fredag 30 september 2011

Beach 2011/2012

Jag är helt redo nu. För ligga halvsandig på en handduk försjunken i en bra bok. Äta svettiga smörgåsar och dricka ljummet vatten. Sommaren skynda dig och kom hit nu dårå.

Okej bikiniredo känner jag mig aldrig. Och det där med att någonsin vara "försjunken" i en bok medan Trollet springer runt som en tok nära vatten känns kanske en smula orealistiskt. Men nu förstår BILDEN jag försöker måla upp. Målbilden.

torsdag 29 september 2011

Jaha och vad har ni gjort på dagis i dag då? Boxats?

Kanske inte syns så väldigt bra på den här bilden. Men Trollet ser ut som en usel boxare som just åkt på så jäkla mycket spö.

I verkligheten har hon ramlat in i ett staket.


onsdag 28 september 2011

Hej ångest

Oj då. Jag hämtade ut min vigselring från guldsmeden (en gammal släktring som jag bara typ putsat upp och ändrat storlek på) för några veckor sedan, sen la jag min dumma kossa den i en liten påse på ett kakfat i köket där massa annat bråte bor, istället för att som en normal människa gömma undan den i typ ett smyckesskrin. Och nu är den borta!

Jag har letat igenom varenda låda, kollat i dammsugaren, letat igenom soporna(!). Men alltså jag vet att jag inte har rört den. J säger att han inte har rört den. Återstår då dvärgen i familjen. Det går inte att svälja en ring helt lätt va? Så jag slipper börja kolla i hennes blöjor menar jag.

Paniken. Om den här ringen är borta kommer min mamma att adoptera bort mig.

tisdag 27 september 2011

Länkkärlek

Jag har en hemskt fin vän. Ni vet en sådan som alltid stöttar, uppmuntrar och är bara allmänt fin. Dessutom är hon så klart hemskt smart och urrolig. Herregu' jag har bara smarta och roliga vänner. Men den här, hon är lite extra underbar. Så är det. Vi är nog rätt olika varandra men kanske mitt bästa exempel på att ja, opposites do attract. Men en gång i tiden fick jag henne på villovägar och hon färgade håret, tatuerade sig, bar utsvängda jeans och köpte en väska i hempmaterial. Men det var en fas va. Och sent nittiotal, så att vi är på det klara med det.


Hon låtsas att hon heter Annika. Men i verkligheten heter hon Pirågen. Fast det behöver ni inte säga att jag sagt. I alla fall klicketiklick.

ps. pirågski om du hittar hit på detta sätt. hej. me loves you. den här bloggen var liksom hemlig från början. innan jag blev en sjukt trist morsa utan hemligheter du vet. men du får helst inte lusläsa allt jag skrivit.

Jaha en begravning, ja ja

Sen Trollet började på sitt dagis, som är ett Kohanga, alltså det talas enbart maori där, har jag inte reflekterat över om det skulle vara annorlunda än något annat dagis. Ni vet, de sjunger, har fruktstund, målar, pysslar, leker i sandlådan osv.

I måndags när jag hämtade så frågade jag som vanligt om Trollet haft en bra dag.

Jajamän, vi har varit på begravning hela dagen och Trollet hade jättekul med alla barn som var där.

Det känns ju som att jag hade blivit ganska förvånad över det svaret på säg ett svenskt dagis. Eller kanske mest som att det blivit ramaskri bland föräldrarna om dagispersonalen dragit med sig en hel avdelning på en begravning.

Det är jättesvårt för mig att förklara men begravning(tangi) och ceremonin kring det är väldigt annorlunda mot vad jag är van vid och också extremt viktigt för maorier. En begravning börjar omedelbart efter att någon avlidit och pågår i tre dagar. Har man den minsta anknytning till den som gått bort är det extremt viktigt att man någon gång under de här tre dagarna kommer dit för att visa sin respekt. Därför kommer ofta hundratals människor på en tangi. Ibland tusentals. Och ingen skulle någonsin få för sig att säga att det är opassande att ta med sig barn på en begravning. (eller ja, jag vägrade faktiskt att ta med Trollet när vi gick på tangi för en tremånaders bebis mest för att jag var rädd att jag och J skulle bli så ledsna att det skulle skrämma Trollet. men J vägrade att erkänna för sin släkt att det var så att jag inte ville att hon skulle vara där).

Men om någon skulle vara intresserad av hur en tangi går till kan ni läsa mer här.

måndag 26 september 2011

Om det är rent så blir jag inte ilsk så fort jag kommer hem. Skönt det.

Att ha helt jäkla sparkling rent hemma. Det händer ju inte så ofta men vad skönt det är. J är den som har städasupersparklingrenthänderna i våran familj. Jag är mer plocka lite och gömma i olika lådor och tänka att jag gör resten sen. Så medan jag jobbade och sen kom hem och jobba lite mer i går lyckades J skrubba huset och underhålla barnet samtidigt.

Kände mig som någon form av galen livsälskare i dag när jag först körde hem från jobbet och liksom satt och mös för att jag bor i en liten bit paradis. Solen sken, havet var paradisigt, på andra sidan havet tornade sig snöklädda berg upp. Sen kom jag hem och hade inte en gnutta frilansjobb att pilla med, det fanns inte ett klädesplagg som väntades på att vikas och läggas in i garderober, ingen diskmaskin att tömma, eller intorkad frukostdisk att ta bort, inget golv som jag borde dammsuga, ingen middag som behövde inhandlas. Den känslan just då. Att det finns ingenting alls jag behöver eller borde göra just nu. Så i enlighet med mitt galna frireligiösa humör gick jag ut och sprang i det fina vädret. Och sen hann jag ligga på sängen mitt på blanka eftermiddagen och läsa bok i en halvtimme innan dagishämtning.

Känns som att jag måste göra något smutsigt för att förstöra den här allmänna renheten på alla plan. Till exempel äta en liter glass.

lördag 24 september 2011

Men jag får väl ta och gå och lägga mig strax då

Alltså det här med att börja jobba klockan 4.30 på morgonen. Inte så jobbigt faktiskt. I jämförelse med att jobba sena kvällar i alla fall.

Men.

När jag tidigare i dag insåg att det är dags att ändra till sommartid natten till i morgon. Att när klockan ringer klockan 3.45 i morgon är den egentligen 2.45. Då kändes det inte en enda gnutta okej.

Nu är klockan tio över sju på en lördagskväll. J är på jobbet. Jag sitter vid datorn och jobbar. Trollet sover. Partyfamilj liksom.

fredag 23 september 2011

Klättrar ner från de höga hästarna

Det är väl helt okej att inte alltid vara de perfekta pk-föräldrar vi förutsatt oss att vara. Till exempel så slängde vi ut tv:n i garaget när Trollet runt ett började tycka att det var kul att slå på och av den mest hela tiden. För ja, vi ville ju inte att Trollet skulle tittat på tv. Det hade vi ju sagt.

Och nu står tv:n fortfarande i garaget. Men barnet. Hon tittar på tecknat på datorn. VARJE DAG. So shoot me liksom. Men det är det enda som får henna, som vägrar att sova på dagtid, att sitta ner en liten stund. Och gör att jag kan få laga mat i fred.

Så ja, det får väl vara okej.

Det ska börjas i tid och allt sånt där

Asså hålla på och hångla mitt på blanka eftermiddagen.

Och så gjorde hon några konstiga lockar i luggen

Har tänkt i cirka fem månader att den här veckan MÅSTE jag gå och klippa mig. Och det har inte blivit av. Tanken på att försöka hitta en ny frisör i en ny stad och så där. Men nu hade det visst gått nio månader sedan jag klippte mig senast. Ringde upp en av frisörerna i närmaste stadsdelen.

Ångesten när jag kom dit i dag och fick ett ansikte till hon som skulle klippa mig. Ångesten. Flickstycket var heroinsmal och hade tvåfärgat hår. Ni vet med svart under och blont över. Som jag trodde att ingen hade längre. Inte ett bra tecken.

När jag klippt mig vill jag bara få känna mig lite glansig och snygg och fixad i en dag. Nu vill jag mest bara gå till en annan frisör. Det ser inte överhuvudtaget glansigt och fixat ut, utan mest avkapat och slitet.

Hon ba vill du boka in en ny tid när du ändå är här?

Jag ba nä tack!

Hon ba hoppas vi ses igen!

Jag ba konstigare saker har hänt.

