53 år

I 53 år har deras liv snurrat i samma omloppsbana. Sen den stiligaste mannen i stan. Han med det korpsvarta håret och alla kostymerna. De kallade mig jazzpjatt. Råkade göra en ganska alldaglig ung dam med barn. De gifte sig. För så gick det till då för 53 år sedan.

På bröllopsfotot stirrar de allvarligt in i kameran. Farfar så vacker att det tar andan ur en. Farmor alldaglig men söt. Ett barn blev fyra. Tre flickor och en pojke. Huset byggdes. Strävade på, arbetade på, barnen växte upp. Det kom barnbarn. Det blev sjukpension vid 50 för han som jobbat hela livet, för så kan det vara när man är en av 15 syskon. Man sliter ut sig.

I 53 år har hon städat efter honom, lagat mat åt honom och inte vilken mat som helst utan den godaste mest perfekta, ensam uppfostrat deras gemensamma barn, sett till att gratulationskort till barnbarn postats i tid, att han gått upp på morgonen, klappat hans kind när han behövt det.

Farmor i det vackra blå förklädet med blommor med dom perfekt tempererade händerna som jag ville skulle smeka över min kind eller hjälpa mig vid bakandet. Farmor som berättade för mig om kärlek en gång när vi var själva och jag precis lärt mig dricka kaffe. Och sa att med farfar så var det som det var, men det är annorlunda nu för tiden; du måste gifta dig med någon som du älskar, har roligt med och avgudar. Och dom har haft separata sovrum så länge jag kan minnas.

Och han farfar han har hela tiden gått före henne med blicken någon annanstans. Mot vännerna eller hans tillfällig goda gärnings projekt. Eller tankarna på torpet eller nästa stenskapelse. Senare med blicken vänd inåt. Minnen från tiden innan farmor. Stjärnor i ögonen. Samma eviga berättelser från barndom och ungdomsåren. Sen så blev han sjukligare än henne. Och plötsligt var det hon som gick först, var tvungen att varsamt leda honom.
Nu har hon cancer överallt. Och han ligger på sängen och gråter. För hur ska han möjligtvis klara sig utan henne. Efter 53 år är hon hans värld. Den som klappar honom på kinden, lagar hans mat, hjälper honom att raka sig, kokar hans kokkaffe.

En man från en annan tid. Hjälplös utan sin kvinna. Trots allt.