Snark.

Nu har jag sökt jobb samt jobbat i vad som känns som tjugo timmar på raken. Borde fortsätta med det. Men tänker mig att det är lite skönare att dyka ner under mitt vintertäcke med en bok.

Ville mest bara dela med mig kring en notering jag gjorde på biblioteket i går. När vi lånar böcker åt Trollet så får hon en stämpel på handen med en fjäril. Det tycker hon är ungefär det roligaste i livet. Så i går sträckte hon lite girigt fram även den andra handen och ville ha en stämpel till. Det blev en fe. Det var också första gången som jag noterade att de har kanske sex olika stämplar och givetvis finns det också typ bil och traktor. Men med en absolut självklarhet ska min dotter alltid få en fjäril eller fe. Och hade min dotter varit en son hade hon alltid fått en bilstämpel på handen. Alltså. Snark.

Jag har säkert sagt det förr, jag är ingen tvärtomivrare vad det gäller barnkläder, leksaker osv. Med det menar jag att jag inte ser en poäng i att klä en flicka i enbart traditionella pojkkläder och bara låta henne leka med så kallade pojkleksaker. Utan min unge kan ha en tröja med lastbilar på och nästa dag en klänning. Och leka med sand eller bilar eller dockor. Och precis samma sak om min unge var en son. Men när det är så här, då får jag ju så lust att varenda gång säga till att min dotter vill ha en bilstämpel tack. Absolut ingen jävla älva tack.

Det är bara sjukligt tröttsamt att bo i ett land där ingen reflekterar över sådana här "småsaker".

Hjälp bloggen hjälp

Mäh. Kul att vi har bjudit hem kompisar på lunch i morgon och jag har mest tänkt att vi har hela kylen full av mat och får se i morgon vad vi känner för. Nu kom jag just på att ena delen av paret ju är gluten- och laktosintolerant. Och jag är ju vegetarian men fuskar och äter fisk ibland. Vad fan lagar vi?

mvh kvinnan vars kostcirkel består av vitt mjöl och ost

Bara gört

Jag har ett gigantiskt frilansjobb att ta tag i den här veckan. Och två jobb jag verkligen vill lämna superansökningar till. Vilket är lite synd då mina kille har sin enda lediga vecka i år och vi tänkt hinna hänga en massa och kanske roadtrippa lite. Men bra för att jag slipper känna mig så himla värdelös, eh arbetslös.

Men ska hinna med en långlunch och en bio på dagtid tillsammans när Trollet är hos dagmamman. Ska.

Okej börjar jobba nu. Söndagkväll klockan tio i sju. Flitens lampa lyser och allt det där.

Over and out.

Hej då.

Hjälp

I går kväll hade vi en helkväll på spa. I dag har vi varit och firat en ettåring på lekland med äcklig friterad mat för kidsen, sockerchock och så jäkla mycket skriiik från alla de sjuhundramiljarders kids som trängdes där på en söndagseftermiddag. Snacka om från himmel till helvete på mindre än ett dygn.

Ronny

Vi har fått en ny granne. Han har flyttat in på en klippa på andra sidan vägen. Han är en säl som jag har döpt till Ronny. Jag spenderar typ all min vakna tid med att stå i fönstret kolla vad Ronny gör. Jag oroar mig för Ronny. Han får uppenbarligen inte vara med och hänga med de cirka trettio andra unga killsälarna som bosatt sig runt fyra kilometer härifrån över vintern. De har alla kastats ut från sin vanliga sälkoloni under parningssäsongen. Men medan alla andra tonårssälarna hänger i grupp och säkert dricker folköl och spelar wii när ingen ser på, så är Ronny alldeles ensam. Han ser lite spinkig ut och har säkert för korta jeans och inget hår på pungen. Eller så är Ronny en ensamvarg som tycker att de andra grabbarna är alldeles för pubertala och han vill bara ligga på en klippa ifred och fundera på generationsromanen han ska skriva. Och tycker att det är fett jobbigt att den där svenska tanten stirrar på honom hela tiden.

Nä, man vet inte. Svårt att veta vad en säl tänker alltså.

För det är ju ändå några år kvar till pension

Efter att ha inte sökt speciellt många jobb de senaste månaderna är jag nu tillbaka i sökajobbsomengalning-stadiet. Hittills utan någon framgång. Nu tror J att han ska rädda mig och håller på och skriver personligt brev och CV åt mig till ett jobb jag skulle bli mäkta glad om jag fick en intervju för. Samtidigt skulle jag nästan bli sur om han fixade det på ett försök när jag sökt så, så många jobb. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag vill att det ska vara sättet jag söker jobb på eller mitt sjukt spretiga CV som är problemet. För nu börjar det faktiskt på riktigt kännas som att jag aldrig kommer att få ett jobb.

Innan jag flyttade hit har det aldrig tagit mig längre än en vecka att fixa ett jobb. Nu för första gången kan jag faktiskt känna förståelse för att folk bara ger upp. Jag känner mig faktiskt mindre och mindre säker på att jag besitter någon som helst kompetens för varje vecka som går. Förstår varför de inte ringer mig. Orkar egentligen knappt tänka på det. Försöker fokusera på allt bra i mitt liv. Men det går inte att komma ifrån att något fattas väldigt mycket, att jag behöver en tydlig yrkesidentitet också.

Men det vänder ju, såklart. Om någon har en bekant eller släkting som var arbetslös från trettio till pension så behöver ni inte berätta om det. Tack på förhand.

Helt enligt självklart-lagen är givetvis Trollets dagmamma sjuk den enda dagen på helt fantastiskt länge som jag är bakis. Var med J på jobbmiddag i går och vinet flödade minst sagt.

Försökt köpa mig ro med hjälp av lite nya leksaker.

Och skriver på kärleksbrev till min kille. I morgon är det fem år sedan vi träffades. Tänka sig va. Det där med synen på kärlek är olika. Vad ledsen jag skulle bli om J pratade om mig på det här sättet. Faktiskt. Yta alltså. Förstår faktiskt inte hur man kan tycka att det viktigaste är att ens partner är snygg. Klart att det måste finnas en attraktion. Men sen tycker man väl automatiskt att den man älskar är den allra vackraste? Ens partner är väl inte någon jäkla pryl som måste se rätt ut och liksom vara representativ. Äh, jag kanske tolkar inte för mycket i det där.

Slut på bakisbabbel.

Det här saknar jag inte med Sverige

Rubrik önskad av Duktiga tjejen

Det enda som jag tycker är otroligt skönt att slippa är mer en slags känsla. När jag bodde i Sverige upplevde jag det mycket mer som att det fanns en press på hur jag borde vara. Jag borde inte bara ha strumpbyxor med hål i, jag borde varit lite mer fixad och liksom snygg, borde ha köpt en fin lägenhet och såklart inrett den skithärligt. Och så skulle jag givetvis aldrig ha en lugn sekund, utan det ska alltid finnas planer, hundra olika kompisar som det ska grillas, inflyttningsfestas, picknickas, hälsas på i sommarstugor, åkas på härliga weekendresor med osv. i all jäkla oändlighet. Annars var jag en ingentingen. Alla skulle leva motsvarigheten till de härliga underbara bloggarna som bara sippar champagne och köper nya vintageklänningar.

Och nu när jag har barn är jag extra glad att slippa den känslan. Även om jag fattar att den kanske sitter(satt) mest i mitt huvud. Eller är Sverige ett slags paradis för perfektionister/folk fixerade vid yta. Att jag kan mer vara mig själv här, har väl säkert mer med att göra att jag är lycklig och helt klyschigt har hittat hem.

