I dag var en himla fin dag. J hade köpt fina blommor när jag och Trollet kom hem efter två dagar på vift. Han hade även köpt mer ost än vad någon normal människa kan äta och allt har varit så fina och inget har känts svårt.

Sen pratade jag med min mamma och hon har blivit kallad till någon jäkla specialist efter en mammografi. Med bakgrunden att flera kvinnor i vår släkt dött av bröstcancer känns ju inte det där jättebra, trots att jag VET att det för det mesta inte är någon fara och att de bara dubbelkollar saker de tror kanske kanske finns där. När mamma sagt jag är inte nåt orolig! kanske femton gånger så förstår jag ju att det är precis det hon är. Trots att hon säger att höhö, de där kan man ju operera bort, det är inte hela världen.

Det här med att alltid tro att det värsta ska hända, inte så bra. Det mullrar när jag tänker tanken. Hade varit fint att kunna få följa med och hålla henne i handen och få reda på på plats att allt är bra och att det såklart inte är någon fara. Såklart inte!