Känns som att jag kan se på allt med ej gråtiga ögon i dag. Så, ja okej, jag vill gärna ha ett jobb med fasta arbetstider och arbetskamrater. Men om jag inte får det så är det så, när Trollet börjar dagis kommer jag i såfall att kunna satsa all min tid på frilansuppdrag som skribent och kanske försöka skaffa fler översättningsjobb än det enda återkommande som jag har. Och nu har vi faktiskt råd att låta mig göra detta, om det inte riktigt bär sig ekonomiskt till att börja med får det helt enkelt ses som en investering i framtiden. Så! Inte deppa över jobb mer. Och det blir hur som mycket bättre än nu, när jag känner press att försöka jobba varje gång Trollet sover middag och hela söndagar som är den enda dagen J är ledig. Dessutom om jag jobbar hemifrån kan jag ligga på sängen inlindad i min fleecefilt och kika på det stålgrå havet samtidigt.
På kompisfronten har jag dejt med en tjej som är en kompis kompis nästa vecka. Kanske gillar vi varandra kanske inte. Dessutom råkade jag snubbla över en blogg via Linnea, och Emmy vill ta en fika. Ej bli rädd nu Emmy, du måste inte bli min kompis. Men alltså, skönt att tänka att jag kanske ska få prata med någon annan än Trollet och tjejen i kassan på mataffären och fiket.
2 kommentarer:
haha, jag vet preciiiis hur det var att komma till Wellington ensam. klart vi ska fika!
usch, stackare. Jag vet PRECIS hur du känner dig. lyssna på Edward Sharpe and The Magnetic Zeros - home så blir det kanske lite bättre.
Skicka en kommentar