Stopptid om Stenmark. Så blyg och så söt. Hade jag varit ung istället för en spermie back in the days när det begav sig hade jag nog velat ligga med honom. Nu när han är femtio vill jag inte ligga med honom. Jag älskar karlar som pratar norrländska. Kanske för att jag tror att de ska vara sterotypt lugna och trygga och ta hand om mig. Hela tiden vill jag bli omhändertagen. Jag träffade en kille från Luleå en kväll när jag precis flyttat till Stockholm. Han var en kompis pojkväns kompis kompis. Hade finaste dialekten, kläderna och skimrande mycket finhet svävande kring sig. Vi pratade en hel natt. Jag ville ta honom i ena handen och på ett ben hoppa in i framtiden med honom. Det gjorde jag inte eftersom mr X två veckor innan deklarerat att han inte var kär i mig längre. Och kvällen innan hade jag druckit mig medvetslös, rökt förbjudna saker och haft ett äckligt one-night med en långhårig spanjor. Vi bytte inte ens nummer jag och luleåkillen.
Tre månader senare när jag var bortrest över sommaren ringde han sin kompis kompis. Alltså min kompis pojkvän för att få mitt nummer. Tre månader senare! Kompisens pojkvän förklarade att jag var bortrest över sommaren och gav inte ut mitt nummer. Två år senare tänker jag fortfarande ibland att det vore trevligt att stöta på honom. Det är inte så många som skimmrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar