onsdag 21 september 2011

Och jag har nackspärr också faktiskt

Ni vet när man har gått upp klockan 3.45 fyra dagar på raken. Jobbat 4.30 till 13. Slängt sig in i bilen varje dag efter jobbet för att åka hem och jobba med frilansstuff. Döstressad eftersom man just insett att man blandat ihop deadline med en annan deadline och inte på ett bra sätt utan mer nio dagar negativt. Sen slängt sig i bilen för att hinna till dagis innan det stänger klockan 16.30. Och sen hastat runt på mataffären med snorig och arg unge som skriker bAnAn i falsett. Sen försöker man snabbt laga en ändå nyttig och på alla sätt balanserad middag med en trött, gnällig unge i hasorna. Och när maten är klar då, då slänger ungen hela middagen på golvet för cirka fyrtiofemte dagen på raken.

Om det är jag som är man är det lite okej om jag vill lägga mig ner på golvet och grina va. Det här med att slänga all mat på golvet gör mig galen. Hon är ju ingen liten bebis som tycker att det är kul att se vad som händer om hon släpper något. En liten del av mig vill skrika men tänk på barnen i afrika i falsett. Men allvarligt jag försöker bara ignorera henne men det verkar ju inte vara en speciellt fungerande teknik eftersom hon bara fortsätter och fortsätter.

Och jag ba okejrå då får du ingen middag i dag heller. Vassego för att jag lagade mat som du inte åt.

*tar ett djupt andetag och väser hysteriskt att det är bara en fas. en fas. this to shall pass*

2 kommentarer:

Anna sa...

Varför i himmelens namn börjar du jobba 0430?

Annika sa...

Det ÄR en fas. Men det är värt att gråta för ändå. Faktiskt.