Asså herrejisses

Den här killen alltså, verkligen bra bortförklaring till löneskillnader mellan män och kvinnor. Att en såpass hotshot-gubbe är tillräckligt dum att uttala sig såhär i radio.

Hur lång tid ska det egentligen ta för alla dinosaurier att dö ut (gå i pension)?

Sälar

I dag tog jag och Trollet en relativt lång promenad, åtta kilometer tor för att kika på pälssälarna som hänger här på sydkusten vintertid. Jag hade tänkt mig att de skulle vara gulliga, ni vet som knubbsälar, det var de inte. De vägde cirka 160 kilo, såg ut som läskiga rovdjur och stank. Men det var ändå hemskt flott och vi stannade ganska länge på behörigt avstånd och åt lunch och studerade hur de mest solade men flaxade lite ibland och badade lite. När vi började gå tillbaka låg en säl bara en meter från grusvägen vi gick på och den gav ifrån sig ett läskigt gruffande. Då var det lite nära att jag började grina.

För någon sedan kom det valar på besök i viken där jag bor. Hur ska jag någonsin kunna flytta.

Trist

I dag blev jag så ledsen å min killes vägnar. Han åkte iväg till affären för att handla tidning och frullegrejer. Han kom hem trettio minuter senare och såg så oändligt ledsen ut.

Efter att han betalat i kassan och precis skulle gå ut ur affären började ett larm låta. Två väktare tog tag i honom och ba VAD HAR DU STULIT? Och inför hela affären drog de av honom hans jacka och kollade igenom alla fickor och började sedan att dra i fickorna på hans jeans och var bara helt sjukt aggro. Så höll de på och rota i kanske fem minuter. Medan alla andra kunder stirrade. Givetvis hittade de inget eftersom han självklart inte stulit något. Och till slut var de ju tvungna att säga att ja, ja du kan gå. Ingen ursäkt, inget. Utan nästan en knuff ut ur affären.

Det tråkiga är att min kille genast utgår ifrån att det var rasism som var grunden till att han behandlades på det viset. Att han i samma ögonblick det där larmet började tjuta blev en sketen kriminell maori som säkert inte jobbar och antagligen misshandlar sin unge också. Och jag säger inte att det var så eller att det inte var så. Men så döms jag ju heller aldrig utifrån etnicitet. Det är ju lätt att utgå att man döms utifrån sin hudfärg om det hänt många gånger förr.

Om larmet hade kört igång när jag var på väg ut från mataffären kan jag nästan svära på att någon hade kommit och vänligt bett mig visa mina påsar så att vi kunde få det lilla missförståndet ur världen.

Har en återkommande dröm där jag får trillingbebis-besked vid ultraljud. Mitt undermedvetna försöker skrämma mig från fler barn minsann. I morse vaknade jag kallsvettig vid femtiden och var tvungen att klappa på min mage för att försäkra mig om att den var (någorlunda) platt.

Inte ens för en miljon skulle jag...

Önnskerubrik från Linn

Är rädd för så mycket. Men en miljon. Att kunna betala av mina studieskulder och ha en deposition till att köpa ett hus. Ja, jag skulle nog kunna göra en hel del för det.

Dock ej:

Ha sex med främling

Äta bajs

Ta på en råtta

Gå naken på stan

Ge bort min onge

Men ungefär allt annat. Ja.

Men men men ni då?

Klipp!

Vad jag har ätit. Och druckit vin. Och sett på film. Så nu måste jag ju berätta vad jag sett. Hellre det än vad jag ätit.

Black Swan

Okej men inte mer.

Bridesmaids

På bion och strax efteråt tyckte jag att den var sjukt rolig. Men jo, den var nog rolig, jag brukar inte skratta speciellt mycket åt komedier.

Hämnden

Bra. Men Oscar för bästa utländska? Really?

127 hours

Alldeles för ångestframkallande för min smak.

The Kids are All Right

Har jag velat se sen den gick på bio. Blev lite besviken. Den var högst okej. Mark Ruffalo var mesig men hemskt snygg.

Mammoth

Den var ju bra och hemsk och så. Men kändes det inte lite som att den redan var gjord så att säga?

Nu kan jag börja ta itu med de filmer jag missat i år. Åh, film alltså.

Vardagschmardag

Vissa dagar är livet en enda lång lista

TO DO

Korrläsa text

Torka badrumsgolv

Dammsuga

Åka och byta däck på bilen

Svänga förbi restaurangen där vi åt middag i går och se om de vill vara så vänliga att ge tillbaka lite pengar eftersom de visst satt upp sex margaritas på vår nota, som vi absolut inte druckit

Hänga tvätt

Uppdatera flygplatsens hemsida och se vad som händer med vännens flyg

Skriva sånt där patetiskt personligt brev till jobbansökan

Kopiera papper

Posta papper

Skriva ut papper

Snyta mig sjuttiofem gånger

Fylla i papper

Skriva veckomatsedel

Skriva matshoppinglista

Åka och handla mat

Ids inte. Vill lägga mig i sängen och vara osynlig.

Surar

Om min fina fina kompis inte kan komma hit över helgen på grund av dumt askmoln från vulkan i Chile.

Då kommer jag lägga mig ner på golvet och skrika som en dagisunge. Jag har till och med matchande snorig näsa som en dagisunge.

Ord kan ej förklara hur mycket jag sett fram emot en helg med ostört prat, vin, bio, promenader, fika och att J och Trollet skulle få hänga helt själva. Ja, och själva kompisen såklart.

Dö askmoln dö.

Min syn på kärlek är så här

Bondhustrun önskar. Och ni har chansen att önska rubrik på hennes blogg. Gört!

En gång träffade jag en kille som jag kanske ärligt talat inte kände så bra. Vi sågs kanske tio gånger. Ibland i en dag, någon gång flera månader. Men jag visste. Att det var värt att flytta till andra sidan jorden för att vara med honom. Man vet, visst gör man det. Vem som är ens jagådu.

Och vi var galet kära. Sådär att vi tyckte att det var helt vanligt och självklart att vi ville skaffa barn tillsammans, fast vi bara bott ihop i ett halvår. Så kan kärleken vara. Den kan göra att man inte tänker logik och praktik, utan bara gör.

Kärlek är också, åh så mycket, trygghet för mig. Vetskapen att den andra fångar när en av oss vaknar med känslan av att jag är inte gjord för dessa dagar. Ett par vackra ord. Att kunna verkligen lita på en annan människa.Få vara lite sur och trött ibland. Kompromissa. Samtala utan att fasadhålla. Kärlek finns så mycket i de småsmå sakerna.

Känslan när ytterdörren öppnas på kvällen. Han är hemma! Och det känns som tusen miljarder glada spindlar i magen. Fast ibland glömmer jag bort i all vardaglighet, för att plötsligt totalt översköljas av kärleken. Inte glömma att skämma bort och överösa honom med. Att känna att vi haft så jäkla tur som hittade varandra.

Och att faktiskt våga tro på riktigt, med hela magen och hjärtat och hjärnan, att det här är för alltid.

Så tänker jag om just min kärlek

Ojdå

I går kom jag på att jag har haft körkort i ett halvår nu. Och jag älskar att ha körkort. Det ger en verkligen en annan friiiihet, så där som alla tjatat om under alla år som jag inte haft körkort. Och jag har kommit över min rädsla och oroar mig inte längre om jag måste köra någonstans där jag inte varit förut helt själv. Har liksom börjat tycka att jag är ganska bra på att köra bil.

Jovisst. Och i går kväll körde jag hela vägen till Js jobb för att hämta honom med handbromsen på.

Han ba varför stinker det bränt? erkänn! erkänn! vad har du gjort?

Vad jag och min kille gör när vi är ensamma

Önskerubrik från Egon

Om vi har ett enda gemensamt intresse så är det mat. Ingen av oss är direkt grymma på att laga mat. Men vi gillar att försöka. Och dricka vin. Och köpa dyra råvaror. Om vi har chansen att ha barnvakt (och alltså vara ensamma) äter vi på restaurang. Just nu är vi lite insnöade på japansk mat.

Vi pratar om drömmar vi har. Saker vi hoppas på. Min kille försöker tvinga mig att vara lika besatt som honom över det där huset vi vill bygga i framtiden.

Annars så kollar vi på mycket film. Förr gick vi på bio mycket. Nu kan jag nog nästan erkänna att vi blivit ett galet tråkigt dvd-par. Trollet sover*. Vi sätter på en dvd. Och sist på jorn har vi också börjat kolla tv-serier.

Just nu drömmer vi nog båda om att ha lite mer lattid ihop. Ensamma. På dagtid. Dricka kaffe och läsa tidningen i lugn och ro. Sitta oändligt länge och bara prata över en lunch. Men den tiden kommer igen (hehe, typ mitt mantra just nu).

ps. min kille ser flint ut på bilden. det är han inte. som om det spelar någon roll.

* Herregu' ungen sover ju aldrig på kvällen nuförtin'. Spenderar en timma med att få henne att somna mellan sju och åtta på kvällen. Hon somnar klockan åtta och vaknar igen vid tjugo över åtta och lattjar till elva. Och sen ska hon sova med sina armar lindade kring min hals eller inte alls. Va fan!

Vad skulle få mig att flytta hem till Sverige

Önskerubrik från Egon.

Hjärnan säger ett riktigt bra jobberbjudande för någon av oss eller helst båda. Den säger också betald föräldraledighet och billig barnomsorg. Isolering och varma hus. A-kassa och allmän trygghet i jämförelse.

Hjärtat säger att kunna få en kram av min pappa. Smultron och insjöar. Det där ljuset på sommaren och hur ett sommarregn luktar. Löven på hösten. Europa över helgen. Jul med snö. Vännerna.

Men egentligen, mest av allt, lösgodis.

Vi ba GLADA

Tar en liten paus från min paus dårå. För att berätta att jag sedan två timmar tillbaka är stolt innehavare av ett nyzeeländskt uppehållstillstånd. Är så himla glad. Jag var egentligen inte orolig att jag inte skulle få det, eh jag har en fästman och ett styck onge som båda är nyzeeländare, så det vore ju sjukt taskigt om myndigheterna ansåg att de två klarade sig bättre utan mig. Men det har tagit så lång tid, jag har bott här i nästan tre år nu.

Bra saker med detta: slipper mejla min handläggare och tjata varannan dag, slipper betala massa pengar och fylla i tusen papper varje år för att få ett nytt arbetstillstånd, slipper överhuvudtaget bli galen på immigrationsmyndigheten och deras pappershitlerpersonal och förhoppningsvis blir jag nu en smula mer attraktiv på arbetsmarknaden.

I kväll tror jag bestämt att vi dricker champagne hemma på vår gata i stan.

Eran önskan, min lag

Förresten, tills dess får ni önska rubrik och jag skriver så det ryker nästa vecka. Eller ja, bara någon önskar något så blir jag glad.

Inspirerad av Jenny, A.M.O, Duktiga tjejen, Egon, Linnea och säkert någon som jag glömde nu.

Paus

Den här veckan måste jag effektivisera och rationalisera. Så vi ses nästa vecka bloggylove.

Myrsteg

Johodårå. Jag gick ut och kutade klockan 7.30 i morse fast det regnade. Först studsade jag fram och tänkte att det här med att springa det var väl inget. Efter ungefär tre minuter fick jag blodsmak i munnen. Sen körde jag någon slags springa-gå-springa-gå-taktik i trettio minuter. Sjuhukt otränad är jag. Fyra timmar efteråt hade jag redan fått träningsvärk i armarna.

Men ändå, den där känslan av att vara helt svettig och ha tagit ut sig. Den är faktiskt bra.

Min första målsättning får bli att klara av att springa hela den sträcka jag sprang-gick-sprang-gick i dag. Om ett halvår kommer min marathon-pappa hit, då vore det tufft att klara att springa en kort runda med honom.

Någon, snälla fråga om en månad om jag fortfarande springer. Snälla. Låt mig inte komma undan.

Den här gången alltså, på riktigt

Har köpt löparskor, träningstopp och löparbyxor i dag. Har en kompis som erbjudit sig som gratis PT. Kan inte gå fel det här alltså. Snart är jag säkert jättestark, snygg och energifylld. Mmmm.

Joråsåatt. Finns det några bra bloggar som peppar småtjocka mammor som inte tränat regelbundet sedan 1999?

Zzzzzz

Jag fortsätter att undra om det verkligen är nödvändigt för småongar att får tjugo tänder. Trollet håller på att få fyra tänder samtidigt just nu. Och jag tror inte att vi sovit mer än fem minuter i sträck de senaste tre nätterna. I natt sov jag just ingenting eftersom det kändes fullständigt meningslöst att somna om. Istället låg jag och tänkte på hur mycket jag önskar mig en riktig sovmorgon. Och en hel förmiddag i sängen med tre olika tidningar och evighetsfrukost. Så där som vareviga söndag tillbringades pre-Troll.

Men det är som det är. En dag. Man får ta en nypa ont med en skopa gott. Så.

Höhö

Bokade just något slags spa-paket med middag efteråt, för snart är det dags att fira att jag och J hängt ihop i fem galet snabba år.

Fick det här roliga svaret:

I have allowed 45minutes after your treatments has finished to enjoy some time in the relation room before your dinner.

Namaste

Men säg att människan menar relaxation room? Annars låter det ju som att vi ska till något slags porrspa.

Slott? Koja? Knarkarkvart?

Om det fanns ett tv-program som var en form av motsats till "från koja till slott"-konceptet, tänk mer "från slott till knarkarkvart på 24h". Ja, då skulle vårt hem vara mer än kvalificerat.

Cirka varje jäkla eftermiddag undrar jag hur det är möjligt att det kan vara så rörigt.

Lektyr för tillfället. Efterlyser tips på seriöst flott hotell i San Francisco. Tänk bröllopsresa.

Hoppas att hon väljer att gilla mig om tjugo år också

I dag var första gången jag hämtade Trollet hos dagmamman och hon var glad. Helt sig själv. Bara såg på mig, log, och gick och satte sig i dagmammans knä istället. Det gjorde mig helt glad och samtidigt lite ledsen. Det är svårt det där med barn, att från samma ögonblick de föds är de på väg bort. Att man inte äger sitt barn. Att de är helt egna.

Pliis

Håller på med ett roligt, lustigt nästan, provjobb. Så nu håller alla tummarna. Okej. Tack på förhand som det så fint heter.

Va inte så vek kroppen

Tillbringade halva gårdagen och största delen av natten på akuten efter en helt galen astmaattack. Astma alltså, helt töntig och onödig sjukdom. Hallå kroppen! Att andas är ganska grundläggande. Sluta lattja med min andning.

Nu har jag fått massa tuff medicin och ska aldrig mer slarva med min "action plan".

Miffo

Kan aldrig bli klok på det här med att vissa kan slänga ur sig vad som helst i kommentarer på bloggar. Inte här så klart, här hänger bara ett litet gäng med finingar. Men de där större, tänker folk bara att de får tåla? Kan man inte bara vara tyst om man inte har något vettigt att säga?

Så har sa en inte speciellt trevlig människa i en kommentar angående att Malin Wollins barn har dött i magen, hon har varit tvungen att genomgå en förlossning för att föda fram sitt barn hon visste var dött, nu är hon så klart obeskrivligt ledsen och säger på sin blogg att detta är det "lessnaste" hon varit med om i hela sitt liv.

Tycker faktiskt det är lite konstigt att detta är det värsta du varit med om, även om det så klart är tragiskt!
gläds åt dina tre!

Man ba var vänlig och håll käften istället. Tror inte att någon bryr sig om vad du tycker.

Sen gick jag hem och elvafikade

Undrar om jag kanske kan få börja kvittera ut pension varje månad nu. Var nämligen och aquajoggade i morses.

Äpplet faller inte långt...

Det där problemet som aldrig bara försvinner

Vi tycker olika om en grej här hemma. Och jag vet inte riktigt hur vi ska komma fram till något.

Min kille vill att jag ska hitta ett heltidsjobb. För att jag ska komma igång med karriär. För att vi ska ha mer pengar. För att vi ska kunna spara mer pengar. För att vi ska kunna ta ett huslån. För att han inte ska känna lika stor ångest över försörjningsbörda.

Och jag. Vad vill jag? Jag vill ju egentligen inte hamna i någon klassisk kvinnofälla och halka efter. Men vill jag ha ett heltidsjobb just nu? Det hade jag absolut velat om jag hade en partner som hade normala arbetstider, om vi hade delat på hämta/lämna/bada/lägga/fixa middag. Men jag är otroligt rädd för hur skört allt skulle bli mellan oss om jag varje dag skulle lämna på dagis/dagmamma, åka och jobba i åtta till nio timmar, hämta onge, laga middag, bada trött onge, lägga onge, förbereda mat till ongen till nästa dag (ingår ej på dagis här), plocka upp hemma, tvätta osv. Hur jag skulle bli helt ihopkrullad med en arg boll i magen. Jag inser att i princip alla ensamstående föräldrar har det precis så. Men vi är två. Jag vill jobba. Självklart. Men inte 40 timmar varje vecka, inte få någon kvalitetstid med Trollet förutom på helgen, och samtidigt sköta allt hushållsarbete. Om jag får drömma så skulle jag fortsätta att jobba hemifrån två dagar per vecka och också hitta ett jobb cirka sex timmar per dag två andra dagar. Om jag får drömma alltså.

Jag känner mig ganska ensam och väldigt trött som det är. Trollet sover redan när J kommer hem på kvällarna. J kommer hem vid åtta måndag och tisdag, mellan nio och tolv onsdag till fredag och vid åtta varannan lördag. han jobbar cirka 70 timmar per vecka. Och det är ganska bra, det kommer under perioder att bli mycket senare sju dagar per vecka och fler timmar. På ett sätt kanske jag skulle känna mig mindre ensam om jag också var på en arbetsplats största delen av dagen.

Jag vet inte. Försöker jag hitta på ursäkter? Borde jag bara bita ihop och göra det? Är jag bara lat (mohahaha, klart jag inte är lat, jag tar hand om Trollet helt själv)? Många svenska barn går ju på dagis hela dagarna måndag till fredag, varför skulle inte min onge också kunna göra det? Borde jag bara kräva att vi delar alla hushållssysslor rakt av, även om han kommer hem klockan elva på kvällen? Ska jag föreslå att han skaffar sig ett vanligt 9-5 jobb?

Eh, läste igenom vad jag skrivit och ba hej femtiotalstjejen som tycker att mamman måste vara hemma med sitt barn och inte ska behöva jobba. Det är ej vad jag tycker. Obs! Jag försöker bara värna om mitt eget mående och sätta gränsen för vad jag tror att jag klarar. Och vad vårt förhållande klarar. Två urtrötta och utarbetade vuxna; ej hett recept. I min idealvärld är man två vuxna, mamma och pappa, pappa och pappa, mamma och mamma, som båda har möjlighet att jobba fyra dagar per vecka. Det vore party. Om jag får drömma.

Klockan är 21.40 på en fredagkväll. Min kille är på jobbet. Det tog två timmar att lägga Trollet. Jag sitter och dricker äppeljuice i vinglas. Fäzt! Jag är bara bitter eller något. Okej. Ja.

Tack och hej och slut på långt och osammanhängande svammel.

När jag var liten gillade jag myrornas krig

Tidigare i dag blev jag lite inspirerad av Underlandet och fick för mig att jag skulle kolla de senaste avsnitten av Grey's. Efter ungefär två minuter kom jag på varför jag aldrig gillat serien så mycket; Meredith är ju historiens mest irriterande människa.

Har fortfarande ångest över att inte ha några mer avsnitt av The Wire. Började kolla Sherlock men gillade inte.

Ja, ja gå och läs en bok eller något istället människa!

Inte så pigg va

Vinter. Sånt himla töntigt påfund ändå. Det här med att det ska vara mörkt hela tiden. Lite tröttsamt faktiskt. I dag kändes klockan 16 som en lagom tid att gå och lägga sig men jag tänkte härda ut till 20.00 på pricken.

Jag har druckit nästan två glas vin på en måndag. Det är kanske det vildaste jag gjort på ett litet tag.

Tack för vinet Emmy. Någon gång kanske jag till och med är redo för en utekväll.

Förlossningsbonanza

Jag skulle kunna skriva om skönaste helgen på mycket länge men kör den där förlossningslistan som jag sett lite här och där men senaste här.

Så vassego att hoppa över om du inte är typen som gillar att prata eller höra om förlossning.

1. När fick du reda på att du var gravid?

Eh, vet ej datum men tror i början av maj 2009. Noterar att jag berättade för bloggy den 12 maj. Så det var nog inte långt innan det. Man kan inte hålla hemlisar för bloggy va.

2. Hur gammal var du?

28.

3. Hur tog din partner det?

Han var på filminspelning en bra bit hemifrån, där det dessutom inte fanns mottagning för mobiltelefon. Så jag fick berätta i ett email. Han reagerade nog mest med overklighetskänsla.

4. Mådde du mycket illa?

Ja. Inte så att jag spydde hela tiden. Mer så att det kändes som att jag skulle spy hela tiden. Det var jobbigt tyckte jag. Ville inte åka bil, inte åka buss, för då var det värst.

5. Var du känslig?

Sur snarare.

6. När kände du bebisens första sparkar?

Ingen aning. Halvvägs kanske.

7. Var du ofta orolig?

Över det kommande föräldraskapet; ja. Över att något skulle gå fel under graviditet eller förlossning; nej.

8. Sparkade bebisen mycket?

Ingen ninja-bebbe direkt, nä.

9. När började du läcka bröstmjölk?

Några veckor innan?

10. Fick du bristningar?

Icke.

11. Blödde du någon gång?

Nej.

12. Hur många ultraljud gjorde du?

Rutinultraljud i v.12 och v.19. Det var fint. Sen för att kolla om le bebe låg i säte i sluttampen. Och ytterligare ett för att kolla att hon fortfarande växte när jag gått över tiden. Så fyra då.

13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut?

Hehe, vi hade gått en kurs för att förbereda oss på naturlig förlossning och hoppades på förlossning i en pool. Vi skulle föda på en klinik för naturliga förlossningar och ej på sjukhus. Sen blev jag inlagd på sjukhus med skenande blodtryck och av detta blev intet.

14. Hur började din förlossning?

Igångsättning som jag försökte prata mig ur.

