I den evighetslånga följetongen om mig och mitt uppehållstillstånd håller ännu ett kapitel på att skrivas. Men jag tror att det kan vara det allra sista! För min handläggare har nu lovat att så fort jag skickat in lite nya räkningar och andra grejer som är adresserade till oss båda, (så att vi kan bevisa att vi fortfarande bor ihop, eftersom allt som vi skickade in med ansökan för hundratie år sedan nu är hundratie år gammalt) och ett personligt brev så kan hon ge mig uppehållstillståndet.
Men alltså det här personliga brevet. Jag dör! Hon skickade en lista med saker hon ville att vi skulle skriva om.
1. Hur vi träffades och hur förhållandet utvecklades efter det.
2. Berätta om hur våra värderingar, moral, tro och uppväxter överensstämmer och är en god grund för ett stabilt och varaktigt förhållande.
3. Berätta om vi haft några sämre perioder i vårt förhållande.
4. Bevisa att vi lever i trohet.
Är folk och fä som kommer från vitt skilda bakgrunder inte lika bra par? Känns inte moral, väderingar, bakgrund och tro som ett förlegat sätt att avgöra om två människor har en framtid tillsammans. Och bevisa att vi lever i trohet?
Jesses, tänker att det vore lättare att få komma in och bli förhörd. Inte för att jag oroar mig att jag inte ska få uppehållstillståndet men det är ju så segt och irriterande hela den här pappersprocessen. Har väl ensam avverkat en mindre skog vid det här laget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar