söndag 22 juni 2008

Om jag försvinner härifrån i några månader så är det för att jag inte har någon dator. Några rader på en stulen stund.

Jag älskar mitt jobb! Det går skitbra och jag är glad hela tiden.

Igår var det midsommar. Vi hade vuxenfest som blev fjortisfest. Spyor, otrohet, sönderslagna grejer, utspillt rödvin i vit soffa, rispad induktioshäll på splirrans nya spisen och klagande grannar förekom.

lördag 14 juni 2008

Sjung om studentens regniga da´r

Idag är det studentdag i Industristaden. Dagen till ära är det ihållande spöregn och en och annan kraftig hagelskur. Jag vågade mig ut på en fika och fick blöta studenter som skrek visa pattarna på köpet. I vanliga fall blir jag gråtmild och tycker att det är så fint med studenten, att ungdomarna har hela livet fram för sig och yadayadayada. De här ungdomarna hoppades jag skulle välta med flaket och gå en dyster och arbetslös framtid till mötes. På fiket hette det fortfarande negerboll, för politisk korrekhet har inte nåt den här avkroken än.

Sen köpte jag Bitterfittan till min svägerska och gick hem till dem. Nu är jag hundvakt och har en deadline om en timme ungefär. Sen ska jag sitta i soffan och läsa Tusen strålande solar som min svägerska gav till mig tills den är slut.

torsdag 12 juni 2008

En sak till...

Asså jag har högt blodtryck... Har haft det i några år, lite sådär höjda ögonbryn och det här ser inte så bra ut aktigt från läkarna. Nu har det hamnat på nivån: du måste förändra din kosthållning och börja träna och sen när jag höll för öronen kan det sagts något om att drastiskt skära ner på alkoholkonsumtionen och om att det inte hjälper så måste jag äta medicin NU. Annars kan jag tydligen få stroke eller hjärtinfarkt eller något med njurarna. Och typ dö!

Jag känner mig gammal och fet! Läkaren var tvungen att breda på om hur ovanligt det var att så unga människor som jag får så högt blodtryck för att få mig att känna mig kraftigt överviktig och åldrad i förtid.

Men eftersom jag är en optimist och skjutapåframtidenperson så tänker jag att det här med ny livsstil kan man väl vänta med till efter sommaren?

Oväntat

Kanske är det nyhetens behag. Men det finns något vilsamt i att vara hemma. Att Industristaden trots allt alltid kommer att vara hemma hur mycket jag än försöker göra det annorlunda. Varje gata har ett minne och här säger vi hej till varandra fast vi är okända. Jag cyklar på en rosa cykel genom barndomsalléer. Passerar gamla skolor och tjyvrökningsbuskar. Träffar nya bebisar och ser nyrenoverade radhus. Dricker kaffe med mjölk med svägerska vid gamla köksbord och tittar på kulan som antyder grodden som ska bli mitt brorsbarn. Håller farmorshand och pratar med hennes hemtjänst om hur det verkligen ligger till. Pratar livets allvar med nioåriga kusinen. Tittar på när Stora lillebror sparkar in säsongens fjortonde mål på regnbristbrun fotbollsplan omringad av röda lador och knottsvärmar och femton andra närmast sörjande. Halvdagsintro på nya jobbet och inser att nu är det på riktigt. På måndag kommer Bästisen med fästman hem! Och kanske är jag galen men det känns som att den här sommaren kommer att bli en solros att sätta bakom örat.

torsdag 5 juni 2008

Google this google that och lite pricerunner

Nu har jag bokat biljett. Om exakt 80 dagar är jag tillbaka i Nya Zealand. Det är skitlänge. Kollar på försäkringar, för det måste jag ha säger min mamma. Den billigaste kostar cirka 3500 för ett år. Jag är snål och vill strunta i det, för jag är ju ändå aldrig sjuk, fast det är ju synd om mamma om jag dör och ingen har råd att flyga hem mig. Fast det är ju nu jag ska bli vuxen och ansvarig och ha pengar på sparkontot till sånt här. Hell jag har till och med pratat med Skatteverket idag om hur jag ska göra för att starta mitt eget företag. Företagare.. Då måste man fylla massor med papper och fakturor och hålla reda på vilka pengar som tillhör företaget och vilka som tillhör mig och massa saker som gör mig stressad.

måndag 2 juni 2008

Två mycket små frågor som just nu lämnar mig sömnlös om nätterna

* Vem?? Vem tyckte att Plopp med tuttifruttismak var en bra idé?

* Någon som förstår någonting av söndagsserien John from Cincinnati?

Fotboll

Nio dagar kvar tills fotbollsEM. Redan börjar den där nervösa klumpen växa i magen. Exakt samma känsla som när jag själv spelade fotboll på blåbärsnivå men vissa matcher ändå var knivseggpåhalsen viktiga och jag knappt kunde äta på flera dagar innan. Och laget spelar skräpigt i träningsmatcher och Lagerbäck tar alltid ut fel lag. Så jag tar ut besvikelsen i förhand och tänker på gamla mästerskap med Sverige och vad jag gjorde då.


VM 1990 Italien:

Jag var nio år och ville bli fotbollsproffs och fyllde samlaralbumet med exakt alla fotbollsbilder och hade så många dubbletter. Jag var ihop med Thomas min första kille. Vi kollade på matcherna hemma hos honom och brukade pussas i halvlek. Sverige förlorade med den berömda 1-2*3sekvensen och vi hejade på Kamerun och Roger Milla istället.


EM 1992 Göteborg:

Sverige var med i sitt första EM, direktkvalifierade som värdland. Jag tjatade på mamma om att vi skulle åka dit. Men vi hade inte råd. Men vi vann mot England och Danmark i gruppen och oavgjort mot Frankrike. Sen förlorade vi mot Tyskland i kvartsfinalen. Och Danmark chockvann och det var nästan lika kul det.


VM 1994 USA:

Mytomspunna 1994. Alla tjejerna var kära i Dahlin eller Andersson, kanske var någon till och med kär i Brolin. Jag var mest kär i Markus i klubbens juniorlag och han kändes lika ouppnåligt långt borta som någon i landslaget i början av den sommaren. Jag var tretton och ett halvt år och blev stor den sommaren tyckte jag själv. När vi cyklade hem mitt i natten från klubbstugan med några folköl, chips och straffsparkseufori inuti. Juniorlagskillarnas ögon som bekräftade att något var annorlunda nu. Att vi inte var tolvåriga småtjejer längre. Och deras sextonårshänder skrämmde mig lite. Som om de berättade historier jag inte förstod. När min mamma envisades med att gifta sig i svenska fjällen samtidigt som Sverige spelade bronsmatch mot Bulgarien straffade jag henne med tonårsbutterhet hela dagen.


EM 2000 i Belgien/Holland:

Äntligen fick Sverige vara med igen men kom sist i gruppen. Och jag, jag var nitton och ett halvt år och båtluffade med en australiensk konstnär i Grekland under hela mästerskapet. Då kändes fotboll rätt oviktigt.


VM 2002 i Sydkorea/Japan:

Jag bodde i Melbourne och var där med i någorlunda rätt tidszon. Bästisen var medvetet arbetslös och såg alla matcher i hela VM. Jag jobbade på pizzeria och missade matcherna mot England och Nigeria. Men aldrig att jag glömmer Anders Svenssons frispark mot Argentina. Vi vann "dödens grupp" och jag förutspådde ett nytt -94 VM. Därför gjorde det inte så mycket att jag var tvungen att jobba när Sverige skulle spela mot Senegal, så övertygad var jag om att vi skulle vinna. Jag kunde ju se nästa match, kvarsfinalen. En gäst på restaurangen fick fortlöpande sms-rapporter som han vidarebefodrade till mig. När han berättade att Sverige förlorat på golden goal gick jag in på toan och fullipade. Sedan serverade jag surt pizzor och pasta resten av kvällen. Med en känsla av att något som inte skulle ta slut hade tagit slut.


EM 2004 i Portugal:

Jag bodde i Edinburgh. Hatade just då mitt jobb som restaurangchef. Mitt och mrX förhållande krisade deluxe. Bestämde mig för att börja spara pengar till en Sydamerikaresa, som om det var en lösning. Jag såg alla gruppspelsmatcher på puben. Sverige vann gruppen och den här gången skulle det gå skitbra sa jag. Några dagar innan Sverige-Holland matchen flyttade jag ifrån mrX och in hos några kompisar. Vi var tio stycken svenskar som såg kvarsfinalen ihop. Zlatan och Mellberg missade straffar. Holland var vidare. Och jag grät som om hela mitt liv berodde på detta. Som om ett lyckat EM kunde räddat mitt personliga kaos. Jag minnesluckedrack och vaknade dagen efter naken i en kompis kompis fd pojkväns säng med mitt livs värsta bakisångest. Och fucking jävla Grekland vann av alla lag. Det gjorde allt värre på nåt vis, kunde de borde väl Sverige också ha kunnat.


VM 2006 i Tyskland:

Detta var året då jag äntligen skulle få åka på ett fotbollsVM hade jag tänkt. Struntade i att skaffa sommarjobb och skulle bara vältra mig i tyskt öl och fotboll. Jag sökte biljetter. Tvingade alla mina vänner och min bror att söka biljetter. Och de fick lova att just jag skulle få en av de åtråvärda biljetterna om de fick några. Ingen fick biljetter! Några vänner skulle åka ner ändå kanske få tag i biljetter där. Jag vågade inte chansa. Såg alla gruppspelsmatcherna på olika uteserveringar i Stockholm. Sverige kom tvåa i gruppen men jag visste att det inte skulle gå bra. Satt på en buss mellan Vilnius och Riga under första halvleken av Sverige-Tyskland och fick sms som berättade att Tyskland ledde med 2-0 efter tolv minuter och sen att Teddy Lucic blev utvisad. Jag kollade på andra halvlek i en hostelbar fylld med tyskar och låtsades inte om att jag var svensk. Sen delade jag och min resekamrat på en flaska vodka och gick på rysk gaybar. Och mina vänner som åkte till Tyskland fick inga biljetter!


I år tänker jag inte ha några förväntningar och definitivt inte gråta, dricka vodka och ligga med någon kompis kompis fd när(inte om) Sverige åker ut.