Forsta gangen, forra gangen, jag blev sambo, da vi skulle flytta ihop pa riktigt. Bara vi tva, kom jag hem fran Indien med ett dubbelsangsoverkast med paljetter och ville bygga en drom pa det. Pa ett overkast. Jag hade varit nykter nastan hela tiden i fyra manader. "Jag har forandrats, jag lovar". MrX ville ha det tysta livet. Laga middag, titta dvd, tala om litteratur. Han ville inte ha mitt fyllejag.
Som jag inte var fardig med supa och knulla livet. Angestfyllda sma ibland oskyldiga historier, spy innan jobbet, spy pa jobbet, puben hela kvallen, allt alltid pa repeat som inte gick att trycka bort, som jag inte ville trycka bort. Jag kande mig hemma pa puben. Mina dryckessystrar och jag hade roligt, skrattade hogst och var oovervinnerliga dar, just dar i var skyddade lilla varld, puben. Tills han sa att det har gar nog inte langre. Vi gick inte langre, eftersom jag inte ville ha det tysta livet, jag ville vara full. Jag holl med och dog lite inuti. Sen traffade jag mina dryckessystrar pa puben och drack kanske tiotolv pints och skrattade igen.
For fyra ar sedan.
Nu ser jag de som lever hela sina liv i bardelen av restaurangen dar jag jobbar. Och jag far panik och ser massa smuts. Haller hart i nagot och tanker att det ar annorlunda nu. Att jag faktiskt ar klar med supa och knulla livet. Att jag vill ha tysta livet nu. Pa riktigt sa tycker jag att en fredagkvall med J med hemlagad mat, samtal och promenad ar en freakin dromkvall. Tanker att skitsamma om jag har blivit toffeldeluxe, det ar sa javla mycket battre.
Och forsoker tysta alkoholpirret i magen, pirret som vill ha. Ignorera. Dricka kolsyrat vatten till maten! Eller sluta efter tva drinkar. Inte dricka vin klockan nio pa morgonen trots att magen vill. Vinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar