Igår när jag satt på nattbussen med ont-i-hela-kroppen-förnedrande-jävla-skit-jobb-och-nu-är-jag-skiträdd-för-att-bli-yxmördad-eller-våldtagen-eller-båda-i-skogen-på-vägen-hem-från-nattbussen känslan skedde ett mirakel. Busschaffören frågade:
-Är det någon som bor i ....................?
- Ja, pep jag. Som enda person
- Men då kör jag dig hem tjejen, inte ska en ensam tjej gå den vägen mitt i natten, det kan jag inte ha på mitt samvete, sa busschaffisen.
Älskade fina man. Sånt ger mig hopp om att vi bryr oss om varandra. Att någon kan göra något extra för någon annan utan annan anledning än att han är snäll. Och jag kom hem tjugo minuter snabbare till min säng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar