Pengar är ett väldigt nödvändigt ont

Ska man fortsätta att skriva om det här med att bråka? Ja men varför inte. Förutom trötthet så tror jag att anledningen till att vårt bråkande varit mer frekvent har med pengar att göra. Sen jag kom tillbaka från Sverige så har J bara gjort lite småjobb här och där fram till förra veckan. Nån gång innan Trollet räknade vi ut att vi behövde cirka 11 000 svenska kronor i månaden för att täcka hyra, räkningar, bensin och mat. Nu har vi haft mindre än så. Vilket inneburit stress att kunna betala räkningar, ha råd med blöjor. Och precis noll nöjen. Inget äta ute, inget fika, ingen bio, inte ens hyra dvd. Okej, en gång gick jag på bio ändå och kanske har jag fikat en eller två gånger(och en gång bjöd Js brorsa mig på indiskt). Och då! Stora dåliga samvetet. Så alltså, vi bråkar inte om vad den andra spenderar pengar på, vi bråkar för att vi har det så jävla tråkigt och oflärdfullt. Till och med hemma så äter vi skitäcklig mat, studentkost ni vet, få ett paket pasta att räcka så länge som möjligt och blanda med en lök typ. Och jag får dåligt samvete för att jag inte sett till att tjäna lite pengar under den här perioden. Och så undrar vi varför vi inte sparat mer pengar.

Nu får J en riktig lön igen nästa vecka. Och vi längtar ihjäl oss efter att kunna gå ut och äta en frukost. Föra över pengar till sparkontot. Kanske köpa lite nya kläder. Småsaker ni vet. Som man vill ha när man vet att det absolut inte går. Men fy fasiken att det finns folk som har det så här hela tiden. Som sitter fast i fattigfälla. Minimilön här är så snuskigt låg, strax över sextio kronor ungefär. Men det kostar ungefär som i Sverige att leva. Så det går ju inte ihop så bra.

Så från och med nästa vecka, då räknar jag med att vi är lite mer nöjda med livet. Och bråkar mindre.