Vaknar på Internationella kvinnodagen och känner mig inte nåt som en stark kvinna. Bara trött med trassligt hår och ond hals. Men ack så kär. J får min mage att kittla och känna som att en hamster springer runt i den, fast på ett bra sätt. Hans söta ord tränger in och får saker att vilja explodera.
Jag vill be en bön till världsalltet och universum eller vem som kan tänkas lyssna, att sätta tiden på fastforward. Så att J är här när jag vaknar snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar