Lite sömn kan göra så mycket. Vaknar till skidstafett, brygger kaffe, öppnar inboxen och läser senaste mailet från J om hans liv långt borta från mig. Möjligheten att andas ordentligt igen, känslan av att det är helt möjligt att ta tag i saker och ting. Att jag inte kommer att försvinna under böcker, papper, jobb, krav, prestationsångest, relationsfunderingar, framtidspanik, komplicerade familjerelationer.
Oh yes I´ll be fine. Även om jag har fått finnar på båda öronen, har norra Europas slitnaste hår och äter ballerinakex klockan åtta på morgonen. Det är ok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar