Ömkeriömkera

Jag har varit på ett strålande humör i säkert flera dagar. Känt mig glad och tacksam men visst kanske inte så värst kåt.

Men ni vet den där lagen om alltings jeflighet. Den gör så klart att i dag tycker jag att allt går emot mig och är sådär rysligt jobbigt och hemskt. Därför att:

* Jag hittar det perfekta huset på internet. Alltså peeeerfeeekta med vackraste golven och finaste retroköket, lejontassarbadkar och havsutsikt från trädgården. Och flera hundralappar i veckan under vår budget. I huvudet flyttar jag in på stört och möblerar skitfint. Så klart hade någon annan åpen jäkul hunnit före mig med att slänga mig på telefonen till hyresvärden.

* Flera par i min bekantsskapskrets ska separera har jag just fått veta. Och jag blir så himla ledsen. Fast det inte alls är mig det är synd om. För att det påminner mig om att allt inte varar för evigt. Inte ens den stora kärleken.

* Jag i morses fick inbjudan till vad som låter som en jätterolig fest nästa söndag. Men då fyller ju jag år och nu kommer ingen att vilja komma hem till mig och äta pepparkakor och lussebullar samma dag.

* Andra människor som skulle få sin skatteåterbäring i december, sista omgången, verkar ha fått sina pengar. Men inte jag! Tror att skatteverket vill blåsa mig på mina biljettillsverige pengar.

Självömkan, inte så hett kanske.