F'låt f'låt i förväg åt att ungefär var tredje inlägg eller så handlar om sömn. Men egentligen vill jag inte skriva om något annat. Har utvecklat en hundra procent ovetenskaplig teori om att efter sex månader med bebis och taskig sömn, då tar all ens energi slut. I samma stund får tydligen ens bebis massa energi också, vill bara sova en halvtimme sisådär på dagen. Allt snurrar, man kan inte prata, glömmer bort svåra ord som kudde och så på engelska. Men i alla fall ni är införstådda med bakgrunden till samtalet som ägde rum i går över telefon.
J: Jag tänkte gå ut i morgon kväll med x och x. Vill du? Ska jag fixa barnvakt?
Jag: Mohahaha. Eh, nä. Jag går ju och lägger mig klockan åtta nu för tiden.
J: Men är det verkligen okej då? Vi hade väl egentligen tänkt äta middag hemma du å jag?
Jag: Alltså, jag skulle aldrig fråga dig om lov, klart du ska gå ut.
J: Du kanske vill gå ut med vänner på lördag kväll?
Jag: Eh, nä, jag vill sova.
J: Åh, nu känner jag mig dum. Du har ju haft 24h Trolletwatch i två veckor. Ska vi göra så att jag hämtar hem thai-mat från ditt favvoställe på andra sidan stan innan jag går ut? Och så bokar jag in en timme thai-massage på det där flotta stället du älskar under helgen?
Jag: Ja, så skulle vi absolut kunna göra.
Alltså, även om mitt hjärta klappklapplängtar efter J, så vinner sömnbristen. J hemma lika med laga mat, samtala, känna att man måste bete sig som en vuxen och vara uppe till tie minst. J borta lika med thaimat och gå och lägga sig spädis tidigt vid sju sisådär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar