sin kropp än mig och klarar bara av att frossa en gång i veckan.

Tänk om jag hade en liten liten pumpa

Trollet ska gå på Halloweendisko tydligen. Jojo, det ska börjas i tid och allt sånt där. Ongen kommer ju bli mobbad om hon inte varit på disko innan hon är ett, det fattar man ju. J är onormalt upphetsad över detta och spenderade halva kvällen i går med att leta efter pumpakostymer på nätet. Ja, nu ska ongen tydligen förnedras också.

fredag 15 oktober 2010

That Friday feeling

Så här när det fortfarande är fredag förmiddag har jag förhoppningar om att det här faktiskt ska bli helgen vi gör ingenting. Möjligtvis vill jag försvinna iväg en stund själv och gå på bio. Sen vore en kaffe med Bankdirektörn på sin plasts. Så var det ju treårskalas på söndag. Men annars, ingenting!

Noterar även att vi verkar ha blivit familjen fredagsmys det senaste. Vill nog minnas att vi varenda fredag senaste månaden slått oss ner i soffan framför Top Model Nya Zeeland, tätt följt av X-factor Australien. Ny livsstil som påminner mycket om när jag var nio i slutet av åttiotalet och tyckte att det var kul att chips och dricka läsk med min familj vareviga fredagskväll.

Trollet i går. Hon må driva mig till vansinnets gräns men gullig är hon.



torsdag 14 oktober 2010

Enbart för de som är intresserade av Trollet sömn

I dag har jag och Trollet hängt utomhus mellan 8.15 och 17.30. Det blev jag visst väldigt trött av. Om hoppet är det sista som överger människan så kan jag ju hoppas att Trollet sover i natt. Herregu alltså, som jag grät i natt och i morse. Och kände förbjudna känslor. Önskade mig bort eller Trollet bort. Sömnkriget alltså. Där i svarta natten blir hon min fiende och jag skakar av ilska. Till och med J har brytit ihop flera gånger de senaste dagarna och skrikit om att inte orka mer.

onsdag 13 oktober 2010

Living on the edge wooohooo

J har en mentor som hjälper honom att utveckla ett manus. Jag är lite rädd för mentorn. Han hade någon psykisk episod någon gång förra året och ringde polisen och ljög att någon attackerat honom i hans hem. När polisen kom dit så attackerade han istället polisen med en kniv och det hela slutade med att polisen sköt honom.

Man kan säga att jag tycker att det vore bäst om de enbart kommunicerar genom email.

Glömde

Oj, jag glömde nyhet nummer tre nedan. Den på ett ytligt sätt nästan viktigaste, eller nej så klart inte men ändå. Vägde mig i går hos kiropraktorn och herregu nio månader på nio månader av fungerar! Eller ja, ungefär så här. Jag gick upp sjutton kilo när jag var preggers med Trollet. När jag kom hem från sjukhuset hade jag gått ner elva. Sen kanske jag gick ner ett kilo till och sen ytterligare något den första månaden. Sen gick jag ner noll kilo månad efter månad efter månad efter månad. Sen en dag var det tre kilo kvar istället för fem. Så helt plötsligt händer det, jag väger två kilo mindre(!) än innan jag blev med barn! Kan magsjukan från helvetet ha ätit upp fem kilo?

Insikten nu är, att jag var inte smal innan jag blev med barn heller. Men ändå, åh jag vet att det är lite fult att fixera på sånt här, så jäkla gött. Hade inte trott att det skulle vara så segt. Ni vet asså om du ammar så kommer kilona bara att rinna av, i mitt fall nej och fasiken vad jag ammat.

Du å jag

Okej, here goes.

Nummer ett, jag är nu en förlovad kvinna på riktigt. Alltså trots att vi för ett bra tag sedan pratade om och bestämde att jo vi vill gifta oss med varandra, så tyckte J att han måste ändå får överraska mig och fria på riktigt. Så det har han gjort. Det var fint, jag grinade, han grinade. Mer vill jag nog inte berätta, finns ju stunder som faktiskt helt privata. Vi har fortfarande inte berättat för våra familjer. Ibland måste man få ha saker för sig själv en liten stund, eller ja sig själva och bloggen då. En liten hemlighet att fnissa åt. Men snart så. Och vi har bestämt plats och datum. Kanske även hunnit med ett litet minigräl när J insåg att jag inte vill ta hans efternamn.

Nummer två och hoppas verkligen att jag inte jinxar nu, för än är inga papper påskrivna. Men det verkar som att J fått ett treårskontrakt på en supermegafilm. Vi kommer att bli lite rika och så. Det är bra. Mindre bra eller kanske bra är att vi måste flytta. Jag är så trött på att flytta och börja om, oerhört mycket så. Samtidigt så lever ju den lilla nomaden någonstans längst där nere och blir glad av tanken av ny asfalt under fötterna. Nyhetens behag och allt det där. Hur jag bär mig för att skaffa nya kompisar i en ny stad utan ett jobb att gå till vet jag ej. Alls.

tisdag 12 oktober 2010

Cliffhanger

Om jag har massa spännande saker att berätta.Massor! Men först måste jag rasta min vilda hund, förlåt bebis.

Cliffhanger dårå.

lördag 9 oktober 2010

Alltid så tror jag att helgen ska vara ett enda långt rofyllt lullande när vi bara äter massa gott, träffar lite vänner och vilar massor. Sen så blir det alltid stress stress, tröttdimma och drömma om nästa helg. Då! Då!

Måste få sova snart för att fortsätta fungera. Inte bara vara per automatik.

torsdag 7 oktober 2010

I dag krockade jag inte nästan med någon

Är det normalt att känna sig på samma sätt som när man skrivit en fyra timmars lång tenta när man haft en körlektion? Liksom helt utslätad. Tror att jag knappt andades på en hel timma.

Men fobin, jag känner det, att den börjar släppa. Det är lite härligt samtidigt som det är läskigt att köra bil.

Nu ska mr Sheriff som min lärare heter åka på semester i två veckor och jag är lite ledsen att jag inte ska få ta några lektioner på två hela veckor. Otippat.

onsdag 6 oktober 2010

Ser chokladkakor flyga runt framför ögonen på mig

Så otroligt sugen på choklad att det börjar kännas värt att ta körkort bara för att spontant kunna hoppa in i bilen och åka och köpa choklad.

Med tanke på att jag fortfarande när något slags hopp om att det sunda idealet om nio månader på nio månader av ska bli verklighet, säkerligen kommer de här två tre kilona bara rinna av på tio dagar, så kanske det är tur att jag inte har nåt körkort än.

Gör och gör inte

Har blivit så mycket mer del av någon slags mammakultur än vad jag någonsin trodde var möjligt. Ja men ni vet, vi går på sångstund, babysim, playgroup, coffee group och så där, allt för att Trollet ska få utlopp för sin vildhet. I dag undertecknade jag även ett mail med mitt och Trollets namn, mesigt! Och igår bläddrade jag i någon slags motsvarighet till Mama. Men även för mig finns det gränser för vad som görs och inte görs. Min går personligen vid att skicka julkort med foto på Trollet utspökad i tomteluva, så gör man bara inte!

Pinsam grej som hände i maj när jag var i Sverige: studerade allt skräp som fanns på utsidan av min brorsas kyl, tänk typ fyrtio julkort med läskiga bebisar i tomteluva. Jag ba hallå det är maj och varför är alla era kompisar helt störda?
Min brorsa ba eh, ja alltså vi skickade också julkort med kort på vår bebis i tomteluva.
Jag ba okej, inte till oss i alla fall, ni är också störda.

tisdag 5 oktober 2010

Ett barn kanske räcker ändå

Det här med Trollets sovande börjar ju nästan anta komiska proportioner. I morses sa jag på fullt allvar till J att hon sovit riktigt bra, hon vaknade nämligen bara sisådär tio gånger. Det är lite nuförtin. Eller i allafall hälften av runt tjugo som det varit nätterna innan.

*går runt och ser galen ut med psykotisk blick*

måndag 4 oktober 2010

Dagens hjärtat i halsgropen

Nyss ringde telefonen

Hej, det här var från polisen.

Eh, hej hej.

Vi söker J.


