Oj. Nu bor jag inte i Auckland längre. Vad konstigt det känns. Däremot känns det jättefint att vara i Wellington, det är ju värsta tuffa, vackra och blåsiga staden.
Hotellet vi bor på dock ej så käckt och fräckt. Måste hitta ett nytt i dag. Måste även boka in många husvisningar. Var på två i går. Ett hus låg typ en mil uppför ett berg, blev anfådd av att åka bil dit. Trädgården hade ett väldigt imponerande stup som inte kändes speciellt passande för familjens yngsta medlem. Det andra huset hade värsta fina vardagsrummet och sovrummen men kök och badrum från tidigt 1900-tal och huseet låg på tok för nära flygplatsen. Ej bra att vara uppvuxen i Sverige och leta hus här, standarden inte riktigt samma alls.
Lite konstigt kändes det ju när J åkte till sin första dag på jobbet nyss och jag bara hejdå och va fasiken ska vi göra i dag och hur ska vi hitta någonstans. Ba just det ja, måste hitta hus, någon lekpark, nytt hotell, få ongen att sova så att jag kan få nåt jobb gjort.
Okej, nu är barnet vansinnigt. Over and out.
6 kommentarer:
Ja you made it! Tankte pa dig med din magsjuka och flyttstress. Visst ar det vackert tufft och blasigt!!! Ta en kaffe pa mojo nu, kent tce. Kyss marken fran mig.
Nu måste jag ju bildgoogla, hänger inte med alls!
Nu har jag bildgooglat både Auckland och Wellington. Jag är inte mycket smartare. Det ser likadant ut? Eller? Måste läsa på!
Oj, åtta timmars bilkörning! Det är ju längre än att köra från Stockholm till mina föräldrar i Skåne! Micke intressant! Jag lär mig allt om NZ just nu.
Okej. Min sista kommentar: http://www.recept.nu/1.284761/per_morberg/varmratter/kott/per_morbergs_oxfile_wellington
Klara: Vågade ej kyssa marken men drack en mycket god kaffe.
Jenny: Rar. Rarare. Rarast!
Skicka en kommentar