Allt ligger och svävar just nu. Allt är sen och kansken och möjligtvis. Det där jobbet som J fick har blivit framskjutet lite, en månad eller fyra. Så vi blir kvar ett litet tag till i vår mögliga tvåa i den här stan. Och J ska kanske möjligvis troligtvis åka iväg i två freaking månader för ett annat jobb. Och jag dör tunga-oket-döden vid blotta tanken på två månader av hundra procent ansvar för det vilda Trollet. Ensamheten. Och vet inte riktigt vart vi ska ta vägen fram över. Gruvar mig. Har någon slags känsla av att något jobbigt är på väg att hända.