Utekvällen i går var väl så där. Tror att jag är så besatt av och insnurrad i min egen totala brist på karriärsframgång att jag knappt pallar att umgås med framgångrika människor istället för att bli inspirerad av dem. Jaha, du har regisserat, producerat och skrivit Shrek-filmerna? Ah och Narnia-filmerna med. Jasså, nu producerar du en film med Speilberg. Åh, du ska filmatisera Mister Pip, så spännande.
Och alla, åh J han är så duktig, han kommer verkligen att gå långt han. Att jag till och med känner svartsjuka mot J. Så himla lågt. Och den där insikten att jag har viljan att vara framgångsrik men inte initiativet och drivet.
Hur gör en trettioåring som redan har pluggat alldeles för mycket men inte har ett jobb? Tar jag det jobbet jag kanske kan få (den intervju jag fått är inte inom det jag är utbildad till eller vill jobba med men är något jag kan tänka mig att göra) och hoppas på att kunna bita ihop och jobba mig upp? Omskolar jag mig? Fixar jag en praktikplats?
Det är inte klokt hur mycket av ens självkänsla som sitter i yrkesmässiga prestationer. Höll på riktigt på att börja grina när en bekant presenterade mig för någon som Js babymama och ba hahaha hon är hemmafru.
6 kommentarer:
Har ni möjlighet ekonomiskt så skaffa dig en oavlönad praktikplats på något ställe du verkligen vill, jobba stenhårt och skaffa kontakter, kontakter, kontakter.
Kom igen, du kan!
men va fan, vad var det för larvig kommentar om babymama? så säger man väl verkligen inte. tycker att det nya jobbet verkar skitspännande och värt ett försök, annars är det ju absolut inte försent att skola om sig.
men jag vet preciiis hur de där film-wellington-personerna är. nästa gång får du komma ut med oss och dricka billiga drinkar och sjunga karaoke istället.
Åh gud vad jag fattar vad du menar. Den där avundsjukan, den fulaste, gentemot en partner är nog det värsta, då vet man att man bara måste börja jobba och boosta sin egen självkänsla. Been there, done that... Och jag tror att faktiskt så räcker det till att börja med att bara jobba med ngt som är ok, behöver inte vara drömjobbet. Kom ihåg att man är mkt mer anställningbar när man redan är anställd, och bra referenser kommer man långt på även om de är från en annan bransch.
Och vilken idiot, babymama och hemmafru. Orkar ej ens kommentera.
Pepp pepp, lycka till på intervjun!
Vad himla fina ni är allihop. kram
oh det där sista, men självkänslan som sitter i yrkesmässiga prestationer är så jobbigt sant. Uhh
Linnea: Ja fi farao. Jag känner mig så sjukt fördummad just nu och tyvärr mer än en aningens värdelös. Men det är ju bara att bita ihop och köra på. Någon gång får jag ju ett jobb. Visst? visst? visst? Det gäller att komma in tror jag, få en liten fot någonstans, få en vettig referens härifrån osv. Ja, jag fattar ju att du om någon vet alldeles för mycket om den här problematiken.
Skicka en kommentar