onsdag 20 juli 2011

Kort minne va

Men hur onödigt är det inte att en gång varje månad vill jag skilja mig innan jag gift mig, adoptera bort mitt barn, allmänt strunta i allt och mest ligga på sängen och grina. Och verkligen tror att jag har drabbats av den djupaste av depressioner som aldrig någonsin kommer att lämna mig igen. Varje månad. Och ändå blir jag lika förvånad när jag slutligen inser att det var PMS. Inte klinisk depression och psyket nästa. Ovärt men tur ändå.

4 kommentarer:

Caisa sa...

Haha, jag tror jag dör lite. Jag har nog aldrig läst en bättre blogg.

Haren sa...

Caisa: Det var ju hemskt snällt sagt. Men läs bloggarna i min länklista. Det är de allra bästa bloggarna.

Caisa sa...

Jag tog mig faktiskt en kik på dom, flera riktigt bra. Men om det är ok så tycker jag nog ändå du är bättre.

Haren sa...

Haha okej då säger vi så. Och sjukt göllig unge du har dårå.