Jag gör detta.
Precis runt jag fyllde fjorton stod allt liksom och vägde. Det var en vågskål med barn och en vågskål där det låg och simmade massa ilska och längtan efter att bli stor. Allt skulle gå så fort, inget fick vara tråkigt. Och allt måste provas och sedan pratas om i hundratusen timmar över telefon eller när vi bara drev runt. Att vi var tvungna att vara fulla varje helg och blanda med konstiga piller. Och röka vit prince. Så var det ju sex och KILLAR. Inget var viktigare än killar. Att bli sedd! Att någon kanske skulle vara kär i just mig. Åh, helst någon som var lite tuff och hade page.
Fi fan vad jag önskar att jag hade kunnat ruska mitt fjortonårig själv just vad det gäller det. Killarna! Att jag hade kunnat ha roligt och helt gjort min grej i så många år till. Inte bjudit på så mycket själ och kropp till varenda tuff kille med page som kanske gav mig en smula. Bjöd på så mycket som jag inte var redo för. Där barnvågskålen egentligen vägde tyngre.
Kanske hade jag velat säga att vännen satsa energin på skolan och fotbollen och kompisarna. Killarna dom kan du bara skita i. Respektera dig själv för du är helt bra som du är. Och allt blir bra, jag lovar! Den där känslan av att du går sönder inifrån, den går bort. Den är nog normal till och med. Du är helt normal fast helt unik med så klart.
Puss från den gamla skatan du blev i slutändan
2 kommentarer:
Gud vad jag önskar att någon hade sagt till mig när jag var fjorton att det var helt normalt att känna som om man slets itu innifrån. Eller att jag hade kunnat prata med mina kompisar om det, jag trodde att jag var helt ensam i hela världen.
Att vara tonåring är nog världens vidrigaste grej.
Skicka en kommentar