Det här med att ens barn har tre språk är inte så enkelt alltid. Först och främst för att det kräver mycket, mycket medvetenhet och att vi alltid är konsekventa. Sedan är det svårt för att det är tjatigt när folk ska ifrågasätta ens barns språkutveckling. Ääääär du inte lite orolig, hon är väl ganska sen?
Trollet kan många ord men blandar alla tre språk ganska hejvilt. Så mycket att jag har undrat om hon har förstått än att det faktiskt är tre olika språk. Men i dag när jag hämtade henne på dagis och pratade svenska med henne sa hon på maori nej mamma prata maori. De får ju hela tiden höra det på dagis att de måste prata maori där. Men det var första gången hon visat medvetenhet om att jag pratade "fel" språk på dagis.
Okej, kanske inte så intressant för utomstående. Men jag minnesantecknar lite eftersom motsvarigheten till BVC vill att vi ska göra ett extra besök senare i år för att kolla upp utvecklingen av talet.
10 kommentarer:
Hej!
Jag läser här ibland och kände lite att jag ville kommentera nu. En vän till mig som också var min pojkvän under fem år i tonåren och lite framåt, har växt upp som trespråkig. Hans mamma är finsk, hans pappa är från egypten och de bor i Sverige. Han gick på finskspråkigt dagis när han var liten och började väl inte prata mycket svenska förrän rätt sent. Idag behärskar han alla språken väldigt bra (arabiskan är lite sämre än de andra). Jag minns det som väldigt spännande att vara hemma hos honom när jag var liten och alla språk blandades. Han pratade finska med sin mamma, svenska med sin ena lillebror och finska med den andra, hans pappa pratade arabiska med honom men han svarade oftast på svenska.
Jag ville bara ge ett exempel på ett tillfälle när trespråkigheten har funkat utmärkt även om det är lite annorlunda än i ert fall.
Tack för att jag får följa med lite ert liv!
Tack för ett intressant inlägg! Du tar upp frågeställningar som jag dagligen bråttas med, även om vi "bara" pratar två språk med L. Han säger inga riktiga ord än vilket en del vänner verkar tycka är lite konstigt (inget de säger såklart men jag höööör det på deras tonläge). Hursomhelst var det skönt att läsa att det är fullkomligt normalt att barn som behärskar fler språk än ett väntar lite längre innan de låter resten av världen få lyssna på vad de kan ;)
BrOttas menar jag såklart. Stackars barn, hans mamma kan inte ens stava på svenska haha
Aina: Tack för intressant exempel!
Em: Ja men jag tror inte att folk förstår att ett barn som växer upp med två språk måste lära sig dubbelt så många ord. Med tre språk tre ggr osv. Jag har ju alltid märkt att Trollet förstår alla språk alldeles utmärkt. Och allt som jag läst säger att det är helt normalt att ett barns språkutveckling är upp till ett år försenat per extra språk de talar. Så jag är inte orolig, det säger sig självt att det kommer att vara positivt för henne i framtiden. Men tycker att det är lite konstigt att Plunket inte hade någon kunskap om det utan genast skulle skapa oro. Jaja. Och herregu' andra mammor är ju de värsta på att höja på ögonbrynen lite. Hur svårt kan det vara att vara stöttande och snäll.
För mig (som svensk, mamma och lärare) är det självklart att ni gör rätt. Vad gör det med en liten språkförsening (som barnet själv inte ens märker av) när det i slutändan ger enorma vinster i språkkunnighet!
CamillaL: Tack för uppmuntran!
Asch, ville bara säga att Spiggen inte säger ett skit även om han bara har ett språk. Vem bryr sig?
Astrid kan ju skitmånga ord ju.
Och om hon inte kunnat.
Spela roll.
Tycker att det är något fantastiskt att hon får tre språk från början. Vilken jävla gåva alltså. Bättre än en sparfond. Fo schu.
hej! gud vilket intressant inlägg tycker jag som läst om barns flerspråkighet på uni osv. jag tror nog faktiskt att trollet faktiskt vet vilket språk som är vilket, studier visar att barn redan tidigt lär sig att sortera in språken i olika "fack" i hjärnan. sen att de blandar kan ju bero på att de faktiskt bara vet vad en sak heter på ett av språket, och som kommunikationsproffs barn trots allt är så använder man sig av ett ord man kan/vet att den andra kan för att det ska gå smidigt. kommer man bara på att det heter water och inte vatten är det logiskt att använda det ordet man kan. tycker det är så bra och fint att ni är konsekventa. det är en sån fin sak att ha med sig hela livet. min mamma fick aldrig lära sig sin mammas förstaspråk (meänkieli, tornedalsfinska) och det är hon så ledsen för idag när mormor är borta och hon inte t.ex kan läsa gamla brev från släktingar. heja heja!
Jätteintressant, det där!
Skicka en kommentar