torsdag 29 december 2011

Gött

Så var det mindre än en månad kvar till jag ska bli en gift och respektabel kvinna. Och då fick jag ju lite panik och insåg att det där nyttiga livet i kombination med träning som skulle få mig att fullkomligt stråla av hälsosamhet på den stora dagen, ja det där livet har det ju inte blivit så mycket av. Tänker att jag kanske kan bli snygg på en månad ändå.

Tre minuter senare ser jag att det öppnat ett donutfik (eller fasiken munkar heter det väl på svenska?) cirka fem meter från jobbet. Donutdieten? Den är effektiv va?

onsdag 28 december 2011

Min kille har bacillskräck va

Störd grej som J gör: varje gång Trollets blöja läcker bajs, händer ju inte så ofta nuförtin, slänger J de byxorna hon har på sig. I dag som extra bonus kom jag hem från jobbet och hittade dessutom hennes sängkläder i en påse i soptunnan.

Eh OBS att jag ej rotade i soptunnan men sängkläderna liksom stack upp ur påsen lite.

Lite dyrt och omiljövänligt beteende måste jag ändå få tycka.

lördag 17 december 2011

Sicka viktiga bryderier va

Nu har jag en mycket viktig fråga. En sån fråga som kan förändra världsordningen ni vet. Shellac, har ni provat det? Har ju förstått att det är da bömb enligt vissa modebloggare. Men vem är jag att lyssna på modebloggare.

Jag hade tänkt att fixa mina naglar själv till bröllopet pga snål. Men den senaste veckan har jag kommit på att jag brukar få till mina tår väldigt likt den stil Jennys man och Johannas dotter kör med. Så vid närmare eftertanke, kanske inte. Och jag har fått ett presentkort på flott spa. Men här i stan, så skulle behöva fixa till mina trasiga naglar kanske fyra dagar innan bröllopet. Håller shellac garanterat så länge, eller finns det ändå risk att jag kommer ha fula naglar på bröllopet.

mvh bridezilla

Snart är det jul ju

Men här sitter jag på golvet och äter lussekatter, som jag lyckades få till att baka igår cirka tre dagar försent, och dricker kaffe. Alla andra sover. Och, TITTA, vi har till och med fått upp en gran. Känner nästan, bara nästan, lite julstämning.

Nu gråter barnet. Julstämning över.

Men alltså varför har jag cirka världens största sked i min kaffe? Lägger till teskedar på önskelistan.

onsdag 14 december 2011

På apoteket

- Ursäkta kan du ge mig det starkaste och mest kemikaliefyllda medlet ni har mot löss tack.

Som vi har hållt på och behandlat och kammat med luskam vareviga kväll. Och tvättat handdukar, sängkläder och solhattar. Så ser jag ändå två tre feta löss kila runt i hårbotten på na. Igen. För att vi behandlat med ett trevligt medel, bara naturliga ingredienser som den trevliga personalen tyckte var absolut bäst för barn osv. Och så känner jag kliklikli i min egen hårbotten igen.

Nu går vi på tyngre grejer. Fuck naturligt.

Tjejen på apoteket pep såklart om att det inte var rekommenderat för barn under två år. Jag ba men jag sa ju att hon fyller två om en enda månad, vad kan det göra för skillnad? Men så bor ju inte lössen hos henne heller.

tisdag 13 december 2011

Och nu känner jag mig elak också. Som skrev det nedan.

Borde som sagt sova och vakna på det där folk kallar rätt sida. När man vaknat på rätt sida är man säkert både smal, snygg, snäll, rolig, sval och förstående.

Dagens spya

Jag har gått runt och tänkte ganska mycket det sista på hur bra vi ändå får allt att fungera. Trots att J jobbar otroligt mycket, att vi inte har någon gemensam ledig dag i veckan osv. Vi ser till att träffas och äta lunch ihop några gånger i veckan istället för alla middagar som vi aldrig äter ihop. Och så. Ser till att vara fina mot varandra. Att jag så mycket mer har förlikat mig med att ja, han jobbar mycket. Jag går inte runt och blir förbannad när det blir sent och han aldrig kommer. Vilket säkert har att göra med att Trollet inte är en bebis längre, jag har ett eget jobb osv osv osv. För alltså det var en sådan otroligt stor grej för oss väldigt länge. Och shit vad jag var bitter länge över att J gick till jobbet på en gång när Trollet föddes. Att jag fick ta en freakin' taxi hem från sjukhuset för att han inte hade tid att hämta oss. Men i alla fall jag har tyckt att jag släppt allt det där. Känt att hans nya jobb är lite mer reglerat och mindre extremt. Och herre allt det där andra fina som är han väger ju upp tusen miljarder gånger att han jobbar för mycket.

I dag har jag dock grinat och surat. Delvis av tröttman kanske. Men J kom hem i dag och meddelade att han måste åka tillbaka hem dagen efter vårt bröllop trots att han bett om ledigt i en vecka. Pga av förändringar i inspelningsschemat. Jag har sett fram emot något så enormt mycket att ha en hel vecka tillsammans. Bila runt, bo på söta bed and breakfast, äta massa god mat, dricka lite vin. Sånt. Nu kommer vi istället ha två dagar att hetsfixa det sista inför bröllopet på plats, själva bröllopsdagen och sen åker han. Och jag är fri att spendera minibröllopsresan på tu man hand med, förvisso söt, tvååring. Jag har rätt att vara sur. Faktiskt.

Men asså asså asså det som gör mig mest sur är att jag vet att om han bara inte var så tyst om sitt privata på jobbet, dvs förklarade varför han hemskt gärna vill ha den veckan ledigt, för att han ska freakin' gifta sig. Då har jag svårt att tro att han verkligen inte skulle få vara ledig.

Ja men vad flott nu fick jag spytt ur mig detta. Nu går vi vidare med livet och går och lägger oss och sover.

Fast ändå gillar jag mitt liv

Den här veckan alltså. Trött. Tröttare. Tröttast. Barn med öroninflammation, ögoninflammation och astma om nätterna. Sovit cirka fyra minuter åt gången i fem nätter. Senaste två veckorna har vi varit på apoteket eller hos läkaren cirka varje dag. Försökt jobba i skift och lösa av varandra i vårdande av sjukt barn. Samtidigt ny tjänst på jobbet och helt överbelastad i hjärnan. Konstant en halv sekund från att brista ut i fulgråt.

På fredag ska jag hämta vår barnflicka som ska vara här i en vecka innan J går på semester eftersom dagis har sommarstängt. Jag ska vara jättesnäll mot barnflickan och ge henne alla kakor, glass och godis hon vill ha om hon tar bra hand om Trollet, kanske till och med ge henne lite lön. Men fan ta henne om hon rymmer till sin släkt i en annan stad.

Okejrå barnflickan är en av Js syrror.

måndag 12 december 2011

Stressad much?

Tror att decemberstressen gått lite till överdrift när jag mottager ett styck födelsedagskort i posten och ba mäh hallå varför har mamma skickat det, jag fyller ju år om några månader. Och inte kommer på förrän efter tio minuter att jag visst fyller år i morgon.

Men se där. Då fick jag ju tillfälle att upplysa er om det samtidigt. När jag ändå kom på det menar jag.

lördag 3 december 2011

Ibland är det si och ibland är det så

I tre dagar ba jösses vad underbart fint att få umgås med min lilla vattenkoppa dygnet runt.

På fjärde dagen ba nu byter jag henne mot en flaska vin.

Hemma hit, hemma dit

Förra veckan var det val här. Då sjönk det in att Nya Zeeland har blivit mitt hemland nu efter nästan tre och ett halvt år. Det går aldrig att radera ut min svenskhet, språket, en hel barndom och alla smakminnen. Eller längtan efter familjen och vännerna. Men jag bor här nu. Med min egna familj. Och det här är mitt hemland mer än Sverige just nu.

När det var väl här för tre år sedan.Då brydde jag mig knappt något. Visste pinsamt nog knappt vilka partier som fanns förutom de två största. Tyckte om de som gick segrande ur striden då, John Key och National, att det var fel parti men en ganska sympatisk man som blev statsminister. Nu vill jag spy när jag ser John Key på teve. Och ja, han och National vann igen. Och nu brinner jag inifrån för allt som angår mig här. För Nya Zeeland är verkligen ett paradis på ytan men så mycket skit man hittar om man skrapar bara lite lätt med tumnageln. Det fastnar massa mördade barn, barn som lever i fattigdom på riktigt, var femte barn gör det, allt det vackra som ska säljas ut och att människor här ska behandlas som anställda i ett företag snarare än medborgare. Allt det fastnar under tumnageln. Och det gnager mig.

Trots att valet inte gick som jag ville. Så ja, det var ett verkligen stort ögonblick för mig att för första gången få rösta här.

tisdag 29 november 2011

Men här sitter vi och tisdagsmyser

Vi har löss. Hela familjen. Hemskt trevligt. Det har jag aldrig ens haft när jag var liten.

Oh the joy, oh the joy i att ha barn som går på dagis. Alla fina grejer de får med sig hem. Löss. Skabb. Ögoninfektioner. Och alldeles snart vattenkoppor skulle jag tro eftersom tre av de andra småkidsen fått det nu.

Känns inte löss väldigt 1895? Mycket oglamoröst hur som helst.

lördag 19 november 2011

Jag åt faktiskt jättemycket grönsaker och frukt i går

Är jag cirka sex år om jag är sugen på glass med chokladsås och marshmallows till middag?

Eller har jag bara helt sjuka matvanor?

Alltså det är lördag ändå, då får jag väl äta något gött?
Men hej bloggen! How are you doing liksom?

Själv har jag jobbat massor, köpt alldeles för många böcker på bokrea, sommaren har kommit på besök men står och tvekar i farstun, jag har varit på gym för första gången sedan 2003. Och min farmor dog i slutet av förra veckan. Så jag har mest legat på sängen och läst ovan nämnda böcker och känt mig ganska liten och långt borta. Och tänkt kring det där som man tänker på när någon dör. Alltings slutgiltighet, det oerhörda i att hon inte längre finns. Sen har jag blundat och tänkt på alla fina minnen jag har.

torsdag 10 november 2011

Skammen

Inte nog med att jag har barn, snart en man, bor i radhus och att vi äger två bilar i den här familjen. Svenssonmarkörer helt enkelt.

Men nu har jag dessutom blivit helt menlös. JAG HAR BÖRJAT SPELA PÅ LOTTO VARENDA HELG.

Slut på bekännelser.

tisdag 8 november 2011

Den där om att alla sjuttiotvå gånger vi ändrat våra bröllopsplaner hade det nog bra om vi hållt oss till det gästfria bröllopet

Bridezilla in da house. På riktigt har jag blivit ganska, eh, arg två gånger de senaste dagarna angående bröllopsbestyr.

Först sjukt sur för att ingen kan skaka fram någon som spelar dragspel och folk är galna och föreslår en jazztrio istället. Putar med underläppen och ba men jag vill ha dragspel! Stampar kanske lite med foten också för att förstärka känslan.

Sen blev jag förbannad på damen som ska göra tårtan för att hon säger att den tårtan vi vill ha inte fungerar eftersom den blir för mjuk. Jag blir sur och tycker att det är väl vi som betalar och nääe, vi vill inte ha något jävla sidenband runt tårtan.

J försöker vara snäll ändå trots att jag beter mig helt galet. Och säger att om jag är Bridezilla är han Groom Kong. Herregu' jag ska gifta mig med världens finaste man med eller utan dragspel, med den pefekta tårtan eller en ful och äcklig tårta. Det är ju ändå det viktiga, att han är finast alltså.

måndag 7 november 2011

Det låter ju lite platt

Med risk för att detta just nu är barn/bröllopsblogg. En kollega gifte sig för två veckor sedan och kom tillbaka till jobbet i dag efter flott bröllopsresa till paradisö.

Såklart frågade jag helt entusiastiskt hur allt varit. Resan? Vigseln? Festen?

Och hon var inte det minsta entusiastisk tillbaka. Resan hade varit tråkig. Whut? Och själva dagen hade varit okej men ändå en liten besvikelse.

Så måste det väl vara väldigt ovanligt att känna efter att man gift sig? Eller är det någon slags baksmälla på att det som planerats och setts fram emot så länge är gjort?

Men kan inte tänka mig att jag skulle känna så. Nej, nej, nej. Detta ska bli så trevligt så.

Lite tryckt stämning

På lunchrasten i dag satt vi och glodde i skvallertidningar och pratade om Kim och Kris skilsmässa. Jag kläckte ur mig något om att jag för mitt liv inte kunde förstå hur det var möjligt att vilja gifta sig med någon en dag och mindre än två månader senare inte vilja vara gift längre.

Min chef säger då - Ja, min fru lämnade ju mig för min bästa vän efter fyra veckors äktenskap. Med cirka tårar i ögonen.

Kände mig mycket osmidig. Även om jag såklart inte kunde veta detta.

lördag 5 november 2011

Living la vida loca

Micket nöjd med min redighet i dag.

Har 1. Sålt massa korvar 2. Storhandlat 3. Tvättat och hängt två maskiner tvätt 4. Fått barnet att somna tupplur hemma i sängen 4. Slagit in födelsedags-, välkommen till världen- och tack för att du är en sådan bra kompis-paket som ska postas 5. Mailat tryckeriet och sagt vilket papper vi (eh ljug, inte vi utan J) vill ha till våra bröllopsinbjudningar 6. Skrivit ihop en lista med adresser så att vi kan posta inbjudningarna så fort de är tryckta.

ps. Inbjudningarna förresten så sjuhukt fina och snygga månitro. De rymmer till exempel Vickan och Daniel, en rugbyspelare och en dam i baddräkt. Den eminenta kvinnan som skriver Colombialiv-bloggen, hennes man är det som gjort dem. Bara ett litet tips om någon behöver få något sjukt flott gjort. Dock vill ej lägga upp exempel på bloggen eftersom det vore obehagligt om det skulle visa sig att det i alla år hängt en galen stååålkär här på bloggy som skulle dyka upp och försöka stoppa vigseln. Eftersom stalkern säkert är jättekär i mig och min charmiga, roliga och absolut inte gnällig personlighet menar jag.

Men asså NÄJ

I dag sålde vi korv med bröd för att samla in pengar till Trollets dagis. En av de andra mammorna klappade mig försiktigt på magen och ba I can see there is a number two on the way.

Och jag som kände mig så snygg och mager när jag såg mig i spegeln i morse.

Obs! Även om jag inte direkt är smalast i kommun har jag faktiskt platt mage. Micket viktigt att påpeka. Jag hade på mig en tunika. Damn you tunika.

torsdag 3 november 2011

Ett barn är ju bättre ur hållbarhetssynpunkt ska jag svara nästa gång någon frågar

Nu är alla i min fina föräldragrupp gravida igen. Utom jag dårå, eller vi kanske är den korrekta termen. Det känns lite som att jag antagligen kommer att få böter på posten för att jag inte kommer att kläcka en onge till lagom tills Trollets tvåårsdag eller ve och fasa inte ens vara gravid. Fy för oss alltså, inte ge henne ett syskon nära i ålder.

Någon i föräldragruppen skrev i gruppmejl att hehe nu är det bara Haren vi väntar på. Och liksom antydde att jag satt hemma och ruvade på nyheten. Och jag skrev tillbaka att jag verkligen inte hade några nyheter att komma med. Då skickar en annan människa ett privat mejl till mig om att inte oroa mig om det är svårt att bli med barn och var helt ömkande.

Jag skickade ett mejl tillbaka och ba MEN JAG VILL INTE HA EN BEBIS TILL just nu MUTHAFUKKA. Varför är folk så jobbiga och antar att alla vill ha det precis på samma sätt som de själva. Herregu' kan inte ens föreställa mig jobbigheten i att ovanpå allt som är jobbigt med att vara oönskat barnlös ha massa idiotiska medmänniskor som ska tjata om det inte ska bli några barn snart osv osv osv osv osv osv. När jag blir så störd på alla som påpekar att det är dags med den så kallade tvåan (hatar det ordet! varför kallar folk sin barn min tvåa och min trea osv. sjukt fult.)

Okej, lång vecka på jobbet. Hatar människor lite. Billig ursäkt. Hatar alltid människor lite.

Obs! Hatar ej de i min föräldragrupp, de är bäst men blev sjukt störd på detta. Och löfte till mig själv ska aldrig mer komma på mig själv med att säga saker i samma jobbiga stil.

onsdag 2 november 2011

Min hy är sämst i kommun sa hon. Nästan.

Brutal ärlighet eller kanske att trycka ner kunden i skorna. Fungerar bra om man säljer hudvårdsprodukter tror jag.

Gick och gjorde en liten behandling dels för att pigga upp min trötta fulhet. Men också för att min hy har blivit helt galen sedan jag började gå upp innan gryningen.

Och ja. Jag köpte helt sjukt mycket produkter. Eftersom hon upprepade en miljon gånger att jag VERKLIGEN behövde exfoliate och att min hud var very unclean.

Måste rycka upp mig ur fulhetsträsket. Har aldrig riktigt fattat hur andra orkar/hinner sminka sig vareviga dag, plocka ögonbryn, ha fina naglar och fixat hår. Själv ser jag alltid ut som att jag nyss rullat ur sängen. Och avundas alla som ser helt polerade ut.

måndag 31 oktober 2011

Hösttrött på våren

Undrar om dryga tjugo år i Sverige har ristat sig in i mitt allra innersta. Att det är vår här nu men jag går runt och känner mig bara totalt hösttrött. Fast har förstås hört att det går att bli vårtrött med men det har då aldrig jag varit.

Så in i märgen trött.

Så ja, det är helt tyst här.

Jobbar, jobbar, hämtar på dagis, lagar middag, leker med barn, badar barn, lägger barn, läser kanske fem sidor i en bok, somnar.

Så ja, det får vara lite tyst.

måndag 24 oktober 2011

Jag vill tacka någon men kanske inte direkt högre makter

Det är knappt att jag vågar säga det. Men jo, faktiskt, jag tror att Trollet har börjat sova om nätterna. I nästan en månad har hon sovit hela nätterna för det mesta. Efter att ha vaknat mellan tio och hundra gånger varje natt i tjugo månader så känns ju det helt okej. Som att hon gärna får lov att fortsätta i den här stilen.

Tänk att jag trodde att bebisar började sova hela natten runt sex veckor innan Trollet föddes. Hade någon sagt att om tjugo månader, då får du sova igen. Det hade ju inte gått att ta in.

Min teori: hon har lidit så mycket av att få tänder. hennes sovande kajkade ur totalt vid fem månader när hon började få tänder. så fort hennes sista kindtänder kommit fram ordentligt för en månad sedan: booom sover. intresseklubben noterar osv.

fredag 21 oktober 2011

Vardagen senaste veckan har varit rätt tung

Jag har nog sagt det förr. Men shit vad det blir barn bland vänner och bekanta. Det går inte en vecka utan att en unge föds eller att jag får reda på att någon ska ha känns det som. Den här veckan tar dock priset. Tre alldeles nya bebisar har fötts och jag har fått reda på att fyra vänner är gravida. Känns som att min bekantskapskrets alldeles ensam skulle kunna överbefolka jorden just nu.

Det känns fortfarande konstigt att ha kommit till den där åldern när alla gifter sig, skaffar barn, köper hus osv. Som i hur gick det till? Min hjärna har knappt fattat att vi slutat gymnasiet och inte längre bor hemma hos föräldrar som försörjer oss med pengar till våra ändlösa påtårsfikor och att vi inte kan skolka från religionslektionerna längre. Att vi måste betala våra räkningar och gå upp på morgonen och helst laga något annat än pasta med pesto till middag. Eller så hänger det kanske någonstans ihop med vägran att acceptera att jag är precis som alla andra.

Imorses hade jag en förbannad och trött onge som slängde gröt över hela mig och avslutade hela föreställningen med att klappa till mig. Då, just då kände jag att lite kinesisk enbarnspolitik skulle passa mycket bättre hemma hos oss än att följa med på det här babyboomtåget.

måndag 17 oktober 2011

Kan inte ångra mig nu va?

Folk har börjat höra av sig och berätta att de har bokat flygbiljetter till vårt bröllop. Hela vägen från Sverige, Frankrike och Australien. Då känns det lite iiiiiih i magen faktiskt. Att vi kan ju inte direkt ångra oss nu.

Det dumma är dock att jag lite grann känner att när folk betalat så mycket pengar för att ta sig hela vägen dit, då känner jag på något sätt att det måste vara lite mer av en PRODUCTION än vad vi kanske egentligen tänkt oss. Value for money så att säga.

Vilket jag vet är ett sjukt sätt att tänka, för folk kommer ju hela vägen dit för att de gärna vill dela den dagen med oss. Så så.

lördag 15 oktober 2011

Mysveckan fortsätter

I dag har jag varit på Trollets dagis i tre timmar och hjälpt till att sanera. Pga av att hälften av ungarna nu fått skabb. Micket fräscht. I kväll ska hela familjen saneras med hjälp av någon spexig kräm. Och så ska allt tvättas osv. osv. Börjar se det där mysiga med att ha barn på dagis.

Dessutom fick jag i dag reda på att dagis inte är stängt i två veckor, utan tre veckor över jul. Eh, hjälp. Snart tvååringar kan inte vara hemma själva i fem och en halv timma va? Ja? Nej? Nej. Plus att mannen i huset kanske visst måste åka på location(det är tufft filmspråk för er som inte förstod det och betyder att han måste åka och vara på någon jävla inspeningsplats) i några månader. Är det någon som vill komma hit och vara au pair? Du kan få bo i Trollets garderob.

onsdag 12 oktober 2011

Min mysvecka

Den här veckan hade jag tänkt att sluta äta sötsaker. Och börja simma varannan dag efter jobbet. Ni vet, börja bli lite snygg inför bröllopet. Jag vägrar att banta, för det är inte min stil. Men ni vet kanske inte äta choklad varje dag och så. Det har gått dåligt. I måndags åt jag en pain au chocolate till frukost för att trösta mig själv efter en galen morgon på jobbet. Sen åt jag upp resterna av en 200 grams chokladkaka när jag kom hem från jobbet. Osv. Osv. Osv. Om jag säger så.

Jag har simmat noll gånger.

Min deo är visst slut och jag luktar svett.

Det regnar varje dag så nu måste jag åka till en laundromat och torktumla kläder. Vardagslyx.

Mejl om att en unge på Trollets dagis har fått SKABB. Jag googlar och ba extremt smittsamt. Kräks lite.

fredag 7 oktober 2011

Djupt andetag

Ni vill väl ha en uppdatering på hur Js galna brorsa, som vill att vi ska flytta hela bröllopet till en annan helg för hans skull, har tagit nyheten om att vi inte tänker göra det?

Dåligt mycket dåligt.

Dessutom räcker det inte med det. Hälften av Js syskon bor i Australien och det är dit den galna brorsan ska på semester med sin fru plus kids. De ska hälsa på en av systrarna i två veckor. Och hade planerat att lämna sina barn med systern under en helg för att åka iväg själva. Givetvis den helgen som vi ska gifta oss. Nu vill systern komma hit till bröllopet. Men det kan hon ju inte. Eftersom hon lovat att passa hans barn. Så nej, hon och hennes familj kan inte heller komma enligt honom. Så därför borde vi verkligen ändra datumet. Vore det inte mer normalt att bara säga till systern att det är klart att ni ska åka, vi tar med kidsen över den helgen. Nä, han är ju superknäckt över att missa bröllopet säger han men inget ska få komma emellan hans och fruns weekend. Så då spelar det visst ingen roll vad systern vill.

Han ger sig inte. Trots att J har sagt att vi redan har bokat allt. Att vi inte tänker ändra oss. Så jobbig.

Okej, nu ska jag ej tjata om detta mer.

Detta tänkte jag på i dag

Minns när jag köpte en babysitter till Trollet att kvinnan i butiken meddelade att en eventuell framtida son kunde då rakt inte använda den. För då skulle han bli bög. För den var rosa nämligen. Finns det verkligen människor som tror det på riktigt, att någon blir bög av att råka nudda något rosa, leka med dockor eller att gilla att prova skor med klack? Men ändå tycker jag att jag hör det så ofta. Kompisar som nästan får panik när deras son har fått låna en solhatt med en pyttevolang på av Trollet. Säg ingenting till ongens pappa nu! fniss, fniss. Att typ en ettåring skulle ha en manlighet eller sexualitet som inte får hotas.

Däremot så säger ju aldrig någon något om att Trollet ganska ofta har på sig blåa kläder. Eller om att hon just nu tycker att bilar är den roligaste leksaken. Vad jag undrar är alltså om den motsvarigheten finns. Alltså oroar sig folk också över att oj, oj, oj vad hon kommer att bli manhaftig och säkert lesbisk med nu när hon har lekt med en smittsam bil. Många vill ju gärna att deras flickor ska vara små prinsessor men jag har aldrig hört någon oroa sig för en liten flickas eventuella sexuella läggning.

torsdag 6 oktober 2011

Livat

I morgon ska jag gå tidigt från jobbet för att kunna följa med Trollets dagis på teater. Småglinen under två för ju inte följa med om de inte har en egen vuxen med. Detta ska bli enormt spännande. Dels att se hur Trollet beter sig bland fröknar och kompisar när jag plötsligt också är där. Men också för att se hur många minuter vi kommer att kunna stanna kvar i salen. Jag tippar på två och en halv minut ungefär. Sen kommer unga fröken vara uttråkad. Men vem vet kanske underskattar jag barnet och betydelsen av vilken inverkan hur resten av gruppen uppför sig har.

Men i alla fall, vi ska till operahuset, vilket jag inte ens visste att det fanns ett i Wellington. Det ska bli kul.

tisdag 4 oktober 2011

Behaga alla och fan och hans brorsa

Jösses. Tror ni att det går att gifta sig utan att någon jobbig släkting ska bli sur? En av Js brorsor har nu skickat fem mejl på en dag om att vi måste flytta vårt bröllop till en annan helg, eftersom han och hans familj är på semester den helgen.

Det är ju synd. Men det är ju kanske mer jobbigt att ändra alla bokningar vi redan gjort samt berätta för alla andra att det blir ett nytt datum. Åh, jag vet att han inte kommer att släppa detta. Någonsin.

måndag 3 oktober 2011

Känner hur salivproduktionen ökar

Jag vet ju att det finns annat löst folk som bor på Nya Zeeland som läser här ibland. Så er vill jag ju bara tipsa om SweNZ Taste.

Vill just nu beställa torkade kantareller, lingonsylt, flädersaft, pärlsocker och precis alla kakor och andra göttesaker.

Hur kan jag ha missat detta i tre år. Oerhört dumt gjort.

Sova en natt, en dag och en natt

Har sovit i 36 timmar med några korta avbrott. Feber. Konstiga drömmar. Mycket svett. Lite ångest över att sjukskriva mig. Redan liksom.

Men nu mår jag helt okej. Tror jag. Så länge jag inte står upp eller får för mig att promenera flera meter.

Tur att det går bra att sitta med datorn och ligga ner med boken. Freedom, nu ska du läsas ut. Hör du det.

lördag 1 oktober 2011

Oj då

Trollet har nu en tvättäkta blåtira efter sin lilla olycka för några dagar sen och hennes näsa ser nästan bruten ut. Men hon verkar inte ha ont alls. Och jag, jag vågar ju knappt gå ut med ungen i rädsla för att folk ska ge mig det onda ögat. Det onda barnmisshandelögat.

Jag svär att en kvinna i mataffären trodde att jag eller någon slagit ongen. Hon berömde Trollets hårfärg när hon såg Trollet bakifrån. Trollet vände sig om och kvinnan såg Trollets inte lika vackra som vanligt ansikte och bara oj och liksom såg på mig uppifrån och ner med avsmak.

fredag 30 september 2011

Beach 2011/2012

Jag är helt redo nu. För ligga halvsandig på en handduk försjunken i en bra bok. Äta svettiga smörgåsar och dricka ljummet vatten. Sommaren skynda dig och kom hit nu dårå.

Okej bikiniredo känner jag mig aldrig. Och det där med att någonsin vara "försjunken" i en bok medan Trollet springer runt som en tok nära vatten känns kanske en smula orealistiskt. Men nu förstår BILDEN jag försöker måla upp. Målbilden.

torsdag 29 september 2011

Jaha och vad har ni gjort på dagis i dag då? Boxats?

Kanske inte syns så väldigt bra på den här bilden. Men Trollet ser ut som en usel boxare som just åkt på så jäkla mycket spö.

I verkligheten har hon ramlat in i ett staket.


onsdag 28 september 2011

Hej ångest

Oj då. Jag hämtade ut min vigselring från guldsmeden (en gammal släktring som jag bara typ putsat upp och ändrat storlek på) för några veckor sedan, sen la jag min dumma kossa den i en liten påse på ett kakfat i köket där massa annat bråte bor, istället för att som en normal människa gömma undan den i typ ett smyckesskrin. Och nu är den borta!

Jag har letat igenom varenda låda, kollat i dammsugaren, letat igenom soporna(!). Men alltså jag vet att jag inte har rört den. J säger att han inte har rört den. Återstår då dvärgen i familjen. Det går inte att svälja en ring helt lätt va? Så jag slipper börja kolla i hennes blöjor menar jag.

Paniken. Om den här ringen är borta kommer min mamma att adoptera bort mig.

tisdag 27 september 2011

Länkkärlek

Jag har en hemskt fin vän. Ni vet en sådan som alltid stöttar, uppmuntrar och är bara allmänt fin. Dessutom är hon så klart hemskt smart och urrolig. Herregu' jag har bara smarta och roliga vänner. Men den här, hon är lite extra underbar. Så är det. Vi är nog rätt olika varandra men kanske mitt bästa exempel på att ja, opposites do attract. Men en gång i tiden fick jag henne på villovägar och hon färgade håret, tatuerade sig, bar utsvängda jeans och köpte en väska i hempmaterial. Men det var en fas va. Och sent nittiotal, så att vi är på det klara med det.


Hon låtsas att hon heter Annika. Men i verkligheten heter hon Pirågen. Fast det behöver ni inte säga att jag sagt. I alla fall klicketiklick.

ps. pirågski om du hittar hit på detta sätt. hej. me loves you. den här bloggen var liksom hemlig från början. innan jag blev en sjukt trist morsa utan hemligheter du vet. men du får helst inte lusläsa allt jag skrivit.

Jaha en begravning, ja ja

Sen Trollet började på sitt dagis, som är ett Kohanga, alltså det talas enbart maori där, har jag inte reflekterat över om det skulle vara annorlunda än något annat dagis. Ni vet, de sjunger, har fruktstund, målar, pysslar, leker i sandlådan osv.

I måndags när jag hämtade så frågade jag som vanligt om Trollet haft en bra dag.

Jajamän, vi har varit på begravning hela dagen och Trollet hade jättekul med alla barn som var där.

Det känns ju som att jag hade blivit ganska förvånad över det svaret på säg ett svenskt dagis. Eller kanske mest som att det blivit ramaskri bland föräldrarna om dagispersonalen dragit med sig en hel avdelning på en begravning.

Det är jättesvårt för mig att förklara men begravning(tangi) och ceremonin kring det är väldigt annorlunda mot vad jag är van vid och också extremt viktigt för maorier. En begravning börjar omedelbart efter att någon avlidit och pågår i tre dagar. Har man den minsta anknytning till den som gått bort är det extremt viktigt att man någon gång under de här tre dagarna kommer dit för att visa sin respekt. Därför kommer ofta hundratals människor på en tangi. Ibland tusentals. Och ingen skulle någonsin få för sig att säga att det är opassande att ta med sig barn på en begravning. (eller ja, jag vägrade faktiskt att ta med Trollet när vi gick på tangi för en tremånaders bebis mest för att jag var rädd att jag och J skulle bli så ledsna att det skulle skrämma Trollet. men J vägrade att erkänna för sin släkt att det var så att jag inte ville att hon skulle vara där).

Men om någon skulle vara intresserad av hur en tangi går till kan ni läsa mer här.

måndag 26 september 2011

Om det är rent så blir jag inte ilsk så fort jag kommer hem. Skönt det.

Att ha helt jäkla sparkling rent hemma. Det händer ju inte så ofta men vad skönt det är. J är den som har städasupersparklingrenthänderna i våran familj. Jag är mer plocka lite och gömma i olika lådor och tänka att jag gör resten sen. Så medan jag jobbade och sen kom hem och jobba lite mer i går lyckades J skrubba huset och underhålla barnet samtidigt.

Kände mig som någon form av galen livsälskare i dag när jag först körde hem från jobbet och liksom satt och mös för att jag bor i en liten bit paradis. Solen sken, havet var paradisigt, på andra sidan havet tornade sig snöklädda berg upp. Sen kom jag hem och hade inte en gnutta frilansjobb att pilla med, det fanns inte ett klädesplagg som väntades på att vikas och läggas in i garderober, ingen diskmaskin att tömma, eller intorkad frukostdisk att ta bort, inget golv som jag borde dammsuga, ingen middag som behövde inhandlas. Den känslan just då. Att det finns ingenting alls jag behöver eller borde göra just nu. Så i enlighet med mitt galna frireligiösa humör gick jag ut och sprang i det fina vädret. Och sen hann jag ligga på sängen mitt på blanka eftermiddagen och läsa bok i en halvtimme innan dagishämtning.

Känns som att jag måste göra något smutsigt för att förstöra den här allmänna renheten på alla plan. Till exempel äta en liter glass.

lördag 24 september 2011

Men jag får väl ta och gå och lägga mig strax då

Alltså det här med att börja jobba klockan 4.30 på morgonen. Inte så jobbigt faktiskt. I jämförelse med att jobba sena kvällar i alla fall.

Men.

När jag tidigare i dag insåg att det är dags att ändra till sommartid natten till i morgon. Att när klockan ringer klockan 3.45 i morgon är den egentligen 2.45. Då kändes det inte en enda gnutta okej.

