...

Det har regnat sedan mitt tåg anlände i Göteborg för nästan en vecka sedan. Sjunde dagen av regn. Har träffat alla släktingar, alla blir äldre, ofrånkomligen springer allt hela tiden ifrån mig. Min söta kusin är 18 och jag köper starkaspritdrinkar till honom på juldagen. Farmor ser lycklig ut och sen svimmar hon i köket. Håller hennes hand och stryker med den andra över cancerhårlösa huvudet. Farfar klappar J på huvudet och knallpistolpulver pratar på svenska. Mormor säger att vi är så vackra tillsammans, att vi ska skynda oss att skaffa vackra barn. En miljon kronor bio-buss-tåg-drinkar-öl-äta ute-mera öl-pengar rinner genom mina fingra, sandstrilar.

Mamma kör till flygplatsen. Hejdå Jpuss och en till och hundra till och för första gången hejdå Jgråter jag när han ser fast vi ses om tre veckor.

Där min mamma bor känner jag ingen. Julen är slut och all min energi, borta, även om den inte var mer på riktigt än tomten ens från början. Soffligger med lurviga katter och har hundtungor i ansikte. Går genom regnet till stallet. Låter varma mjuka mulen vila mot kinden och ryktar blöta leriga hästar. Djurtröst. Läser fyra böcker på en dag. Spelar Nintendo Wii så att jag får värk i hela kroppen. Har inget syfte alls. Trivs bäst så. Scannar det där statliga verket för arbetsförmedlandes hemsida efter jobb, i strävan efter att finna ett syfte. Ger upp utan att försöka. Läser en bok till, om hur jag ska bli framgångsrik. Paradoxernas paradox.