Jag aker ifran paronatarsasong och applen och notter som torkas pa tak. Aker fran svalka. Aker buss i 18 timmar och tag i 40 timmar. Mot det pa bilden.
Pa vagen mellanlandar jag i huvudstaden. Dar ringer jag till J. Hans rost. Bara rosten far mig att grata som ett barn. Snorigt och hogt och sakert en aning hjartskarande for den som hor pa. Och jag vet inte vad som hande med av sten ar jag kommen, av sten ska jag ater vara. Och forbli emellan. Jag berattar om saknadhalsduken, om fjarilskarleksmagen och om att jag vet nu. Att det ar han. Bara han. Och jag hor hans leende over en ekande telefonlinje. Och idag har jag fatt de vackraste emailet i mitt liv. Han vet med. Karleksfjarilsmagen lever. Nu ska jag sola mig vackrare sen ska jag och J aka till andra oar och vara ensamma och tycka om och bara vara.
2 kommentarer:
Åh så fint! Hela hjärtat ler!
åh. vad härligt, och fiiint.
Skicka en kommentar