Jenny skriver sa bra ungefar vad jag tanker
Och sa undrar jag: om det ar sa har nu, hur blir det sen egentligen? Nar man har allt det som kan komma ivagen for lusten, barn, karriarer, massa ar tillsammans lagda pa varandra.
Och min hjarna den sammankopplar sexet och karleken nar det handlar om forhallanden. I mitt forsta langa forhallande ville han alltid, hela tiden, varje dag. Sa mycket att det kvavde mig och all vardagsomhet forsvann, for att jag trodde att varje kram var borjan till att vilja sexa fran hans sida. Han kande sig oalskad for att jag sa NEJ. Han somnade nog med brannande tarar och blickar i bortvand rygg. Jag kande mig bisarrt nog alskad for att han villevilleville ha MIG. Det var som yttersta beviset. Fast jag inte ville ha tillbaka.
Nar jag traffade J och han inte alls villevilleville ha MIG hela tiden varje dag sa var det som petade pinnar pa omtaliga stallen. Som om det talade om for mig att han inte egentligen tyckte sa varst mycket om mig. Att atran och karleken var en och samma. Och jag lag nog vaken med brinnande blickar i bortvand rygg och tvivlade.
Nu har jag slutat tvivla pa att J alskar. Men ser pa honom nar jag sager NEJ att han tvivlar.
Och allt man kan gora ar att forsoka gora det svara. Tala med varandra som tva vuxna manniskor. Svart.
Faen nu kom mina middagsgaster. Dags att korkskruva upp vinet och sluta tanka pa knulla.
1 kommentar:
Känner igen mig jättemycket i det här med att han vill, massor, hela tiden och man får för sig att man bara är något slags maskin, en docka. Men som du säger: prata. Det känns bättre bara att få säga det, även om det är svårt som fan. När jag skulle berätta för mitt ex om att jag kände sådär så sa jag att det var något jag hade att säga men sen låg jag och tog sats i typ en timme och grinade under tiden så att han började förbereda sig på att jag ville göra slut. När jag till slut fick ur mig det jag egentligen ville säga så hade vi värsta fina samtalet som -ironiskt nog - slutade med att vi låg med varann, haha.
Lycka till!
Skicka en kommentar