Tänk om

Jag älskar att tänka: tänk om.

Det började när jag var liten med att jag tjatade på mamma att tänka om inte du och pappa hade träffat varandra, då hade inte jag funnits. Tänk om inte mina kompisar varit just mina kompisar, då hade livet varit annorlunda. Tänk om jag aldrig flyttat till London för att gå på just den kursen och bo på just det stället, då hade jag aldrig träffat mr X. Tänk om jag fortsatt min utbildning till statsvetare mer än en termin. Tänk om jag bott kvar i London. Tänk om jag tagit chansen att stanna i Thailand när jag fick den. Tänk om jag vetat att J bodde runt hörnet från mig i Melbourne och att fyra år senare skulle jag bli kär i honom. Tänk om jag valt ett annat hostel i Tallinn och aldrig träffat J. Tänk om jag inte kommit in på min utbildning, utan flyttat till Malmö i stället. Tänk om jag inte kommit in i Malmö heller och stannat i Argentina. Tänk om jag hade hälsat på A i Karlstad och där träffat min drömman som hette Mats och vi flyttat till karlskoga och köpt radhus och haft två barn nu. Tänk om jag flyttat till Barcelona istället för Málaga, då kanske jag varit kvar än. Tänk om jag hade råkat träffa Gael Garcia Bernal och han råkade bli kär i mig. Tänk om jag aldrig hade haft ork att sluta vara kär i C och blivit kvar i Industristaden. Tänk om min mamma hade dött. Tänk om min bror inte hade gjort det. Tänk om jag hade dött i den där bilolyckan i Argentina. Tänk om jag hade dött i den där branden i Jordanien. Tänk om det fanns ett facit. Tänk om!