torsdag 14 februari 2013

Lite babbel

Det där med att folk och fä pratar på olika sätt med barn beroende på kön verkar Trollet ha snappat upp. De senaste veckorna har hon börjat berömma sig själv om hon klarar något lite klurigt eller vet svaret på något med att säga I'm a clever girl!. Gör hon däremot något som är aningens läskigt, då berömmer hon sig själv genom att säga I'm such a brave boy! Hon har även sagt saker som att I only want to play with boys because I'm a boy. Det är ju för att hon har fått höra det(inte av mig ), att pojkar bara leker med pojkar. Jag tror inte direkt att hon tror att hon är en pojke eller kanske flicka för all del, jag tror bara att hon inte riktigt förstått vad som är skillnaden(nåja minimoroten nedan dårå) och mer tror att hon kan välja mellan att vara en flicka eller pojke när det passar henne. Och att det då handlar om att välja mellan två olika sätt att vara. Och det är ju tragiskt. Att hon är tre år och tror att pojkar är på ett sätt och flickor på ett annat.

Jag har alltid försökt att tänka på det men detta påminde mig verkligen om att jag ALDRIG ska lägga till flicka i en mening. Så himla konstigt språkbruk ju: åh vilken duktig flicka du var nu, du är allt en rolig flicka du osv. Det är väl aldrig någon som säger så till en vuxen: åh vilken modig kvinna du var nu.  men vilken söt man du är nu i den där koftan. Det där pojke, flicka, man, kvinna fyller ju noll funktion.



 


4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag håller helt med dig och ändå slinker det ibland in såna där saker när jag pratar med mina barn. Jag har en 7-årig son och en 3-årig dotter och jag kan komma på mig själv med att säga 'snygga killen' till sonen men 'söta tjejen' till dottern. När det är samma sak jag vill säga till dom utan att det ska handla om vilket kön dom har.
/Helena

Klara sa...

Pratade med en klok människa... Att i 3årsåldern börjar barnet skapa en egen identitet. Så himla mkt prat hos oss om allt som ger idententitet, även då om könet. A pratar gärna på bussen om vem som har snopp/snippa himla kul. Men försöker alltid att inte värdera eller separera i pojk/flicka. Stora chocken för mig och mannen när dotra säger det klassiska "pojkar tycker inte om rosa", "jag ska jobba på mammas jobb när jag blir stor, O (lillebror) ska jobba på pappas jobb". Vi grät en skvätt i rödvinet den kvällen. Alltså. Nu bor vi i sverige och barnet går på en reggio förskola som är genusinriktad. Vi flyttar tillbaka till Welli i oktober...och vår största aber om återflytt är hur vi ska kunna uppfostra våra barn utan att de ska behöva känna att hela samhället ger dem en annan bild. När även våra bästa vänner, som är så kloka och bra, sätter pojkarna i rugby league, och flickorna på ballet....

En annan Sara sa...

Åh vad du är bra! Jag tror att Trollet kommer att klara sig alldeles utmärkt här i livet, med en mamma som du.

Haren sa...

Helena: Det är väl för att det är så de allra flesta pratar, det kommer ur en helt automatiskt och sen tänker en att hjälp varför sa jag så.

Klara: Men vad kul att ni kommer hit! Lova att du säger till när ni är på plats och igång med allt, då måste vi fika. Jag är jättenyfiken på vad som fick er att känna att welli trots allt är bättre än trygghets-sverige tom med två barn. Vi har tankar på omvända flytten men inte på några år iaf. Och stort, stort grattis till lillebror! Ja, alltså det känns som att genustänk helt saknas här. Det är en odiskussion bara.

En annan Sara: Det var hemskans snällt sagt.