onsdag 28 september 2011

Hej ångest

Oj då. Jag hämtade ut min vigselring från guldsmeden (en gammal släktring som jag bara typ putsat upp och ändrat storlek på) för några veckor sedan, sen la jag min dumma kossa den i en liten påse på ett kakfat i köket där massa annat bråte bor, istället för att som en normal människa gömma undan den i typ ett smyckesskrin. Och nu är den borta!

Jag har letat igenom varenda låda, kollat i dammsugaren, letat igenom soporna(!). Men alltså jag vet att jag inte har rört den. J säger att han inte har rört den. Återstår då dvärgen i familjen. Det går inte att svälja en ring helt lätt va? Så jag slipper börja kolla i hennes blöjor menar jag.

Paniken. Om den här ringen är borta kommer min mamma att adoptera bort mig.

6 kommentarer:

anydaynow sa...

Ajaj, vilken ångest! Håller tummarna stenhårt för att du hittar den.

Haren sa...

Hehe, känner mig nästan så desperat att jag funderar på att ringa ett medium,

Annika sa...

Jävlar Haren! Gud ilken ångest.

Når Astrid upp till bänken? Om påsen var försluten så skulle hon nog ha svårt att få upp den. Dessutom skulle du ju ha hittat påsen någonstans. När lade du den där? Tänk tänk tänk. Du kan inte ha flyttat den?

Josefine sa...

Åh gud. Så gör jag också alltid. Oftast tänker jag också under tiden jag lägger grejen på idiotiskt ställe "det vore nog bättre att lägga den i det skåpet bland viktiga saker men jag ORKAR INTE". Håller tummarna för att den dyker upp snart! Det brukar ju det mesta faktiskt göra.

Haren sa...

Prisa någon! Ringen är återfunnen. J hittade den när han skulle pilla med sin bokföring. Han hade visst råka lägga den bland sina kvitton.

Och Josefine PRECIS så tänker jag med.

Annika sa...

Åh vad bra! Gud så skönt!