Jag har en hemskt fin vän. Ni vet en sådan som alltid stöttar, uppmuntrar och är bara allmänt fin. Dessutom är hon så klart hemskt smart och urrolig. Herregu' jag har bara smarta och roliga vänner. Men den här, hon är lite extra underbar. Så är det. Vi är nog rätt olika varandra men kanske mitt bästa exempel på att ja, opposites do attract. Men en gång i tiden fick jag henne på villovägar och hon färgade håret, tatuerade sig, bar utsvängda jeans och köpte en väska i hempmaterial. Men det var en fas va. Och sent nittiotal, så att vi är på det klara med det.
Hon låtsas att hon heter Annika. Men i verkligheten heter hon Pirågen. Fast det behöver ni inte säga att jag sagt. I alla fall
klicketiklick.
ps. pirågski om du hittar hit på detta sätt. hej. me loves you. den här bloggen var liksom hemlig från början. innan jag blev en sjukt trist morsa utan hemligheter du vet. men du får helst inte lusläsa allt jag skrivit.
4 kommentarer:
Åh din jäkla fina människa! Min hare!
Jag visste inte att du hade en blogg! Varför har du inte sagt något? Nu ska jag läsa tills ögonen ruttnar. Puss
Men Anniki inte läsa tills ögonen ruttnar. Hjälp. Nej. puss
Att säga att jag inte ska lusläsa allt för att den varit hemlig är som att säga "Vad du än gör så läs inte min dagbok s 18-25" för där står ändå inget spännande. FATTAR inte att jag inte fått se din blogg förrän nu! Lite sårad. But I love you ändå.
Hörru du ska vara smickrad. Du är cirka den enda som känner till min blogg. Så smickrad sa jag. Jag love you med.
Skicka en kommentar