Vår föräldragrupp träffades under dendäringa kursen man går under graviditeten för att lära sig om att föda barn. I min ungdomliga iver och med en nypa sjukhusskräck valde jag en kurs om naaaaaturlig födsel. Sjukt härliga kvinnor visade sig och cirka hälften har blivit goda goda vänner men de flesta faller inom kategorin födabarnhemma om en säger så (en av dessa som inte är så härlig har även rakt ut sagt till mig att det är mitt eget FEL att jag inte kan få fler barn pga kejsarsnitt)
Därför har jag varit så sjukt provocerad nu när alla dessa har kommenterat på sociala medier om hennes VICTORY angående att födseln var en VBAC (vaginal birth after ceasarean). Ytterligare ett kejsarsnitt hade varit ett nederlag då? Alltså såklart bra och skönt för henne eftersom det var vad hon ville. Men rent generellt är jag så trött på att kejsarsnitt ses av många som motsatsen till VICTORY. Hej och välkommen till 2015.
2 kommentarer:
Jag fick höra det några gånger under min andra förlossning (förlossning ett var akut kejsarsnitt, tvåan var vaginalt) - att tyckte jag inte att det var skönt med en revansch? Av barnmorskorna, dessutom. Det kändes som om det var mitt fel, att min första unge var mindre värd. Tyckte det var så himla märkligt.
Vi fick höra av aurorasjuksköterskan inför förlossning nr 2 att man "unnade" oss en vaginal förlossning efter att det blivit urakut snitt där jag blev sövd vid första. Nu var min inställning att ta det som det kommer (dvs prova vaginalt men inte se det som nåt nederlag om det blir snitt som vissa verkar göra) men man fick ju absolut uppfattningen att vaginalt=lite bättre på alla sätt i sjukvårdens ögon. Hade jag velat ha planerat snitt skulle jag känt som att jag gapade efter för mycket typ så det var ju "tur" att det inte var mitt önskemål.
Skicka en kommentar