15. Hur många timmar tog förlossningen?

Beror väl på hur man räknar, 48h från igångsättning, 15h från det att de äntligen kunde ta hål på den däringa hinnan.

16. Födde du vaginalt eller kejsarsnitt?

Kejsarsnitt.

17. Hur mycket var du öppen när du kom in?

Supernoll med en livmodertapp som barnmorskan beskrev som en stenhård morot. Samma barnmorska som sedan undrade vad tusan jag fortfarande gjorde där när hon kom tillbaka till jobbet dagen efter.

18. Vilken bedövning tog du?

Eh, all! Första natten efter igångsättning något gött knark så att jag skulle kunna sova en liten stund. Under förlossningen var jag bästis med lustgasen. Och barnmorskan tvingade mig att köra på epidural när jag fick krystvärkar fast jag bara var öppen fem cm och alla mina värkar kom upp i hundra på den där apparaten. Pga av något galet missförstånd tog det narkosläkaren fyra timmar att komma dit. Det första hon gjorde var att berätta att hon suttit och fikat de senaste fyra timmarna och att ingen alls sökt henne. Det hade jag kanske hellre inte vetat om just då. Hade liksom varit bättre om hon varit busy med att rädd liv. Men skitsamma, epidural var det göttigaste ever.

19. Dragen med sugklocka?

Icke.

20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?

Krystade inte ut bebisen, den kom ut så fint och snabbt genom ett hål i magen istället.

21. Blev det komplikationer?

Antar det eftersom det blev kejsarsnitt. Jag började blöda en massa och fick hög feber. Bebisen fick väl också nog då.

22. Vad tyckte du var jobbigast?

Känslan av att inget hände. Att jag var så trött. Känslan av att bli talad om över huvudet när det började gå fel. Och paniken när det hastigt och lustigt blev snitt, det var det sista jag hade velat. Samtidigt som det just då bottnade i någon form av lättnad eftersom jag faktiskt inte orkade mer.

23. Var du rädd för något?

Allt.

24. Skrek du?

Nej. Var helt och hållet inne i mig själv från det att värkarna kom igång på allvar. Men hade jag krystat ut ongen hade jag nog skrikit.

25. Hur många var inne i förlossningsrummet?

Vet ej. Men sjukt många.

26. Hade du någon nära med dig?

J. Trollets pappa, såklart.

27. Fick du sys?

På magen såklart.

28. Vilken vecka födde du i?

41+3

29. Vad var vikt och längd på bebisen?

Hmm, 51 cm är jag säker på, vikten ca 3600g tror jag.

30. Ammar du?

Det slutade jag med strax innan hon blev ett år.

31 Hur gammal är bebisen nu?

Mäh, ingen bebis längre. En stor dam på 1 år och fyra månader.

32. Vad tyckte du om förlossningen?

Jag kan väl säga att jag inte på något sätt upplevde det som mäktigt eller häftigt. Mest bara skrämmande och total utanför min kontroll. Däremot var känslan när jag för första gången fick hälsa på mitt barn det allra mäktigaste.

33. När kommer nästa barn?

Jag är helt osugen både på att vara gravid och föda barn igen. Däremot är jag assugen på en bebis till. Så vi får väl se när hormonerna besegrar mitt förnuft

Och jag vet att jag ställer tandkrämstuben på fel håll och glömmer att köpa nytt toalettpapper ibland men nu handlade ju inte det här om mig

Är det inte lite konstigt så säg att min kille som anser sig vara typ jordens mest organiserade och logiska människa är helt inkapabel att:

1. Slänga en endaste strumpa, kalsong, t-shirt eller något klädesplagg överhuvudtaget i tvättkorgen. Golvet på vår övervåning är som ett hav av smutstvätt tills jag får nog.

2. Öppna diskmaskinen. Det verkar liksom enklare att ställa disken på köksbänken. Om det inte är frukosten det handlar om, då är det tydligen ännu enklare att bara låta den stå på bordet med smör, mjölk osv. ute.

3. Hänga sin handduk där de andra handdukarna hänger. Nä, tydligen gör sig hans handduk bättre slängd över trappräcket eller över sovrumsdörren.

Och detta vore väl okej om det inte vore för att jag sagt till honom sjutusenfemtiofem gånger att detta driver mig till vansinne. Och inte en endaste gång placerar hans lilla hand någon smutstvätt i tvättkorgen, en tallrik i diskmaskinen eller hänger upp sin handduk. Inte en enda gång.

Tack och hej från bitter hemmafru i sina sämsta år

Men herregu' har du hål i byxfickorna eller?

Ej bra sak som hände i dag. Jag kom på att jag visst måste betala 5 000 kronor till CSN inom tio dagar. Fattar ni ångesten i att behöva ringa sin kille på hans lunch och fråga om vi har 5 000 kronor som ligger i skräpar till mina studielån. För att man själv är ett miffo som tjänar jättelite pengar. Jag var tidigare ansvarig för vår ekonomi men sedan vi bytte bank har jag inte orkat skaffa något eget login och låter J ta hand om allt och ignorerar allt som har med räkningar att göra. Därför har jag heller ingen koll riktigt på hur mycket han tjänar nuförtin. I dag insåg jag att han visst får ca 15 000 svenska kronor i veckan i lön efter skatt. 15 000 låter ju inte så mycket men när man tänker 15 000 gånger fyra i månadslön. Då tänker man ju att vi borde ha asmycket pengar. Att jag borde ägna betydligt mer tid åt att shoppa och så. Men vi har aldrig massa pengar. I morgon vi göra budget okej.

Och så tänker jag att CSN säkert skulle bli glada om jag också utbildat mig till filmklipparassistent. Jag dock ej ledsen, vill ej jobba hundramiljarder timmar varje vecka. Inte ens för 15 000 kronor i veckan. Okej.

When you walk through the garden, You gotta watch your back

Är lite sådär älskalivetaktig i dag. Trollet har varit glad hos dagmamman två dagar på raken, jag har jobbat duktigt, det är rent hemma, det är fredagskväll och J ska vara ledig både lördag och söndag.

Det enda mycket jobbiga är att vi ska se sista avsnittet av The Wire i kväll. Är det normalt att ha ångest över en tv-serie. Vi hade sparat femte säsongen i många månader för att vi inte vill att det ska vara slut men nu sträckkollat hela veckan. Hoppas att ingen mer dör i sista avsnittet. Alla mina favvogoodbadguys dör ju hela tiden. Bubbles kan ej dö. Okej. Fast han har väl alltid varit bara good iofs. Den enda som kan få dö är Snoop. Snoop är sjukt läskig.

En av mina kompisar döpte sin son efter Bodie i The Wire. Kul va. Ba ja lilla gubben du är döpt efter en knarklangare med gott hjärta i en tv-serie. Hon skämtar om att döpa en eventuell andra son till McNulty. Hoppas hon skämtar. Går ej att döpa sitt barn efter svinig alkis med eventuellt gott hjärta innerst inne. Plus inte snyggt namn.

Den senaste månaden har allt varit så soligt och fint med mig och Trollet. Som att vi varit värsta teamet och det har varit så mycket skratt och gos. Sen då de senaste tre dagarna har varit den raka motsatsen. Trollet har gått upp klockan fyra på morgonen, totalvägrat att sova middag, varit övertrött och skitsur, vaknat hundrafem gånger om nätterna, slagit mig och dragit mig i håret, slängt all mat på golvet och mest bara skrikit nej, no, no, no, nej, nej, nej. Så vi kan säga så här att om jag förra veckan kände separationsångest på onsdagskvällen när det var dags för Trollets två dagar hos dagmamma, så känner jag den här veckan mer att, ja tack bring it on. Men ändå så känner jag mig så himla kass på kvällen när hon sover, över att jag blir helt galen på henne.

