Under hej då helgen var jag liten och tittade under lugg. Ville ha dig för mig själv. Alla andra som också ville säga hejdå. Hejdå festen som hölls i samma rum som vi för första gången såg varandra. Sista gången i det rummet, huset rivs nästa månad. Jag röker fast jag slutat. Du viskar i mitt öra att precis där, stod du första gången. Allt jag såg var ögonen.
Jag dricker ganska många öl fast jag bestämde alldeles nyss att aldrig mer minnesluckafull. Dimmigt och simmigt skäller jag ut J inför alla hans vänner. Över ingenting och allting och egentligen mest för att jag är full och inte har hans odelade uppmärksamhet. Vårt första egentliga gräl, eller ja jag grälar. J ler och försöker skicka dämpa dig blickar och lugna händer på mina fladdriga. Sen gick jag men det kommer jag inte ihåg. Han väcker mig på natten med egengjord pizza och jag har glömt bort att jag varit arg.
När jag vaknar är det sista morgonen. Svagt minns jag skällautscenen och viskar förlåt, lågt så att du kanske inte hör. Svagt som i min svaghet. Dina armar kramar och jag blir helt full av gråt. Och tvivel, hur länge går det här egentligen? Och du lovar att det går att vi kommer att hitta det bästa sättet. Vi tar en tre timmars promenad och försöker gå ifrån tvivlen.
2 kommentarer:
hej, C har.. vi har aldrig traffats, kommer nog aldrig att traffas, men.. jag har pa nagot satt halkat in pa din sida och last av och till ett tag. ar lite i samma sits, som dig.. aven om vi bott ihop i3 ar, sa ar vi pa vag att flytta till ett land ingen av oss kommer ifran, och inte ens talar spraket, for arbete. haller pa att spricka av forvantan och stress, haller pa att ga i bitar, sa sakteliga, over att inte veta hur saker och ting kommer att sluta. onskar er allt det basta!!! det kommer nog att vara intressant att bo med hela hans familj!!! :)
Carina: önskar er en lycklig flytt. Spännande!
Skicka en kommentar