lördag 24 november 2012

Lite klag på mitt adoptivland

För första gången håller jag på att bekantar mig lite närmare med den nyzeeländska sjukvården. Är inte så jätteimponerad. Antar att mina förväntningar är formade av min svenska uppväxt. Och innan någon hinner säga att det minsann inte är så bra i Sverige nuförtin' mohahahahah, jo det är det visst. (dör en smula när jag ser folk klaga på att deras barn inte får blöjor på förskolan och att det inte får äta lunch på förskolan när barnet får gå GRATIS 15h per vecka medan en förälder är hemma med yngre syskon. ASSÅ!)

Lista på saker som får mig att längta efter/önska att betala mer skatt här:

1. Alla barn som går hungriga. Önskar skollunch så att alla barn kan få bra mat åtminstone en gång varje dag. Titta på detta klipp om ni har lust att bli lite ledsna.
http://www.3news.co.nz/Lunchbox-differences-in-decile-1-and-decile-10-schools/tabid/367/articleID/269617/Default.aspx

2. Sinnessjuk dyr barnomsorg som inte subventioneras förrän barnet blir 3 år och därmed uppmuntrar föräldrar (please läs mamman) att vara hemma så länge. Ej främjande för the jäm to the ställdhet i hemmet eller på arbetsmarknaden va.

3. 12 veckors betald föräldraledighet. Har just kampanjats för att utökas till 21 veckor men nej, det har ju landet absolut inte råd med. Obs! att du har rätt att vara hemma från jobbet ett år men utan betalning. Många som inte kan leva på en lön så länge.

4. Sjukvården! Trollungen behöver rör i öronen. Hennes läkare skickar en remiss till sjukhuset. Sjukhuset skickar brev där de säger att eftersom de inte kan uppfylla vårdgarantin att träffa henne inom 6 månader kan de inte ta emot hennes remiss. Asså. Så då står valet mellan att vänta några månader och skicka in en remiss igen och se om de tar emot den eller att gå privat. Och betala ur egen ficka. Känner mig som en idiot som inte insett att vi faktiskt behöver ha privat sjukförsäkring. En annan grej, kostnaden för ett ynka IVF-försök 50 000 till 60 000 svenska kronor.

Ja, nu klagade jag fast jag just klagade på folk som klagar.

2 kommentarer:

Colombialiv sa...

Men ja! Hear, hear.

Samma här. Fast lite värre.

Haren sa...

Antagligen mycket, mycket värre hos dig med ännu större lönegap osv. Ibland får en ta det onda med det goda och försöka möjliggöra förändringar så mycket man kan.