söndag 17 maj 2009

Nar min kille kommer hem sa hander det i alla fall saker, inte nodvandigtvis spannande sadana. Forsta dagen han var hemma sa gav han bort var soffa och vart koksbord och stolar. Valdigt bra eftersom de var valdigt fula och vi har velat skaffa nytt typ sen vi flyttade in har i oktober. Samre bara att vi inte har hittat nagot bord eller soffa som vi vill ha. Men detta drag kommer att motivera oss sager min kille. Om vi inte vanjer oss vid den har minimalistiska stilen med ett soffbord, en lampa och tre kuddar i vardagsrummet.

Sen har han tvingat mig att storstada i fem timmar idag, mummlat nagot om att jag latit hemmet forfalla medan han varit borta. Det sorgliga ar att det tagit tva personer fem timmar att storstada koket och badrummet. Bara vardagsrum och sovrum kvar.

Forovrigt kanner jag mig lite bitter pa att jag var lite oforberedd pa det har med att ma illa och vara trott under de forsta tre manaderna av graviditeten. Hade raknat med att spy lite pa morgonen och sen kanna mig som vanligt. Kanske lite trott pa kvallen. Inte raknat med att ma illa dygnet runt och somna klockan atta pa kvallen eller att ringa in sjuk till jobbet ungefar var tredje dag for att jag inte kan slita mig fran min kompis toaletten. Besviken pa min kropp. Vek ar vad du ar. Ge efter for det dar lilla hallonet dar inne! Daligt stil.

1 kommentar:

Kanalisera sa...

Hang in there! Det blir bättre. Sen blir det iofs lite sämre igen och sen blir det riktigt illa och gör apaapaont, men sen blir det alldeles alldeles underbart. Och ganska blodigt. Men sjukt värt det.

Från andra sidan graviditetstunneln.