Gör så att jag får bli någons mamma igen bara en enda gång till. Då ska jag aldrig aldrig mer önska mig något i hela livet. Och jag ska uppskatta varje sekund. Varje sekund. Jag ska finnas där. Inte ta något för givet. Spärra upp ögonen och se på riktigt se. Och jag ska ge tillbaka.
Jag kommer inte att vara världens mest perfekta mamma helt plötsligt. Eller ha massa tålamod och gilla att leka. Antagligen inte att pyssla heller. Och tyvärr kommer du att få gå till förskolan i omatchande strumpor med rufsigt hår precis som din storasyster gjorde. Och jag fixar inga Pinterestvänliga kalas bara så att du vet.
Men.
Vi tre kommer att gå cirklar kring dig. Beskydda dig. Älska dig avgrundslöst. Du fladdrar i hjärtat redan. Finns i mitt blod. Är redan en del av vår familj. Du kommer att vara trygg här.
Om vi ses om ett eller fem år kan ingen förutspå. Kommer IVF att fungera till slut eller är vi så nedrans lyckligt lottade att vi får adoptera just dig? Eller så är du alla barn som behöver någon vuxen som ser dig. Du kanske behöver våran kärlek bara ett kort tag. Du kanske är nyfödd eller sju eller tolv när vi ses.
Som jag längtar tills vi ses.
Och för oss kommer det att vara så värt det. Allt detta. Hur jävla värt det som helst.
7 kommentarer:
Du sätter, tyvärr, precis ord på även mina känslor. Jag blir alldeles blankögd av din text och skickar kärlek och tumhåll rakt ut i luften och hoppas att lite landar hos dig. En dag ska vi väl ändå lyckas, jag tror det.
Sitter hos frisören och kniper mig i handen för att inte gråta. ❤️
Kramar <3
Stora, stora kramar.
Så vackert skrivet om denna stora längtan. Jag hoppas allt för er, önskar allt. Kram!
Fina ni!
Och Emma, jag håller tummarna för dig.
<3
Skicka en kommentar