Eh, okej. Han är inte hemma.

Och vem är du.

Eh, hans partner. Vill du kanske ha hans mobilnummer?

Nä, bara hälsa och påminn att han ska komma hit och lämna fingeravtryck klockan fyra.

Eh, okej.


Lite lättad kan man säga att jag blev när jag kopplade att J ska gå till polisen för att lämna fingeravtryck för att kunna få ut rätt papper från polisen i Australien. Givetvis var det polisregister vi skickade in med min uppehållstillståndsansökan fel variant och immigrationen skickade tillbaka hela härligheten. Inte räckte det att det inte finns några brott registrerades mot hans namn. Han måste skicka sina fingeravtryck också, så att han inte har begått massa brott som han aldrig dömts för.

Eh, man ba hoppas inte. Tråkigt om polisen kommer och hämtar honom om några veckor och berättar att han är en dubbelmördare de letat efter i tio år.

Dagens i-landsproblem del 2

Jag har en jättefin klänning som jag fått i present av en Jbrorsorna. Den är lite av en favoritklänning, väldigt somrig, lite böljande, färgglad och väldigt blommig. Så jag använde den massor förra sommaren. Nu har solen skinit en del och jag har genast plockat fram den. I dag började jag fundera lite på varför lappen med märket och storleken satt på framsidan. Provade att vända på klänningen och insåg raskt att jag gått med baksidan på framsidan hela förra sommaren. Knapparna skulle visst vara där bak. Och det störigaste eller bästa är att klänningen är ännu snyggare nu.

Skyller på att jag var apgravid och sedan sönderammad förra sommaren.(att den fortfarande passar och inte hänger som en trasa är en annan historia som vi helst inte talar om).

Sambo?

Ibland känner jag att jag vill hitta på ett nytt ord för att definera vad J och jag är. I Sverige antar jag att han skulle varit min sambo men det är mitt absolut fulaste ord, så det skulle jag aldrig ha kallat honom. Och på engelska finns ingen motsvarighet(tror jag?). Pojkvän. Boyfriend. Känns så fjuttigt och som om vi vore nitton. Han är ju min babypapa liksom. Men tro mig, babypapa, vill jag inte direkt heller kalla honom. Alltså nu syftar jag såklart inte på vad jag kallar honom när jag pratar med honom, det vore ju stört, utan hur jag refererar till honom när jag pratar om honom. Så det slutar oftast med att jag drar till med att annat pk-uttryck som jag avskyr, min partner. Fult! Fästman, säger folk det?

Jaja, det här är ju inget problem som påverkar mitt liv speciellt mycket. Gött om jag inte har värre saker att fundera kring.

*prokrastinerar fortfarande*

söndag 3 oktober 2010

Vem är du, vem är jag?

Har aldrig haft någon koll på hur många som läser min blogg. Nu har jag kollat, allt annat än att jobba. Och det var nog inte så många men tillräckligt många för att det ska kännas lite konstigt. Jag känner mig så himla fin och trygg med er som brukar kommentera här ibland och jag läser era bloggar och gillar er så himla mycket. Känner mig helt lugn med att fläka upp mig hur som helst för er. Nu undrar jag ju vilka alla andra är. Säg hej om du vill! Och ganska många sitter här på Nya Zeeland och läser. Fika med sju sorters kakor kanske?

Förstår inte hur det kan komma som en överaskning för mig att vem som helst kan läsa men det gjorde det.
Vacker dag ute, så att det nästan går att ta på sommaren nu. Alla är på stranden och här sitter jag och försöker jobba. Saknar Trollet så att det känns i magen. Vill inte vara ensam. Vill inte göra nytta, bara ligga under ett träd med en bok och dricka citronjuice. Titta på när Trollet försöker äta sand.

Tvättar, diskar, går ut i trädgården med jämna mellanrum, kollar mailen, suckar. Påminns om att jag är typen som inte kan plugga eller jobba hemma. Alls.

lördag 2 oktober 2010

Innan jag får gå ut och dricka vin ska vi göra familjeaktiviteter. Besöka ett köpcentrum och konsumera oss till lite lycka. Vara snälla och köpa nya kläder till Js tonårssyrra som bor hos oss just nu. Sen ska vi åka till asdyrt och pampigt vattenpalats och gå in på familjebiljett. Js syrra är sexton men vi planerar stora ljugfesten genom att hävda att hon är tretton, så att vi kan gå in två vuxna och två barn. Om någon tror på att vi har en trettonårig dotter dör jag. Ännu roligare om vi haft en sextonårig dotter, ba skaffade barn som trettonåringar. Åh, jag tror inte att det är okej att ljuga när man är förälder. Usel förebild. Alla fnyser och tänker att vilka slyngel som helst kan reproducera sig. *går raka vägen till helvetet*.

ps. dålig förebild för J-syrran också men hon är säkert redan förstörd, det är man väl när man är sexton.
Jag ska gå ut och dricka vin ikväll. Det har jag inte gjort sen i maj. Har målat naglar aprikosa och funderar på vad jag ska ha på mig och klockan är bara nio på morgonen. Två glas! tippar jag på är allt jag behöver för en billig och för den stora allmänheten underhållande fylla. Tre glas! kan leda till sängliggande och självömkan i morgon.

fredag 1 oktober 2010

Samma lika

När jag var föräldraledig, då kände jag att jag borde så mycket. Först och främst underhålla Trollet med vettiga aktiviteter. Men även hinna dammsuga, diska, plocka, handla, laga mat och skura toaletter. Det kändes som att det måste jag ju bara hinna. Ganska ofta hann jag inte med ett skit. Nu har J varit hemma med Trollet i fem dagar. J har diskat noll gånger, dammsugit noll gånger, handlat noll gånger osv. Han hinner inte heller! Och det, det känns rätt skönt.
Den här tjejen alltså, så himla modig och klok. Och bara tjugefyra! När jag var tjugefyra hade jag alkoholproblem, var deppig och kände mig hemskt orättvist behandlad av livet. Inte alls modig och klok.

måndag 27 september 2010

Satt och jobbade som en liten blå på ett väldigt tufft fik i dag. Ni vet så där tufft, så att alla anställda ser ut som fotomodeller och har asdyra kläder. Och jag fattar ingenting, för hur har de råd med det när de jobbar på fik? (dessutom sökte jag jobb där en gång när jag precis flyttat hit men jag var nog inte ens tio procent tillräckligt tuff för att få jobba där) Var nära att ta en bild på min fina macka och min dator och bara helt vilt slänga upp en dagens kontor bild. Men sen kom jag på att jag inte heter Jennie Hammar eller är en bloggkändis av något slag, då kändes det liksom lite overkill. Så jag gjorde inte det. Slut på viktig information.

ps. det här med att jobba alltså, kommer att bli mycket bra. tror att jag kommer att bli en femhundra procent bättre moder.

söndag 26 september 2010

Here we go again

Ibland när vi tre är ute och gör något, då, då kan jag kika på andra familjer och tänka att det är synd om dom för att de inte ser lika lyckliga ut som oss. De ser mer uppgivna ut. Likgiltiga. I går var vi de fulaste och olyckligaste av alla. Mina nervtrådar liksom pulserade och allting snurrade. J var mysbyxor och tufshår. Trollet gallskrek. Allt detta på restaurang, för nåt måste du äta.

Båda känner sig som pappersmänniskor som den andra bara kan trycka ett finger rätt igenom. Så lätt går vi sönder just nu.

Hur fan kunde du bara med att gå ut och festa i fredagskväll efter att ha lämnat mig själv dyngsjuk med Trollet hela veckan?

Måste du klaga på allt hela hela hela tiden?


Du har i alla fall inte behövt ha Trollet hängande i din bröstvårta oavbrutet tre nätter på raken. Vet du att min fucking jävla bröstvårta blöder just nu

Du lyssnar aldrig på mig!


Jag säger samma sak om och om igen men inget, absolut inget, förändras.


Sömnbrist gör ingen vacker. Och alla känner sig orättvist behandlade.

lördag 25 september 2010

Där i tisdags kväll trodde jag liksom att det värsta av den där magsjukan var över. Jag tänker att det bara går att vara magsjuk i en dag. Icke. Sen går det att få fyrtio graders feber och fortsätta och fortsätta att spy så fort jag luktade på ett glas vatten. J fick bära mig till bilen på tredje dagen och ta mig till doktorn. På femte dagen känner jag mig i form att sitta upp, det är ju bra. Och jag ser rätt smal ut också, det är med bra.

En dålig sak är att jag fått mina första jobb utlagda och nu har spytt bort fem dagar som jag kunde jobbat. Nu blir det stress. Åh, hata stress. Inte missa deadline på första jobben, bitte please.

tisdag 21 september 2010

Recept på festlig dag

Ett styck magsjukt barn

Ett styck magsjuk mamma


Ett styck trasig bil


Ett styck J strandad på jobbet

måndag 20 september 2010

Nääääeeee

Lilla Trollet har varit dundersjuk i två dagar. Det ledde till att jag bar runt brännhet bebis i mina armar, torkade spy och oroade mig på ett sätt som jag aldrig oroat mig i hela mitt liv. Så jag glömde typ bort valet, alltså poströstade gjorde jag för många veckor sedan, men jag glömde bort att oroa mig. Vaknar, kollar valprognoser och vad kan jag göra annat än att gråta. Även om jag alltid drömt boutomlandsdrömmen, så har jag tyckt att Sverige är jäkligt bra också. Nu skäms jag. Men jag behöver ju i alla fall inte bo där de närmsta fyra åren och se Jimmie Åkesson och hans kompisar få lön av svenska folket.

Kan inte ens uttrycka hur övermycket ledsent och argt det känns just nu.

fredag 17 september 2010

Hjärtdjur

Skäms lite men har inte läst klart hela än. Nääästan. Om någon känner sig manad att dra igång en diskussion eller ta fram några frågeställningar i kommentarerna, så lovar jag att återkomma efter helgen med en hel del funderingar.

Och så kan väl alla som är sugna att hänga på föreslå någon ny bok. Jag föreslår Ravind Adigas The White Tiger. Men kanske är jag rätt ensam om att inte redan ha läst den.

torsdag 16 september 2010

Alltså kan det vara så att jag verkligen kommer att få ett körkort i framtiden

Om jag ska betygsätta körlektionen, så var det faktiskt lite kul. Och läraren tyckte att det gick väldigt bra. Kanske för att jag ljög och sa att jag nästan aldrig hade kört bil förrut. Hatar att vara usel på saker.

Han ba du behöver nog bara fyra fem lektioner. Alltså det är omöjligt att förklara hur slappa de är med körkort här. Lite läskigt ändå. Får välja om man vill ta körkort med automat eller manuell. Tar man den lätta utvägen, klart man gör!

F*n

Mitt nyttiga sockerfria liv som gick så bra. Går inte så bra längre. I går bakade jag muffins till fikadejt. De blev asäckliga eftersom jag råkade använda msk istället för tsk till bakpulvret. Dessa går ej att bjuda på tänkte jag då och åt upp åtta stycken själv.
Herre! Första körlektiondagen har kommit och ute spöregnar det. Vill ringa och ställa in.

Min hobby typ

Visst är det sånt som alla tänker på ibland, alltså vad ens eventuella framtida barn ska heta? Pratade med en nästan höggravid kompis häromdagen och hon hävdade bestämt att de inte tänkt så mycket på saken. Säger man så av lite vidskepliga anledningar? Rädslan att nåt fortfarande kan gå fel? Eller så kanske det finns folk som inte alls är besatta av namn som jag.

I jättemånga år tänkte jag mig, om jag fick drömma, att jag skulle få två söner och en dotter. De skulle heta Agaton, Set och Stella. Nu tänker jag mig, om jag får drömma och hoppas, att jag ska få en till dotter och en son i framtiden. Och ja, jag har redan namngett dem ihop med den tilltänkte fadern. Dottern ska bli en Greta-Moe(uttalas Moj) Frances och sonen Leto Matene. Fast när den dagen kommer finns alla möjligheter att jag ändrat mig, alla möjligheter.

Det blir ingen panter här inte

I morgon fyller J trettio jäkla år. I bland känns det som att det bara var en sekund sedan vi träffades den där stekheta sommaren i Tallinn, då det rann så jäkla mycket vodka i allas ådror. Då var vi tjugofem och absolut inte oförstörda men defenitivt yngre.