Nu är klockan tio över sju på en lördagskväll. J är på jobbet. Jag sitter vid datorn och jobbar. Trollet sover. Partyfamilj liksom.

fredag 23 september 2011

Klättrar ner från de höga hästarna

Det är väl helt okej att inte alltid vara de perfekta pk-föräldrar vi förutsatt oss att vara. Till exempel så slängde vi ut tv:n i garaget när Trollet runt ett började tycka att det var kul att slå på och av den mest hela tiden. För ja, vi ville ju inte att Trollet skulle tittat på tv. Det hade vi ju sagt.

Och nu står tv:n fortfarande i garaget. Men barnet. Hon tittar på tecknat på datorn. VARJE DAG. So shoot me liksom. Men det är det enda som får henna, som vägrar att sova på dagtid, att sitta ner en liten stund. Och gör att jag kan få laga mat i fred.

Så ja, det får väl vara okej.

Det ska börjas i tid och allt sånt där

Asså hålla på och hångla mitt på blanka eftermiddagen.

Och så gjorde hon några konstiga lockar i luggen

Har tänkt i cirka fem månader att den här veckan MÅSTE jag gå och klippa mig. Och det har inte blivit av. Tanken på att försöka hitta en ny frisör i en ny stad och så där. Men nu hade det visst gått nio månader sedan jag klippte mig senast. Ringde upp en av frisörerna i närmaste stadsdelen.

Ångesten när jag kom dit i dag och fick ett ansikte till hon som skulle klippa mig. Ångesten. Flickstycket var heroinsmal och hade tvåfärgat hår. Ni vet med svart under och blont över. Som jag trodde att ingen hade längre. Inte ett bra tecken.

När jag klippt mig vill jag bara få känna mig lite glansig och snygg och fixad i en dag. Nu vill jag mest bara gå till en annan frisör. Det ser inte överhuvudtaget glansigt och fixat ut, utan mest avkapat och slitet.

Hon ba vill du boka in en ny tid när du ändå är här?

Jag ba nä tack!

Hon ba hoppas vi ses igen!

Jag ba konstigare saker har hänt.

Ni vet om sex månader eller så när, håret bara består av kluvna toppar och jag bara kan ha knut. Då, då kommer jag ju ringa henne. För jag har så himla kort minne.

onsdag 21 september 2011

Och jag har nackspärr också faktiskt

Ni vet när man har gått upp klockan 3.45 fyra dagar på raken. Jobbat 4.30 till 13. Slängt sig in i bilen varje dag efter jobbet för att åka hem och jobba med frilansstuff. Döstressad eftersom man just insett att man blandat ihop deadline med en annan deadline och inte på ett bra sätt utan mer nio dagar negativt. Sen slängt sig i bilen för att hinna till dagis innan det stänger klockan 16.30. Och sen hastat runt på mataffären med snorig och arg unge som skriker bAnAn i falsett. Sen försöker man snabbt laga en ändå nyttig och på alla sätt balanserad middag med en trött, gnällig unge i hasorna. Och när maten är klar då, då slänger ungen hela middagen på golvet för cirka fyrtiofemte dagen på raken.

Om det är jag som är man är det lite okej om jag vill lägga mig ner på golvet och grina va. Det här med att slänga all mat på golvet gör mig galen. Hon är ju ingen liten bebis som tycker att det är kul att se vad som händer om hon släpper något. En liten del av mig vill skrika men tänk på barnen i afrika i falsett. Men allvarligt jag försöker bara ignorera henne men det verkar ju inte vara en speciellt fungerande teknik eftersom hon bara fortsätter och fortsätter.

Och jag ba okejrå då får du ingen middag i dag heller. Vassego för att jag lagade mat som du inte åt.

*tar ett djupt andetag och väser hysteriskt att det är bara en fas. en fas. this to shall pass*

lördag 17 september 2011

Bara fyra månader kvar som ungmö

Okej, vi kom på att förutom kläder och ringar så måste vi ha en vigselförrättare också. Annars blir vi ju liksom inte gifta rent officiellt. Så vi hittade en sida som listade de som finns i det området där vi ska gifta oss. Så vi kollade på bilderna och läste om dem och sen skrev vi en lista där vi rankade dem med motiveringar var och en för sig.

Båda hade samma kvinna på första plats. Med motiveringen att hon hade roliga röda stövlar. Man ba soulmates, som gjorda för varandra, osv. etc. och så. Och hon verkar kunna den dagen men vi har inte bestämt tid än, så mycket bra.

En kompis ska ta foton. Tänker att nu måste vi bara boka en restaurang för middag efteråt. Och hotell och flygbiljetter. Sen typ klart. Känner att det här med mycket litet bröllop passar mig väldigt bra. Oj och blommor kanske jag ska ha. Och en liten tårta.

fredag 16 september 2011

Det som händer precis just nu

Det var tydligen drygt fyra år sedan sist. Som vi trodde att hon skulle dö. Men hon verkligen klöste sig fast. Satte hälarna i jorden och kämpade på ett så där självklart och lugnt sätt som bara är hennes person. Hon tog min hand och sa att jag inte skulle vara orolig. Hon skulle klara det här med. Och hon gjorde det.

Men nu är cancern tillbaka och bor överallt. Vilken sekund som helst, kanske nästa andetag är det sista.

Fina farmor som verkligen var en sådan där riktig bullfarmor när jag var liten. Jag bodde hos henne om helgerna och sprang efter henne hela tiden, ville ha min lilla barnhand i hennes torra trygga. Älskade att stoppa ansiktet i det där blåblommiga förklädet som hon nästan alltid bar och insupa lukten av henne och småkakor och inlagd gurka. Minns hur hon alltid var återhållsam men samtidigt hade mer kärlek tillövers än någon annan vuxen i mitt liv.

Och det är naturens gång och allt det där. Hon är ingen ung farmor längre. Mest har jag hittills oroat mig över farfar och min pappa. Men just nu vill jag bara sitta ner och skrika att jag vill inte att MIN farmor ska dö och försvinna bort från mig. Att jag aldrig mer ska få något brev skrivet med skakig skrivstil.

Lite om mitt nya jobb

En rolig sak med att jobba i bokhandel är när folk ska försöka att konversera om författare och diverse böcker men kanske inte egentligen är så värst pålästa.

Till exempel så är Jo Nesbö den författaren som säljer bäst i vår butik just nu. Och på riktigt så har tre från varandra fristående personer frågat mig om Jo Nesbö är/var Stieg Larssons fru(antar att de egentligen menar hans sambo Eva Gabrielsson). Med ett trevligt och serviceaktigt leende så förklarar jag då att Jo ju är en man och att det kanske var en kvinna de tänkte på och att han är norsk och inte svensk och såvitt jag vet har han inte varit gift med Stieg Larsson.

Men jag är inte heller så hemskt påläst. Speciellt inte när folk vill ha hjälp med rekommendationer av sci fi-böcker. Och så märker jag lite att jag hemskt gärna vill rekommendera svenska böcker i största allmänhet men att vi bara har Larsson, Läckberg, Marklund, Mankell och Ajvide Lindqvist och då finns det ju kanske bara en svensk författare jag på riktigt kan rekommendera.

Och en annan viktig fråga. Om jag märker att folk har dålig smak (=inte samma som mig) ska jag då rekommendera böcker som jag själv inte gillade. För rent generellt så köper ju folk ganska dåliga böcker.

Men ändå, det är kul att få prata böcker på jobbet, även om det kanske inte blir så mycket av det som jag hoppats på.

Exakt detta ska jag ägna dagen åt, inte sitta på sängen och gråta

Alltid när hela jag ropar panikpanikpanik måste jag organisera och skriva listor. Låtsas vara organiserad och i kontroll ungefär. Ingen går och dör om man har kontroll över hela universum. Det förstår man ju.

I dag är jag ledig från bokhandeln. Måste jobba minst sju timmar superkoncentrerat med översättningsjobb.

Dessutom måste jag:

Tvätta.

Kolla flygbiljetter till Sverige.

Köpa en födelsedagspresent till J som visst fyller år i morgon. Vad ska jag köpa?

Köpa en baby shower-present. Till baby shower som också visst äger rum i morgon.

Tänka ut vad jag ska laga till middag och handa ingredienser till middag för granne som visst ska komma hit på middag i kväll. Och laga middagen också då.

Komma i håg att hämta Trollet på dagis.

Boka bord till i morgon kväll för att fira Js födelsedag.

Påminna barnvakten om att hon ska vara barnvakt i morgon kväll.

torsdag 15 september 2011

Jag tror att de flesta som bor riktigt långt bort från släkt och många vänner har en stor gemensam fasa; att någon ska dö plötsligt eller bli väldigt sjuk. Att man inte är där för andra och inte heller för sin egen skull.

Och man är så långt borta. Vet inte riktigt vad man ska göra. Slänga sig på ett plan. Eller inte.

Nu har det där telefonsamtalet kommit. Det oundvikliga. För livet är ju så. Folk blir sjuka. Folk dör. Det vet jag. Så lite har jag gått och väntat.

Känner bara hur hela jag är fylld av ilande spindlar och långtbortaångest just nu.

tisdag 13 september 2011

Uppdatering

Lite chock har det blivit att börja jobba heltid. Och göra lite ströjobb vid sidan av det. Men snart ska jag väl få lite struktur på allt och hinna skriva något här och fortsätta söka jobb och börja planera det där bröllopet(har en ring och en klänning, behöver vi verkligen planera något mer?).

Men i dag vabbar jag halvdag. Trollet har fått äckliga och konstiga variga sår i hårbottnen och får inte gå tillbaka till dagis förrän tant doktorn har fått några provsvar. Tre olika läkare tittade på det och sa att det såg väldigt konstigt ut samt frågade om jag var säker på att jag inte råkat bränna henne i hårbotten. Mmm, ganska säker. Skulle eventuellt kommit ihåg det.

Konstnärsjälen

Man vill ju inte att internätet ska tro att man är en kass morsa som enbart låter sin onge äta kaksmet hela dagarna. Närå. Man är en kreativ morsa. Som bevis på detta visar Trollet upp sitt konstverk som hon döpt till "Hund i färg".

Observera hennes lidande konstnärsuttryck.

Namnam mamma

Trollet tycker att kaksmet är bra mycket godare än broccoli. Jorå. Brås på sin mamma och så.

fredag 2 september 2011

....

Nu har jag jobbat i två dagar. Och är glad att jag är ledig i två.

Känner lite att jag måste låtsas vara helt peppad men hade jättemycket lust att grina när jag gick därifrån andra dagen. Det blir säkert bättre.

tisdag 30 augusti 2011

Jag ger det en vecka

Sista dagen som arbetslös. Om jag skulle ta och fira med tv och glass.

Från och med i morgon är jag en ny människa. En sådan som hänger fram kläder kvällen innan, inte äger ett enda par håliga strumpbyxor, går till gymmet, har ett hem som aldrig förvandlas till en sanitär olägenhet utan allt sköter sig så fint nästan av sig självt och jag vet var jag gjorde av det där viktiga pappret. Och varje dag har Trollet med sig en välkomponerad lunch a'la tallriksmodellen till dagis.

Men i dag som sagt, tv och glass.

Vill slå mig själv i huvudet hårt

Jag kommer ihåg att när Trollet var nyfödd så var det omöjligt att låta bli att jämföra henne med andra bebisar. För att jag var så osäker antar jag. Nu känns det ju dumt. Och jag är helsäker på att hon är klipsk, nyfiken, trygg och glad.

Ändå kunde jag just nu inte låta bli att googla: Hur många ord brukar en 19 månaders kunna? Bara för att kolla lite av ren nyfikenhet dårå.

Och var hamnar jag då? Jo men familjeliv så klart. Där allas barn kan minst 200 ord.

Måste. Sluta. Googla. Det spelar ju ingen roll. Alla ungar lär ju sig allt till slut ändå.

Vad det gäller talet dock så kanske Trollet inte kan prata så mycket men åh vad jag tycker att hon är ett geni när hon säger saker på maori. Sånt som jag inte vet vad det betyder utan måste fråga på dagiset eller J. Att mitt barn är bättre än mig på något. Hon kan faktiskt fler ord på maori än på engelska nu.

*startar genast en tråd på familjeliv om mitt trespråkiga genibarn*

måndag 29 augusti 2011

Den eviga frågan

Nu har jag försökt hur länge som helst att skriva något om det här med romantiserandet av skilsmässan och att det är trendigt både att gifta sig och skilja sig just nu men det blir så klumpigt.

Det är inget fel på att skiljas, det är nog det enda alternativet ibland, men jag är just nu tack och lov mer intresserad av hur vi fixar jämställdheten och är happy, happy tillsammans.

Då återstår bara den eviga frågan: hur fixar vi jämställdheten? hur gör alla andra eller hur gör de inte? är det bristen på jämställdhet eller brist på kärlek som får folk att skiljas? eller är det oftast ojämställdheten som förstör kärleken?

fredag 26 augusti 2011

Vår

Det känns som att våren är på väg. Och som att allt kommer att bli bättre nu. Allt blir bättre på våren det vet man ju.

1 september blir det vår på Nya Zeeland. Så är det bestämt.

torsdag 25 augusti 2011

Soffpotät

Jag köpte Treme. Och tre avsnitt in känns det bra men lite segt. Fast som att det garanterat kommer att ta sig. Fast än vill jag inte genast se ännu ett avsnitt.

Jag är så väldigt som alla andra, de enda serier jag riktigt plöjt mig igenom är The Wire och True Blood. Fast True Blood tyckte jag var dåligt tills kanske efter sju åtta avsnitt. Sookie Stackhouse måste ju vara tidernas störigaste person. Och Bill med. De passar urbra ihop.

Skärpning

En sak som jag avskyr med mig själv, jag tror alltid att det är jag som gjort något fel. Jag fick en lönespecifikation till mejlen häromdagen. Och beloppet var flera tusen för lite. Och trots att jag ska ha betalt per ord så blev jag då sådär att ja, ja de tyckte kanske att jag gjort ett dåligt jobb och gav mig mindre. Eeeh, hallå, såklart inte. Jo, de kan ju ha tyckt det men de kan ju inte bara ge mig mindre betalt för det. Speciellt inte utan att prata med mig om det. Men då blir jag sådär som jag avskyr; att jag bara vill strunta i det. Trots att jag vet att det säkert bara är ett misstag som enkelt kan rättas till med hjälp av ett snabbt mejl. Och att det är pengar som jag jobbat för.

Så fel att vara så mesig. Måste sluta att vara tolv år.

onsdag 24 augusti 2011

Och säkert kommer alla mina arbetskamrater vara arton år

Ungefär i måndags bestämde jag mig att jag måste ha ett jobb för att inte bli lite knäpp. Hittills har jag koncentrerat mig på att söka jobb som kräver utbildning och verkar roliga och utmanande men alltså det går inte att vara arbetslös hur länge som helst. Så strunt samma om ett jobb är okvalificerat, dåligt betalt och kanske också slitigt tänkte jag i måndags. Bara det finns arbetskamrater, ett lunchrum och de betalar mig varje vecka. Så fick jag ett jobb en dag senare.

Jag ska jobba i en bokhandel och samtidigt fortsätta söka jobb såklart. Och fundera över om lite mer studier är vad jag ska satsa på. Jag vet inte jag, det är ju inte direkt så att jag är glad. Men det ska bli skönt ändå att få lite uppstyrt med fasta tider. Och säkert har jag en lite romantiserad bild av hur det är att jobba i bokhandel, typ att jag mest ska gå runt och stryka handen över bokryggar och ha trivsamma samtal om litteratur. I verkligheten kan jag tänka mig att det mest går ut på att packa upp böcker och stå i en kassa och säga det blir tjugonio dollar och sjuttiofem cent tack.

Men det blir bra. Jag vill jobba. Och det där med karriär löser sig i framtiden. Jag får bara fortsätta försöka. Och kanske eventuellt vidareutbilda mig eller helt omskola mig. Eller bli bokhandelspamp. Det löser sig.

torsdag 18 augusti 2011

Treme

Känner att det är dags för en ny tv-serie att obsessa lite över. Funderar på att beställa Treme. Någon som har sett?

Blablabla

J fyller år nästa månad. Och jag har fixat ungefär den bästa saken någonsin. En barnvakt! En hel förmiddag. Äntligen ska det ske. Det vi pratat om i runda slängar nitton månader; vi ska spendera en hel förmiddag med att äta sjukt god frukost, somna om lite, läsa flera olika tidningar, få tänka klart tankar. Är nog nästan lite onormalt att vara så gla' över detta.

Det är faktiskt väldigt ofta som jag önskar att vi hade föräldrar eller syskon i samma stad, ärlikamed de personerna man har rätt att bossa med och kräva deras hjälp. Har ganska svårt för att be kompisar som själva har fullt upp om hjälp. Och lätt att prioritera bort att betala någon för att vara barnvakt med ursäkten att vi kan göra bättre saker för de pengarna.

Men hur viktigt är det att få hänga själva ibland. Själva hemma kvällstid räknas knappt, då våran onge halvgnäller och vaknar frekvent under kvällarna tills vi också går och lägger oss i samma säng som henne. Alltså känner vi aldrig, aaahh skönt nu sover hon, utan det är mest en massa spring. Dessutom slutar J jobbet hemskt sent för det mesta och då sover jag när han kommer hem. Ganska viktigt tror jag, att få hänga själva alltså. När vi diskuterat ett eventuellt andra barn har det visat sig att J använt "vi har inte råd"-argumentet när han egentligen har menat när ska vi då någonsin få tid för varandra du och jag? Som i att han uppenbarligen tycker att det brister just nu, både mätt i kvalitet och kvantitet.

Och inte bara för varandra. Men tid. När ska vi få tid. (Vägrar, alltså verkligen, att skriv ut ordet egentid (alltså hatar lika mycket som mys och livspussel) men det är väl typ det jag menar. Oj, skrev jag det nu.)

Äpple-Sofia skrev om det här med att skaffa fler barn. Och jag ba hear hear! Runt omkring mig blir alla gravida igen. Och jag tänker mest att gu' vad mysigt och fint men oj vad inte avundsjuk jag är. Eller jag vet inte, jag vill men jag vill verkligen inte. Och jag känner mig dålig när de flesta andra i min närhet verkar klara småbarnsgrejen med sådan finess och enkelhet. Utan att bli trötta in i märgen och sjunka lite.

Ja, ja, alla bara snark snark. Enough.

Du å jag

Orkade inte med ännu en dag till av sökajobbsomentok. Så jag övertalade Trollet att skolka från dagis. Hon var keen, så vi gosar, bakar kakor och läser böcker i dag. Och väntar på finbesök.

Egentligen är det ju vansinnigt att gå runt och grina över att jag känner mig helt oviktig på jorden för att jag råkar vara typ nittio procent arbetslös. När jag har detta menar jag. Fast man får vilja ha båda delarna.

onsdag 17 augusti 2011

Längta bort

Har precis bokat flygbiljetter till Auckland om några veckor. Efter ett drygt halvår i Wellington framstår Auckland plötsligt som en spännande och lite farlig storstad. Som när jag var tolv och åkte på skolresa till den stora farliga staden Stockholm.

Alltså Wellington är väldigt mysigt och har superbra utbud av fik, restauranger och barer. Men stort är det icke. Fast jag vet inte jag, jag tenderar nog att gå i samma fotspår och röra mig i samma områden oavsett hur stor stad jag bor i.

Men miljöombyte och lite bekanta ansikten blir bra. Och dessutom är det alltid några grader varmare där.

tisdag 16 augusti 2011

Mmmm

Har haft på mig samma sjal typ dygnet runt i några dagar på grund av iskyla. Nu tycker jag att den luktar, eh, bajs. Byta sjal kanske.

I går luktade pesto lakrits. Mitt luktsinne micket konstigt.

OBS! Ej preggers. Mensvärk. Okej,

Tisdagsmys

Jag brukar ju försöka lura mig själv att jag bor på en härlig solig söderhavsö. Det är sjukt svårt att lura sig själv att det förhåller sig på det viset när det är snö/hagel/regnstorm ute. Och cirka tio grader inomhus.

Dessutom har jag mensvärk.

Men annars är jag snygg, smart och allmänt underbar. Eller blir det när jag tagit en dusch och borstat tänderna.

måndag 15 augusti 2011

Vilka är de största kulturella skillnaderna mellan Sverige och NZ, vad det gäller familjeliv/barnuppfostran.

Rubrik önskad av Annalyza

Men oj, nu kan det nog bli en halv avhandling här känner jag och mest bara intressant för den som funderar på att flytta till NZ med familj. Men vi drar lite skillnader, kulturella eller bara skillnader.

Ibland är det kanske lätt att ta fasta på de skillnader som är till Sveriges fördel. Det är knappast en nyhet att i Sverige finns det lång, betald föräldraledighet, barnbidrag, kraftigt subventionerad barnomsorg osv. Motsvarigheter till det finns här också men inte i samma utsträckning.

Generellt har du rätt att vara föräldraledig i upp till ett år med tre månaders betalning, då får du max betalt cirka 8 000 kronor per månaden i tre månader och sedan noll. Om du inte har ett jobb så får du cirka 4 000 kronor i månader i tre månader. Sen finns det vissa företag som har speciella förmåner.

Barnbidrag finns inte riktigt men däremot något som kallas Family Tax Credits, där familjer med en sammanlagd gemensam inkomst under runt 350 000 kronor får en utbetalning varje vecka, ju mindre inkomst desto större utbetalning. Så kan väl sägas vara ett behovsprövat barnbidrag egentligen.

Barnomsorg tycker jag har varit snårigt att sätta mig in i här. Det är ingen tvekan om att det är dyrt. Många som vet att de vill ha två eller tre barn skaffar dem tätt och är hemma tills yngsta fyller tre för att det för många inte lönar sig att jobba om man ska ha flera barn på förskola eller dagmamma. När barnen fyller tre har de rätt till 20 statligt subventionerade timmar i veckan som föräldrarna väljer hur man vill använda. De kan då gå på kindy och du betalar inget alls. Om de redan går förskola och du dessutom jobbar heltid så är kindy inte ett speciellt realistiskt alternativ, då täcker staten drygt tjugo kronor per timma för 20 timmar men många förskolor kostar runt femtio kronor per timmar. Trollet gick ju hos dagmamma ett tag och det kostade runt fyrtio kronor per timma. Nu går hon ju på Kohanga Reo och det är väldigt, väldigt billigt jämfört med andra förskolor. Vi betalar motsvarande 2 500 kronor i månaden. Då ingår inte lunch, det skickar man generellt med, men det finns vissa förskolor där mat ingår. Men det går utan problem att betala runt 6 000 kronor per månad för en dagisplats.

På många sätt är Nya Zeeland ett perfekt ställe att ha barn på. Det är verkligen ett utomhusland. Det som man får alldeles gratis här är ovärderligt. Vackra stränder, berg, vandringsleder. Och väldigt skönt väder i alla fall halva året lite beroende på var på Nya Zeeland man bor. Det kan vara skitkallt och regnigt och trist mitt i vintern men samtidigt kan en riktigt solig vinterdag vara lika behaglig som en inte så varm svensk sommardag.

Sen upplever jag att det är ganska avslappnat här, att barn får vara lite friare och leka lite vildare. Men det kanske mest är ett intryck jag fått av hur det är i Sverige, som kanske inte stämmer. Sen känns Nya Zeeland väldigt familjevänligt rent generellt också, barn får vara med.

En tråkig sak är att Nya Zeeland rankas väldigt lågt i cirka alla undersökningar kring barn i OECD-länderna. Ett av fyra barn här lever i fattigdom. Vilket kan innebära att de inte har tillgång till varma kläder (det är ej roligt att se barn utan skor mitt i vintern), ej kan äta sig mätta eller bor i undermåliga bostäder. Landet ligger också högt på listan över tonårsgraviditeter och självmord bland tonåringar. Barnmisshandel och även, helt sjukt, mord av barn är ett stort problem här. Och ett symptom på något som måste behandlas tror jag. Det här problemet är jag verkligen ingen expert på men fy vad det alltid är sorgligt att se barn fara illa. Och barn far ju illa i Sverige också såklart.

Gällande barnuppfostran så var det fram till ungefär tre år sedan tillåtet att aga barn. Det blev till och med en folkomröstning efter att lagen mot barnaga trätt i kraft där nästan nittio procent röstade för att lagen skulle slopas. Men den kvarstår. Men jag tror att många har den inställningen att det är var och ens ensak om de vill aga sina barn. Däremot tror jag att de flesta inte gör det eftersom det är olagligt och de heller inte vill. Men många jag pratar med tycker att det är den enda uppfostringsmetoden som verkligen fungerar. Och de blev minsann slagna när de var små och det var inga konstigheter. Annars tror jag kanske att det är ganska likt. Men det curlas som jag redan antytt kanske lite mindre här.

Oj. Punkt. Slut.

Uppåt, framåt. Ja men ni fattar. Måndagspeppen.

På måndagar skriver jag listor och avklara saker. Söker massa jobb och låtsas att jag är på ett allmänt positivt humör. Trots att det tidigare freakin' snöade utanför. Det är inte rätt. Jag trodde att jag flyttat i från vinter med snö för alltid. Och vårt hus är absolut inte byggt för den sortens kyla.

Och mitt internet har fått ryck och cirka den enda sidan som jag kan använda är blogger/gmail.

Men annars asså, sjukt positiv och peppad.

Eh och ja, de ringde från stället jag var på intervju förra veckan och surprise jag fick inte jobbet. Men det har jag deppat hela helgen över redan, för jag visste att jag inte skulle få det. Så det är färdigdeppat över det.

lördag 13 augusti 2011

Inte okej, Använd ditt vapen typ ingenstans tack.

Jag vill gärna intala mig själv att jag är en ganska chill person. En sådan person som inte hetsar upp sig över småsaker. Och mest vill jag ju intala mig själv att jag absolut inte är en hysterisk mamma. Dock, dock har jag en otroligt livlig fantasi. Så nu kan ju tänka er hur jag reagerade när jag kollade nyheterna i går eftermiddag och såg nationella insatsstyrkan utanför min unges dagis på jakt efter en man med gevär/pistol.

I min värld kändes det mycket, mycket troligt att en sk. gevärsman skulle ta sig förbi hela insatsstyrkan plus polis och bryta sig in på Trollets dagis (som var låst, givetvis ringde jag och kollade att de tagit in alla barn och låst dörren, vilket de såklart hade) och därefter skjuta min onge. Alltså. Men jösses. Egentligen fattade jag ju att det var föga troligt. Samtidigt så kan ju allt hända, vi läser ju om osannolika saker varje dag. Men det är någonting som helt exploderar inuti, om jag tror att det finns den allra allra allra minsta risk att min onge kan vara i fara. Antar att det är som en liten liten antydan till hur det skulle kännas om något faktiskt hände henne. Den där känslan i bröstet, smärtan och hur luften börjar ta slut.

I slutändan var allt helt odramatiskt och inte ett enda skott avlossades och jag tror inte ens att någon fick en klarhet i vad som egentligen hänt. Mest verkade det vara lite överdrivet stort pådrag från polisens sida. Men ändå, vapen, varför måste de finnas? Och den ensamma galningen. Varför kan inte hela världen vara lite mer lulllull doppat i rosa sockervadd. Ha?

torsdag 11 augusti 2011

...

Det gick inte bra alls i går. Jag lyckades nog med att framstå som både trevlig och professionell men de praktiska proven gick utan tvekan åt den där berömda skogen. Så i dag har jag inte varit som solen precis.

Men allt är en erfarenhet. *sagt med mycket påklistrat leende*

Lite choklad på såren kanske?

onsdag 10 augusti 2011

Håll en tumme eller två

Nu sminkar jag mig och tar ett djupt andetag. Sen drar jag på mig blus och kjol och far till stan. Och hoppas på det bästa.

Dägårsomdägår.

tisdag 9 augusti 2011

Fan jag visste att sådan som jag inte borde fått körkort

Råkade visst backa rakt in i sidan av en parkerad bil i går. Hur det gick till fattar jag fortfarande inte. Men det verkar bli lite dyrt detta. Givetvis har vi försäkring men självrisken är visst skyhög när man nyss tagit körkort.

Den andra människan, vars bil jag bucklade till, har fortfarande inte ringt. Usch. Hoppas att det inte är någon argsint människa. Eller ännu värre en ledsen pensionär. Även om vår försäkring betalar så är det ju jobbigt för dem att behöva lämna in bil osv.

Inte heller min bättre hälft är speciellt imponerad om man så säger. Jag har ångest.

Men men en kompis försökte muntra upp mig med att hon minsann mejade ner en cyklist en gång. Så det kunder varit värre va.

måndag 8 augusti 2011

Det finns vältränad och så finns det sjukligt vältränad

På fest i helgen träffade jag en kille som snart ska åka till Hawaii och tävla i något slags inofficiellt VM i Ironman. Vet ju såklart vad triathlon är men var tvungen att kolla upp distanserna för en Ironman-tävling.

Börja med att simma nästan fyra kilometer.

Hoppas sedan upp på en cykel och avverka arton mil.

När du stapplat av cykeln springer du ett litet maraton som en skön avslutning.

Vad är det för fel på folk?

Schnyggt

Åh, jisses. J har klippt Trollets hår för första gången efter att vi sagt att det måste göras i cirka nio månader. Hon ser lite galen ut och samtidigt hemskt vuxen. Och lite ser hon ut som en av bröderna Lejonhjärta.

Asså det här med att klippa hår. Precis samma som när jag var liten och friserade mina dockor. Men oj vad ojämnt och fult, måste rätta till lite. Och helt plötsligt var dockan skallig. Det var ganska nära att Trollet blev skallig men i sista sekunden bestämde vi oss för att nöja oss med ojämnt och fult. Och väldigt väldigt kort lugg. Lockigt hår mycket bra ändå. Syns inte lika mycket när det blir helt fel.

lördag 6 augusti 2011

Det här med dagis himla dålig grej ändå. Vi låser in na tills vi dör.

Trollet har påbörjat någon form av revolt och beter sig helt villigt och strippigt på dagis. Både torsdag och fredag fick hon hämtas hem med saknade klädesplagg. Tydligen har hon och en annan onge tagit för vana att tillsammans gömma sig för personalen och sen dyka upp halvnakna och ingen kan hitta deras kläder.

Alltså. Borde jag ringa pojkens föräldrar och kräva att de gör något? Det måste ju helt klart vara han som leder Trollet rakt ner i fördärvet. Eller är det bara att boka en plats på en klinik för sexmissbrukare åt na på stört.

Jag vill bara iiiiihhh

Jag vill skriva om att Norge och Afrika, om att skjuta ifrån sig. Skriva om hur det var att vara fjorton år och se killarna du växt upp med bli tonårsdummaihuvudet och falla för grupptryck och börja hata. Killarna som brände ner saker och nära på sparkade någon till döds, för att den personen var fel sort. Hur det kändes i magen. Vill skriva om massa saker jag längtar efter.

Men det är lördag och jag har storhandlat. J och Trollet är i badhuset. Jag har sökt två jobb. I kväll ska jag på fest och jag är så glad.

Mest är jag jätteglad för att Jenny och Stolte mannen ska bli föräldrar till Fimpen. Älskar det med bloggar, att få hänga med på så mycket kul. Samma när Underlandet gifte sig och berättade att hon var med blåbär i magen. Så jäkla glad man blir. Med risk för att bli helt blödig och bananas men både de två är verkligen världens smartaste, roligaste, snällaste, vassaste och mest peppande bloggkömpisar, som i princip funnits med lika länge som jag läst och skrivit bloggar, vilket är urlänge nu ju. Och ja, jag blir så glad. Och det ska bli så roligt att läsa om graviditet och föräldraskap ur deras perspektiv. Det var bara det.

fredag 5 augusti 2011

Vad jag tjatar om det här...

Jag tror att vi kan säga att Trollet känner sig hemma på dagiset nu. De senaste dagarna har hon skrikit mer av ilska över att behöva gå därifrån på eftermiddagen än vad hon har gråtit när jag lämnat henne på morgonen.

Och hon har efter två veckor inte blivit sjuk alls, ingen feber, ingen magsjuka, inte ens en rinnande näsa. Är inte det ungefär lika osannolikt som att vinna på lotto?

torsdag 4 augusti 2011

Klump i halsen

Oj. Nu har Astrid fått sina första kalasinbjudningar på dagis. Två kalas för samma unge. Föräldrarna skiljde sig förra året och fixar nu ett kalas var. Men huh vad sorgligt. Att man ogillar varandra så mycket att det inte ens går att ordna med ett kalas tillsammans. Kanske kul för ungen att få ha två kalas men känns ju ganska onödigt med samma kids.

En gång råkade de två av misstag befinna sig på dagiset samtidigt och det gick liksom att ta på hur enormt illa de tyckte om varandra och att behöva befinna sig i samma rum.

Snälla livet, vad som än händer, låt oss aldrig göra så mot vårt barn.

Man ba jättegla' smiley

Micket, micket, micket, micket glad. Har en jobbintervju nästa vecka. Först fick jag göra en liten telefonintervju, givetvis med storskrikande barn på höften. Och lite i chock över att någon ringde, OM ETT JOBB.

Men det är inte bara en intervju utan även ett skrivprov. Kolla så att jag har perfekt grammatik och stavning. Eh, det har jag inte. (Hallå, vad är rättstavningsprogram till för?) Och mina kunskaper om "current affairs" i Australien. Eh.... Hjälp. Har givetvis skrivit i ansökan: micket, micket intresserad av vad som händer i Australien. I verkligheten vet knappt vad deras premiärminister heter. Eh, så klart jag vet. Julia Gillard. Hon har rött hår som alla tuffa människor har. Som jag. Och det är Labour som regerar. Slut på kunskap.

Så nu: lusläsa tidningar på nätet. Och Cecilia, finns det någon motsvarighet till TT-språket som jag kan ladda ner någonstans?

Alltså det är ju inte så att jag tror att jag faktiskt ska få jobbet. Men med mitt nya positiva synsätt som jag bestämt mig för att klä på mig varenda morgon är varje intervju ett steg närmre ett jobb.

Hon pratade lön redan på telefon. Är inte det lite konstigt. Brukar inte det vara det man tar sist? Antagligen var det för att försäkra sig om att jag inte har något emot att jobba för kaffepengar.

