lördag 12 september 2009

Det ar sa konstigt att det gar att kanna sa mycket karlek for nagon som inte riktigt riktigt finns an aven om hon finns med mig hela tiden. Och det har nog tagit tills nu tror jag att kanna sa. Saklart sa kommer nojjorna och oron med det. Drommer mardrommar om att bebis dor i magen, annan mardrom om att 19 liter blod sprutar ur mig, en annan om att bebisen fods och efter hemkomst sa borjar hon bloda ur ogonen och dor for att jag lat henne bli kall.

*Man ba gott en livstid av oro framfor sig*

1 kommentar:

amanda sa...

alltid ska man ha nåt att oroa sig för. se det såhär att när du väl har en unge att ständigt oroa dig för, behöver du ju inte oroa dig över att ha något att oroa dig över nåt mer.i alla fall.