Att alltid vilja nagonstans

Bade jag och J gnaller ganska mycket over att det inte gar att aka pa sma trevliga weekends harifran a'la Europa. Av nagon underlig anledning verkar jag ha glomt bort att jag har hur mycket som helst kvar att se av Nya Zeeland. Sa nu har jag skrivit en lang lista med strander, stader, grottor och oar jag vill besoka i landet av det langa vita molnet.

Idag var det regnigt och blasigt men vi akte till en nationalpark och varldens vackraste strand. Pa den oandliga urtidsstranden kande vi oss som de enda manniskorna pa jorden. Jag begravde mina fotter i den svarta stranden och blev kysst. Det var ett ogonblick, ett sant dar man kommer ihag for alltid.

Men hav fortrostan, jag ar inte fast pa dessa oar for alltid, vi har oppnat ett sparkonto som ska ta oss forst till Rarotonga och pa langre sikt till Japan.