J hade rymt från sitt jobb inom tråkfinans som han hatade och funderade på vad han ville med livet. Där i Tallinn alltså, där funderade han. Och sa att när han fyllde trettio så ville han ha ett sketastort party med massa vodka och så ville han gå längs en lång röd matta med en panter i diamantkoppel(alltså eventuellt hade han väl druckit sketamycket vodka när han sa det här). Och så ville han jobba med film och teve.

I morgon, då kommer han att workshoppa sin egen kortfilm och klippa en musikvideo. För att sedan gå på simlektion med sin knubbiga trollunge. Och åka till stillsamt bed and breakfast och äta trettioårsmiddag med mig och sagda trollunge.

Det hade vi nog inte kunnat tro den där stekheta sommaren, att det var så här allt skulle bli. Och jag, jag hoppas att han lever tills vi är hundra. Minst!

onsdag 15 september 2010

Gött mos

Jag duger. Riktigt bra till och med tydligen.

Nu är det inte alls så att jag vet hur mycket uppdrag jag kommer bli tilldelad men de kommer att komma och förhoppningsvis bli fler och fler. Men det spelar ingen roll, att tjäna några egna pengar räcker långt. Att ta datorn och promenera i väg till ett fik och ba tja hejdå jag går och jobbar nu. Möcke bra känsla. Inte riktigt Kvinna i Karriären men i alla fall inte Helt Arbetslös Kvinna.

tisdag 14 september 2010

Min nya drog: min kiropraktor. Känns ju nu ganska onödigt att jag gått med värk i femton år, när det blivit otroligt mycket bättre efter bara tre veckor med två kiropraktorbesök i veckan.
Kollar mailen med prestationsångesten och framtidsångesten nära liggande inpå. Arbetsprovet inskickat i fredags och nu väntar jag bara. På domen. Biter naglar.

Säger till J att jag tyckte att det gick bra och att jag gjorde så gott jag kunde. Så om det blir nej så gjorde jag ändå mitt bästa och det är inte mer med det.

Så säger jag men självklart så tänker jag att om det blir nej, så är det för att jag inte duger. Inte duger alls.

Nåja, ner med huvudet och kör vidare i den här vardagen av blöjor, playgroup och vansinnesutbrott för nu.

måndag 13 september 2010

I dag har J tvingat mig, I tell you TVINGAT, att boka in min livs första körlektion. Kräkmage redan. Oförklarlig rädsla att köra bil. Kontrollförlora, krasch bom bang någon annan är död. Vågar inte! Måste!

söndag 12 september 2010

Ung i sinnet

Min senaste very guilty pleasure. Måste ju vara ungefär tjugo år för gammal för att slaviskt följa. Varje söndag eftermiddag när J åker till jobbet tänker jag att nej, i dag ska jag inte kolla på det där barnprogrammet. Klockan 5.30 råkar jag alltid sätta på teven.

Vänner alltså..

Under en stor och fin yum cha-lunch med massor av vänner och småfolk i olika storlekar i går, då insåg jag hur mycket jag saknat det sociala. Hur lite vi faktiskt träffar våra vänner just nu. Så lite löfte så där att när våren kommer igång på allvar, föreslå saker! Grilla. Ses på stranden. Äta lunch ihop. Fixa barnvakt och gå ut och drick vin. Inte sitta klistrad vid teven vareviga kväll och stressat försöka få tråkiga måsten gjort under dagarna.

ps. insåg också att jag aldrig kommer att lära mig att gilla kinesisk mat.

Och sa la jag min svala hand mot hans panna

Har övat på att vara förälder till sjuk tolvåring hela helgen. Tolvåringar sover, läser böcker och yttrar tydligen aldrig mer än ett ord i taget. Dessutom får man åt just den här tolvåringen tvätta läskiga ylleskoluniformer. Krympte inte ett enda plagg och kände mig som ganska bra modersmaterial trots allt. Har också tvingat honom att kolla febern typ varannan timma och dricka jättemycket apelsinjuice. Ni hör ju, moderligheten personifierad.

lördag 11 september 2010

Hjälp!

Trollet har utvecklat en stark egen vilja. Protesterar högljutt mot precis allt, maskvrider sig ur alla grepp, bits och rivs, slänger all mat på golvet. Vrålandet! Vill gå, ramlar, skriker. Får mig att tänka att vi kanske kommer uppskatta varandra mycket mer Trollet och jag, om jag börjar jobba.

Hon är ju inte ens åtta månader. Tänk vilken attityd hon hinner bygga upp tills tonåren.

Hrmphf

Handlar ingredienser för typ en veckobudget till fredagsmiddag. Allt nya recept och nyttigt. Jag är peppad, rör och hackar, kanske till och med gnolar lite i köket. Och det blir skitgott! Vad de tre bröderna som otillsfredställda åkte till KFC efteråt, egentligen tyckte vill jag nog helst inte veta.

fredag 10 september 2010

Jäkligt busy och så. Med att kolla på X-factor Australien. Och störa mig på Ronan Keating. Kanske tycker man att sjuttonåriga killar är lite gulliga. Det är ju ganska sjukt.

onsdag 8 september 2010

Försökte skriva något om debatten kring delad föräldraförsäkring och bröstpumpen. Blev dock så förvirrad av mina egna åsikter att jag faktiskt inte riktigt vågar dela med mig av dem. Verkar vara femtio procent jämdställdhetsivrare och motsvarande del överaskande galen ammningshetsare. Så vi lämnar det.

tisdag 7 september 2010

Visst har ni läst?

Kömpisar, hur går det med Hjärdjur? Jag har precis hämtat mitt ex på biblioteket. Nu har jag bara tio dagar på mig att läsa. Så ni måste säga att ni har kommit jättelångt, så att jag blir lite stressad och läser på kvällarna istället för att dumglo på såpor.

Koncentration nu dårå

Åh, tydligen så måste jag bara bryta ihop lite över bristen på karriär och framtidsutsikter för att universium ska lyssna på mig. I morse fanns det där mailet jag väntat på så länge i inkorgen med en sorglig förklaring till varför det dröjt så.

Så nu kokar vi kaffe och vässar hjärnan för att göra ett perfekt arbetsprov. Sen håller vi alla tummarna för att det här perfekta jobbahemifrånjobbet är mitt.

Och har jag sagt hej innan jag är över bäcken nu. Då, då bryter jag ihop lite, det gör jag. (Har kanske redan sett framför mig hur hela familjen lever på MIN lön på vacker strand i billigt land ett litet tag)

ps. min mamma har bokat biljett och tänker verkligen stanna i sex månader. vet inte vem som mest kommer att vara värd en medalj efter de sex månaderna, jag? J? mamma?

måndag 6 september 2010

Opepp

Söka jobb. Vilken ångest. Eller ja, söka och söka. Bara att läsa annonserna ger ju ångest. Känns som att jag inte är behörig att söka ett enda jobb. Historiker slash journalist söks det inte jättemånga. Nästan all min faktiska erfarenhet är från restaurangbranschen. Att jag varit restaurangchef och barchef och sånt i ett annat liv, för typ sex sju åtta år sedan är ju säkert bra på nåt sätt. Men jag vägrar att jobba i den branchen igen, för det är fasiken det slitigaste och mest psykiskt påfestande i längden. Att utbilda sig till något i tre och ett halvt år för att sedan jobba som det i tre månader och sedan flytta till andra sidan jorden. Kanske inte det smartaste jag gjort rent karriärsmässigt. Har även lite erfarenhet som informatör och lite kontorsjobb att lägga till. Herre alltså.... Hade aldrig trott att jag skulle vara nästan trettio och inte ha en karriär att tala om överhuvudtaget. Vet inte vart jag ska börja. Vill nästan sluta innan jag börjat.

På ett typiskt mig sätt så tog jag ut segern lite i förskott gällande ett jobb som hade varit perfekt på alla sätt. Det verkar nu inte bli av. Och så står jag här och vet inte hur jag ska börja.

Bra sak i dag, jag har lämnat in min ansökan om permanent uppehållstillstånd.