Liveblogg

J ar ju bast sa klart. Han fick jobbet fick jag veta exakt just nu! Champagnegladjebubblor!

Nu ska jag ga och forbereda mig mentalt pa att vara utan honom i nio till tio veckor. Funderar pa att borja med nat smartsamt typ att duscha i skallande hett vatten, foljt av att skita i att ata middag i nagra dagar.

Basta pappan

Idag ar ingen vanlig dag, for idag ar det varldens basta pappas 50-arsdag.

Och har sitter jag och langtar efter honom. Och han sitter dar och langtar efter mig(eller ja just nu har han nog precis gatt och lagt sig, for svensk tid fyller han inte ar riktigt an). Vi ar ju pusselbitar av varandra och allt jag fatt av honom. Munnen och nasan och lite av ogonen. Haret ar han med. Och laren(eller ja hans slakt). Formagan att bli besatt och snoa in pa en och samma sak men sen trottna efter ett tag. Det melankoliska. Drommen om nagot annat. Ordkarleken. Sportkarleken.

Jag och du pappa.

Mitt liv med en pensionar

Igar jobbade jag heldag. Nagon gang pa eftermiddagen skickade jag ett sms till J for att hora hur hans dag var, det var meningen att han skulle ga pa utomhuskonsert och dricka ol. Men det kande han tydligen inte for;

I've just been to the library and then went for a walk and fed the birds in the park

Nar jag kom hem hittade jag massa bocker om vinproduktion fran biblioteket. Nu ska jag och min pensionarspojkvan ata brunch med vara ungdomliga kompisar som gar ut och festar till det pa lordagskvallar. Sen ska vi gora en pensionarsutflykt till botaniska tradgarden.

Boktips

Forsoker beta av lite gamla "klassiker" for tillfallet. Har egentligen alltid haft lite motvilja mot bocker skrivna fore min tid sa att saga men borjar inse att jag nog haft fel saklart. Sa tills min mamma anlander om tre veckor med en vaska fylld av svenska pocketbocker borde jag hinna med nagra stycken. Bra bocker fran 1800- och tidigt 1900-tal? Allt forutom Jane Austen tips mottages med tacksamhet.

Familjen annorlunda

Ar det okej att skaffa hur manga barn som helst? Sag en ganska snaskig engelsk dokumentar haromveckan med familjer som hade mellan tio och fjorton barn och garna ville ha fler fast mammorna narmade sig de femtio. Och nu ser jag att fyran ska sanda ett program som heter Familjen Annorlunda, som handlar om just familjer med manga barn.

Det ar ju lite fascinerande med manniskor som har tillgang till preventivmedel och anda vill ha tio till fjorton barn. Jag undrar ju hur de tanker och varfor de tycker att det verkar kul att ha minst tio ungar? Jag har alltid funderat kring om de verkligen gar att ge sa manga barn tillrackligt med tid och uppmarksamhet. Och hur har folk rad? Omojligt att bada kan jobba nar det ska lagas mat, stadas, tvattas, packas gympapasar, koras till traningar, hjalpas med laxor osv till tiotalet barn.

J ar ju fran en tiobarnsfamilj. Och han havdar med bestamdhet att han alltid kant sig alskad och har blivit sedd. Daremot sa dor jag nastan av sorg nar jag hor om vissa delar av hans barndom. Hur vitt brod med sylt kunde vara enda maten i en vecka, hur de kunde vara utan el i veckor for att det inte fanns nagra pengar att betala den med, hur J ibland inte gick i skolan pa nagra veckor for att det var 5 kilometer pa en stor vag till skolan och det inte fanns nagra busspengar. Eller att han nastan aldrig hade med sig lunch till skolan och fick ga utan mat hela dagarna. Osv. Saklart visste han att det inte var sa har i de flesta andra familjer och var konstant ledsen over detta nar han var liten.

Skaffa inte tio barn plus om det inte finns pengar att forsorja dem. Sa tycker jag. Men visst har du skitmycket pengar och har barnafodande som hobby sa visst go ahead.

...

Jag ar lite nervos idag. J ska pa ett sista i en lang rad av moten/intervjuer om jobb pa en langfilm som borjar spelas in 1 mars. Jag haller tummarna saklart av massa anledningar, forst och framst for att J skulle bli sa glad och att det skulle betyda triljarder for hans karriar. Och nastan forst och framst for att jag hoppas pa att fa ga pa filmpremiar och ha en anledning att kopa en skitsnygg och dyr klanning. (Googlar och ser att regissoren blivit oscarsnominerad en gang, ar det anledning att vara oscarssnygg pa en filmpremiar?) Okej inte ga handelser i forvag men det finns en trakig grej med om J eventuellt far det har jobbet. Han kommer att vara bortrest i nio veckor. Och i slutet av februari ska han ivag pa ett annat jobb i tio dagar.

Lite radd att jag ska sitta hemma och roka(jag som till och med slutat roka) pa ett neurotiskt satt framfor datorn och dricka sjutton koppar kaffe (eller vin) om dagen iford min i och for sig snygga morgonrock, i nio-tio veckor.

Men som sagt vi ska inte ga nagra handelser i forvag.

Kanske fanga dagen och all san skit?

De senaste veckorna har val inte varit sa bra. Kanske har det googlats depression, fast jag mycket val vet hur det kanns att vara deprimerad. Mojligtvis har jag spenderat storsta delen av min vakna tid med att ligga ihoprullad som en boll pa golvet och latsas som att jag inte finns. Kanske har jag spenderat astronomiska summor pa vitt vin for att linda in och forsoka sta ut.

Nu vill jag inte jinxa det men jag gor det anda. Sager det, att det kanns battre nu. Att de enda lyckopiller jag behovde var hittepa salsadans, chilenska sommarplagor, thaicurry, vackra vanner, ledighet, stilla havet, solen, sallskapsspel och att skratta pa riktigt.

Shoppa mig glad, ja det ska jag gora idag. Ma vara omodernt och inte riktigt ratt. Men fungerar det sa far det bli sa. Ny klanning my way bitte.

orka

Nar jag inte ens gar vidare till intervju for att salja biljetter pa en teater borjar jag pa riktigt undra om det nagonsin ska ga bra for mig har. Alls.

Kanner den valbekanta riva upp, fly, borja om kanslan. Nagonannanstans.

Blommigt gor mig alltid glad

Igar var ingen bra dag. Himlen var sur och gra, jag var sur och gra. Negativa tankar och lite sjalvhat var dagens recept tycktes det som.

Tills fina J kom hem fran jobbet och skrek blunda. I mina hander hamnade ett silvrigt paket med massa snoren och blommor. Inuti fanns en rosarodblommig kimono som jag pekade pa for nagra veckor sedan och sa att jag lustade efter men att den var for dyr.

Da blev sur och gra rosarodblommig.

Jaha

Har fatt hora att jag ska vanta mig tio nej pa varje ja som frilansskribent. Men oj vad varenda nej sticker och gor ont.

Me llamo Haren. Soy de Suecia. Tengo 28 anos.

Idag ar det dags for min forsta spanskalektion. Jag ar lite nervos. Har anmalt mig till en fortsattningskurs. Anskyr ju att inte vara bast men spanska ar faktiskt nagot som jag verkar vara samst pa. Har last spanska i fyra ar i skolan, fyra manader heltid i Spanien och rest runt i Sydamerika. Logiken sager ju att jag borde kunna hyfsad spanska men nej, ack sa nej.

Bankdirektorn ska ocksa ga pa kursen. Han har bott i Spanien i ett ar och kan inte heller prata spanska. Och han ar typ min smartaste van. Sa nu latsas jag lite som att det har ar en defekt vi oerhort intelligenta manniskor har, en lite defekt del av hjarnan, spanskadelen.

Jamenjomennja

Basta meningen jag hort idag:

I think we should have our first kid sooner rather than later.

Gardiner

Manga i min narhet har nog trott att de aldrig skulle ske. Men faktiskt nu har det hant.

Jag ar en riktig kvinna nu!

Har handlat livets forsta gardiner i helgen. Vilken helg, vilken kvinna!

J har varit ute och festat for forsta gangen pa en halv evighet. Vid femtiden borjade jag fundera lite pa vart han tagit vagen. Och kan ha skickat ett sms i stil med

Where the hell are you?

Sovande pa soffan hemma hos sin bror visade det sig.

Foljande sms har just mottagits:

12.42 Just woke up

12.44 Vomited

12.46 Walking home now. Love you.

Mojligtvis skickade jag ett sms tillbaka dar jag kravde en chokladcroissant och tidningen vid hemkomsten for att ha ett lent humor mot min classy kille.

For att uppdatera pa det har sa ska J pa en intervju idag for ett jobb som betalar mer an minimilon och dessutom ar mer i linje med det han vill gora. Han har aven tackat ja till att gora ett gratis jobb. Han ska klippa en kortfilm alldeles gratis darfor att producenten lockar med ett betalt langfilmsjobb om han gor bra ifran sig. Fy farao sa fult sager jag.

Det har varit en del ledsna miner hemma hos oss pa sistone. Hemlangtan och jobbstress fran min sida. J oroar sig over pengar, karriar och svara beslut. Och det ar svart att finnas, stryka kinden och kanna med hjartat at den andra nar hela sjalvet ar fullt av tvivel och tankar. Men i skydd av morkret och med hjalp av somnlosheten sa hade vi orden och tiden igar. Sa nu kanns allt lite mindre ensamt for oss bada tror jag.

Masala dosa ar min alsklingsratt

I dag ar det fredag och det ar bra.Varje fredag, lordag och sondag har restaurang Saffron pa Ponsonby rd sydindisk buffe mellan 11-3 och det kostar bara $11. Om ni nagon gang har vagarna forbi Auckland sa hittar ni mig sakrast dar dessa dagar mellan dessa tider. Jag ar den vita tjejen i hornet.

Karleken ar blind

Vill ni veta hur det verkligen ar pa Nya Zeeland? Ja men det ar klart att ni vill.

Givetvis ar det ratt efterblivet. Vilket ju sjalvklart hor ihop med att det var representanter for Europas u-land GreatBritain som kom hit och koloniserade och snodde land i slutet av 1700-talet. Att folk fran de brittiska oarna betalades for att komma hit och bosatta sig fram till 1970-talet har ju gjort att de ar ratt manga. Och vad har de tagit med sig i teknisk utveckling? Givetvis obefintlig isolering, enkelglasade fonster, heltackningsmattor, separata varm- och kallvattenkranar. Andra efterblivna saker som hur fult folk klar sig hanger kanske mer ihop med hur langt bort fran allting Nya Zeeland ligger.

Nya Zeelandare alskar att klaga pa hur daligt allting ar har, laga loner, massa brott, och sa smyger de garna in lite smygrasism dar de anklagar asiater eller islanders for allt som ar daligt i landet. Och sa drommer de om att flytta till Storebrorlandet, Australien, dar dollarn flodar och solen skiner.

Samtidigt ar det sa vackert att det faktiskt tar andan ur de flesta. Och folk campar, aker till stranden, seglar, kajakar och verkligen alskar att vara utomhus. Alltsa nar det inte blaser skitmycket eller regnar, som det gor jatteofta.

Nyhetsrapporteringen har ar den samsta jag nagonsin varit med om. Sensationslystnaden och bristen pa riktiga nyheter ar total.

Det mesta har kretsar kring familjen och allt ar valdigt barnvanligt. Verkar som att folk skaffar barn tidigt har. Dagis ar skitdyrt, sa det ar ju inte sa familjevanligt.

Att ga barfota vart som helst ar helt normalt. Tydligen aven pa offentliga toaletter och mitt i city. Och tydligen ar det naturligast och mysigast for smaungar att ga barfota med. Ingen som ar radd for att deras barn ska trampa i glas eller kanyler?
*framtida hysterisk mor*

Alla radiokanaler spelar the best of the 80's, 90's and now. Men enligt mig mest the 90's.

Typ sa om jag fackstoppar och overdriver allting. Men oh my adopted country I love you anda.

Fuldagar

I minst en manad har jag kant mig som Shreks syrra nar jag kollat mig i spegeln. I vanliga fall brukar jag ha snygga och fula dagar blandat med varandra ungefar varannan dag, for tillfallet har jag bara fula dagar. Och det finns ingen logik for jag ar ju till och med brun for att vara mig, och da brukar jag kanna mig snyggare.

Sa nu SKA jag fixa mig snygg innan jag gar pa fikadejt.

Forresten den dar middagen stallde jag in. Bara for att fa daligt samvete och boka om det till en fika nar J jobbade. Han var fortfarande rar och rolig. Men hon, hans fru, vilken tjej! Jag ville gifta mig med henne. Sa nu verkar det som att den dar middagen kommer att bli av i alla fall.

Girig servitris

Ursakta men hur snal ar inte den kund som har rad att ha en svindyr bil och en PRIVATCHAUFFOR och bara bestalla dyraste vinet och kraver att jag ska serva honom som om han vore gud eller allra minst en kynglighet. Och aldrig, inte en enda gang, lamnar en enda dollar i dricks.

Klart att jag blir glad om jag far dricks men egentligen blir jag saklart mer glad av att folk ar glada, trevliga och gulliga. Men seriost dricks, visst dricksar vi i Sverige?

Jag lamnar i princip alltid typ 10-20%, forutom nar jag tycker att maten smakade bajskorv och servicen var urusel. Vilket inte hander ofta.

Brollopsplaner

Igar hittade jag platsen jag ska gifta mig pa. Varldens finaste damm. Det kommer att bli flott som fasiken. Forst ska jag bara fa J att forsta att jag vill vara gift innan jag fyller trettio men han har godkant platsen i allafall. Och sa ska val J betala av sina femtiotusen i kreditkortsskulder. Sen ar det val bara att spara ihop sisadar etthundratusen eller vad ett halvflott brollop nu kan tankas kosta.

Nagonting (insikten om att jag aldrig kommer att bli rik) sager mig att jag kommer att bli gift i fyrtiofemarsaldern. Min mamma ar 45. Jag kommer att se ut som min mamma gor just exakt nu 2009 nar jag gifter mig 2026. Fast tjockare.

Ibland vaknar jag med panik. Over att han ar hela mitt liv har. Att jag behover honom sa mycket blir sa skrammande. Ar det sa det kanns att verkligen alska nagon, att allt star och faller med den manniskan. Eller ar det bara sa det kanns for att jag hamnat pa andra sidan jorden utan allt det som jag hade pusslat ihop till mitt liv?

Sa projekt skapa ett eget liv har maste borja. For det maste finnas nagot som ar mitt, nagot mer an det dar jobbet som jag hatar. Jag har anmalt mig till en spanskakurs! Och tva dagar pa raken har jag varit och fikat med fina manniskor som ar nya i mitt liv har. Och sa kanns allt lite lattare igen.

Orkar inte mer

I dag har jag jobbangest. Tanken pa att spendera tolv timmar dar i dag ar bara forlamande. Vill ringa in sjuk men sant gor ju inte jag.

Lofte till mig sjalv: Innan februari ar slut ska jag ha fatt mitt nya arbetsvisum som ger mig ratt att soka ett fast jobb. Och jag ska ha fatt ett jobb jag inte sitter hemma och skakar av innan jag ska dit.

Ibland borde jag vara lite forsiktig med vad jag onskar mig. Kanske var det oviljan att var pa jobbet som gjorde att jag halkade och ramlade pladask pa min vansterarm. Vansterarmen som ar servitrisens basta van. Det gor asont men inget ar brutet. Jobba lar jag inte gora pa nagra dagar i alla fall.

Fyllekorning

Detta var ju inte en dag for tidigt. Folk har dricker latt en flaska vin plus och kor bil hem sedan. Och det far mitt svenska nolltoleransblod att koka.

Jobb och sant

J har jobbat tre veckor som frilans pa ett produktionsbolag. I dag blev han inkallad pa ett mote och erbjuden ett fast jobb som chef pa den avdelningen han frilansat. Skitbra tyckte jag, chef och grejer. Antligen lite dollars var vag da J fortfarande inte fatt nagon lon och vi levt pa ruinens brant(ok grov overdrift men jaklar var knapert vi haft det sa himla lange nu och vad jag langtat efter att han ska fa ett fast jobb sa att jag kan jobba lite lite mindre och att vi antligen ska kunna dela lika pa rakningar).

Sa vi kopte segerchoklad och log. Tills vi raknade ut vad Js nya lon egentligen var i timlon. Minimilon!

Herreminje vad ar det for varld dar man maste salja sin sjal och jobba skiten ur sig for usel lon for att battra pa sitt CV. Det ar ju sa i alla branscher dar folk garna vill jobba att det alltid ska tryckas in lite gratis jobb och jobba for smapengar bara for att "det ar ett sa himla eftertraktat och roligt jobb". Bara for att ett jobb ar roligt innebar det inte att man inte ska betalas det man ar vard. Inte nar jobbet kraver utbildning och erfarenhet. Detsamma galler i Sverige och ganska manga tidningar som absolut inte betalar efter nedlagd tid och anstrangning. Na men guuuud sa glad jag ska vara att jag far publiceras i deras fiiiina tidning som har sa gott anseende. For det ar ju sa manga som vill. Faen, jag ska aldrig mer gora ett jobb som inte betalar nagorlunda skaligt bara for att det ar kul. Kul doesnt pay the bills. Tallriksbarandet gor det istallet.

Sa summasumarum sa tjanade J mycket mer utan nagot ansvar och kommer nu att tjana mycket mindre an de tio personer han kommer att ha personalansvar over.

Och jag fattar ju att man far mer nar man hoppar in som frilans. Hur mycket ar tryggheten av en fast anstallning egentligen vard? Pa manga satt ar det ju vart valdigt mycket att veta att det finns ett jobb att ga till vecka efter vecka.

Ahajaja, allt jag vill ha ar ett roligt jobb. Men jag kanske borde halla fast i mitt servitrisjobb for glatta livet da jag faktiskt tjanar ratt mycket pengar varje manad med dricks. I allafall i jamforelse med Js nya chefsjobb.

The vardag

I gar var jag och J pa banken for att oppna ett gemensamt konto for rakningar och ett gemensamt sparkonto. Men mest for att de nya zeelandska immigrationsmyndigheterna tycker att det ar ett tecken pa att man lever i ett seriost parforhallande.

Tjejen som hjalpte oss pep Oh my god that is so cute, you guys are getting married, varvid min pojkvan sag jatteskramd ut och sa eeeehhh well no, not yet anyway hehehehe. Om det bara ar gift folk och fa som har gemensamma bankkonton sa hoppas jag att immigrationsmyndigheterna tar oss pa storsta allvar.

Nu ska jag skutta till jobbet. Lagom kul att vara tillbaka igar efter tva veckors semester och motas av en fullbokad restaurang. Ursakta men ar det inte finanskris och just efter jul och nyar? Folk ska inte ha nagra pengar nu juh!

Men fy faen

Det hjalper inte ens att flytta till andra sidan jorden. Vissa saker gar det inte att fly i fran hur mycket jag ansin onskar det.

En utav dem ar tydligen Basshunter. Hur hittade hans musikvideo till min tv i Nya Zeeland?

Lite tips tack!

En fling fran langesen och hans fru(!) ska komma hem till oss pa middag. Ursakta men vad ar protokollet i den har situationen?

Jag har inte direkt nagon vana av att umgas med gamla ligg, de brukade traditionellt hamna pa minnets bakgard. Dar lag val han med och skrapade tills det dar emailet och facebooks intrade i mitt liv. Och nu nar han harmat mig och flyttat till Auckland. Da kanns det som att vi borde traffas. Okej fine and dandy.

Men berattar jag for pojkvannen att det ar ett gammalt ligg jag bjudit over pa middag? Absolut inte tanker jag eftersom jag ser honom som en kompis. Men tank om han berattat for sin fru att vi haft nagon form av forhallande for langesedan och det ar det forsta hon borjar babbla om. Eller tank om jag blir full och rakar saga nagot om att det maste vara akta karlek eftersom han har en valdigt liten, ja ni vet.

Som en konstig klubb dar jag har knullat med bada killarna i rummet och han med bada tjejerna. Och J och flingens fru ar lite utanfor.

Hur nara inpa kan man stalla in en middag?

Jag ar mastaren av att prokrastinera. Skullt tippa pa att J sager Stop procrastinating oftare an vad han sager I love you. Och detta galler allt fran att stada, betala rakningar, soka jobb, fylla i nya visumpapper, ja fasiken allt.

Darfor gar det inte sa bra for mig att frilansa. Om jag bestammer mig for att i dag ska jag jobba i atta timmar, sa slutar det med att jag skriver mail till kompisar, surfar pa wikipedia, dricker kaffe. Sen far jag lite angest de sista tva timmarna och skriver en lista pa folk jag ska kontakta och saker att kolla upp. Sen lagar jag middag och skiter i det hela. I den har takten kommer jag aldrig att ha rad att saga upp mig fran servitrisjobbet.

Sa okej mitt nyarslofte ar att sluta skjuta upp saker. Enough.

Jag har varldens storsta munsar men far en ta-andan-ur-mig-kyss nar de forsta raketerna sprintar ut i evigheten. Champagne och whiskey och minsta nyarsfirandet pa ar och dar. Men det basta med de basta!

12 timmar senare nar folk skalar, pussas och kramas i Sverige har jag redan hunnit sova, diska och stada upp fran gardagen, gjort grillspett och satt mig i bilen pa vag till stranden.

Hej och valkommen 2009

Jag tar efter Jenny och Underlandet. Har ar mitt bokslut.

2008. Jag gillade dig ratt mycket. Men det kanns ratt passande att det ar dags att bryta upp nu. Ut med det gamla och in med det nya som man sager. Fast en del av det gamla vill jag ha kvar tack.

Egentligen visste jag det redan i slutet av 2007 (och anade det redan i juni 2006) men 2008 visste jag sakertsakert, sa dar att det inte gar att peta pa och hitta oro under, att J var det finaste jag hittat under alla dessa oroliga vandringar mellan olika punkter pa kartor. Lange leve karleken!

Jag flyttade till Nya Zeeland och ar hemma med stranderna, himlen och blommorna har.

Fardigutbildad, antligen.

Det enda som var riktigt trist med 2008 var att lamna mina vanner i Sverige. Och kanske sommaren i Industristaden med ett fantastiskt roligt jobb men med ensamma tv-natter och ledsna ogon. Men pa det stora hela behandlade du mig milt utan katastrofer och dod for de allra narmsta, sa tack for det 2008.

2009. Jag onskar mig att fa fortsatta vara lycklig. Du kanner mig ju inte an men jag lovar, det har varit en lang resa for att bli det, lycklig, och jag vill sa garna halla fast i den kanslan lite till.

For ovrigt sa planerar jag att ta korkort tio ar forsent, spara pengar, skaffa ett jobb som ar for mig, resa till vackra platser, fria till J, att fortsatta forsoka lara mig att dricka med matta (eller inte alls?), kopa manga nya klanningar, ta spanskalektioner (for hur mycket tid kan man egentligen spendera med att forsoka lara sig ett sprak utan att faktiskt lara sig det innan man struntar i det?), lara mig mer maori, att traffa min brorsson for forsta gangen och kanske eventuellt, for att det sager jag varje ar, forsoka bli lite mindre dallrig och lite mer stark. Men om jag gor halften av detta sa vet jag att du hjalpt mig en bit pa vagen 2009, sa tack pa forhand.

Vi ses 2009

Ah trots surbitterheten sa blev jul jakla mysigt anda. Helt annorlunda an hemma med min familj men anda det samma. Likhetspunketerna bestod i att det fanns sa mycket choklad overallt att jag fick chokladhuvudvark och att alla at tills allt de orkade var att vila. Det som skiljde sig at var val att det var sa varmt pa altanen dar vi at jullunch att jag var tvungen att ga in for att ata.

Nu lamnar jag pojkvan och Auckland, tar med mig baddrakt, Evelyn Waugh, Charlotte Bronte och E.M Forster och forsvinner ett litet tag.

Update julafton

Hoho...God javla jul.

Jag har lagat mat i tre timmar utan att min pojkvan eller svarmor har gjort en ansats till att hjalpa till eller ens diska undan. Jag har aven skurit mig i fingret och brant mig pa handen. Nu akte de ivag for att ga i affarer. Jag ska dricka upp min julmust alldeles sjalv som hamnd. Och grina av surhet.

Och hur faen gor man runda kottbullar *clueless vegetarian som forsoker vara snall, obs jag kopte ekologiskt kott*?

Skit samma snart ska jag ga pa julfest pa jobbet. Och bli skrattad at for min hemklippta lugg som blev for kort och jag ser numera ut som han den konstiga ungen i en Hugh Grant film som jag inte minns namnet pa.

Update igen: Julmust gjorde mig hundra ganger gladare!

God jul

Har precis atit risgrynsgrot med J och svarmodern som bor hos oss over jul. Nuarejuligen.

Tanker pa andra saker. Doden. Att nagon som bara var 28 ar har dott dar hemma. Att det gar att veta och tro att nagon ska do och sen nar de dor sa ar det anda en chock.

Tanker pa abort. Nagon som ar mig valdigt valdigt nara ar med barn. Igen med stora bokstaver. Inga preventivmedel verkar bita pa henne, barnmorska sager att det enda som fungerar ar avhallsamhet. Tydligen sa ar det sa for vissa kvinnor. Kan det verkligen vara sa? Valjer hon abort igen sa blir det femte, trots att hon aldrig haft oskyddat sex. Och hon grater och vet inte om hon klarar det igen. Men hon vill inte med uppblasta bokstaver ha barn. Vi har ratt att gora hur manga aborter vi vill. Men varifran kommer da skammen? Att vi ar daliga kvinnor efter en eller tva. Tanker pa andra vannen som gjorde en abort nar hon var femton och en elva ar senare och av barnmorskan fick ett surt aldrig tankt pa att anvanda preventivmedel

Ja jag vet inte. Mennuarejuligen.

mamma

Ah jisses, idag fick jag min forsta ordentliga overraskningsjulklapp. Min mamma kommer hit i februari och stannar i tre veckor. Det hade jag aldrig trott kan jag saga, i andan av att nastan alla mina besvikelser som ror min mamma har att gora med loften som aldrig infrias.

Tre veckor har jag val inte hangt med min mamma sedan jag var nio typ. Mycket spannande hur irriterade vi kommer att vara pa varandra efter en vecka. Men samtidigt fasiken vad mysigt att fa visa mamma Nya Zeeland.

Pojkvan, som ar lite svarmorsradd fortfarande, muttrar om allt vi maste fixa med och den polerade ytan han vill visa upp. Jag skrattar och forsakrar att aven om min mamma ar allt annat an enkel pa vissa satt sa ar hon just enkel. Och sen alskar hon ju att stada, sa gratis stadhjalp i tre veckor har vi ordnat.

Sondag

I dag har jag vaknat och tant fyra ljus och atit fyra Gilles pepparkakor som kostade 65 kronor paketet. Gatt pa en fransk marknad och atit ost. Saknat min pojkvan som jag inte sett annat an i varan sang nar jag kommer hem och inte dar nar jag vaknar.

Sen har jag last igenom alla mina julkort, brev och fodelsedagshalsningar som kommit fran vanner och familj. Finns det nagot finare an nar nagon tanker pa en och satter bokstaver pa papper och betalar en formogenhet for att skicka nagot utvalt till just mig.

Nu ska jag ata svenskt losgodis och lasa Bodil Malmstens Hor bara hur ditt hjarta bultar i mig. Som ett av paketen fyllda med avstandskarlek inneholl.

Och jag ska inte grata och langta hem och kanna tomheten. Na det ska jag inte!

Julstammningen har inte precis kommit som ett brev pa posten

Det ar jul om en vecka! En! Och trots att det ar julskyltat och julpyntat sedan en evighet sa kanns det som ett skamt. Vi har sagt att vi ska skaffa gran och pynta och ha adventsmys, och jag skulle kopa pepparkakor och baka lussebullar. Vi har gjort nada. Och vet ni jag har ingen lust. Tror vi skippar jul i ar. Ja alltsa vi kommer ju att traffa Js familj pa juldagen och saklart ta med oss lite paket till kidsen och laga lite mat och ta med. Men det far bli det. Julen i ar firas i en dag och exakt en dag.

For sen aker jag hit.

Lattnad

Man far ju andra sig eller hur? Ni vet vad jag sa harom manaden Det gallde inte langre, eller inte nar det val gallde. Varldens varsta illamaende slutar aldrig. Jag har aldrig matt illa pa det har sattet. Sa nagongang i natt bestamde jag mig for att jag sakert var med barn. Och fick panik.

Illamaende gick jag och handlade ett test. Som av nagon anledning, typ att jag var superkissenodig och kissade som en galning pa stickan och efterat laste att det skulle vara exakt fem sekunder inte mer inte mindre, sa fungerade inte testet alls. Det blev inte en eller tva linjer, det blev noll. Handlade ett nytt test. Vid det har laget pendlar J mellan att halvsnyfta att det verkligen inte passar med barn nu och att forsoka se glad ut och saga uppmuntrande grejer om att vi ju har nio manader pa oss att fixa till vara liv. Om alltsa. Men det andra testet var postitivtnegativt. Mitt illamaende har fortfarande bara nagon utmattnings/dalig kost forklaring.

Lattnaden var sa jakla stor. Men jakligt illa mar jag.

Jag alskar internet jattemycket

Min pojkvan tycker att jag ar alldeles for fast vid internet och har infort skolfrokenregler om internetfria tider i vart hem. Nar han sag den har artikeln var hans enda kommentar: jag vill inte ens veta vad du tycker i fragan!

Jag ar sa fruktansvart trott

I helgen har jag svimmat, gratit av trotthet och matt illa mest hela tiden. Jag skyller pa att jag ar helt totalt sonderarbetad av senaste manadens julfester och att jag at en jakla massa tarta hela helgen. Pojkvan sagar gravid med stort oroligt fragetecken efterat.

Jaja nu ska jag ta mitt illamaende i ena handen, kameran i den andra och aka till pojkvans graduation ceremony i klanning och mina hogsta klackar.

Fodelsedagsgris

Egentligen ar det val inte min fodelsedag an eftersom jag ar fodd i Sverige och det inte ar den trettonde forran om 100 minuter. Men det ar den trettonde i Nya Zeeland. Och jag fick cupcakes, vin och presenter av mina jobbarkompisar vid tolv igar kvall. Idag fick jag sova rav och fa frukost och paket pa sangen. Fick jandals(som de kallar flipflops har), tva par yogabyxor, choklad och typ varldens storsta badkarskit, vilket var konstigt eftersom vi inte har ett badkar. Men det visade sig vara for att spara till en akabort helg med badkar. En sandaringa romantisk weekend ni vet.

Nu har J satt upp varldens storsta filt over ingangen till koket och agnat typ 15 timmar kanns det som at att baka en tarta.

Efter tarta blir det stranden och sen ikvall champagnepicknick med de fina jag faktiskt har har. Inte riktigt lussebullar och glogg men kanske battre.

Vuxenpoang

Sista dagen som 27aring det ar da man blir vuxen pa riktigt. For man blir lamnad ensam hemma med oandliga mojligheter att tjyvklamma pa sina paket och titta i den dar boxen i kylen som det star NO PEEKING pa. Men man gor det inte!

Hem(?)

Nar man har bott tolv ar i ett land, sakerligen kanns det hemma och ar hemma. Visst ar det langt bort fran Bangladesh, Nya Zeeland alltsa. Mer an bara rent avstandsmassigt. Men det ar ju hemma. Du har din lagenhet och bil, massor av vanner och sa jobbar du och betalar skatt. Och du kom ju hit for att du ville ha andra mojligheter an de du sag dar och da innan du lamnade Bangladesh.

Men det finns ett litet krux som ar en san dar hemlighetssten i magen. Det dar att for tolv ar sedan sokte du om ett nytt arbetsvisum i Nya Zeeland men fick avslag. Sa du bara stannad. Och stannade. Du gomde dig inte direkt och tankte val att ja det har gatt tolv ar och ingen letar val. Och alla runtomkring tar ju for givet att du har medborgarskap nar du varit i Nya Zeeland sa lange.

Sa i dag ar det lunchrusning pa restaurangen och det ar skitstressigt och du star dar och svettas och lagar typ tio ratter samtidigt. Och da kommer dom, tva poliser och en man i kostym. Myndighetsstegar in i koket. Pa typ en minut har du fatt byta om fran kockskjortan till tshirt och fa en kram fran de av oss som hinner fatta vad som hander och du borjar grata. Jag borjar med grata for jag vet inte vad jag ska saga, sa det blir bara en kram och inga ord. Men det blir val kul att komma hem(?) efter sa manga ar, verkligen Bangladesh land of opportunities.

Men forst ska du sitta i fangelse i nagra dagar innan du blir forflyttad till ett stalle for andra vars enda brott ar att de velat bo i ett annat land an dar deras pass ar utfardat. Sen ska du deporteras. Hem(?)

Till vad?

Hur ska du kunna sova i natt. I fangelset. Hur ska jag fa nagon somn i natt. Och sa undrar jag om mannen i kostym kan sova eller om han sitter hemma och sippar pa champagne, sa jakla nojd att han lyckats satta dit nagon som gackat dem i tolv hela ar. Eller skaver hans kostym.

Hej da och hej

Hej da helgen och bla himmel. Hej da bad i oceanernas ocean. Hej da sondagskaffen och skratt. Hej da varldens basta sondagssex. Hej da sista veckan som 27.

Hej och valkommen till mandag med mulet ute och inne. Hej och valkommen till veckan da pojkvannen inte langre har nagon inkomst alls. Hej och valkommen till veckan da vi redan lagat bilen for 2000 kronor. Hej och valkommen till veckan da jag inser att vi inte har rad att aka nagonstans alls mellan jul och nyar. Hej och valkommen till veckan nar jag fyller 28 fucking ar och mamma satter in 1000 kronor till mat.

Update: Hej och valkommen till veckan dar jag forsta dagen fick 70 dollar i dricks och gav dem till min pojkvan for att han ska ha rad att ge mig en fodelsedagspresent. Romantik mina vanner, romantik.

Heta tips till mig sjalv

Horru Haren nasta gang du ska ga pa balett och egentligen borde vara hemma och forbereda dig for en intervju sa tycker jag att du ska tanka pa foljande:

# Ga inte till ett mexikanskt hak dar vinet kostar 15 kronor glaset for att ta en drink innan du ska ga hem och gora dig iordning.

# Om du struntar i att det mexikanska haket kanske du hinner hem och byta klader, folk ar namligen eleganta nar de gar pa balett. Avklippta jeans och en vit t-shirt full med nachosflackar ar INTE elegant.

# Om du inte gar till det mexikanska haket kanske du aven kan undvika att somna under forestallningen.

# Om du inte ar full som en kastrull nar du kommer hem sa kan du fa saker gjort. Typ lasa de sista 200 sidor i forfattaren du ska intervjuas bok och forbereda dig i storsta allmanhet infor. Och du slipper du ga upp klockan halv fem for att gora detta.

Jag ar ledsen att jag ar sa ledsen

Den dar kanslan av panik vid tanken pa att han kanske kanske inte orkar vara min om jag inte skarper mig lite. Aj, lagga sig ner och do vill man da. Som tur var hade jag inte tid med det eftersom jag befunnit mig pa en konstant fullbokad restaurang hela helgen.

Det ar som att jag gor om och jag gor fel. Ungefar var tredje fjarde dag vaknar jag med tyngsta ledsenheten. En ledsenhet utan fog. PMSledsenhet. Sen agnar jag dagen at att sura, skalla och vara elak. Tills han fatt sa nog att han ar iskall tillbaka. Sen ar vi tysta, tassar och ledsna ogon tills det blir bra. Och sen borjar det om igen nar jag vaknar med drankande ledsenheten igen. Far man skylla pa sina nya p-piller som man tagit i fyra manader, samma fyra manader som drankande ledsenheten. Och om man har mens tre ganger i manaden typ, ar det ett tecken pa att man borde ge upp de nya p-pillren.

Iaktagelser

Dagens aktivitet innan jobb ar antingen stranden eller handla julklappar. Sa fel det kanns. Handla julklappar samtidigt som det ar strandenvader.

J petade just pa mitt bleka lar som gjorde en liten skakrorelse och sedan mumlade han nagot om att jag borde ga pa gym. SAY WHAT???

Bankdirektorn sa till mig pa telefon idag nar vi diskuterade vilken dag vi ska ga pa balett nasta vecka(jovisst jaligt kulturella serru, ville bara beratta det) apprapa ingenting att jag ar en helt annan person an den han larde kanna for sex ar sedan. Ja tydligen har jag blivit lite housewify och liksom balanserad. For sex ar sedan da undrar jag? Sexuellt frigjord om man ska saga det fint, galen och partyprinsessa sager han. Som tur ar gillar han bada mig lika mycket ivrigtforsakrar han. Jag ar missnojd med housewify och far det lite bekraftat for tio minuter sedan nar J inte vet hur man anvander var tvattmaskin. Hur gick det till? Att vi har bott har i sex veckor utan att han har tvattat en enda gang?

Auckland fran sin soligaste sida

Bankdirektorn och hans pojkvan gav mig varldens basta dag igar. Det var fantastiska barer jag inte kande till och butiker och restauranger och konstmuseum. Och koreanska pannkakor. Overdrivet spenderande pa glogg och fantastiska julkort. Sedan avslutade vi med tinto de verano i varan tradgard. Sen akte Bankdirektorn och pojkvan hem och jag gick pa restaurangdejt med J. Ge mig mer av detta livet!

Faster

Efter en dramatisk forlossning ar jag nu faster till en Arvid. Forst grat jag gladjetarar. Sedan blev jag angestforlamad over distansen och langtan. Lag pa golvet och grinade hela dagen tills J kom hem och plockade upp mig.

Arvid. Han ser ut som min lillebror, tanka sig. Jag blir sa dar smygreligos och salig. Tanker mirakel och allt sant. Nar Arvid far en kusin ska hon heta Astrid Aroha, det matchar ju.

Nu ska jag ata lunch med min finaste K som har blivit Bankdirektor. Hur gar man ifran att ha jobbat som barista och English as a Foreign Language Teacher sedan man tog sin universitetsexam i ekonomisk historia for atta ar sedan till att plotsligt vara Bankdirektor? Nya Zeeland, mojligheternas land, ge mig lite av det, tack pa forhand.

Film

Tisdag ar billiga biodagen sa vi gick och sag The Band's Visit klockan tio imorses. Vard att se! Efter att ha hetslast reseskildringen Misadventure in the Middle East de senaste dagarna ledde boken + filmen till stark langtan till de trakterna.

En annan tisdag for inte sa lange sen sag vi Mongol, den var inte vard att se.

Att ga i vantans tider

Nu har min brors flickvan gatt tva dagar over tiden och jag, jag ar sa otalig sa. Jag vill bli faster NU!

Julafton

Pa jobbet har arets forsta julfest agt rum idag. Alla gasterna hade pa sig sadana dar tokiga papperhattar som de har i Storbrittanien med.

Nar jag var 19 ar och bodde i London stannade jag dar over jul. Det fanns val olika anledningar till det men mest for att jag inte hade nagra pengar att aka hem for och allra mest for att min lillebror dott fyra manader tidigare och avstandet var min skold. Sa det var jag, Bastisen och alskade S som hade en alldeles egen jul. Mr X hade lamnat London och mig i ovisshet fyra dagar innan.

Vi bytte julklappar och lagade mat en halv dag. Sen drack vi ol. Och vin. Och sprit. Sen gick vi pa pub och bar och klubb, dar alla hade pappershattar. Vaknade pa juldagen i duschen. Tydligen hade jag spytt pa nattbussen och vi hade blivit avkastade. Tillsammans hade vi 17 telefonnummer i fickor. Ett vad?

Pa juldagen sag vi sju filmer och at rester. Och jag tror att vi alla langtade hem. Att vi i hemlighet spottade lite pa den dar friheten och vuxenheten. Att kunna gora vad vi vill. Full som en kastrull pa sjalvaste julafton.

Midsommar

I gar var jag och J pa svensk midsommarfest. Det kandes ratt konstigt. Lite busigt att fira midsommar i november. Jag solglasogongomde mig infor de 19-ariga barnflickorna och de 35ariga hemmafrumammorna. Grat en skvatt nar det dansades kring midsommarstangen. Men jag horde inte hemma dar, inte alls.

Angst och familjedraman

Allt ar sa stiltje for tillfallet sa att det finns inte. J har fyra dagar kvar av dygnet runt arbete med sin film och sen ar han fardigpluggad. Om vi alla haller tummarna och allt gar som det ska verkar det aven som om att han har ett jobb pa ett flott produktionsbolag redan pa onsdag.

Ja hoppas hoppas hoppas for jag maste fa lov att inte vara den som tjanar alla pengar hemma hos oss. For jag kvavs av all angest pa mitt jobb. Nar jag kom till jobbet igar hade min chef blivit fysiskt utkastad ur sin lagenhet ovanpa restaurangen och frantagen sitt jobb. Av sina egna farbroder. Sa nu ar mina chefer helt plotsligt fyra rodhariga gubbar som inte vet nagonting alls om att driva restaurang och som inte ens sagt hej an. Hohojaja att manniskor kan vara sa hemska nar det handlar om arv och pengar, att familjen slutar spela roll. Min gamla chef ar 25 ar och har det senaste aret forlorat sin pappa och mamma och nu aven sin restaurang som jag trodde det var glasklart tillhorde henne, ja och sitt hem da. Well, nog har jag klagat pa henne som chef men samtidigt har jag vetat att det har varit den har galna familjefejden som legat till grund for att hon inte kunnat skota sitt jobb till hundra procent. De anstallda som kunde lamnade bara jobbet, promenerade bara ratt ut. Som jag ville gora det. Grat en skvatt. Vi som star och faller med en veckas lon, vi var kvar men ville ga.

Men forutom jobbdramatiken sa ar det det lugna livet. Det enda som gors ar fikas, heminreds, secondhandfyndjagas till hemmet, promeneras, kollas dvds, lases bocker och gas pa yogaklasser. Sa har kan vi ju inte ha det! Jag och J ar varsta toffelparet pa jorden.

I dag har jag....

* Haft daligt morgonhumor.

* Druckit kaffe och barsmoothie till frukost.

* Skallt pa J for att han inte kan planera sin ekonomi och sedan kant mig lika delar uppgiven och lika delar elak.

* Tagit en promenad.

* Druckit cappuccino och atit croissant pa nytt favvocafe.

* Lanat fem nya bocker pa biblioteket, alla hade blommor pa framsidan.

* Atit pastasallad till lunch.

* Kopt bensin for mina sista tio dollar och pussat J hejda.

