De senaste veckorna har val inte varit sa bra. Kanske har det googlats depression, fast jag mycket val vet hur det kanns att vara deprimerad. Mojligtvis har jag spenderat storsta delen av min vakna tid med att ligga ihoprullad som en boll pa golvet och latsas som att jag inte finns. Kanske har jag spenderat astronomiska summor pa vitt vin for att linda in och forsoka sta ut.
Nu vill jag inte jinxa det men jag gor det anda. Sager det, att det kanns battre nu. Att de enda lyckopiller jag behovde var hittepa salsadans, chilenska sommarplagor, thaicurry, vackra vanner, ledighet, stilla havet, solen, sallskapsspel och att skratta pa riktigt.
2 kommentarer:
Så där vill man, vill man, vill man inte ha det. När man inte ens orkar möta sin egen blick i spegeln - och när man gör det så backar man.
Vänner är bra. Fint.
Lycka till med vardags-lycko-pillrandet!
Na det vill man faktiskt inte! Tack for lycka tillandet.
Skicka en kommentar