Inget som inte världens största kexchoklad, en elefantpyjamas och lite jobb så här på kvällskvisten kan bota.

Nu måste det väl ändå vara dags snart

Hoppas Onekligen-Lisa får träffa sin nya bebis snart, helst i dag. Får nästan panik av de där löpsedlarna. När Trollet föddes tio dagar efter utsatt leveransdatum hade jag varit minst sagt otålig och mest väldigt sur i mer än två veckor.

Vill ha

Åh, åsså saknar jag frukosten på Santos på Ponsonby Rd i Auckland. Jorns bästa veggie eggs beni. Kanske värt att resa hela vägen från Sverige för.

Avd. att man aldrig lär sig

Av de tre bilder jag tog på min mage när Trollet växte inuti och alla hundratals bilder vi tog under hennes först fyra månader, verkar det här vara den enda bilden som finns kvar. Ångesten. Och ja, ja lite fattiga facebook-album också.

Ibland vill jag bara hoppa in i bilen och köra tillbaka. Allt detta finns ju där borta.

Åh fina datta

Det är lite obehagligt det här med hur jobbigt det är att vara utan dator. Min kille kom hem med en iMac i present till mig i går. Miket snällt. Typ micket, micket, micket, micket snällt. Nu har vi inrett kontorshörna och jag ska bli helt framgångsrik egen företagare. Jo men eftersom ingen vill anställa mig får jag väl jobba för mig själv då.

Annars har jag nackspärr och gick upp klockan fyra i morses. Så börjar jobba på att bli framgångsrik en annan dag.

Mörnin'

Ork int mä dett störd keybord. Bir bid ibnd.

bU

Tro11et hr h11t vtten på min dtor. Inte brä ätt skrivä mä. Bu. vi hörs när vr ny dtor är här.

Bu bu bu.

WTF

Js tvillingbror har blivit pappa och Trollet har nu arton kusiner! Att Js tvillingbror uppenbarligen precis som J är 30 och att den nyblivna mamman är 16 orkar jag inte ens kommentera. Men däremot namnet, ungen heter Armani! Sedan tidigare har Trollet en kusin som heter Dior. Nu tror ni att jag skämtar men icke.

Om det inte var för att det är hemskt fult att säga så, så skulle man faktiskt undra vad det är för rolig white(eh, brown) trash familj jag är på väg att gifta in mig i. Sa jag så ändå nu?

Så vad säger ni, Lagerfeldt, om vi skaffar fler ongar?

Ogästfriheten själv

Js bror med familj ska komma hit över helgen. Jag är på ett småelakt sätt extremt opeppad på detta. Är som en nykär som bara vill vara ifred med min kille. Ej passa upp på familj med osnutna söner. Städa hela huset innan de kommer hit och storhandla och liksom vara gästvänlig. Och det värsta är att de är sådana som åker hela vägen hit och sen inte vill göra något mer än att vara hemma hela helgen och kanske gå ut och festa i morgon kväll då jag ska få passa deras barn. Ej en ära. På ett skitelakt sätt har jag och J bestämt oss för att ställa vår tv i garaget över helgen. Eftersom de jämt ser på tv tänkte vi att de kanske går ut och gör något om det inte finns en tv.

Det konstiga är att jag egentligen tycker om dem och även i vanliga fall gillar att ha gäster. Denna helgen tydligen inte.

Slut på meddelande från taskig tjej_80.

Gulblendtant

Dagmamman visade sig vara en gulblendtant i verkligheten också. Hon hade jättemånga porslinstomtar på sin tomt och hennes hus luktade hund. Men barnen som var där var jätteglada och det märktes att de avgudade henne. Så nu ska Trollet börja dagmamma nästa vecka. Två dagar i vecka och så får vi se hur det går.

Om jag är på lite småelakt humör någon dag ska jag försöka fota hennes galna trädgård.

Jaghjärtardig

Känslan av att älska sin unge så att hjärtat faktiskt gör ont. Att känslan bara växer och växer och är oändlig och oförstörbar. Det är fanimej det allra finaste som finns, även om det låter lite smörigt.

Bevis

Update om drauttänderdieten. Den måste vara sjukt effektiv. Var just och fikade med en kompis i stan och hon halvt om halvt skrek Men herregu vad har hänt med dig. Du ser helt mager ut.

Man ba jo men om en stadig tjej på 70 kilo kan vara mager så varför inte. That's me den magra 70-kilos tjejen.

OBS! Jag är helt nöjd med mig själv och mina 70 kilo. Nästan, nästan hela tiden.

Känner mig aldrig så smal som när jag inte ätit på tre dagar

Att dra ut tänder verkar fungera som en extremt effektiv men dock kortvarig diet. Känner mig extremt smal i dag. Men också redo att tugga på något igen.

Hanna micket snäll

Från andra sidan jorden

Gillar den här bloggen mycket.

Och då inte bara för det vackra barnet och utsikten.

Så fint skrev Hanna om min lilla svammelblogg. Och helt plötsligt är det glasklart varför en halv miljard(enbart väldigt liten överdrift) hade trillat in på bloggen över natten. Hannas läsare helt lydiga och tar det Hanna säger på allvar. Men Hanna är ju hemskt smart, bra och rar, så det kan man ju förstå.

Dagmamma

Eftersom det där dagiset vi fixat till Trollet verkar lite efterblivna och aldrig ringer tillbaka och bekräftar när hon kan börja, så har vi bestämt att hon ska börja hos dagmamma två dagar i veckan under tiden. Dagiset har personalbrist och ska precis flytta sina lokaler, så allt verkar lite kaos. De två dagarna är det tänkt att jag ska söka jobb och försöka frilansa. Nu ska jag och intervjua en potentiell dagmamma. Hon lät som en gulblendtant i femtioårsåldern på telefon. Som en himla trevlig gulblendtant. Hoppas hon är det för hon bor hemskt nära, det är bra.

Någon som har småglin som har erfarenheter av både förskola och dagmamma och vill dela med sig av sina tankar?

Soccer mum

Jag älskar fotboll. Och när jag var yngre och tänkte på att skaffa kids, då tänkte jag mest på hur kul det skulle bli när de började spela fotboll. Nyss fick jag höra om en fotbollsskola som var från ett år. Så nu har jag anmält Trollet.

Fast nu känner jag mig lite dum och som en pshycomama som vill leva ut mina egna drömmar genom min bebba. Det är alltså en egen liga för barn mellan ett och två år, där de spelar matcher mot varandra. Trollet kommer ju inte att fatta någonting. Hur kan ett- till tvåårigar fatta att de är i olika lag? Trollet kommer säkert mest vilja kramas, knuffas och dras i håret samt plocka upp bollen med händerna.

Lagen låtsas att de är olika länder. Så klart så valde jag Brasilien åt Trollet, det fanns även losergäng som Österrike. Sverige är så loser att de inte ens fick vara med. Trollet kommer att få en Brasilien-dräkt som hon ska ha på sig på matcherna. Gölligt ändå. Men ändå, lite psycho känner jag mig nu.

Vill hänga i en bibbla hela dagarna

Jag tror att den värst jobb/karriär-krisen har lagt sig lite. Alltså statusen är ju samma, jag är sjuhukt arbetslös. Men jag trivs i Wellington, har börjat lära känns lite folk, min onge är helt glad och rolig. Antar att jag klarar av att fokusera på det jag faktiskt är glad över. Och jag ska börja toksöka jobb igen nästa vecka.

Men hur som, sitter på soffan och läser och tänker att bibliotekarie alltså. Det skulle varit något. Det skulle jag pluggat till. Orkar ej plugga igen.

Nu måste jag räkna hur många av mina vänner i Stockholm som kommer att skriva om snö på fejsbox.

Say what

Så det snöar i Sverige? I maj? Det är ju sinnessjukt.

Jo men här var det ju som sagt soligt och gott trots att det nästan är vinter.

Osama en gång till

"I mourn the loss of thousands of precious lives, but I will not rejoice in the death of one, not even an enemy. Returning hate for hate multiplies hate, adding deeper darkness to a night already devoid of stars. Darkness cannot drive out darkness: only light can do that. Hate cannot drive out hate: only love can do that"

— Martin Luther King Jr.

I dag har jag gillat livet rätt så mycket

I morses kunde vi knappt se andra sidan viken. Helt dimmigt.

Sen helt plötsligt på andra sidan viken var det så här soligt och fint.

Efter öppna förskolan gick jag och Trollet och lunchade. Trollet träffade en katt på vägen ut. Mest böjde hon sig ner så att hennes ansikte nästan nuddade kattens och skrek hej, hej, hej, hej. Katten svarade inte.

Borta vid flygplatsen låg dimmar kvar i en konstig rand.

Vi lekte på stranden. Det var varmt och vintern är bara en månad bort.



Jag har fått blommor.

Det är kanske inte så att jag tyckte att Osama bin Laden verkade vara speciellt hyvens. Men ändå känns det rätt äckligt med folk som samlas utanför vita huset och skanderar USA USA USA. Överhuvudtaget att fira att någon är död, oavsett vem och hur de dött, känns väldigt usch.

Men vilken tur att min kille får tillbaka pengar på skatten

Mina tänder ändå mycket bra. Ett enda hål. Mitt livs första hål. Det var det positiva.

Det negativa var ju att tandvärken kom från visdomständerna. Vips ryckte tandläkaren ut en eller vips och vips, det var mer knakknakknakdradradraknakknakdradra i två minuter. Och jag måste återkomma för att träffa en oralkirurg som ska få äran att operera ut en annan visdomstand som ligger och lever loppan helt snett och inflammerat någonstans i tandköttet.

Detta var ju inte så kul. Dels sjukt tråkiga pengar att spendera. Men mest för att det är hemskt läskigt. Den största anledningen till att jag undvikit tandläkare i tolv år är ju att jag tycker att det är extremt obehagligt att gå dit. Nu kommer jag ju tillbringa de närmsta två veckorna med att gå och nojja mig över den här OPERATIONEN. Antagligen låter det mycket värre än vad det är.

Borr borr borr

Ska till tandläkaren för första gången på tolv år om några timmar. Hur många hål tror vi jag har. 12? 5? 2? 23? Mycket illa tandvärk. Ledsen i ögat och rädd.

Men den största frågan är ju kanske hur mycket det här lilla kalaset kommer att kosta i slutändan.

Vem är så dum att de låter bli att gå till tandläkaren i tolv år.

Romantisk dejt goes kompisdejt

Just nu är det hemskt tur för min kille att jag har lärt känna lite folk i den här stan. Vi har ju fixat en barnvakt mellan 18-22 varannan lördag för att vi ska kunna gå och göra något ihop. När J just meddelade mig att han skulle vara tvungen att jobba till 21.30 kändes det inte så pepp precis. Att gå på bio och äta själv, inte för att jag har problem att göra saker själv tvärtom det kan vara ganska skönt men det var ju inte alls vad jag tänkt mig i kväll. Men jag har faktiskt en kompis som hänger med på bio.

Men okej lite sur är jag ändå. Lite.

Påskbaksmällan

Kära dagbok

I dag har det regnat i sidled. Då jag inte äger några klädesplagg som lämpar sig för sådan väderlek har jag spenderat hela dagen med att läsa sagor, sova middag med varmt och gosigt barn, läst kanske fyrtio sidor i en bok jag inte minns namnet på eller för all del knappt handlingen, lagat lunch och middag, trampat på diverse leksaker, förbannat vädret och känt en lättare ångest smyga sig på. Anar en påskbaksmälla. Det var så fint att ha fyra dagar att vara alla tre på. Nu tillbaka i vardagen.

Slut på oerhört meningslös rapport.

Tack och hej leverpastej.

Den tid som flytt

Ibland glömmer jag att det fanns en tid när den här ungen inte kunde stå, gå, springa eller äta själv och dessutom var skallig på bakhuvudet. De här bilderna är från i våras och nu är det höst och snart vinter och någon bebis bor det då rakt inte här mer.

Reality om kids

På tisdagar när Trollet sover middag kollar jag alltid senaste avsnittet av En unge i minuten. Nu finns det inget nytt avsnitt utlagt i dag, tisdag och jag måste snart andas i en papperspåse. Men det är bara tre avsnitt kvar och jag måste hitta någon ny serie om föräldrar och bebisar. Vad sägs om den här?

A new reality television series Pregnant in Heels is offering a glimpse into the burgeoning baby planning industry. The show stars Rosie Pope, a self-described "maternity concierge" who caters to "million-dollar mamas" living on Manhattan's upper east side. One couple requests a focus group to help pick the perfect baby name, and another expectant mother gets her hair and makeup done from her hospital bed.

Morgonstund har kanske inte guld i mun men

Är det ens möjligt att tröttna på att vinkla upp sin persienn på morgonen och se det här? Ibland tycker jag nästan att det är vackrast när det är grått och vilt.

Smile when you're happy

Micket roligt. Om någon är ledsen att långhelgen är över.

Kärleksbrev på byråkratispårk

I den evighetslånga följetongen om mig och mitt uppehållstillstånd håller ännu ett kapitel på att skrivas. Men jag tror att det kan vara det allra sista! För min handläggare har nu lovat att så fort jag skickat in lite nya räkningar och andra grejer som är adresserade till oss båda, (så att vi kan bevisa att vi fortfarande bor ihop, eftersom allt som vi skickade in med ansökan för hundratie år sedan nu är hundratie år gammalt) och ett personligt brev så kan hon ge mig uppehållstillståndet.

Men alltså det här personliga brevet. Jag dör! Hon skickade en lista med saker hon ville att vi skulle skriva om.

1. Hur vi träffades och hur förhållandet utvecklades efter det.

2. Berätta om hur våra värderingar, moral, tro och uppväxter överensstämmer och är en god grund för ett stabilt och varaktigt förhållande.

3. Berätta om vi haft några sämre perioder i vårt förhållande.

4. Bevisa att vi lever i trohet.

Är folk och fä som kommer från vitt skilda bakgrunder inte lika bra par? Känns inte moral, väderingar, bakgrund och tro som ett förlegat sätt att avgöra om två människor har en framtid tillsammans. Och bevisa att vi lever i trohet?

Jesses, tänker att det vore lättare att få komma in och bli förhörd. Inte för att jag oroar mig att jag inte ska få uppehållstillståndet men det är ju så segt och irriterande hela den här pappersprocessen. Har väl ensam avverkat en mindre skog vid det här laget.

Will å Kate

Det är lite pinsamt faktiskt men jag är jättepeppad på di dära kyngliga bröllopet som går av stapeln nästa helg, eller till helgen blir det kanske nu. Kan avslöja att jag redan har bestämt vad vi ska äta och så där. Till och med mer peppad än när Vickan och Danne gifte sig. Men den brittiska monarken är ju statsöverhuvud här och allt det där. Så jag liksom embracar mitt nya hemland och dess brittiska influenser va.

Gla' pösk

Gla' pösk! Min mamma tänker att hon borde börja kamma mig lite oftare.

Ha! Hittade en chokladhare och kritor som någon lurig jäkel gömt i trädgården. Men sen fick jag inte ens äta upp chokladharen, sicken stil va.

Rita är micket kul. Speciellt om jag håller mellan två och fyra kritor samtidigt.

Min mamma, en jäkla pysseldrottning alltså. Köper kitschiga grenar med pärlor och grejer i en tian-butik och öser ner en påse med fjädrar i ett glas i stället för att fästa dem i grenarna. Hon tänker outside of the box va.

Vill bara dumglo

Trots min trötthet aka baksmälla så krullar jag ihop mig i soffan med en bok och en chokladhare medan resten av familjen sover middag. Jag kan känna som att det är slöseri med tystnad om jag själv sover när övriga familjen sover. Boken är Siri Hustvedts The Sorrows of an American. Min Hustvedtoskuld tagen.

Resten av påskafton kommer nog att bestå dvd, dvd, potatisgratäng, bok och lite mer dvd.

Klen

Var på middag i går och drack två glass vin och en drink. I dag mår tant jätteilla. Tant är klen numera. Patetiskt.

Röker vuxna människor över fyrtio en joint efter middagen i Sverige när de är på middagsbjudningar? Detta händer varje gång jag är på middag med riktiga vuxna (alltså folk över fyrtio) i både Australien och Nya Zeeland. Då blir jag lite svensk och ba men så där kan ju inte en riktig vuxen som dessutom är advokat göra. Men kanske bara för att röka gräs ärlikamed ungdomssynd för mig. Men jag föreställer mig att folk skulle bli micket förfärade om jag, eller ännu värre en femtioårig chefskvinna, drog fram en liten påse med gräs strax efter efterätten på en svensk medelålders medelklass sammankomst. Att folk ba åhhh knarkare!

Så här mycket led nog inte ens den där Jesus

Här på andra sidan jorden är det långfredag. På långfredagen ska man lida och ha tråkigt för att visa sympati för han den där Jesus och hans lidande på korset. Och som jag lider. Trollet vaknade klockan fem kombinerat med insikten om att jag glömde köpa kaffe i går. Huvudet lider. Bankbankbank. Här på andra sidan jorden går de även hårt in för att det ska vara tråkigt och allt är stängt. Förutom bensinstationer tror jag, planen är nu att köra tills jag hittar en bensinstation med kaffemaskin.

J försöker vara positivt och ba men är inte detta ett utmärkt tillfälle att försöka komma ur ditt galna kaffeberoende.

Svaret är enkelt. Nej!

Gla' pösk på er!

Wink wink

En gift pappa raggade på mig i lekparken i dag. Dirty va?

Det var så länge sedan någon raggade på mig att jag nästan glömt bort hur det gick till. Men han var inte så subtil va.

Den där J har jag ju inte sett röken av på hela veckan men som tur var har han lite påskledigt från och med i morgon. Annars hade jag ju kunnat bli lite frestad.

Livet vid 30 vs livet vid 20

Ska på blinddate med en kompis kompis snart. Istället för en nejlika i knapphålet har vi via sms berättat vad vi har för barnvagnar. Spännande.

Jag har ej varit på en blinddate i hela mitt liv med en karl. Däremot har jag sjukt många gånger gått på date med killar som jag träffat på fyllan och tänkt att jag omöjligt kommer att känna igen dem.

Knatter knatter knatter

Nu sökte jag visst ett jobb ändå. Gör eventuellt ett ganska stort fel när jag söker jobb, när jag hittar ett jobb som låter helt totalt perfekt blir jag superivrig. Och tar mig ingen tid att tänka över något. Utan putsar mitt CV i fyra minuter och skriver ett personligt brev med fingrar snabbsteppande över tangenterna och bara SKICKA. Sen andas jag ut som om jag vunnit ett lopp.

Säger till mig själv på skarpen! Sluta göra så!

Påsk

Är lite sugen på att ställa till med ett helt överdrivet påskfirande. Ända tills jag kommer på att jag inte vet vad folk och fä gör på påsk mer än äter ägg och choklad. Det blir det ju inget speciellt firande av ju.

Och så går jag varje dag och kollar efter påskliljor, tills jag kommer på att det är höst här och påskliljor är ett vårtecken. Svårt att komma i påskstämning alltså.

Men jag bestämmer att jag har påsklov den här veckan, lov från att söka jobb, lov från ångest, lov från tråkiga grejer. Och istället lov att frossa i böcker, choklad, filmer och pussar.

Måndag

Efter en helg som jag snabbt sorterar in under helger väl värda att glömma känns det nästan lite pepp med måndag. Städar, skriver listor, läser barnböcker och undviker det sinnessjukt blåsiga vädret i största möjliga mån. Första dagen sedan vi flyttade hit som jag på riktigt förstår vad windy Wellington verkligen innebär. Typ att det tar dubbelt så lång tid att gå någonstans och att vinden försöker kidnappa ens barnvagn med kid, mat och cirka trettio böcker från biblioteket.

Kiddot i dag, mycket tuff. Som jag hetsat upp mig hela helgen över att det var dags för henne att vaccineras igen och dessutom hela tre sprutor den här gången. Hon pep en gång, sen hoppade hon ner på golvet och lekte igen. Sköterskan sjuhukt imponerad. Sen skulle jag få en spruta. Då ville jag såklart grina lite. Men jag kunde ju inte trumfas av ett småbarn och lät därför bli att gråta.

Jo men choklad är den bästa värktabletter serru

Utomjordisk mensvärk. Skulle inte alls bli förvånad om jag strax födde en grön alien. Jag vet att min mamma skickade ett paket i början av förra veckan som innehåller kexchoklad och dumle, vore ju sjuhukt lämpligt om det kunde komma fram i dag faktiskt.

Mitt hemma

Oavsett den här äckliga känslan av passivitet, jag får bo precis här. Det är jag i alla fall glad för.

Jag kan inte andas

Nu har vi varit inomhus i strax över 48 timmar. Dags att stoppa det febriga knyttet i vagnen och gå en promenad innan jag blir tokig. Till exempel kan jag ha kiosken där jag kan köpa choklad och skvallerblaskor som mål. Till exempel.

Men va?

Jag är absolut inte husdjurstypen, vad nu det är för en. Men jag har drabbats av en akut längtan efter en silkeslen kanin. Men det går nog över. Rätt snabbt också för den delen. Jag är väl inte sju år heller.

Det löser sig

Tack för peppen angående det här inlägget. Tack vare er kloka ord kom jag på att ja, jag får kanske tänka om lite. Så nu sitter jag och trixar med mitt CV och filar på nya personliga brev. Jag har siktat in mig på tre olika arbetsplatser för en praktikplats och ett ställe för ett jobb som trainee.

Sen ska jag få besked i dag om jag får en andra intervju på fredag efter intervjun i måndags. Min magkänsla är att det nog inte blir så.

Uäck

Magsjuka in da house. Tvättar just nu samtliga lakan, kuddar, handdukar, tvättlappar och all möjlig annan skit som är nerkletade med kräk. Och väntar på att jag själv ska börja spy. Det är ju så det oftast blir.

Livet är bäst på helgen

Men hjälp

Har mailat en wedding planner i dag. Very desperate housewife av mig. Men det kanske kan vara bra om vi ska gifta oss i ett land vi aldrig har besökt.

Obs ej för att organisera att stort pampigt marängbröllop utan mer för att hjälpa oss att hitta ett bra ställe att ha cermonin på och fixa pappersarbetet åt oss. Tänk att vi ska gifta oss i år. Väldigt konstig grej.