* Oroat mig over att jag pratar svenska som en kratta efter tre manader har. Maste skaffa mig i alla fall en svensk kompis har. Pa riktigt sa ligger orden fel i munnen nar jag pratar svenska pa telefon kanske en gang varannan vecka.

Nu fortsatter denna spannande dag i ett spannande liv med en rask promenad till min arbetsplats och sedan jobb.

Men hjaaaaalp!

Tick tack tick tack

Jag ar sa sjuk less pa min kropp som vagrar att samarbeta med min hjarna. Min kropp skriker efter barn. Drommer om graviditeter och dottrar som heter Elsa och Lilla Fagel Bla. Nar jag vaknar och vare sig har mage eller barn sa kanns det pa riktigt obeskrivligt tomt.

Min hjarna kan rada upp 189 anledningar till varfor jag inte vill ha barn nu.

Min kropp skriker bara en sak: JAG VILL.

Ursakta men ar det sa har den sa kallade biologiska klockan fungerar? Och varfor hander detta mig, som in i det langsta till och med trott att jag inte ens ville ha ett endaste litet barn nagonsin?

Jag aterkommer i fragan nar jag blivit sa galen att jag funderar pa att sluta med mina p-piller i smyg.

Att alltid vilja nagonstans

Bade jag och J gnaller ganska mycket over att det inte gar att aka pa sma trevliga weekends harifran a'la Europa. Av nagon underlig anledning verkar jag ha glomt bort att jag har hur mycket som helst kvar att se av Nya Zeeland. Sa nu har jag skrivit en lang lista med strander, stader, grottor och oar jag vill besoka i landet av det langa vita molnet.

Idag var det regnigt och blasigt men vi akte till en nationalpark och varldens vackraste strand. Pa den oandliga urtidsstranden kande vi oss som de enda manniskorna pa jorden. Jag begravde mina fotter i den svarta stranden och blev kysst. Det var ett ogonblick, ett sant dar man kommer ihag for alltid.

Men hav fortrostan, jag ar inte fast pa dessa oar for alltid, vi har oppnat ett sparkonto som ska ta oss forst till Rarotonga och pa langre sikt till Japan.

Post-it

Igar nar jag kom hem fran jobbet var klockan nastan midnatt och pojkvannen fortfarande i skolan. Oppnar datorn och hittar ett karleksbrev fastklistrat pa skarmen i fyra post-it delar. Ibland kan han orden.

Sen gick jag till kylskapet for att hitta nagot atbart. Motte en kackerlacka. Vill flytta.

Lusten och karleken

Jenny skriver sa bra ungefar vad jag tanker

Och sa undrar jag: om det ar sa har nu, hur blir det sen egentligen? Nar man har allt det som kan komma ivagen for lusten, barn, karriarer, massa ar tillsammans lagda pa varandra.

Och min hjarna den sammankopplar sexet och karleken nar det handlar om forhallanden. I mitt forsta langa forhallande ville han alltid, hela tiden, varje dag. Sa mycket att det kvavde mig och all vardagsomhet forsvann, for att jag trodde att varje kram var borjan till att vilja sexa fran hans sida. Han kande sig oalskad for att jag sa NEJ. Han somnade nog med brannande tarar och blickar i bortvand rygg. Jag kande mig bisarrt nog alskad for att han villevilleville ha MIG. Det var som yttersta beviset. Fast jag inte ville ha tillbaka.

Nar jag traffade J och han inte alls villevilleville ha MIG hela tiden varje dag sa var det som petade pinnar pa omtaliga stallen. Som om det talade om for mig att han inte egentligen tyckte sa varst mycket om mig. Att atran och karleken var en och samma. Och jag lag nog vaken med brinnande blickar i bortvand rygg och tvivlade.

Nu har jag slutat tvivla pa att J alskar. Men ser pa honom nar jag sager NEJ att han tvivlar.

Och allt man kan gora ar att forsoka gora det svara. Tala med varandra som tva vuxna manniskor. Svart.

Faen nu kom mina middagsgaster. Dags att korkskruva upp vinet och sluta tanka pa knulla.

Onsdag

I gar promenerade jag vid havet i tre timmar och i dag ar jag solbrand. Pappa skriver i mail att det regnar och regnar i Stockholm. November ar min varsta manad i Sverige. Har kan det vara den basta, borjan pa sommaren.

I gar var forsta gangen som jag sa "naaaee orkar inte, vill inte, mar illa" nar J ville ligga. Ber lite till Buddha, Shiva och de som orkar lyssna om att detta inte ar borjan till en ihopkrullad sexlust. Det har redan hant en gang och fatt ett forhallande att bli pannkakssmet.

Jag tror att jag borjar kanna mig lite hemma har

Efter 48 superintensiva timmar sa hejda vinkar jag till vannerna pa flygplatsen, de ska vidare till stopp typ 57 pa sin intensiva jorden runt resa. Halsklumpen och kanslan av att vilja salja sin sjal for att fa folja med.

Allt som skrivs i alla de dar mailen med tusentals och ater tusentals tecken som rullar fram och tillbaka mellan mig och vannerna.

Orden som landar i mammas ora nar hon ringer.

Vad jag skriver har?

Det ar sa mycket langtan, hemlangtan, bortlangtan, framtidslangtan, battrelivlangtan.

Men ar jag olycklig som jag borjar oroa mig over att mina vanner tror att jag ar?

Na, jag ar inte det.

For att flytta hit for att satsa pa mig och J var nog det smartaste jag gjort. Och som min farmor och farfars gamla grannars dotters make Peter LeMarc skulle sagt "Det ar du och jag mot varlden". Att vara sa beroende av den andra har gjort varat forhallande battre, storre och mer speciellt. Faktiskt. Inte kamp och futtighet som jag var radd for.

Langtar jag "hem"? Ja!

Vill jag aka "hem"? Nej!

Lilla julafton

Om trettionio minuter ska jag mota en av mina basta vanner pa busstationen i Auckland. Jag ar sa glad och forvantansfull att jag knappt kunnat sova en blund, lite som julafton kandes nar man var barn.

Fast vanner ar finare an alla julklappar och paket i hela varlden.

Lingonsylt

Hemlangtan och andra saker, sadana jag inte kan beratta for nagon, inte ens bloggen, har lett till tandgnissel, sarade kanslor och skakiga roster. Men det loser sig och nar han ser pa mig sa gor det ont i hjartat, som det gor nar jag har sarat.

Men hemlangtan ar dampad. Lite. Tack vare min framtida svarfar som sag hjartat vid fotknolarna och tog med mig till det svenskaste av allt svenskt i Sydney, IKEA. Med mig hem har jag en arsforbrukning av marabou, knackebrod, lingonsylt, julmust och juleskum. Nu har jag lingonsylt kring hjartat.

Sydney

Jo men vi akte till beachen med hans vanner och jag bjod in mina for balansen. For som nagra kloka kommenterade nedan sa skulle det anda bara bli daligt samvete om jag tvingade till mig tvasamhet. Och det var en perfekt dag med mat, Pinot Gris, strandtennis, iskalla bad och som korsbaret pa glassen sag vi delfiner.

Nu aker jag till Sydney i fem dagar for strand, brollop och vila.

....

Men tror ju att det ska finnas massa tid for sandaringa kvalitetstid med varandra nar man bor ihop. De senaste tre veckorna har vi atit tva frukostar ihop och tva middagar. Olika scheman och han ingadagariveckan ledig aldrig. I morgon ar det rod dag. Jag ar ledig och han ar ledig.

Det har varit varat hal som vi har sparat och langtat. Stranden och picknick och bara vi tva. Sa kommer jag hem och har jobbat i tolv och en halv timma och tanker att imorgon da... Da ar vi lediga. Nar han sager att hans syster och hennes pojkvan och sa hans asjobbiga tjejkompis ocksa ska folja med till stranden imorgon. "Det blir val kul"?

Jag asdramatiskt: YEAH WHATEVER...

Han: Don't be like that.

Jag: DONT TOUCH ME! REALLY DONT TOUCH ME.

Nu agnar han sig at dramatiskt diskande och jag dricker ol och stirrar intensivt pa dataskarmen. Sant gor vi tydligen hemma hos oss pa sondagskvallar.

Karlek och luft

Jisses. Man ar fattig nar en ovantad rankning pa 500 kronor tippar hela ekonomin och sinnet ur balans.

Men vi har ju i alla fall varandra forsoker vi saga med sneda leenden.

Fast jag har aldrig varit ett fan av att leva pa karlek och luft.

Jobb

Jag har sokt ett jobb i dag. Pa en kedja av bokaffarer. Inte mitt dromjobb med 300 procent mer mitt dromjobb an det nuvarande.

Det roliga var att man fick fylla i massa roliga flervalsalternativ fragor som var av typen:

"Du jobbar i en kiosk och din kompis kommer in och vill ha en gratis cocacola. Vad gor du?"

Jooo men assa om jag sager att jag ger bort den gratis sa kommer jag ju sakert att fa ett jobb hos er.

Sen skulle det skrivas anledningar till varfor man vill sluta pa sitt nuvarande jobb.

"Ja for att min chef ar ett psyko som jag misstanker gillar att roka crack, aldrig gor schemat i tid, tillater 10 dagars semester per ar och for att det ar skittrakigt och javligt slitigt att vara servitris."

Skrev jag inte.

Attans

Om atta dagar ska vi aka till Sydney. Efterat kommer jag att kunna skriva en guide for vilken svensk resetidning som helst pa temat Hur man overlever pa fem kronor om dagen i en modern storstad

Det ar typ sa mycket pengar vi har kvar nar vi betalat hyra och tagit oss till flygsplatsen.

Haren Horan

En annan av mina jobbarkompisar ar sambo med en prostituerad. Lyxvarianten. Jag ar fasligt nyfiken. Eller usch det later sa hemskt att saga nyfiken men det ar fasiken precis vad jag ar. Hur tanker hon? Hur tanker han?

Men det kan jag inte fraga eftersom det inte ar meningen att jag ska kanna till detta.

Prostituerad ar ett ratt hemligt jobb aven 2008.

Prostituerad, hora whatever, en kund haromdagen hette Horan i efternamn. Det kunde vara nagot att byta upp sig till Haren Horan.

Det var ju det dar med angerratten

En man pa mitt jobb ar sa rolig. Han sager alltid sanningen. Ni vet hur foraldrar ofta ar ratt lyriska over sina ungar och tycker att de ar meningen med livet. Inte min jobbarkompis.

Han angrar jattemycket att han och frun skaffade tva barn. Det ar jattedyrt att ha barn och inte kan man gora nagot kul langre. "Livet ar typ over", djup suck. "Skaffa inga!"

Hoppas bara att hans barn inte vet om att deras pappa tycker att de ar skittrakiga och dyra i drift.

Dyra vanor liten lon

Lite belatet sneglade jag pa de 150 dollar jag lyckats spara av lonen den har veckan och sjalvklart gomt i min troslada. Hej finanskris och sant. Troslada rocks.

Kande mig ekonomisk och vuxen. Tills jag kom att tanka pa att den dar klanningen som jag kopte i lordags och betalade med mitt svenska kort for kostade typ 150 dollar ggr tva. Alltsa har jag gatt 150 dollar back den har veckan.

Apmaende

Ah herre. I dag ar det sondag. Da forbannar jag mig sjalv for att jag inte alls lever som jag sager att jag ska. Inte slanger mig pa alkonodbromsen som jag lovar mig sjalv. Na, istallet dricker jag shots. Shots! Jag har inte druckit shots sedan Kos -97.

Nu ska jag lagga mig ner och do.

I make the dough and bake the bread

Feminism kanns som nagot som det fnyses lite at har, inget som ska diskuteras. Man ska acceptera att man ar man och kvinnor kvinnor och det utgor en sjalvklar fundamental skillnad bara sa. Kvinnor tar hand om barn och ar hemmafruar samtidigt som det precis har som i Sverige ar kvinnorna som ar i majoritet pa universiteten, kvinnor fick rostratt har vraltidigt(forst?), de har haft kvinnlig premiarminister har i en halv evighet. Men samtidigt...Pa sportsidorna ar det helt okej att skriva om netball lagets senaste match men typ helt skita i att beratta nagot om matchen utan mest skrocka om att det hahahaha nog ar manga man som helt plotsligt blivit intresserade av netball och sedan ogenerat agna artikeln at att betygsatta spelarna efter snygghet. Och pa jobbet pa flotta restaurangen dar man serverar kandisar, politiker och diverse ovre medelklass pack bubblor och skaldjur far man tala att det skamtas och acklas varje dag. Kan man inte sitta i knat lite? och de dar brosten skulle man vilja kanna pa. Och jag sager inte att sant har inte finns i massor i Sverige ocksa men det kanns sa efter har!

Och det som gor mig mest galen ar tjejernas vilja att vara verkligen tjejer. T-J-E-J-T-J-E-J-E-R. Att de sjalv tycker att tjejer ar battre pa att laga mat och heminreda medan deras killar ju faktiskt ar battre pa att greja med bilen. Men gasp och hej 1950-talet.

Min pojkvan ar ju fodd och uppvaxt har med en tiobarnsmammahemmafru. Och hur mycket han an forsoker tankaom tankanytt sa ar det klart att han ar fargad. Min egen mamma tycker att jag ar en millimeterrattvisefascist nar det kommer till hushallssysslor. Att den som har tid kan gora det. Eller varfor inte den som ser det. Ingen gillar ju att tjata "kan du diska, kan du tvatta? kan du snalla?" Men JAG tycker ju ocksa att det ar skittrakigt att tvatta, hanga tvatt, vika tvatt, diska, laga mat, handla mat, stada badrum, dammsuga, badda och all annan skit som man faktiskt maste gora hemma. Darfor hoppas jag att min pojkvan hor mig. Att han vander siffrorna till jamvikt. Att jag inte fortsatter att ta hand om tvatten tio ganger av tio och laga maten nio ganger av tio och diska atta ganger av tio. Medans han ar ratt flink pa att packa bilen.

For jag vagrar att bli bitter pa honom. Tanker pa alla fina forhallanden som naranara har haft som blivit giftiga pa grund av att en man som inte hjalper till blir osexig. Och sa slutar man att vilja ligga bara pa grund av den dar disktraven som han aldrig ser.

Sa tror jag att de flesta tanker. Vi staller krav. Och mannen vill nog oftast. Men om man vander pa det, hur bekvama ar vi kvinnor att ta pa oss en traditionellt manlig roll? Familjeforsorjarrollen. Det pratas om att man tycker att det kanns obehagligt om hans kvinna tjanar mer. Men hur kanner kvinnorna om de tjanar mer? Just nu ar jag familjeforsorjaren i den meningen att mina pengar betalar vara rakningar och var mat och vart allt. Min pojkvan ar inte speciellt obekvam med detta eftersom det snart kommer att andras tror han. I en omvand situation hade jag tyckt att det var fruktansvart obekvamt. Och i arlighetens namn ar jag otroligt obekvam med att forsorja J.Vet inte om det ar snalhet eller min oformaga av att tanka i vi-termer. Eller om jag langst innerst inne nagonstans dar jag inte kommer at tycker att det ar omanligt att behova bli forsorjd.

Kanske ar det kanslan av att fixa maten som star pa bordet i dubbel bemarkelse som irriterar mig.

Min mamma ar hemmafru, eller ja sjukpensionar men jag brukar kalla henne hemmafru. Hon handlar, lagar mat, tvattar stada, ja the rubbet. Men det far ju henne att kanna sig nyttig och hennes man som jobbar kanner ju sig nyttig eftersom han fixar cash. Bada nojda aven om det kan tyckas konsstereotypt. Samtidigt blir det ju en slags skuldbetalning. Ett arbete for att gora sig vard att fa ta del av den andras pengar. Jag vill ju inte att J ska gora allt hemma bara for att jag betalar, det vore ju sjukt.

Da och nu

Forsta gangen, forra gangen, jag blev sambo, da vi skulle flytta ihop pa riktigt. Bara vi tva, kom jag hem fran Indien med ett dubbelsangsoverkast med paljetter och ville bygga en drom pa det. Pa ett overkast. Jag hade varit nykter nastan hela tiden i fyra manader. "Jag har forandrats, jag lovar". MrX ville ha det tysta livet. Laga middag, titta dvd, tala om litteratur. Han ville inte ha mitt fyllejag.

Som jag inte var fardig med supa och knulla livet. Angestfyllda sma ibland oskyldiga historier, spy innan jobbet, spy pa jobbet, puben hela kvallen, allt alltid pa repeat som inte gick att trycka bort, som jag inte ville trycka bort. Jag kande mig hemma pa puben. Mina dryckessystrar och jag hade roligt, skrattade hogst och var oovervinnerliga dar, just dar i var skyddade lilla varld, puben. Tills han sa att det har gar nog inte langre. Vi gick inte langre, eftersom jag inte ville ha det tysta livet, jag ville vara full. Jag holl med och dog lite inuti. Sen traffade jag mina dryckessystrar pa puben och drack kanske tiotolv pints och skrattade igen.

For fyra ar sedan.

Nu ser jag de som lever hela sina liv i bardelen av restaurangen dar jag jobbar. Och jag far panik och ser massa smuts. Haller hart i nagot och tanker att det ar annorlunda nu. Att jag faktiskt ar klar med supa och knulla livet. Att jag vill ha tysta livet nu. Pa riktigt sa tycker jag att en fredagkvall med J med hemlagad mat, samtal och promenad ar en freakin dromkvall. Tanker att skitsamma om jag har blivit toffeldeluxe, det ar sa javla mycket battre.

Och forsoker tysta alkoholpirret i magen, pirret som vill ha. Ignorera. Dricka kolsyrat vatten till maten! Eller sluta efter tva drinkar. Inte dricka vin klockan nio pa morgonen trots att magen vill. Vinna.

Mina vanner boken

Jag var ju lite orolig over att jag aldrig skulle fa nagra kompisar har. Nu har jag fatt tre.

Tva ar dragqueens med de superclassy namnen Delicious och CumEatCox, den tredje ar dotter till ledaren for Hells Angels i NZ. Det ar ytligt intressant.

....

Efter en vecka i lagenheten, eller ja lagenheten med versaler kanns det som inuti, har vi antligen fatt internet och telefon.

Pojkvan har rakat slanga mitt pass i soporna och jag har druckit tvattmedel.

Pojkvan har en punkterad lunga.

L-Y-C-K-L-I-G?

?

Ja lycklig med versaler.

Spionera pa andra ar mitt nya ragga

Fin morgon har blivit blasigt och faen att jag aldrig lar mig att det ar alla vader under en dag har. Satter mig i vindskydd och vantar pa taget. Hon ar jobbkladd pa ett stramt satt, gammeldags strang larinnaaktig, men inte alls pa ett sexigt vis. Lite vissen. Fast egentligen har hon supermodellooks. Fast man maste kolla jattenoga for att se det. Han ar sot. CHILE artikulerar han langsamt for henne. Han kan verkligen inte prata engelska. WORK? sager hon. Efter fem minuter ar svaret holiday. Jag vill hoppa in och tolka lite men man kan ju inte visa att man supertjuvlyssnar. Och de ler liksom langsamt och hanfort mot varandra.

Taget kommer.

Efter tva stationer gar han av. Men forst haller han en telefonlur mot sitt ora. Hon skriver ner sitt nummer. Snabbt. De vinkar lite avigt som barn till varandra. Hon saligler hela vagen till stan. I fyrtio minuter.

Jag undrar jakligt mycket om de kommer att ses. Men mest undrar jag hur de ska lyckas prata pa telefon med varandra!

Sent ska syndaren straffas

I dag har jag fuskat till mig en ledig dag genom att ljuga pa jobbet och saga att vi ska aka till staden dar begravningen ska hallas redan i dag. Det ar inte sant. Vi ska aka klockan fem imorgon bitti. *Kollar tungan i spegeln, den ar inte svart*

Jag anvander dagen till att dricka kaffe pa altanen. I dag ar det sol enligt devisen efter regn kommer sol, eller snarare efter storm kommer sol. Men mest anvander jag den tillfuskade lediga dagen till att soka efter ett riktigt jobb. Ett som betalar okej, inte ger mig ryggont eller angest. Garna ett som jag langtar till nar jag inte ar dar (pa riktigt sa kande jag med tidningen i somras). Och sa kanner jag mig lite som att jag ljuger i mitt CV fast jag inte gor det *kollar tungan igen*

Senare ska vi hamta nycklarna till lagenheten. Tur, eftersom min nya hobby ar att kopa mobler pa internet. Och jag bor ju ha nagonstans att stalla dem.

Langtan

Lagenheten! Tillsammans med nio andra lagenheter delar vi en gigantisk och tropisk tradgard. Omradet ar perfekt. Villor och trad och luft. Fem minuters promenad till favvogatan. Nar man svanger in pa var gata far man grandios utsikt over havet och hamnen, sa aven om man forvisso inte kan se en millimeter vatten fran nagot av vara fonster sa ar det nastan havsutsikt forstar ni. Nytt golv och nymalade vaggar och bast av allt ar att det ar relativt billigt! Eftersom vi inte ager en pryl att placera i lagenheten sa nathandlar vi nu upp alla vara pengar och gladjegladje sa vill vi ha samma saker.

Men men det ar nagra dagar tills vi ska flytta in. Idag ar systerhuset fullt av folk. Forutom de vanliga sju som bor har: jag, J, Js pappa, Js syster med tva barn och sambo sa ar nu aven Js tva smasyskon som har skollov pa besok, Js aldre brors dotter, Js lillebror som brakat med sin pojkvan plus Js storasyster med tre barn. Hur manga blir det? Jo femton. Varmvattendusch idag? Kanske inte. Langta till flytt? Ja.

Ibland kanner jag mig som en kulturell turist och har problem med mig sjalv

Jag ska pa begravning. Eller tangi som vi vana maorisprakare sager. Jag ar ratt nervos. Alla vet att begravningar ar laskiga och sorgliga tillstallningar. Jag har varit pa tva, min gammelmorfars och min lillebrors. Den har gangen ar det min pojkvans systers sambos pappa som jag aldrig har traffat som har dott. Begravningen ager rum langt bort och vi ska flytta i veckan(ja vi har fatt en lagenhet!). Darfor tyckte jag att det var logiskt att jag inte skulle folja med pa begravningen. Det tyckte INTE min pojkvan som tittade pa mig med ledsna ogon och forklarade att det var otroligt respektlost mot pojkvans systers sambos pappa som jag aldrig traffat om jag inte narvarade vid hans begravning.

Ungefar det har sker pa en tangi har jag listat ut. Begravning borjar ungefar direkt efter nagon har dott. Begravningen ager rum i tre dagar men vad som sker de forsta tva har jag ingen koll pa. Den tredje dagen ar den stora dagen. Alla som nagonsin har haft samrore med, ar avlagset slakt eller sa dyker upp, minst 500 personer vantas till den har begravningen. Den dode ligger i en oppen kista. Sjalva cermonin gar till sa att man blir inslappt i lokalen(marae) i olika familjer. Kvinnor gar forst och sedan mannen, eller tvartom kanske det var. Sedan sitter kvinnor for sig och man for sig. Sen ar det massa sanger pa maori och jag kan saklart inga, men "det ar okej for han ar fran en annan stam an vi", dvs olika stammar har olika begravningsanger skulle jag tro. Sen finns det tusen saker till att komma ihag som jag redan glomt bort. Hjalp! jag kanner mig som en ignorant svensk som sakert kommer att bega massa galna etikettbrott. Eller egentligen mest som en svensk med ett vitt medelklass perspektiv pa en massa som tycker att allt som ar annorlunda ar lite laskigt och konstigt. Fast jag inte vill vara sadan.

Efter tangin ar det inte begravningskaffe utan hangi. Hangi ar underjordiskt bbq typ. Man graver ner glodande stenar och kott och gronsaker under jorden i nagra timmar. det ar gott enligt J. Hangi blir det aven till jul sager han med vitatander leendet. What about meatballs muttrar jag som inte ens ater kott. Jag och min europeiska svagerska mummlar med varandra om att allt minsann inte ska goras the maori way till jul. Sen pratar vi om att vi borde ga kurs och lara oss prata maori.

Lagenhet, hus, radhus sokes

Assa jag bor ju tydligen i Nya Zealands stinkande armhala enligt de som vet. Jag haller ju inte med, gillar ju Auckland! Men att hitta nagonstans att bo!

Ja for man kan inte bo i sodra Auckland enligt alla inklusive mannen min, for dar blir man ranad eller mordad eller sa. Eller i alla fall allra minst inbrottad. Eller nedbrottad av ett gang. Och vastra Auckland ar tydligen inte heller bra. Dar bor alla westies som har fyra skrotbilar pa tomten och gar barfota och later sina barn ga barfota aret runt. Det finns till och med en omattligt popular tv-serie om westies, allt de gor ar att slass och knulla och man har ju hort att verkligheten overtraffar dikten. I city city ar lagenheterna sma som for pysslingar och saknar tillhorande parkering. I norr ar det for dyrt.

Men nu har jag sammanstallt en lista pa 18 hus/radhus/lagenheter som skulle kunna passa. Och de maste de!

Mandag

Just idag ar det ar mandag och jag ska ivag och bara tallrikar pa dubbelskift. Och trots att havet ligger tre mm fran jobbet och solen skiner sa kan jag tanka mig fem stallen jag hellre skulle vilja vara.

1. Filipinerna
2. Japan
3. Brasilien
4. Rarotonga
5. Indien

Tack och hej leverpastej, nu ska jag muntra upp mig sjalv med dyr bokshopping.

Lyckan finns i de sma sakerna ni vet... eller forsoka duger

Det finns jattemycket som ar ratt daligt och laskigt med mitt nya hemland har jag markt. Men i dag ska jag inte gnalla. Utan lista bra saker som hant den har veckan:

* I fredags efter jobbet var det soligt och jag satt i linne och drack vin och var forsommarlycklig.

* En av mina basta vanner fran Skottlandstiden med pojkvan landade i torsdags. Nu ska vi dricka rodvin hela tiden. Och bowla.

* Min pojkvan lagar varldens godaste frukostar nar han kommer hem efter langtbortajobb.

* Nu ska jag aka till stranden innan jobbet.

Saknade pappa

I morses vaknade jag av att min mobil ringde klockan 6.10. Vanliga paniken for vad som kanske hade hant nagonannanstans. Det var pappa som inte hade kolla pa tidsskillnad och hade lena whiskeyrosten och bara ville hora min rost. Efterat har jag varit glad hela dagen blandat med en underton av en kansla av att jag har overgivit honom genom min flytt hit.

Varfor andra manniskor kommer till NZ och varfor de stannar

Det ar svart for familjen att klara sig och du och din syster maste gora som manga andra i ert land och aka till ett helt annat land for att tjana pengar. I Nya Zeeland har ni slakt och nagra vanner. Ni far visum och aker. Du ar 25 ar och har aldrig varit borta fran din foraldrar. Du tror pa gud och att sex innan aktenskapet ar fel. Du sparar hela dig sjalv i en ask for ratt person som ger dig en ring och lovar en framtid. Kanske hade du inte raknat med att det skulle vara sa ensamt sa langt borta. Han kommer fran en stad i narheten av din, en kompis kompis kompis, en liten bit av hemma. Du kan inte forklara varfor du lat det handa. Kanske ar foraldrakyskhetsbaltet for langt borta. Men helt plotsligt sa har du legat med honom. Skydd visste du inget om och innan du hunnit andas gravid sitter han pa forsta basta plan till ett annat mojligheternas land. Din syster aker hem och du far en son. Du funderade pa abort men det ar ju en skam och sa plus att du hort att fostret skulle forfolja dig i dina drommar resten av livet. En kompis mamma hjalper till med sonen och du arbetar 50 timmar i veckan fran och med en vecka efter han fotts. Nu maste du stanna har ensam for hans skull, ditt barn.

Du ar ratt nojd. Jobbet ar bra, hemmet nastan perfekt efter allt slit, sambon sedan atta ar fortfarande det finaste du vet. Ni ska faktiskt borja forsoka, du vet, bli med barn. Sa fort allt ar klart hemma alltsa. Sen har du ju manga fina vanner och sa. En dag kommer du hem tva timmar tidigare fran jobbet, huvudvark. Och fatta att det var som en film sager du. Nar du ser din fina sambo knulla eller kanske var det alska med din basta van sen forsta dagen i skolan pa eran soffa. Du blir som grus. Flyttar in i flickrum och grater och forsoker gora upp en plan. Sa langt bort som de gar fran de dar tva, dit vill du. Sa du skaffar visum och aker till Nya Zealand. Nu har tva ar gatt. Du fyller trettio snart och du vill aldrig aka hem igen. Och din fina fore detta sambo har forresten gift sig och fatt barn med din fore detta basta van. Din mamma berattade det.

Dina foraldrar skrev motvilligt pa pappret som mojliggjorde det for dig att gifta dig vid 16. Din mamma grater inte lyckotarar pa din brollopsvideo, bara olyckliga. Nar du ar 18 har du fatt tva barn och pa sjukhuset efter andra sonens fodelse ar sista gangen du ser din man. Att vara en franskild tvabarnsmamma ar inte sa bra dar i ditt hemland. Du kanner dig utanfor och snedtittad pa. Sa efter nagra ar soker du visum i alla lander du kan tanka dig for dig och dina soner. Nya Zealand sager att du kan fa komma hit. Barnen har blivit stora nu och en sitter i fangelse men det ar inget ont i honom sager du. Ni maste ha en pitbull for att omradet ni bor i ar sa farligt fortsatter du. Men du angrar absolut inte att ni kom hit.

Jag har alltid haft manga vanner. Och alltid satt mina vanner framst, fore forhallanden och parighet. Helst plotsligt ar alla vanner langt borta och visst skype och sms och email och facebook och allt sant finns men det ar ju inte samma sak som att dricka kaffe i sju timmar i fysisk verklighet. Nar jag akte tillbaka till Sverige efter mitt sju veckors besok har i NZ sa var det dem jag var overlycklig over att fa traffa igen. Nu nar jag ar tillbaka har ar det dem jag saknar.

Och blir lite nervos att jag inte vet hur man skaffar vanner langre. Riktiga vanner alltsa. De flesta av mina bastisar har jag kant sedan jag var 15, sedan dess har jag skaffat mig kanske tva-tre nya riktiga vanner och daremot valdigt manga bekantskaper.

Nasta vecka ska J aka ivag pa jobb mandag till torsdag. Fyra dagar, dessutom ar jag ledig tva utav dem. Det blir en oandlighet av tid som jag inte vet vad jag ska gora av. Visst jag kan jobba pa mitt CV, plugga korkortsteori, ta promenader, kanske gora en utflykt men jag vill samtala och dricka kaffe.

Med en enkel tulipan

Det Js fodelsedag imorgon. Som en kombination av att han ar extremt fattig for tillfallet och har varit ett tag och darfor behover massa nodvandigheter och av min uselhet som presentkopare ska han fa foljande:

Tva par Bjorn Borg kalsonger(nat svenskt typ)
Fem par halfria strumpor
En rakhyvel
Ett kort som pryds av en halvnaken gubbe och innehaller ett presentkort pa en trakig datakurs som han tror ska gora honom till en battre yrkesman.

Om vi ska vara stereotypa och det alskar juh jag att vara... Om jag hade varit en heterosexuell kille hade jag sakert kopt porriga underklader och en mixer till min tjej nar hon fyllde ar.

Sen tror jag att jag nagongang i ett forvirrat tillstand har tagit ledigt fran jobbet imorgon for att vara hemma och baka en tarta. Jag vet val inte hur man bakar en tarta! Nagon som kan instruera?

Den basta presenten har J sjalv fixat, en natt pa ett femstjarnigt hotell till helgen. Gratis! Eller ja frequentflyergratis. Det ska bli kul att ligga i femstjarnigmiljo och inte behova forsoka lata bli att andas eftersom det ar din storsta skrack att pojkvans pappa som bor i rummet bredvid ska hora nar ni ligger. DARFOR SKA MAN INTE BO HEMMA NAR MAN AR 28!