/mvh little miss sunshine

ps. detta var kanske femte jobbet jag sökte på det här företaget. gissar att kvinnan på deras HR-avdelning bara guuu' orkar inte med den här bruden mer, vi får väl ge stackarn en intervju.

tisdag 2 augusti 2011

Språkskolan del sex

Kutu - Hårlöss

Lärt mig från veckans nyhetsbrev från dagis. Dör en smula.

Jösses

J meddelade här om dagen att det nog är dags att vi börjar tänka på onge nummer två. För att annars hinner vi ju inte skaffa fem kids innan vi blivit gamla och gråa.

Fem? När, precis när, har vi sagt att vi ska fem kids? Vi som på riktigt har haft ganska svårt att anpassa oss till omställningen med en enda onge. J som är uppvuxen i en tiobarnsfamilj hävdar bestämt att en familj måste vara stor och bullrig, annars är det ingen "riktig" familj.

Jag tycker att Trollet är ganska bullrig bara hon faktiskt.

Och om man är en"riktig" familj bestäms väl inte av hur många ongar man har eller ens om man har några? Utan mer av känslan av att man är enhet?

ps.2. Jag läste häromdagen att det kostar 1 250 000 kronor per barn att föda, klä och roa dem tills de flyttar hemifrån. Gånger fem? Ja, tänk er. J ba scales of economics blablablablabla.

måndag 1 augusti 2011

Måndag

Jag var duktig flicka och gjorde klart ett jobb och skickade in på söndagskvällen. Det betyder att jag bara måste småfixa med ett provjobb en liten stund i dag. Sen ska jag ta ett bad, måla naglarna, plocka ögonbrynen, laga en matpaj, lyssna på någon sommarpratare. Och hämta ungen toktidigt från dagis.

Jo men för detta ville ni ju hemskt gärna veta. Micket viktig information. Egentligen helt top secret. Men jag är den bjussande typen.

söndag 31 juli 2011

Mera

Trollet har bytt favoritord från näääeeej till mera.

Mera mat, leka mera, mera allt ungefär.

Men bättre än näääeeej. Det tycker jag nog.

Man känner sig lite aggressiv va

Jag är inte jättehet på att köpa ett hus. Det verkar rätt jobbigt. Saker går sönder etc. Men då slipper man i alla fall att ha en hyresvärd. På Nya Zeeland existerar inte kommunala hyresvärdar eller ens privata på liknande sätt som i Sverige, utan du hyr hus eller lägenhet av privatperson som äger stället du bor. Ofta låter ägaren en agentur hyra ut och även sköta all kontakt med hyresgästen. Till det jobbiga. Hyresvärden har rätt att komma och inspektera huset/lägenheten var tredje månad om de vill.

Jag har inte riktigt upplevt detta innan. I Auckland hyrde vi genom en agentur men sedan var det ägaren vi hade kontakt med. Han kom och sa hej typ en vecka efter att vi flyttat in och kollade väl att vi inte kokade metaamfetamin i vardagsrummet eller var grisiga utöver det vanliga. Sen bodde vi där i två år utan att han kollade läget mer förutom att han skickade ett mejl ibland och frågade om allt var bra. Här har vi hyrt av en privatperson. Och han är G-A-L-E-N.

Vi hade städat hur fint som helst i dag för att han skulle komma och inspektera. Och jag lovar att han öppnade varenda låda, kollade i varje vrå, sökte igenom garderoben osv. Kändes så oprivat. Att det inte räcker med att se att vi är ordningsamma och har fint. Dessutom beordrade han oss om att plocka i sär alla delar av gasspisen för att rengöra en gång i veckan. Mmmmm. Samma sak med fönstren i badrummen. Måste tvättas varje vecka! Mmmm. Och alla fönsterlister måste torkas varje vecka. Mmmmm.

Folk som är helt anala kanske inte borde hyra ut sitt hus till en barnfamilj. Han ba ojoj Astrid har gjort många skrapmärken på väggar och i trappan. Jag ba eeeh näää, det såg ut så när vi flyttade in faktiskt.

Jag hade lust att säga att hallå vi betalar just nu av ditt lån för det här huset, det är helt sjukt rent i dag och när vi flyttar kommer det också att vara superrent(alla vet att svenskar har flyttstädning i blodet), så håll käften. Men det sa jag ju inte.

Sånt som kanske händer om ett år. Eller inte.

I helgen har jag mest tänkt på saker som ligger ett år fram i tiden. Det är typiskt mig att gå saker i förväg så att säga. Och riktigt grubbla på sånt som kanske händer.

Först och främst har jag varit mycket störd på min bror. Våran mamma fyller 50 nästa år. Vi hade bestämt att gemensamt bjuda mamma på en resa med våra familjer någonstans i Europa. Och min bror har redan berättat detta för henne och hon blev jätteglad. Men nu har en väldigt rolig sak hänt, jag ska bli faster igen. Jättekul. Men då har min brors tjej bestämt att de omöjligt kan följa med på en resa. Alltså whut? Ungen kommer att vara sex månader vid det laget. Varför kan inte en sex månaders onge flyga i tre fyra timmar? Och ja, jag fattar att det är varmt om vi åker till södra Europa. Men får de inte bebisar där med? Är jag elak och oförstående nu? Är det vanligt att tänka som de gör?

Den andra saken är att det verkar som att J ska jobba i Europa i minst sex månader nästa år. Någon micket viktig gubbe (tänk vinner Oscar för allt han tar i) vägrar att komma hit för att jobba, så då får hela Js team flytta på sig till andra sidan jorden. Normalt. Men jag är apaglad över detta. Att få ha en och en halv timme på ett plan till vänner och familj ett litet tag, kanske till och med hyra en liten lägenhet i Sverige och vara där under veckorna. Dock finns ju väldigt stor negativ sak med detta om det blir av. Vid det laget MÅSTE jag ju ha fått ett jobb här. Kommer jag i så fall bli tvungen att välja mellan att säga upp mig eller att vara ensamstående i ett halvår eller mer? Det känns faktiskt absolut inte som ett alternativ att stanna här utan J. Om det inte är så att jag fått ett drömjobb kanske. Men sjuhukt ohett att vara en sådan kvinna som bara följer med sin man hele tin'.,

fredag 29 juli 2011

Man ba smiley

Jag är likamed cirka femtusen procent gladare och sundare i psyket i dag. Orka hålla på och vara helt galen.

Språkskolan del fem

Kai - Mat

Micket viktigt ord.

torsdag 28 juli 2011

Och le!

Nu struntar jag det här och åker och äter lunch med min fästman.

Ska försöka vara normal. Vänlig.

Och tänkte till och med kleta på lite mascara nu.

Vänskap

Saknar mina vänner i dag. Kommer nog aldrig vänja mig vid att nästan aldrig få se dem. Att bara uppehålla kontakt via Skype och mejl. Det ledsamma i att aldrig vara där och kunna putta på, stötta upp eller glädjas med.

Ja för fan, jag är bitter i dag.

Språkskolan del fyra

Kia ora - Hej

Antagligen det första ord på maori som alla kommer i kontakt med om de besöker Nya Zeeland. Kan också ha betydelsen tack och lycka till.
Det är konstigt hemma hos oss just nu.

Jag känner mig så iskall.

Alla stela leenden och tystnaden.

Allt som är outtalat.

Men det går över. Visst.


onsdag 27 juli 2011

Språkskolan del tre

Ka kite - Hej då

Alltså i går var Trollet sötast på hela jorden när jag hämtade henne på dagis. De var ute och lekte och Trollet var på strålande humör och skulle absolut säga hej då individuellt till alla de andra barnen. Hon sprang runt och vinkade och vinkade och blandade byebye, hej då och ka kite helt vilt. Det kommer säkert att ta ett tag innan hon kan skilja på språken och jag måste säkert jobba mycket hela tiden på att hålla svenskan vid liv nu när hon inte är med mig för det mesta längre. Men ändå, språk är värsta fina grejen och jag är så himla glad att hon kan få tre språk på ett naturligt sätt.

tisdag 26 juli 2011

Språkskolan del två

Pukapuka = Bok

Trollet kom hem och sa det när hon tog fram en bok efter en enda dag på Kohanga. Barn asså, så jäkla smarta och snabba på att lära sig saker.

Aj då.



Lämnade henne på dagis för en timma sen. Vill redan hämta det pekande lilla skrället. Hon var helt hickig av all gråt när jag hämtade henne i går. Aj.

måndag 25 juli 2011

Min onge och hennes bästis

Alltså borde väl tag i det här med att klippa Trollets hår. Typ pronto.

Språkskolan del ett

Jag ska ju också lära mig te reo maori nu är det ju meningen.

Ett ord om dagen borde jag väl klara.

Dagens ord: Morena* - God morgon

*Asså det kunde jag redan men vi börjar lite lätt dårå.

Min onge är ett dagisbarn nu

Hur ska jag kunna få något vettigt gjort alls när jag bara undrar hur min onge har det på sitt nya dagis. Med nya fröknar, nya barn och nytt språk.

Jag hann typ berätta att om hon säger blöja vill hon byta blöja och att hon hatar att sova i spjälsäng, sen slängde de nästan ut mig.

Helt plötsligt kan jag förstå de av mina vänner jag skrattat rått åt när de berättat att de ringt sitt barns dagis nästan varje timme under den första veckan. Det tänker jag inte göra. Men jag vill.

söndag 24 juli 2011

Don't mess with Trollet

Trollet börjar ju dagis i morgon. Mest har jag oroat mig över hur vi ska fixa logistiken, alla påklädda, tandborstade och i alla fall barnet med frukost i magen i bilen innan 7.40. Sen började jag oroa mig lite över hur det kommer att bli för henne att gå på en avdelning där de flesta barnen är tre till fem år. Buhu tänk om de är dumma mot min lilla onge osv.

I dag var vi på stadens museum Te Papa (mitt bästa Wellington-tips för att roa kids en regnig dag). Trollet stod och petade på knappar på en såndäringa interaktiv skärm. Fram kom en typ sjuårig kille och bara tog över. Eh, Trollet skrek neeeeej och puttade honom så att han ramlade i backen. Alltså såklart inte bra att hon puttade honom. Killen tyckte mest att det var pinsamt a baby pushed me over. Men jag behöver nog inte oroa mig över att hon inte ska kunna stå upp mot de äldre barnen.

torsdag 21 juli 2011

När jag var med barn trodde jag att ongar sov hela nätterna efter några veckor

Jag är nog ganska dålig på att ta emot råd jag inte bett om. När min kompis och hennes onge just var här lade hon i princip upp en hel strategi för att få min onge att sova. För så här kan ni ju bara inte ha det.

Jag vill gärna få sova igen. Det vore toppen faktiskt. Jag skulle mer än gärna vilja att Trollet dessutom sov en stund på dagen. Men samtidigt så är ju inte alla ongar precis lika samma*. Det handlar kanske inte alltid om att en förälder har gjort rätt och en annan fel. Absolut finns det sätt att underlätta för barnet att sova, lära barnet att sova osv. Exempelvis Anna Wahlgren skulle nog tycka att jag och J var ganska kassa föräldrar.

Men okej, jag tog åt mig av hennes kommentarer och råd till viss del. Nu har vi sovtränat kiddot i en endaste natt. Det gick inte så bra, hon var vaken h.e.l.a natten. Men det kommer väl att ta tre veckor eller så. Och det är det som är så svårt, att fullfölja något när man är helt slut efter att inte ha sovit vettigt på ett och ett halvt år. Att inte välja det enkla som i alla fall ger oss mer sömn just den här natten.

*Trollets sovvanor påminner inte överhuvudtaget om kompisens onge som somnar som en klocka klockan sju varje kväll och vaknar prick klockan sju på morgonen utan att pipa en enda gång under natten. Prick klockan 12.30 somnar hon på dagen och vaknar prick klockan 14.30. Och det är säkert inte bara tur men den ongen har en helt annan personlighet än Fröken Envis.

Fas ett

Mitt jobbsökande går verkligen i cirklar. Först söker jag apamånga jobb under en vecka. Sen lutar jag mig tillbaka i någon vecka och tror att jag kommer att få något av de jobben jag sökt. På den tredje veckan börjar alla nej, nej, nej, nej, nej tack att fylla inboxen. Gärna nästan alla på samma dag. Då bryter jag ihop lite och kanske grinar en skvätt och skäller på J och så. Som om det var hans fel. Sen är jag knäckt i en vecka. Efter det börjar jag om.

Nu är jag i fas ett igen. Söka apamångajobbfasen.

Kanske inte det mesta effektiva sättet att söka jobb.

Effektivt sökande en vecka av fyra.

Men jag gillar fas ett. Den positiva fasen när jag känner mig grym, kompetent och allmänt härlig.

onsdag 20 juli 2011

Kort minne va

Men hur onödigt är det inte att en gång varje månad vill jag skilja mig innan jag gift mig, adoptera bort mitt barn, allmänt strunta i allt och mest ligga på sängen och grina. Och verkligen tror att jag har drabbats av den djupaste av depressioner som aldrig någonsin kommer att lämna mig igen. Varje månad. Och ändå blir jag lika förvånad när jag slutligen inser att det var PMS. Inte klinisk depression och psyket nästa. Ovärt men tur ändå.

tisdag 19 juli 2011

Enid

Jag var på teater i helgen. Så himla konstig pjäs. Halvamatörteater är nog inte riktigt min grej. Har så svårt för det där överdrivet dramatiska. Men den väckte i alla fall lusten att googla Enid Blyton och ta reda på en massa om hennes liv.

Blue

Har äntligen sett Blue Valentine. Men fi farao vad bra den var. Och jag var förberedd på att eventuellt hulka ihjäl mig. När hon bär den gråtande dottern i sista scenen. Alltså mitt hjärta dog lite.

Tisdag förmiddag

Jag har varit upptagen med att hänga med min fina kömpis och hennes dotter som är här på besök i en vecka. Nu är de iväg och träffar annan kompis. Trollet är hos dagmamman. Och jag är lika ineffektiv som vanligt. Har mest en konstig känsla i magen. Att något nog är fel men jag vet inte vad.

onsdag 13 juli 2011

Medan ni blir solbrända och fina har jag antagit en snygg nyans av blått

Skönt att det känns som att jag suttit i en igloo och jobbat hela dagen. Det har jag inte. Vårt hus, så onormalt kallt. Känner mig lite knäckt över att J tog sin dunjacka i morse. Hade velat ha på mig den inomhus.

Ja! Jag vet att det heter förskola

Om mindre än två veckor ska Trollet börja på dagis. Det känns lite konstigt. Dels så känns det inte jättebra att vi ändrar hennes situation efter att hon bara gått ett par tre månader hos sin dagmamma. I början kände jag mig lite missnöjd med dagmamman men Trollet avgudar henne. Verkligen. Trollet har gått sex timmar om dagen två dagar i veckan. Så inte speciellt mycket. Men hon trivs jättebra där och leker jättebra med de andra tre barnen som går samma dagar som henne.

Men. Jag söker ju jobb och dagmamman är fullbokad de andra tre dagarna i veckan. Lite svårt att kräva att få jobba tisdagar och torsdagar mellan nio och tre. Och eftersom barnomsorg är dyrt så går det inte att hitta ett både bra och prisvärt alternativ i en handvändning. Därför har vi tackat ja till en plats vi blivit erbjudna. Trollet ska gå på något som kallas Kohanga reo, fokus är på språket mer än något annat. De pratar alltså uteslutande te reo maori på dagiset. Det är ett föräldrakooperativ, vilket jag aldrig trodde att jag skulle orka bekymra mig med men det känns viktigt att kunna påverka. Men oj vad mycket mejl och möten och ungen har inte ens börjat än. Aldrig har jag och J känt oss så mycket som fejkvuxna som när vi fick gå dit på möte och presentera oss för de andra föräldrarna som sedan fick rösta om vi skulle bli godkända eller inte. Vi blev helt bubbelfnittriga och Trollet var lite extra vild och ställde sig på alla bord och rev ner och kastade böcker överallt. Men vi fick vara med ändå.

Aja men nu måste jag ju verkligen få ett jobb snart. Annars kommer jag väl ligga i sängen och läsa böcker och smaska praliner hela dagarna och söka jobb lite sporadiskt. Så kan vi ju inte ha det.

tisdag 12 juli 2011

Snyft

Trollet fick en cd-skiva med en saga inläst av Allan Edwall med posten i dag. Ongen är ju helt ointresserad. Hennes intressen består mer av att klättra, hoppa, riva ner saker och springa än att lyssna eller vara still i en enda sekund. Men jag, jag lyssnar och grinar. Känns inte Allan Edwalls röst som att färdas tillbaka till barndomen på en liten sekund.

Dagen då världen går under

Rubrik önskad av Jenny

Jag sitter vid ett skrivbord i ett kontorslandskap. Skruvar på mig lite, sneglar mot klockan. Funderar på nyfångad fisk eller hämtmat till middagen. Skickar ett mejl till J och frågar. Kanske dricka vin till. Kanske någon av ungarna vill komma förbi. Skickar ett mejl till dem med. Till Astrid, Greta-Moe, Maj och Axel. Våra ungar som blivit så stora. Astrid har precis kommit hem efter den obligatoriska resa runt jorden tre varv-perioden och jobbar på ett kontor kring hörnet från mitt jobb och bor med sin pojkvän. De andra tre går på universitetet i stan och delar lägenhet med kompisar. Vi är så jäkla stolta över dem, jag och J. För att de blivit så fina och vettiga, roliga och smarta. Det är vår men riktigt varmt. Kanske vi till och med kan grilla och sitta ute och äta? Ja men det gör vi. Triviala vardagstankar. Jag är en medelålders, nästan gammal, kvinna med vuxna barn och ett ack så tillrättalagt liv. Fyller år i dag faktiskt men har inte planerat något. Men som sagt det vore ju trevligt med en middag med hela familjen. Femtiofem år. Ha. Fy liksom frustar jag för mig själv.

Så händer det som jag väntat på de senaste tjugofem åren. Allt skakar. Böcker flyger genom luften. Jag slänger mig under skrivbordet, som jag övat på så många gånger i tankarna. Det slutar inte att skaka. Mullrar. Det rasar, det händer verkligen nu. Trots allt prat om att alla byggnader ska vara säkrade för jordbävningar nu. Faller som ett korthus.

Jag vaknar på sjukhuset. Har överlevt. Allt gör ont. Armar, ben, att andas. En sjuksköterska skyndar till mig, ett pip berättar väl att jag vaknat. Min familj? Varför är de inte här?

Först ett dygn senare får jag veta säkert. Vår granne kommer till sjukhuset. Min man och alla våra barn var hemma hos oss och pysslade inför en överraskningsfest. Min femtiofemårsfest. De är döda. Min man och alla våra barn. Och min värld skakar, mullrar, allt brister och river. Min värld går under.

Typiskt

Och hur har det gått med löpningen då? Tackar som frågar. Asdåligt såklart. Nystart den här veckan. I morgon faktiskt. Inte i dag.

Men asså det var svårt och jag gjorde fel asmånga gånger

Jag skruvade ihop möbler i helgen. För första gången i livet. Kände riktigt hur IKEA-blodet pulserade i mig.

söndag 10 juli 2011

Det har varit hemskans trevligt att J varit ledig en vecka. Inte för att vi gjort så mycket. Vi planerade en resa. Sen skulle han inte vara ledig längre, så vi bokade ingen resa. Och för två veckor sedan fick han veta att han visst fick vara ledig om han ville. Så vi har mest pysslat hemma, blivit regnade på en massa, känt av en liten jordbävning och ätit. Trollet har varit sjuk och hemma hela veckan, så J har fått massa tillfällen att jobba på det där med tålamod.

Men i morgon är det tillbaka till det vanliga. Och sen säger ryktena (nä, okej inte rykten utan Js chef) att det är jobb 8-22 sju dagar i veckan augusti till december för honom. Självklart tycker jag bara synd om mig själv. Hallå när ska vi hänga? När ska jag få en sovmorgon? När ska han hinna hjälpa mig att hålla ordning på slottet?

Nu fokus på matchen.

Biter på naglarna två timmar och en kvart i förväg

Slutspel i fotbolls-vm. Alltid så nervöst. Nu när Tyskland åkt ut är det farligt nära att jag sitter och tänker att kanske kanske kanske i år. Men först ska de ju vinna dagens match. Ska sitta uppe i natten med en kopp kaffe och heja. Nu laddar jag med att läsa alla inför-artiklar jag kan hitta.

Tycker också att det är så roligt att Japan och Frankrike är första två lagen klara för semi. Ett bevis på att den så kallade damfotbollen inte alla bara består av fyra fem topplag och sen ingenting (och då är lika med att det inte är så mycket värt att vara ett av topplagen).

fredag 8 juli 2011

Kan det bli vår nu tack?

Kaffe nu bitteplis

Önskar att jag kunde knäppa med fingrarna och få mjölk levererad till dörren. Kan ej dricka kaffe utan mjölk längre tydligen. Och min kille han tar ju flera år på sig verkar det som.

Har sökt ett döspännande jobb och lagt ner kanske trettio timmar på att få ansökan perfekt. Om jag inte får en intervju nu blir jag tokig. Tokig! För jag har redan börjat jobba där i mitt huvud. Vill ringa och fråga när jag ska komma på intervju egentligen. Ibland undrar jag ju varför världen måste krylla av andra underbara, smarta och kreativa människor. Närå. Skoja bara.Men det måste hända något snart.

torsdag 7 juli 2011

Snark.

Nu har jag sökt jobb samt jobbat i vad som känns som tjugo timmar på raken. Borde fortsätta med det. Men tänker mig att det är lite skönare att dyka ner under mitt vintertäcke med en bok.

Ville mest bara dela med mig kring en notering jag gjorde på biblioteket i går. När vi lånar böcker åt Trollet så får hon en stämpel på handen med en fjäril. Det tycker hon är ungefär det roligaste i livet. Så i går sträckte hon lite girigt fram även den andra handen och ville ha en stämpel till. Det blev en fe. Det var också första gången som jag noterade att de har kanske sex olika stämplar och givetvis finns det också typ bil och traktor. Men med en absolut självklarhet ska min dotter alltid få en fjäril eller fe. Och hade min dotter varit en son hade hon alltid fått en bilstämpel på handen. Alltså. Snark.

Jag har säkert sagt det förr, jag är ingen tvärtomivrare vad det gäller barnkläder, leksaker osv. Med det menar jag att jag inte ser en poäng i att klä en flicka i enbart traditionella pojkkläder och bara låta henne leka med så kallade pojkleksaker. Utan min unge kan ha en tröja med lastbilar på och nästa dag en klänning. Och leka med sand eller bilar eller dockor. Och precis samma sak om min unge var en son. Men när det är så här, då får jag ju så lust att varenda gång säga till att min dotter vill ha en bilstämpel tack. Absolut ingen jävla älva tack.

Det är bara sjukligt tröttsamt att bo i ett land där ingen reflekterar över sådana här "småsaker".