Jag vill aldrig flytta till landet. Alltså fy fan, blotta tanken på att ha långt till allt som jag inbillar mig att jag behöver. Men efter en väldigt fin och stillsam påsk inbillar jag mig att jag desperat behöver en stuga på landet.
Vi började prata om det i bilen på väg hem. Och genast satt jag där med fötterna i en å som rann över tomten. Med en kaffe i handen och allt var så tyst och fridfullt. Alla mina ungar (måste sluta prata om mina barn i plural, kommer aldrig få något mer barn som straff) klättrar i äppelträd och roar sig själv. Och det finns inga jäkla stadsfaror att oroa sig för. Fast lite oroar jag mig lite över att de ska ramla ner ur trädet eller halka i ån.
Men hur som helst. Nu surfar jag stugor för glatta livet. Men va faen, det finns inte en enda som kostar mindre än ett hus i stan. Eller om det gör det så har det inga äppelträd eller ser det minsta idylliska ut. Mer som ett ställe vi skulle åka till över helgen för att ta livet av oss.
Men det är säkert jobbigt att ha en stuga ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar