Allt ar sa stiltje for tillfallet sa att det finns inte. J har fyra dagar kvar av dygnet runt arbete med sin film och sen ar han fardigpluggad. Om vi alla haller tummarna och allt gar som det ska verkar det aven som om att han har ett jobb pa ett flott produktionsbolag redan pa onsdag.
Ja hoppas hoppas hoppas for jag maste fa lov att inte vara den som tjanar alla pengar hemma hos oss. For jag kvavs av all angest pa mitt jobb. Nar jag kom till jobbet igar hade min chef blivit fysiskt utkastad ur sin lagenhet ovanpa restaurangen och frantagen sitt jobb. Av sina egna farbroder. Sa nu ar mina chefer helt plotsligt fyra rodhariga gubbar som inte vet nagonting alls om att driva restaurang och som inte ens sagt hej an. Hohojaja att manniskor kan vara sa hemska nar det handlar om arv och pengar, att familjen slutar spela roll. Min gamla chef ar 25 ar och har det senaste aret forlorat sin pappa och mamma och nu aven sin restaurang som jag trodde det var glasklart tillhorde henne, ja och sitt hem da. Well, nog har jag klagat pa henne som chef men samtidigt har jag vetat att det har varit den har galna familjefejden som legat till grund for att hon inte kunnat skota sitt jobb till hundra procent. De anstallda som kunde lamnade bara jobbet, promenerade bara ratt ut. Som jag ville gora det. Grat en skvatt. Vi som star och faller med en veckas lon, vi var kvar men ville ga.
Men forutom jobbdramatiken sa ar det det lugna livet. Det enda som gors ar fikas, heminreds, secondhandfyndjagas till hemmet, promeneras, kollas dvds, lases bocker och gas pa yogaklasser. Sa har kan vi ju inte ha det! Jag och J ar varsta toffelparet pa jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar