fredag 25 januari 2013

Ska tillbaka till fertilitetsläkaren i dag. Känner mig konstigt nog nästan lika nervös som för två veckor sedan. Vill så gärna få höra något positivt i dag.


Skrev just en lång text om alla tankar och känslor kring detta känsliga. Men ba RADERA. Går inte att skriva om detta utan att låta så fruktansvärt klyschig. Det är en sorg antar jag, att fasa för att drömmen om den stora bullriga familjen inte kommer att bli av. Och all sorg kan en nästan bara skriva om när distansen finns. När en kan vinka till den från andra sidan. Oavsett vad andra sidan innebär.

Detta är inte det jobbigaste som hänt i mitt liv, milslångt ifrån. Och det finns en trygghet i det.

ps. givetvis är jag för evigt tacksam för det barn jag har. jag är inte dum i huvudet. men blir galen på att folk ens måste påpeka det. kan inte ens föreställa mig hur det måste vara att brottas med tanken på att kanske aldrig få bli förälder.

onsdag 23 januari 2013

Dagens mejl

Trollets dagis ska nyöppnas efter att ha renoverats i vad som känns som en smärre evighet.

Lokalen måste då välsignas innan den kan börja användas igen. Av någon barock anledning, eh förlåt menar tradition, måste detta ske klockan 5 på morgonen. Och alla måste vara med. I mejlutskick från dagis ba bjud in era vänner och släkt. Jo men mina vänner dör ju säkert efter längtan att stå och hänga utanför ett dagis strax innan fem på morgonen och lyssna på en 20 minuter lång bön. *fixar genast ett facebookevent*

Men det könstigaste av allt i mejlet:

We need to ensure that we have a puhi (virgin) to open the door. The puhi will need to be a girl (obviously) of child bearing age that is pure. This is absolutely essential and very important to safe guard..not only the ceremony itself but also all future generations of tamaiti and whanau that enter the building following the opening. I cannot emphasise enough how important this is. If we are unable to to find a puhi, then a kuia who is past the bearing of children is acceptable. If we have both, then that is great.

En tar ett djupt andetag och tänker att det här är också Trollets ursprung och en får ta det onda med det goda osv. Jag kan inte välja och vraka kring vilka bitar av en kultur hon ska få, så fungerar det ju inte.

tisdag 15 januari 2013

Tre år! Tre!

Fetast i stan i början av världshistoriens längsta förlossning.
Alldeles alldeles splirrans nytt barn.
Knubbig och göllig ettåring,
Terrible two.
Och ba swish tre år! Har massa humor och humör. Och vad vore vår familj utan denna lilla galning. Piggare, snyggare, rikare absolut. Men inte lika jäkla glada.

söndag 13 januari 2013

Livet asså

Det gick väl inte så bra hos läkaren. Men det är ju relativt vad en menar med bra. Det är det ju.

Klart att jag hade fattat att något var fel. Är trots allt en ganska logisk kvinna. Känslosam också men ändå logisk. Men blev ändå lite skriet-känsla.

Hade såklart hoppats att de skulle säga här är lite hormoner, ät dem, garanterat att du är på tjocko om två tre månader eller ännu hellre meeeen här ligger ju redan ett foster och skvalpar.

Orkar ej delge er detaljer om min livmoder. Lite oversharing kanske. Ska tillbaka om tre veckor.  Tills dess tror jag att jag ska vägra att tänka på det. Det är alltid en vinnande strategi har jag hört.

torsdag 10 januari 2013

Drömmar om semester




Verkar som att min familj njutit av någon form av sommar och semester när de varit borta från mig medan jag svettats framför en dataskärm. Men i maj då jäklar då ska solen skina på hela den här familjen i Paris, Grekland och i Sverige med (minns att sist jag var hemma var det sanslöst kallt i maj men skitsamma).

Småsvettas lite redan

I morgon bitti klockan åtta. Då ska vi sitta och vrida oss nervöst i varsin stol. Hjärtat som pickar på lite för fort. Svälja stressandningen, kanske tårarna.

Har målat upp diverse skräckscenario såklart. Så känns nästan som att om vi inte får reda på att jag passerat klimakteriet utan att märka det eller att J saknar spermier, så är det sjukt bra nyheter.

Nervositeten över att kanske kastas in i en ny värld. Där bebisar blir till med hjälp av hormoner, sprutor och män och kvinnor i vita rockar. (i nz verkar dock inte läkare ha på sig vita rockar utan mer kontorskläder, känns ej bra).

Men håll tummarna please.

ps. bjuder på genant fakta om kunskapsbrist: jag var kanske femton år när jag fattade att provrörsbarn INTE  innebar att fostret/barnet låg och växte till sig i ett provrör i nio månader. Hade ju fått vara ett micket stort provrör i slutet i så fall.




onsdag 2 januari 2013

Går och lägger mig istället

Avskyr att jag är helt computer illiterate. Två saker som ger mig ångest på jobbet: 1. jag måste sakna den hjärnhalva som behövs för att lära mig att behärska Photoshop till fullo 2. min hjärna i största allmänhet tycker inte heller om Excel. Alls.

Bekännelse. Ibland tar jag med mig jobb hem och tvingar min man att fixa till det. Min man är ett geni. Både vad det gäller datorer och formgivning. Tur för mig. Tyvärr är ju min man bortrest den här veckan. Och tydligen reder sig inte en riktig kvinna själv.

Hoppas att jag inte får sparken snart. Det vore trist.