söndag 22 september 2013

Att få reda på att jag har en livmoder som ser ut som om någon släppt en bomb i den, var ju inte direkt det roligaste jag varit med om. Men det är omöjligt att beskriva hur skönt det är att slippa känna tvång att ligga med sin man på vissa speciella dagar, leva som att man kanskekanskekanske var gravid halva månaden, grina som en besviken treåring varje gång mensen kom. Att bara släppa taget om hoppet. För det finns inget att hoppas på. Tydligen är det fult att bli besatt vid att bli gravid. Men hur går det att inte undrar jag.

Det är liksom så overkligt gött att inte längre obsessa över dessa grejer att jag har extremt svårt att hitta någon pepp överhuvudtaget att prova ivf.  För att jag ej orkar eller vill hamna i besattbubblan igen.

2 kommentarer:

Hanna sa...

Haren!
Har varit helt bloggfrånvarande och har just läst ikapp.
Så jäkla ledsamt och även upprörande hur de missade detta efter förlossningen. Sjukt.
Kan även tänka mig att den där besattbubblan måste vara fruktansvärt jobbig, och att en inte är så sugen på att behöva hoppashoppas efter varje försök igen.
KRAM

Haren sa...

Hanna! Så glad att jag hittat din blogg igen. kram