Hon har varit och är helt makalös. Såklart. Precis allt märker hon och frågar om och tänker på. Mycket mer känslig och inkännande än vad jag själv är, egenskaper som det har tagit mig nästan sex år att lista ut hur man som förälder skyddar och absolut inte ber om ursäkt för. Hon älskar att vara hemma. Att sova på min vänstra arm. Leka helt sinnessjuka fantasilekar. Titta på de där youtube-klippen gjorda av mycket märkliga amerikaner som öppnar leksaksägg och leker med leksakerna. Snö! Att rita. Sova länge på morgonen men absolut inte att gå och lägga sig på kvällen.
Jag är så oändligt tacksam för henne. Allt annat bleknar. Älskar henne med en urkraft som känns helt naturlig. Ser ivrigt fram emot de kommande sex åren och nästkommande sex osv. Hoppas att hon alltid ska vilja prata med mig. Veta att jag alltid kommer att stå bredbent med båda fötterna på jorden för henne. Känna sig älskad jämt, inifrån.
1 kommentar:
Åh. Böjade lipa av sista raderna. Det är det jag innerligast önskar mig för oss och våra barn också.
Grattis till sex år som förälder! Hon är verkligen fin.
Skicka en kommentar