My future hubby the old fat shorty- catch me if you can

Jag ligger på min säng med fotbollsöl i huvudet och en halväten smörgås i handen. Håller på att somna till. Fylletänker lite samtidigt. Då ringer Bästisen och vill prata på vägen till jobbet där på andra sidan jorden i en spårvagn. Hon pratar om sin fästman och deras förhållande och hur underbart och perfekt allting är och hur det bara blir bättre och bättre och snutteplutte och rosa moln. Och det finns ingen som jag unnar lycka mer än henne. Men jag blir lite sjösjuk i min fyllehjärna.

Och hon fortsätter prata och så säger hon:

-Minns du den där spådomen vi fick när vi var i Thailand för 711 år sedan?
-Eeehh vilken menar du?
-Han den vrålsöta ladyboyen som vi hyrde bungalow av som spådde våra framtida kärleksliv.
-Ok.
-Jag tror han hade rätt! Han sa juh att jag skulle träffa någon som var yngre, lång, smal, blond och komma från någon annanstans och vi skulle bli galet lyckliga. Det ÄR ju min fästman.
-Meeeeh lägg av. Sa inte han nåt jättehemskt om min blivande man?
-Hehe. Han skulle vara kort, tjock och cirkus 20 år äldre än dig. Och han skulle hitta dig.
-Tro fan det.

Detta är exakt anledningen till att jag inte vill bli spådd och sånt. För jag tar bara fasta på allt negativt som sägs. Samtidigt så gör jag mitt bästa för att låtsas att jag inte tror på sånt tjafs. Fast just det här hade jag lyckats väl med att förtränga till någonstans långt långt bak i mitt minne. Som jag gör när jag egentligen kommer ihåg något men bara väljer att inte tänka på det på så där 711 år för att det är för smärtsamt. Alltså är det inte bättre att ljuga för en ung dam och få henne att tro att hon ska hitta en skitfin man och bättra på hennes självförtroende och så kanske hon hittar han den där skitfina bara för att hon vågar tro det. Nu vet jag precis hur det kommer att bli, mitt liv och kärleken. Det kommer att gå illa med J såklart. Sen är jag supersingel tills jag närmar mig trettio. Alla mina vänner har blivit gifta och fått såna där små barn och dom säger att jag måste anstränga mig mer än att bara gå ut och bli full och ligga med unga killar som inte vill nåt seriöst. Så jag skapar uppgivet en profil på match.com, för att det är lite seriösare än spraydate.se är det någon som säger. Får ändå lite svar av unga pojkar i 23 års åldern som bara vill ligga. Och det tycker jag är kul och kanske ligger med några av dom, om dom är söta. Men sen får jag mail av man som kallar sig peranders42, som tycker att jag är intressant och vill promenera med mig och jag tänker att va fan varför inte. Han är rätt trist och kort och lite folkölframförtvnfet men ser ganska ung ut för sin ålder som inte alls är 42 utan 50. Han är en riktig vuxen och har pengar och bjuder mig på massa roliga kulturella saker och weekendresor. Och jag liksom kapitulerar och trots att jag inte är nåt kär i honom råkar jag flytta in i hans villa och föda två såna där barn innan jag vill dö av olycka och skiljer mig när jag är så där 34.

Nu åker jag till Umeå för att få konsertöverdos på Umeå Open(deportees, isolation years, timbuktu, laleh m.m m.m), dricka massa vin och spana på söta norrländska pojkar. Tack så hjärtans för påminnelsen Bästisen, ser jag någon där som är kort, tjock och cirka 46 som så mycket som sneglar åt mitt håll så ska jag springa. Fort.

Jag tror Bästisen glömde en sak dock. Jag har bestämt för mig att spåmannen sa att han skulle vara skallig med.