Den eviga frågan

Nu har jag försökt hur länge som helst att skriva något om det här med romantiserandet av skilsmässan och att det är trendigt både att gifta sig och skilja sig just nu men det blir så klumpigt.

Det är inget fel på att skiljas, det är nog det enda alternativet ibland, men jag är just nu tack och lov mer intresserad av hur vi fixar jämställdheten och är happy, happy tillsammans.

Då återstår bara den eviga frågan: hur fixar vi jämställdheten? hur gör alla andra eller hur gör de inte? är det bristen på jämställdhet eller brist på kärlek som får folk att skiljas? eller är det oftast ojämställdheten som förstör kärleken?