My big fat maori family

Nar jag tanker pa min egen familj sa ar det inte som en enhet utan som utspridda prickar. Mamma med sin familj, pappa med sin familj, lillebror med sin familj och lillebror six feet under. Stora mentala strackor mellan prickarna.

Min pojkvans familj ar som ett jattestort nat av samhorighet och standiga middagar. Och jag kvavs litegrann och vet inte hur jag ska kunna smalta in. Hans nio syskon och deras fruar och man och alla de dar barnen som springer runt over allt. Och sa ar det fastrar och kusiner och alla kusinernas barn. Jag blir snurrig och vet inte vem som hor ihop med vem och vems barn som heter vad. Det ar sa langt bort, att familjen tar sa mycket plats att det inte finns plats for nagot eller nagon annan. Barnen kallar mig for aunty med barnsjalvklarhet. Och lite undrar hur jag blev jag en del av detta. En helt annan familj.

Den dar Jenny(na men lanka det kan man inte gora pa den har dumdatorn) forsokte ge mig lite tips om hur jag skulle komma undan att kopa pocketbocker for 125 kronor stycket. Jag provade en egen variant i gar. 5 kronors bocker fran second hand affaren. Foljande kom jag hem med:

Zoe Barnes - Split Ends. Handlar om en skilsmassa och sen kommer paret att borja gilla varandra igen efter att de skilt sig typ.

Henning Mankell - Sidetracked. "Three vicious murders shatter the traquility of the Swedish province if Skane. Is there a connection? Inspector Kurt Wallander must find out."

Olivia Goldsmith - the Switch. Medelalders kvinna och hennes makes alskarinna byter plats med hjalp av bantning och lite slingor. Kommer maken att marka? Spanning ar olidlig.

Slutledningen blir att om det ar den har sortens bocker jag hittar pa second hand sa ar det nog internetbokhandel som galler i stallet.

Bocker

Sista veckorna har jag hunnit lasa massor.

JA!
Asa Linderborg - Mig ager ingen
Karin Alvtegen - Skugga
Bengt Ohlsson - Hennes mjukaste rost
Marisha Pessl - Fordjupade studier i katastroffysik

Nja...
Malin Savstam - Nar livet stannar
Moa Herngren - Allt ar bara bra tack
Peter Kihlgard - Kicki och Lasse
Cecilia von Krusenstjarna - En spricka i kristallen
Martina Lowden - Allt
Karin Fossum - Brott
Curtis Sittingfield - I en klass for sig
Hakan Nesser - En helt annan historia

NEEEEJ!
Plum Sykes - Bergdorfblondiner

Nu har jag inga mer bocker och fortvivlas over att en pocketbok kostar motsvarande 125 kronor har(ungefar tva timmars jobb har). For att fa ett biblitekskort kravs typ 784 former av id, brev adresserade till mig och mycket annat. Men ett kreditkort kan jag fa om jag vill.

DEn dar om att jag fan ar helt emotionellt handikappad

Helgen fylldes av lagenheter som vi inte fick och massa jobb. Avslutades med influensa. Efter tre dagar med feber och nastan oavbruten somn vaknar jag med grat och elaka knappogon. Det regnar. Avgrundsledsen. Mina tankar ar nagonstans mellan lova att du aldrig lamna mig for da dor jag och jag litar inte pa att du alskar mig och jag vill aka hem till langt bort och ha min ledsenhet och ensamhet i fred. Inte stalla upp den pa en hylla och lata dig skarskada den, ledsenheten. Sa jag flyttar mig sa langt jag kan i fran dig. Besvarar din oroliga karleksord med elaka knappogonen.

Du gar med ledsna axlar och jag forvanas over att jag aldrig lar mig hur man gor. Varfor jag inte kan saga vad det egentligen handlar om. Gatprattrubbelknut.

Attans bananer ocksa

Jag vet ju saklart om att jag ar ganska osaker och latt blir nervos. Men som de flesta sa kan jag maskera det battre an vad man kan tro. Sa nar mitt hjarta borjade med dubbelslag och andningssvarigheter uppstod, infor att jag skulle fa tillfalle att traffa the big boss pa Nya Zeelands enda stora och viktiga tidning for ett informellt samtal, da trodde jag anda att det skulle ga bra.

Eh, det gjorde det inte. Jag blev rodare an pionrod i ansiktet, andades stotvis och glomde bort det engelska spraket mest elementara och grundlaggande delar. Ungefar som om nagon plockade ur min hjarna en liten stund. Markligt. Jag tror att vi utan att vara allt for negativa kan pasta att han aldrig kommer att ge mig ett jobb.

Varen ar har

Det finns massa saker att lara sig nar man flyttar till ett nytt land.

# Har blev det var i dag. Det sa de pa morgontv. "I dag borjar varen" Och sa sag de jatteglada ut. Utomhus ar det exakt samma vader som igar nar det tydligen var vinter. Men sommaren darmot borjar inte pa ett fast datum har jag fatt reda pa efter lite rundfragning utan nagongang i slutet pa oktober.

# Nar jag skaffade ett bankkonto fick jag en timmes mote med min personliga bankman. Det kandes vuxet.

# Pa mitt nya jobb har jag den samsta lonen jag nagonsin har haft pa nagot jobb. Kanner mig som en sextonaring.

# Har kostar det motsvarande 500(!!) svenska kronor att ta korkort, in alles. Och man maste gora teoriprovet innan man far borja ovningskora. Jag har last trettio sidor i teoriboken och tror att jag kommer att ha korkort typ snart. Kanner mig som en sjuttonaring.

# Nar jag och J kanske eventuellt far barn nagongang i framtiden kommer han att ta med sig moderkakan (heter det ens sa??) i en plastpase och grava ner den under ett trad. Jag fick en liten chock nar han berattade om denna underliga tradition. Sen undrade jag om han kommer att titta i pasen.

For ovrigt ar jag mest kar och slosar alla mina pengar pa att bjuda ut J pa dejt varje dag. Utomhusfrukostar med blaa fingrar, franska filmer, indisk mat och annat som jag gillar. Det kanns att nagot nytt har borjat och att det kommer att bli bra.

Nu sa...

Sista tiden i Sverige fylldes till bredden och rann over med champagne och ol och vin och cocktails, hoga klackar och frasiga tyg, vingel och svarttaxi.

Pa Arlanda svettades jag och grinade av bakfylla och av att det kostade 450 kronor kilot for min 12 kilos overvikt. Jag slangde halva bagaget. Resan over tog 73 timmar pa grund av tyfoner och klantiga flygbolag. Jag laste fem bocker och fick tid for eftertanke. Bestamde mig for att det ar dags att sluta vara livsimpotent och bli en forverkligare och allt som jag alltid velat vara. Typ friluftsmanniska. Vi far se.

29 timmars forsening gjorde att pojkvan inte kunde hamta pa flygplatsen pga livsviktigt mote som inte kunde avbokas. Svalde ilska och kopte en parfym som luktade som mina drommar till honom. Tankte att han ar min drom nar jag sag honom genom bilrutan.

Sufar lagenheter och drommer om de vid havet med stora altaner och vackra golv. Inser att det nog inte gar. Att det blir heltackningsmatt och halvfint.

separationsångestens fula tryne

Jag ristar hårda naglar mot min mammas hud med ord. Säger alla saker som jag hållt inne med ett helt liv. Fult, hårt och sant. Min sanning. Men inte hennes. Sen gråter jag och säger förlåt. Förlåt för att jag väntat till nu. För att jag lämnar det såhär. Slår hårt och springer.

Hejdå mamma. Jag älskar dig ändå.

...

Nu är det nära. Så nära att jag filar på mitt CV och kollar jobb. Gråter en skvätt efter sista dagen på jobbet som finns kvar. Skickar mail till folk som hyr ut lägenheter som ser fina ut i nya staden. Hur mycket har jag råd att betala? Lägenhet mitt i stan? Lite utanför stan med trädgård? Hur mycket kan jag bestämma? Anmäler mig till gratiskurs hos Skatteverket som ska lära mig viktiga grejer om att vara egen företagare på cirka tre timmar. Hämtar ut p-piller för ett år. Köper dyra försäkringar. Rensar ur ännu mer kläder. Är sur på nästan alla eftersom jag har grav separationsångest och försöker distansera mig. Rensar bort lite mer kläder. Ringa CSN. Betalar skitmycket räkningar.

Är barnsligt lycklig. Och livrädd för att jag offrar något. Får panikångestattck på farmorsgolvet.

Tänker på tiosekunderslyckan som exploderar i mig när jag kommer få se honom igen.

På förväntningar och krav och jämställdhet och millimeterrättvisenazisten som bor längst in.

På ett annat förhållande som jag trodde hade avskräckt mig för livet på att våga.

Är det nu det händer? Eller slutar man aldrig vänta på det?

Shit det är ju augusti snart

Ja det är ju inte så att jag försvunnit från jordens yta. Om någon nu trodde det. Snarare var det väl så att det kändes så för mig ett litet tag. Fast i tråkighetens epicentrum. Men nu är jag uppe i flaggstångens topp och samlar bara på rätt igenom vackra sommarminnen som jag kan knyta handen hårt om och ta med mig som min egen hemlighet. Himlen är sådär sommarhög och allting vykortsromantiskt.

Jag har blivit erbjuden jobb här och blev glad för kvittot på att jag varit riktigt duktig över sommaren. Och förvånad när jag inser hur mycket jag älskat det. Men flygbiljetten ligger där hemma. Jag ville säga ja och nej. Jag sa nej och fick förvånade blickar. Ingen tackar nej till eftertraktade jobb ens i tråkighetens epicentrum. Fast det värmer att höra att jag alltid är välkommen tillbaka hit om jag behöver. Hemma är tydligen alltid hemma.

Come July, please pass sweet July

Jag har hamnat i klämkäckhetens mecka och försöker smälta in. Men jag är bara bananflugornas herre och inget mer, absaolut inget mer. Allt jag gör blir fragmentariskt och pendlande. Ena dagen är det arbetsnarkomanen som vinner och jag jobbar så långa dagar att det snurrar, bara för att få vara bäst, att få skina en liten stund. Följt av långa klarvakna dödströtta ångestnätter med tv:n som snuttefilt. Sen skiter jag i allt och unnar mig karatefyllor, konstiga efterfester, stulna cyklar och spyor i papperskorgar på jobb. Och jag tomas ledin vaknar mitt i natten av saknaden om jag lyckas somna.

Någon som inte borde komma mig nära kommer nästan för nära. Jag får brinnande eldklot i magen, sådana som bara en annan person får ge mig. Spelar korten rätt och undviker Någon och säger inte något om vad Någon får mig att känna, inte till en endaste.

Skyller på att det måste vara separationsångesten, den över det där livet som jag lämnar och de jag lämnar. Ångesten över att jag offrar mig. Några dagar av vekhet.

Titta bort, erease, delete. Och så ser vi framåt.