Jag är störd. Eller i alla fall extremt rädd för att möta jobbiga saker. Föredrar att liksom sväva i ovisshet så länge som möjligt. Som nu när jag försöker undvika det där telefonsamtalet från min chef för att reda ut vad som gått snett. Rädd för att få skäll. Fast jag egentligen vet att jag inte gjort nåt fel och att det har med andra omständigheter att göra.
Eller som på festen i lördags. Efter mycket resprat nämnde en av tjejerna en resa till den staden där J bodde/ska flytta tillbaka till. Jag fattar ganska snabbt att hon bott på J:s hotell medan han fortfarande var där. Istället för att bli glad och nämna det roliga sammanträffandet stirrar jag djupt ner i rödvinsglaset. Får ont i magen. Det inre mantrat låter- byt samtalsämne, byt samtalsämne..... För jag blir så jäkla rädd att hon ska se konstig ut och att jag då ska tänka att det beror på att han knullat henne och/eller hennes kompisar.
Eller som när jag och mr X höll på att göra slut. Jag hatade varje sekund av vårt urtrista samboliv och grinade varje dag. Istället för att gå hem och prata med honom gick jag på bio varje kväll efter jobbet, ensam.
Eller som när jag reste jorden runt i närmare fem år för att försöka undvika att märka att min bror hade dött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar