Fröken Sverige går under jorden. Vet inte vad jag ska säga. Men hennes historia har påverkat mig så mycket. Så mycket att jag ibland knappt har kunnat läsa. Så mycket känslor har det rört upp. Sånt där som jag försökt att inte tänka på. Hur det kändes att vara fyra, fem, sex, sju och åtta år och se sin mamma bli slagen, hånad och hotad. Att försöka använda den egna lilla kroppen för att skydda.
Jag önskar inget mer än att Fröken Sverige och hennes barn ska få lite frid. Och upprättelse!
2 kommentarer:
jag håller med och känner igen mig i allt du skriver i det här inlägget.
fast minus att se sin mamma bli slagen. det har inte hänt mig. men är upprörd över systemet och hennes historia har berört och jag hoppas att det ordnar sig för dem!!
Skicka en kommentar