Jag ska pa begravning. Eller tangi som vi vana maorisprakare sager. Jag ar ratt nervos. Alla vet att begravningar ar laskiga och sorgliga tillstallningar. Jag har varit pa tva, min gammelmorfars och min lillebrors. Den har gangen ar det min pojkvans systers sambos pappa som jag aldrig har traffat som har dott. Begravningen ager rum langt bort och vi ska flytta i veckan(ja vi har fatt en lagenhet!). Darfor tyckte jag att det var logiskt att jag inte skulle folja med pa begravningen. Det tyckte INTE min pojkvan som tittade pa mig med ledsna ogon och forklarade att det var otroligt respektlost mot pojkvans systers sambos pappa som jag aldrig traffat om jag inte narvarade vid hans begravning.
Ungefar det har sker pa en tangi har jag listat ut. Begravning borjar ungefar direkt efter nagon har dott. Begravningen ager rum i tre dagar men vad som sker de forsta tva har jag ingen koll pa. Den tredje dagen ar den stora dagen. Alla som nagonsin har haft samrore med, ar avlagset slakt eller sa dyker upp, minst 500 personer vantas till den har begravningen. Den dode ligger i en oppen kista. Sjalva cermonin gar till sa att man blir inslappt i lokalen(marae) i olika familjer. Kvinnor gar forst och sedan mannen, eller tvartom kanske det var. Sedan sitter kvinnor for sig och man for sig. Sen ar det massa sanger pa maori och jag kan saklart inga, men "det ar okej for han ar fran en annan stam an vi", dvs olika stammar har olika begravningsanger skulle jag tro. Sen finns det tusen saker till att komma ihag som jag redan glomt bort. Hjalp! jag kanner mig som en ignorant svensk som sakert kommer att bega massa galna etikettbrott. Eller egentligen mest som en svensk med ett vitt medelklass perspektiv pa en massa som tycker att allt som ar annorlunda ar lite laskigt och konstigt. Fast jag inte vill vara sadan.
Efter tangin ar det inte begravningskaffe utan hangi. Hangi ar underjordiskt bbq typ. Man graver ner glodande stenar och kott och gronsaker under jorden i nagra timmar. det ar gott enligt J. Hangi blir det aven till jul sager han med vitatander leendet. What about meatballs muttrar jag som inte ens ater kott. Jag och min europeiska svagerska mummlar med varandra om att allt minsann inte ska goras the maori way till jul. Sen pratar vi om att vi borde ga kurs och lara oss prata maori.
4 kommentarer:
Vilket liv du lever. Det är inte utan att jag blir lite avundsjuk på allt du får uppleva, även om kanske begravningen i sig säkert inte är så rolig.
Kram på dig!
Men du: de vet ju att du är utlänning och kommer säkert tycka att det är skitbra att du kommer! (Grattis till lägenheten).
A: hihi jag blir glad att nagon tycker att mitt liv alls ar ett liv.
Jenny: Jag hade bara ett freaked out moment! Klart det gar bra. Men da ska du veta att forsta gangen jag skulle traffa en "viktig" maori som personligen bjudit in mig for att traffa honom sa gjorde jag fel. Gjorde pressa nasorna mot varandra halsningen med honom och det gor tydligen bara man med varandra. Kvinnor kindpussas! Skammen! Men anda i-landsproblem.
Good dispatch and this post helped me alot in my college assignement. Thank you seeking your information.
Skicka en kommentar