Ni vet om sex månader eller så när, håret bara består av kluvna toppar och jag bara kan ha knut. Då, då kommer jag ju ringa henne. För jag har så himla kort minne.

onsdag 21 september 2011

Och jag har nackspärr också faktiskt

Ni vet när man har gått upp klockan 3.45 fyra dagar på raken. Jobbat 4.30 till 13. Slängt sig in i bilen varje dag efter jobbet för att åka hem och jobba med frilansstuff. Döstressad eftersom man just insett att man blandat ihop deadline med en annan deadline och inte på ett bra sätt utan mer nio dagar negativt. Sen slängt sig i bilen för att hinna till dagis innan det stänger klockan 16.30. Och sen hastat runt på mataffären med snorig och arg unge som skriker bAnAn i falsett. Sen försöker man snabbt laga en ändå nyttig och på alla sätt balanserad middag med en trött, gnällig unge i hasorna. Och när maten är klar då, då slänger ungen hela middagen på golvet för cirka fyrtiofemte dagen på raken.

Om det är jag som är man är det lite okej om jag vill lägga mig ner på golvet och grina va. Det här med att slänga all mat på golvet gör mig galen. Hon är ju ingen liten bebis som tycker att det är kul att se vad som händer om hon släpper något. En liten del av mig vill skrika men tänk på barnen i afrika i falsett. Men allvarligt jag försöker bara ignorera henne men det verkar ju inte vara en speciellt fungerande teknik eftersom hon bara fortsätter och fortsätter.

Och jag ba okejrå då får du ingen middag i dag heller. Vassego för att jag lagade mat som du inte åt.

*tar ett djupt andetag och väser hysteriskt att det är bara en fas. en fas. this to shall pass*

lördag 17 september 2011

Bara fyra månader kvar som ungmö

Okej, vi kom på att förutom kläder och ringar så måste vi ha en vigselförrättare också. Annars blir vi ju liksom inte gifta rent officiellt. Så vi hittade en sida som listade de som finns i det området där vi ska gifta oss. Så vi kollade på bilderna och läste om dem och sen skrev vi en lista där vi rankade dem med motiveringar var och en för sig.

Båda hade samma kvinna på första plats. Med motiveringen att hon hade roliga röda stövlar. Man ba soulmates, som gjorda för varandra, osv. etc. och så. Och hon verkar kunna den dagen men vi har inte bestämt tid än, så mycket bra.

En kompis ska ta foton. Tänker att nu måste vi bara boka en restaurang för middag efteråt. Och hotell och flygbiljetter. Sen typ klart. Känner att det här med mycket litet bröllop passar mig väldigt bra. Oj och blommor kanske jag ska ha. Och en liten tårta.

fredag 16 september 2011

Det som händer precis just nu

Det var tydligen drygt fyra år sedan sist. Som vi trodde att hon skulle dö. Men hon verkligen klöste sig fast. Satte hälarna i jorden och kämpade på ett så där självklart och lugnt sätt som bara är hennes person. Hon tog min hand och sa att jag inte skulle vara orolig. Hon skulle klara det här med. Och hon gjorde det.

Men nu är cancern tillbaka och bor överallt. Vilken sekund som helst, kanske nästa andetag är det sista.

Fina farmor som verkligen var en sådan där riktig bullfarmor när jag var liten. Jag bodde hos henne om helgerna och sprang efter henne hela tiden, ville ha min lilla barnhand i hennes torra trygga. Älskade att stoppa ansiktet i det där blåblommiga förklädet som hon nästan alltid bar och insupa lukten av henne och småkakor och inlagd gurka. Minns hur hon alltid var återhållsam men samtidigt hade mer kärlek tillövers än någon annan vuxen i mitt liv.

Och det är naturens gång och allt det där. Hon är ingen ung farmor längre. Mest har jag hittills oroat mig över farfar och min pappa. Men just nu vill jag bara sitta ner och skrika att jag vill inte att MIN farmor ska dö och försvinna bort från mig. Att jag aldrig mer ska få något brev skrivet med skakig skrivstil.

Lite om mitt nya jobb

En rolig sak med att jobba i bokhandel är när folk ska försöka att konversera om författare och diverse böcker men kanske inte egentligen är så värst pålästa.

Till exempel så är Jo Nesbö den författaren som säljer bäst i vår butik just nu. Och på riktigt så har tre från varandra fristående personer frågat mig om Jo Nesbö är/var Stieg Larssons fru(antar att de egentligen menar hans sambo Eva Gabrielsson). Med ett trevligt och serviceaktigt leende så förklarar jag då att Jo ju är en man och att det kanske var en kvinna de tänkte på och att han är norsk och inte svensk och såvitt jag vet har han inte varit gift med Stieg Larsson.

Men jag är inte heller så hemskt påläst. Speciellt inte när folk vill ha hjälp med rekommendationer av sci fi-böcker. Och så märker jag lite att jag hemskt gärna vill rekommendera svenska böcker i största allmänhet men att vi bara har Larsson, Läckberg, Marklund, Mankell och Ajvide Lindqvist och då finns det ju kanske bara en svensk författare jag på riktigt kan rekommendera.

Och en annan viktig fråga. Om jag märker att folk har dålig smak (=inte samma som mig) ska jag då rekommendera böcker som jag själv inte gillade. För rent generellt så köper ju folk ganska dåliga böcker.

Men ändå, det är kul att få prata böcker på jobbet, även om det kanske inte blir så mycket av det som jag hoppats på.

Exakt detta ska jag ägna dagen åt, inte sitta på sängen och gråta

Alltid när hela jag ropar panikpanikpanik måste jag organisera och skriva listor. Låtsas vara organiserad och i kontroll ungefär. Ingen går och dör om man har kontroll över hela universum. Det förstår man ju.

I dag är jag ledig från bokhandeln. Måste jobba minst sju timmar superkoncentrerat med översättningsjobb.

Dessutom måste jag:

Tvätta.

Kolla flygbiljetter till Sverige.

Köpa en födelsedagspresent till J som visst fyller år i morgon. Vad ska jag köpa?

Köpa en baby shower-present. Till baby shower som också visst äger rum i morgon.

Tänka ut vad jag ska laga till middag och handa ingredienser till middag för granne som visst ska komma hit på middag i kväll. Och laga middagen också då.

Komma i håg att hämta Trollet på dagis.

Boka bord till i morgon kväll för att fira Js födelsedag.

Påminna barnvakten om att hon ska vara barnvakt i morgon kväll.

torsdag 15 september 2011

Jag tror att de flesta som bor riktigt långt bort från släkt och många vänner har en stor gemensam fasa; att någon ska dö plötsligt eller bli väldigt sjuk. Att man inte är där för andra och inte heller för sin egen skull.

Och man är så långt borta. Vet inte riktigt vad man ska göra. Slänga sig på ett plan. Eller inte.

Nu har det där telefonsamtalet kommit. Det oundvikliga. För livet är ju så. Folk blir sjuka. Folk dör. Det vet jag. Så lite har jag gått och väntat.

Känner bara hur hela jag är fylld av ilande spindlar och långtbortaångest just nu.

tisdag 13 september 2011

Uppdatering

Lite chock har det blivit att börja jobba heltid. Och göra lite ströjobb vid sidan av det. Men snart ska jag väl få lite struktur på allt och hinna skriva något här och fortsätta söka jobb och börja planera det där bröllopet(har en ring och en klänning, behöver vi verkligen planera något mer?).

Men i dag vabbar jag halvdag. Trollet har fått äckliga och konstiga variga sår i hårbottnen och får inte gå tillbaka till dagis förrän tant doktorn har fått några provsvar. Tre olika läkare tittade på det och sa att det såg väldigt konstigt ut samt frågade om jag var säker på att jag inte råkat bränna henne i hårbotten. Mmm, ganska säker. Skulle eventuellt kommit ihåg det.

Konstnärsjälen

Man vill ju inte att internätet ska tro att man är en kass morsa som enbart låter sin onge äta kaksmet hela dagarna. Närå. Man är en kreativ morsa. Som bevis på detta visar Trollet upp sitt konstverk som hon döpt till "Hund i färg".

Observera hennes lidande konstnärsuttryck.

Namnam mamma

Trollet tycker att kaksmet är bra mycket godare än broccoli. Jorå. Brås på sin mamma och så.

fredag 2 september 2011

....

Nu har jag jobbat i två dagar. Och är glad att jag är ledig i två.

Känner lite att jag måste låtsas vara helt peppad men hade jättemycket lust att grina när jag gick därifrån andra dagen. Det blir säkert bättre.